fredag 20 april 2018

Hem ljuva hem

Kl 11 åkte vi ifrån sjukhuset, efter att allt var fixat och klart. Jag vet inte om dom tyckte att det var lika skönt att slippa mig som jag tyckte det var att slippa dem. Jag kände mig riktigt less och lite irriterad på personal men det handlade nog egentligen inte alls om dem utan om situationen.
Jocke hade gjort fint hemma, städat inne och förberett på altanen så att vi kunde sitta ute i solen. Jocke hade lite att pula med här hemma och jag fick besök av faster Sussi ❤️ Fick ett par timmars prat och mys med henne, sen dök ah-teamet upp. De hade med sig en hel del material som vi behöver göra plats för, så lite av en sjukvårdsinrättning blir det här 😊.

Helen och Daniel dök upp på eftermiddagen. Danne åker hem till Stensund idag ❤️. Känns bra att ha fått träffa honom så mycket den här veckan, när jag vet att det nu blir mer sällan igen. Men hur som helst har det varit så mysigt att ha träffat alla barnen lite mer än jag brukar ♥️♥️♥️

På kvällen bäddade vi ner oss i soffan. Jag har fått låna ett underlag, som nån kombination mellan tjockt täcke och madrass, att ha i soffan. Superskönt att ligga på, verkligen 😊. Sov hels natten i soffan och vaknade 8:30! Hade vaknat med ett halvt öga kl 05 men gick inte upp.
Ah-teamet kom vid 10 och fixade omläggning, dropp och mediciner. Sen åkte vi till Angelica och Roger en liten stund och drack kaffe. Sen tog alla krafter slut 😩. Det var som att dra ur kontakten.
Det är nog så att jag vill mer än kroppen orkar. Vill så mycket, vill kunna klara saker själv osv men kroppen spjärnar emot. Det är nog klokast att ta det lugnt så att det inte blir bakslag. Det orkar vi inte med nu.

Kraschade i soffan när vi kom hem. Jocke hjälpte mig att lägga om pegen då den läckte. Tror han fick till det riktigt bra 😊.

Nu väntar vi hem Emelie! Hon har varit borta hela veckan då hon haft prao på Helens skola. Ska bli så skönt och mysigt att få vara med henne igen. ♥️♥️♥️

torsdag 19 april 2018

Hem idag

I dag ska jag åka hem 😊🤗. Det blir kanske bara en eller ett par dagar, det får visa sig. Det ska bli så underbart skönt att bara få komma HEM! Till familjen, till katterna, till sängen! Ska sitta på altanen idag med en kopp kaffe och njuta av sol och värme! Faster Sussi ska komma också så jag får njuta av hennes närvaro också 😊.

Har sovit gott i natt. Inte ens varit på toaletten. Var dock vaken ganska sent, men tog inget extra. Det känns bra. Hoppas jag inte sovit få felaktig dos på dag med.

onsdag 18 april 2018

Åter till Sala / Lex Maria

Var tillbaks till Sala vid 11-tiden. Försökte passa på att sova tills Jocke och mina barn skulle komma. Var bra trött hela dagen men det gick bra. Barnen kom och var här hela eftermiddagen. Felix var också hit en stund, liksom Lotta var och va hej. Det kändes som alltid så bra att ha dem här och så tomt när de gått. ❤️❤️❤️ Jocke åkte tidigt idag då jag var så trött och jag somnade direkt när han åkte. Jag sov hela natten och var inte ens upp på toaletten. Det är månader sedan det hände. Behövde väl sova ordentligt.

Vaknade 7:30 och mådde ganska bra. Konstaterade att jag inte behövt någon extra morfin trots att jag var nyopererad och smärtan i axeln var betydligt bättre. Jocke dök upp på förmiddagen och ungefär samtidigt kom min läkare och ville prata.

Jag märkte på henne direkt att det var något speciellt. Hon inledde med att sätta sig ber bredvid mig och se bedrövad ut när hon säger att det har hänt nånting förskräckligt. Hjärtat stannade nog en stund! Vad kan ha hänt som är så hemskt? Jag är ju hennes patient, jag ligger här och mår ganska bra. Jag förstog ingenting. Det som hänt är, att den morfinpump jag fick från början innehåller ett preparat som inte är så stark och ju mer morfin jag behöver desto snabbare tar det ju slut i pumpen. För att det inte ska ta slut så fort skulle de byta till ett betydligt starkare preparat. När disketten med morfinet skulle bytas tog sköterskan av misstag den nya, vilket alltså var betydligt starkare än den jag haft. Det man borde ha gjort var att först och främst låta en läkare ändra doseringen, vilket inte gjordes. Preparatet skulle ha fasats in i betydligt lägre dos under en längre tid. Nu böts det bara rakt av i samma dos som tidigare och enligt läkaren är det en under att jag klarade av detta genom att endast bli trött. Hon sa att det verkar som att jag har ett speciellt sätt att bryta ner morfin. Hon sa också att om man har hög smärta, klarar man höga morfindoser, då morfinen typ anpassar sig till smärtan. Så den kraftiga smärtan i axeln KAN förklara att kroppen fixade dosen som den gjorde.

På frågan om vad som hade kunnat hända, om det hade funnits risk för att jag skulle dö, svarade hon svävande. Risken var mer enligt läkaren att min andningsfrekvens gått ner till endast några andetag per minut. Hon kunde inte se att det fanns andra risker kring detta, och ändå såg hon extremfalls roligt på det som hänt. Och det är det ju ändå såklart! Bristande rutiner och säkerhet så det skvätter om det. Det är för djävligt helt enkelt. Det förklarar varför jag sov hela natten, varför min dörr stått öppet i natt, varför ah-teamet varit och stökat med pumpen....

Ja, det är ju inget att göra åt nu men det känns förjävligt. Det stärker inte mitt förtroende för sjukvården direkt. Jag hade redan igår bestämt mig för att prata med läkaren idag om brister jag uppfattar kring sköterskornas hygien i samband med omläggning. Bland annat har de tagit bort gammalt förband som är igensmeggat och tänker lägga på ett nytt utan att göra rent. Jag vet det eftersom de varit på väg att lägga dit materialet och först när jag frågat om de inte ska tvätta, gjort det. De särskiljer inte smutsigt och rent material utan kan lägga dessa mycket nära och till och med i kontakt med varandra. De lägger kompresser med användningstiden mot smutsigt material som sängkläder, handdukar osv. De använder inte rengöringsmedel, handskar mm. Med tanke på att jag har ett hål rakt in i bukhinnan där bakterier lätt får fäste och mitt immunförsvar är redan sänkt, är det ju av allra största vikt att man är extremt noga med sårvården.

Läkaren tog mina uppgifter på stort allvar och menade att man inte behöver vara utbildad för att förstå det jag påtalade, det räcker med sunt förnuft. Hon skulle genast gå och prata med en av cheferna på avdelningen och hon skulle se till att samtlig personal får information om hur detta ska skötas. Det känns skönt att bli tagen på allvar!

Har också pratat med läkaren om hemgång i morgon så vi kör på det nu! Hoppas det flyter på och går bra.

Kram ♥️

tisdag 17 april 2018

Operation mm

igår väcktes jag kl 06 för dusch med descutan. Ambulanstransporten kom vid 8:30 och efter en skumpig bilfärd var jag på plats vid 9:45. Som vanligt hade jag en liten ”dust” med narkosen, som inte ville söva mig (det visste jag) men de ville heller inte suidera mig så mycket, bara för att dom inte tycker det behövs. Narkosläkaren vann ju såklart. Vad ska jag säga? Att hoppa över ingreppet var ju inget alternativ heller. Men det gick hur bra som helst. Jag skulle få lugnande i småportioner och säga till när jag ville ha mer. Varje gång jag da till fick jag mer och till slut var jag så groggy så jag slutade be om mer 😊. Minns inte ett spår av ingreppet och har vare sig sett eller hört något alls. Så skönt!!!

Direkt jag kom till uppvaket började det rinna ordentligt i PEG-en så det läckte i hela sängen. En timme ägnade hon till det och sen bar det av till kvinnokliniken. Fick en säng och blev gott omhändertagen. Jocke satt där och väntade redan när jag kom ❤️.

Läkaren Kaj kom och gjorde ultraljud på buken. Den var TOM!!! Ingen bukvätska alls! Helt otroligt och fantastiskt skönt! Lite värre var det med lungorna. Den vänstra hade mycket vätska och den ville han tappa på måndagen och tanken var att högra kungar skulle tappas på tisdag morgon. Tappningen gick bra, det kom lite drygt 8 dl. Efter att ha varit helt historia hela dagen kom den tillbaks och den blev en dryg kväll.

Vaknade kl 4 av att det var sjöslag i sängen. PEG-en igen. En sköterska stog och muckade med omläggning, tvättning osv i 40 min. När hon var klar behövde jag gå på toaletten och en kombination av att jag stog och gick och att jag hostade, gjorde att det fick göras om allting. Mycket duktig och tålig sköterska iallafall. Sov sen gott till kl 8.

Kaj kom och tittade på höger lunga med ultraljud. Han tyckte inte att det såg ut att vara så mycket vätska och eftersom jag inte är påtagligt störd av det tyckte han att vi kunde avvakta. Han böt
PEG-en istället. Jag blev livrädd att det skulle göra ont. Han hade med sig en sköterska som utförde själva bytet, vilket jag förstog egentligen är ett sköterskeuppdrag. Det var tydligen fösta gången sköterska utförde ett byte och jag är tacksam över att jag fick veta det först efteråt 😊. Bytet gick iallafall bra. Det var ordentligt tryck i buken och det uppstog en liten fontän 😂. Dyngsurt i sängen igen men jag hoppas det är slut på det nu efter bytet.

Har under en tid, ca en månad tillbaks, fått ont i höger axel. Det kommer även i vänster ibland men inte alls lika ofta och mycket. I natt hade jag fruktansvärt ont i armen. Får som kramper av smärta och det är omöjligt att använda armen. Nämnde detta för Kaj och han skulle kontakta Birgit på onkologen och be henne skicka remiss till röntgen. Kan det vara metastaser jag fått ont av??? Den tanken hade inte ens slagit mig. Märkligt kanske, eftersom jag har så massiv spridning i skelettet. Men i armen? Ja det är ju ingen omöjlighet tyvärr. Men innan jag vet hoppas jag att det är någonting annat.

Nu ska jag sova en stund om det går. Väntar på ambulanstransporten som kommer någon gång under förmiddagen. Ni får ha en skön och fin dag. Ser att det är mulet ute men det verkar skönt i luften?

Kram ❤️

måndag 16 april 2018

Fullt hus Igår

Idag skulle Sandra komma med barnen och vi skulle fira deras födelsedagar. De fyller år alla tre inom  loppet av en vecka 😊. Fler ville komma på besök så det blev fullt hus här. Vi lånade ett rum här så vi fick gott om plats. Jag var ytterst tveksam till om jag skulle orka träffa alla samtidigt, var rädd att det skulle bli stimmigt och att jag skulle bli stressad. Men det gick hur bra som helst! Det är nog kärleken till och från dem som är här, som ger mig energi ♥️♥️♥️

En jättemysig dag var det och efteråt var jag ganska trött. Jocke var kvar hela kvällen och vi tittade mest på tv. Orkade inte så mycket mer.

PEG-en krånglade som vanligt och det blev omläggningar och tvättning men 5 min senare är det dags igen 😞. Luktar skunk gör det oxå.....



lördag 14 april 2018

Jättetrött idag

Hade en bra natt och sovit hyfsat. Ändå var jag extremt trött i morse. Brorsan med familj kom och hälsade på och jag sov nån timme innan. Hade en trevlig och mysig pratstund innan de var tvinga att åka hem. Jocke kom efter lunch och var kvar hela dagen och kvällen. Jag fick en ”attack” där jag kräktes och hade svårt att andas. Det släppte efter en stund då jag fått mediciner. Det läckte en hel hel vid PEG-en och det gör både mig och Jocke oroliga. Personalen verkar dock inte oroliga alls så vi får väl förlita oss på dem. Det är jobbigt att vara orolig över PEG-en, det tär på psyket att den ska lossna. Nä, måste få mig själv att släppa det där nu.

Är så trött idag och skriver inte så mycket mer nu. Vi hörs mer i morgon ♥️♥️♥️

En fin dag med lite inslag

av tråkigheter.

Jocke kom på fm, liksom mor och far gjorde. Vi tog en kopp kaffe och en kanelbulle. Ja jag med faktiskt, jag tog en liten bit bulle och doppade i kaffe och det var jättegott. Åt dock bara mån liten bit då det fortfarande sitter i att det är flytande som gäller.

Så gick vi ut alliho och Emelie som slutade skolan tidigt idag kom också en stund. Hon skulle sen iväg med Felix och kompisar. Vi satt ute i solen ett par timmar och det var lika skönt idag som igår. När vi skulle gå ut och jag skulle ner i rullstolen med kläder, filtar, påse och morfinpump började PEG-slangen läcka! Jag blev jättestressad då jag tycker att hela Peg-frågan är obehaglig på alla sätt. Jag tycker dessutom att slangen åkt ut en bit, vilket ssk och läkare inte håller med om, men det rinner och geggar och är en källa till obehag och oro för mig nu.

På eftermiddagen/ kvällen ringde min onkolog Birgit. Hon ville kolla av läget. Vi pratade ganska länge och hon förmedlade så mycket fina tankar och ord om mig. Hon sa att hon är övertygad om att jag förlänger mitt liv med det kämparglöd och livsvilja jag har. Hon uppmuntrade mig till att inte ge upp. Jag förstog inte riktigt den delen.... ”du har några veckor kvar att leva, men ge inte upp”, 😳?
Jag får inte ihop vad hon menar, men strunt samma. Hon skulle försöka nå Kaj så att han kan förmedla när jag är på kvinnokliniken på måndag, så skulle hon titta förbi och säga hej. Det var rart.

Min nuvarande läkare Birgitta kom också in idag och hon hade lite åsikter om min kost. Hon hade hört att jag ätit bland annat en macka och fick hicka av det sa hon. Det var tydligt att hon och Carl Werner inte står riktigt för samma bedömning har och det blir jäkligt olyckligt när jag hamnar emellan dem. Det höll hon med om och beklagade att det var så. Hon skulle prata med honom om att inte ändra hennes planeringar utan att förankra det hos henne. Hon sa oxå att han slutar sin tjänst inom kort och hon har därför valt att inte lägga för mycket energi på deras samarbetsproblem. Men, så här kan det ju inte vara!!! Jag bestämde mig iallafall för att jag hädanefter ska hålla mig till råd från EN läkare och det blir då Birgitta. Det känns skönt samtidigt som det innebär att jag får vara hungrig 😊. Skämt å sido, DET är inget stort bekymmer i sammanhanget.

Jocke har hos mig hela dagen och kvällen igår. Han åkte hem vid kl 22. Jag somnade ovaggad och har sovit gott hela natten. Nu på morgonen har jag ont i ryggen och mår lite illa. Har fått alla mediciner och behöver blunda en stund. Ha en vardag och jag hoppas att ni får njuta av solen 🌞

torsdag 12 april 2018

Underbara timmar

Idag kom Jocke till mig tidigt. Sandra och Niklas kom på förmiddagen och vi hade några fina timmar tillsammans. Njuter så mycket av att ha dem jag älskar omkring mig ♥️♥️♥️. Läkaren Carl Werner var in till mig på fm och jag pratade med honom om vad jag kan/bör äta. Han menade att jag ska äta det jag är sugen på, oavsett vad det är. Tänk på att äta långsamt, små tuggor, tugga väl osv, och känn efter vad som funkar. Det värsta som kan hända är att du kräks, menade han. Ja men då så! Då testar vi! Jocke hade med sig matlåda så jag dök ner i den 😂. Spagetti och köttbullar med ketchup och parmesanost. Det var riktigt gott! Riktigt finskuret och jag tuggade väl. Det gick hur bra som helst 😊. Jag kräktes förvisso ett par timmar senare men det är ju inte alls säkert att det har med maten att göra.

Jag och Jocke gick ut i parken här utanför sjukhuset. Han packade in mig väl i kläder och filt i rullstol och sen gick vi ut! Det var så skönt att komma ut i solen att tårarna började rinna. Så otroligt underbart!!! Vi gick omkring i parken en stund, njöt av frisk luft, sol och värme. Nere vid dammarna gick vi ut på en brygga och satte oss en stund. Vi hade en så mysig och fin stund ♥️. Vi pratade djupa saker, sorg, minnen, kärlek. Vi skrattade och grät och situationen bara dränkte mig i en blandad känsla av stark lycka och bottenlös sorg. En avgrundsdjup sorg över att behöva lämna denna man som som gett mig så oerhört mycket i livet. Så mycket kärlek, omtanke, omsorg, lycka och glädje. Visst har det varit slitningar och påfrestningar genom åren men det är ingenting jämfört med allt gott vi har delat ♥️. Jag önskar att alla skulle få uppleva den kärlek jag fått, den är fullkomligt ovärderlig!

Sorgen över att behöva lämna alla jag älskar och som betyder så mycket för mig, blev så påtaglig där ute på bryggan. Det var som att det för första gången verkligen gick in i hjärtat och fick mig att inse att det här faktiskt händer.

Sjukdom och behandlingar börjar ta ut sin rätt och slitningarna i kropp och själ börjar ge sig uttryck. Kroppen är sliten. Den är enormt trött. Jag får nu konstgjord andning genom mediciner som håller mig där jag är. Hur länge medicinerna kommer att hjälpa vet ingen men förloppet går fort enligt läkarna. Jag börjar känna att tiden är knapp, väldigt knapp.

Jag ska ägna den tid jag har kvar till att vara bland mina nära och kära. Att vara tillsammans med dem jag älskar högst av allt, betyder allra mest. En högsta önskan är att omge mig med alla dessa underbara själar och fokusera på kärlek, smärtfrihet och värdighet.

En underbar eftermiddag i stadsparken i Sala. Kvalitetstid med min underbara, trygga och enastående man ♥️♥️♥️

onsdag 11 april 2018

Planering

Inatt har jag sovit bra. Vaknat en enda gång av toabesök men sovit resten. Verkligen jätteskönt. Är fruktansvärt trött och vill mest bara sova. Smärtorna är hanteringsbara tack och lov. Det är väl ländryggen som spökar ibland. Kommer knappt upp ur sängen i bland när jag ska upp, det skär som knivar. Extrados morfin gör det hela bättre men tar långt ifrån bort allt.

Läkaren kom idag och berättade att jag fått en tid för insättning av venport på måndag fm. I samband med det, några timmar senare, kommer kvinnoläkaren/ kirurgen Kaj Wedenstam att kontrollera och vid behov dränera vätska ur lungor och buk. Jag tycker själv inte att jag har så mycket symptom från vätska, men kolla är ju bra att göra. Vill ju ha så minimalt besvär, obehag och smärta som bara är möjligt.

Om allt avlöper som det ska och jsg mår hyfsat bra får jag åks hem under veckan. Kanske blir det några timmar, dagar eller veckor, det beror helt på hur jag mår, någonting hoppas jag det blir iallafall 😊.

Kom ihåg att göra mycket av sånt ni mår bra av och så lite som möjligt av det motsatta. Fundera över vad som verkligen ger dig energi, positiv energi. Jag tror att en oerhört stor del av vår hälsa, både fysisk och psykisk har sitt ursprung i själen, så vårda den allt ni kan!

God natt alla underbara själar 💫♥️💫

tisdag 10 april 2018

Helvetesnatt och nya mediciner

I går var jag sjukt trött större delen av dagen. Ville inte göra annat än att sova. På kvällen började jag som vanligt hosta. Fick morfinbaserad hostmedicin men den kom upp direkt. Hostade, kräktes och fick andnöd i en stor sörja. Försökte verkligen andas lugnt och djupt men det var omöjligt. Det måste gå över av sig självt. Det jag kan göra är att försöka kräkas så snabbt som möjligt, då kramper i mellangärdet släpper.

Jag höll på så här några gånger under natten. Hade svår ångest vilket jag inte brukar ha. Det kan ha berott på ett fint och djupt samtal jag hade med läkaren på kvällen. Vi pratade om vikten av smärtlindring, inte bara fysisk utan även psykisk. Att smärtlindring hjälper kroppen och psyket att hantera den situation man är i. Efter samtalet bestämde jag mig för att inte lägga någon som helst energi på att minska smärtlindrande läkemedel utan snarare tvärt om. 

I förmiddags kom läkare Karl Werner då min läkare var ledig. Jag har skrivit om honom förut och tycker att han är en bra läkare. Han bollar gärna, vill att jag ska vara delaktig och inte bara säga ja till det han säger. Sen kan det ju vara svårt ibland att vara delaktig av brist på kunskap. Men han uppmuntrar till det iallafall. 

Jag beskrev mitt samtal med min läkare, Birgitta, igår. Han undrade om det var något mer jag ville prata om. Jag tog upp frågan om ångestdämpande vilket han var förvånad över att jag inte redan är insatt på. Det visade sig att jag är insatt vid behov men mitt motstånd till medicin har väl gjort att jag inte efterfrågat det. Läkaren föreslog även kortison, både mot illamående men också för att få lite energi. Behandlingen kräver hela tiden stegring av dosen och är ingen långsiktig lösning men nu när det är så här är det klart värt att tests. Och så blev det. Jag fick första dosen tidig förmiddag. 
God natt jord! Jag blev helt utslagen. Kvicknade dock till efter ett par timmar och har sen mått ganska bra! Ett hopp har fötts, att jag kanske med hjälp av medicinerna kan åka hem utan att vara livrädd för ångestattacker. Ska ge medicinerna några dagar så får vi se hur det verkar. 

Vi pratade även om att jag vill ha en venport insatt. Mitt infektionsvärde har sjunkigt så remissen skickades till operation idag. Ska bli skönt att få det gjort. 

Skogaholmslimpa, Bregott, herrgårdsost och skinka eller/och salami men en kopp kaffe!!! Hur kunde jag bli så plötsligt sugen på det bara sådär? 😜🤪

Nu är det bedtajm. Önskar alla en go natts sömn!

söndag 8 april 2018

Trött, trött och trött

I natt har jag sovit ganska bra. Vaknat några gånger men somnat direkt efter toabesök. Vaknade i morse vid 8:30, somnade om direkt och sov till kl var 11:15. Var vaken till kl var ca 13 och har sen mest sovit. Helt slut i kroppen, så svag så jag inte orkar någonting 😕. Samtidigt har hostan lugnat ner sig, liksom kräkningarna, så det är ju jätteskönt förstås. Ja som sagt, den här dagen sov jag bort och det var ganska skönt faktiskt. I morgon kommer min läkare och förhoppningsvis har hon förslag på när jag kan åka hem. Det ska väl tas nya prover igen antar jag 😏.

Jag känner mig fortfarande som en sömngångare och orkar inte skriva så mycket mer. Ny dag i morgon igen. Sov gott 🌺

lördag 7 april 2018

Haldol, NEJ TACK

Igår kväll hostade jag och kräktes en hel det. Ssk frågade om jag bille illamåendetablett. Först tackade jag nej då var hostan som gjorde att jag kräktes men till slut gav jag med mig. Jag fick en injektion i låret och efteråt frågade jag vad jag fick. Under de här veckorna har det varit två preparat dom varvar varav den ena inte funkar nåt bra, därav frågan. Nu svarade ssk att jag fått Haldol! En psykofarmaka man ger till dementa, schitzofrena och personer med svåra beteendestörningar! Ssk sa att man även ger det mot illamående och kräkningar ibland.

Inatt fick jag en fruktansvärd klåda i båda händerna. Svullnade även upp i dem och fick fläckar på benen som kliade. Det var ett helvete rent ut sagt. Aldrig mer!

Ska sova nån minut nu innan jag får besök ❤️

fredag 6 april 2018

Ingen hemgång i sikte

Det har varit prat fram och tillbaks med läkaren om hemgång eller ej och det har berott på provsvar. De har legat dåligt, både albumin och Hb. Nu har jag fått 3 påsar blod men kan inte påstå att jag tycker det hjälper. Vad gäller albumin vet jag bara att jag ligger på tok för lågt och det kan man inte göra för länge. Hur länge som är för länge får jag inget svar på. Nya prover togs i morse och svar kommer på eftermiddagen. Hem kommer jag inte idag oavsett vad provsvaren visar men ger ju en hint om vart jag är och vart jag är på väg.

Nu ska jag sova en stund och hoppas må bättre när jag vaknar.
Ha en bra dag ♥️



onsdag 4 april 2018

♥️💫Bröllop 💫♥️

För några veckor sedan kom min dotter Helen till mig och sa att hon så gärna ville att jag ska kunna närvara på deras bröllop. De hade planerat ett borglig bröllop men var angelägna om att ta med vigselförrättare där jag befann mig, om det så är på sjukhuset. Datumet var satt till den 3 april och då låg ju jag inlagd här i Sala. Så, sagt och gjort, vigseln skedde här på Sala sjukhus, avd 1 😊.

♥️ Så vackert brudpar ♥️
Önskar er all kärlek, lycka och framgång 


tisdag 3 april 2018

Jämna plågor

Varje dag är den andra mer lik. Det är lite olika besök som förgyller tillvaron och det är alltid lika trevligt att prata bort en stund. Jag tar höga doser morfin (enligt läkaren) men jag uthärdar inte smärtan annars. Och jag har ännu inte kommit upp i ordinerad dos ännu så det finns ännu marginal.
Läkaren kom på fm och pratade kring hemgång, att det kan bli möjligt inom mågra dagar om allt fungerar. Hon trodde hon kunde avsluta penicillinet i morgon och sen är det egentligen bara en fråga om när..... 😊

Sköterskan var här för att höja grunddosen på morfinet. Det verkar som att läkaren har insett att hon måste ge med sig. Jag tar ju inte det här för att det är kul på något sätt, då finns det 100 andra sätt jag skulle föredra då 😊. Det var flera saker hon sa under mötet som fick mig att känna så, att hon behöver.

Nu känner jag att jag börjar bli lite susig och behöver sova upen stund......
Natti natti 💞

måndag 2 april 2018

Påskmaten 😊

Ja, en sån här tacotallrik blev perfekt att använda till påskmaten idag. Längst ner till vänster har vi rödbetssallad , ovanför den fina ägghalvor med  räkor och majonnäs. I mitten av tallriken har vi köttbullar och potatis. Snett över till vänster finns prinskorv och potatis. Nu saknas en del av vad vi skulle vilja ha, men det är alltid så, mycket vill ha mer 😊. Det konstiga är att min mat inte smakade någonting i princip. Det som gav mycket smak var Jansson men den smakade mest salt!
Jockes påsktallrik såg lite annorlunda ut helt klart! 
En liten påskhare kom och knackade på min dörr. Han önskade mig glad påsk och så fick jag detta fina påskkort och chokladägg. 

söndag 1 april 2018

Sammanfattning sen senast

I torsdags fm kom ambulansen och hämtade mig för transport till Sala och allt gick bra.

Det har inte blivit nåt skriver de senaste dagarna då all energi gått åt till annat. Sorry för det. Jag vet att flera blir fundersamma när det inte skrivits pågar dagar. Hoppas jag får tillbaks lite energi snart, både till det och annat. Det var skönt att komma till Sala. Det är iallafall närmare Emelie och Jocke men blir ju längre till de andra. Det är dock nära stationen så det en klar fördel. Ja, man Kan inte få allt. Jag minns inte om jag har skrivit om att jag börjat få hallucinationer, minns fel saker osv? Har varit rädd att säga något om det då jag är rädd att sänker dosen. Och mycket riktigt, första sköterskan jag sa något till undrade direkt om hon skulle prata med läkaren om att sänka dosen 😳  Men hon gav sig ganska snabbt i den diskussionen.

Jag har ökat ont i kotorna, från bröstryggen och ner till svanskotan. Har även en trög och slemmig hosta som gör mig GALEN! Det är trög mage och smärtan i magen som är jobbigast. Ibland tappar jag andan och får varesig in eller ut luft. Då går pulsen högt kan jag lova 😊

Dagarna som gått känns lite diffusa. Allt känns som i ett töcken och det känns som att jag stått bredvid och tittat på. Men tittat på vad då?  😘❤️😊

Kram

onsdag 28 mars 2018

Bakslag igen!

Läkaren stack in näsan här och info om det inte blir någon hemgång. Det visade sig att mitt CRP var skyhögt bara från igår och nu vill de hålla mig kvar här för det finns fler resurser här. Man vet inte vart engrltionrrna sitter, har jag fler? Nu har de tagit odling lite överallt så får vi se om de hittar något.  Dom har även testat för influensa och när dom gör det har dom vissa rutiner de ska följa (vilket de inte gör). Dom ska använda skyddsförkläde när dom är på mitt rum och de ska använda munskydd med visir. Nån sköterska tyckte det var överdrivet för dom ”vet” att jag inte har influensa. Varför tar de prover då?

Skyddsutrustningen samt att jag ska ha eget rum och toalett handlar främst om risken för att JAG är smittbärare, inte att jag blir smittad. Utifrån att jag ligger lågt i vita blodkroppar är jag nedsatt i immunförsvaret och extra infektionskänslig, så det är skönt med egen toalett och rum nu faktiskt.

Min hosta håller i sig. Det låter som en kaffebryggare i bröstet hela tiden. Ska verkligen börja blåsa i pipan jag fått för att få upp slem. Jag gör det lite då och då men långt ifrån så ofta som jag borde.

Jag har upptäckt vid flera tillfällen att morfinet gör mig lite som ” goddag yxskaft”. Det blir tok på sms, på Facebook och även mär jag pratar med folk. Nu får jag börja gå igenom konversationer så att jag kan ställa tillrätta när det behövs. Det har inte varit några grova klavertramp men folk måste ju tro man är vrickad 🤣

Vi får se hur länge jag blir här. Någon sa att dom stänger på torsdag då det är påsk. Ja då lär jag ju inte bli kvar. 😊

måndag 26 mars 2018

Bakslag igen!

Förvånad? Det är inte jag.
Igår gick dagen i smärtans tecken. Det visade sig att den höjning av fentanylplåstret bara var en pappersprodukt men genomfördes aldrig. Så i stället för att ha 50 microgram hade jag 25. Ingen vet hur det blev så. Det korttidsverkande morfinet ska doseras utifrån plåstren men jag hade fått för svag dos av den med. Så det var mycket tjat om morfin. Så gott som varje timme, ibland varannan, tjöt jag om mer. Blev inte helt smärtlindrad ändå! Mycket irriterande! Till detta har jag en mycket jobbig och enerverande slemhosta och det underlättar inte smärtan direkt. Sov mycket dåligt i natt av den anledningen.

Fick besked att jag skulle få venporten inopererad idag kl 13:30. Jag fick också besked att jag kunde åka till Sala sjukhus redan ikväll! Det kändes jättebra!!! Så jag duschade i descutan och åkte till operationen. Det var en ganska lång väntan på läkaren och när han väl kom ville han göra ett ultraljud för att bedöma vilken sida som var bäst att sätta den på. När läkaren kom tillbaks såg jag att han inte hade trevliga besked. Svaret från blododlingen hade kommit och visar att jag har streptocker i blodet, alltså blodförgiftning igen. SKIT! Läkaren förklarade att jag inte kan åka hem alls just nu, utan inflammationen måste läka ut först. Tack och lov hade han fel. Jag kan få samma vård för blodförgiftningen i Sala som i Västerås, sådet var inga problem.

Kan man bara få blodförgiftning så där? Det syns inget sår någonstans som ger anledningen att bli misstänksam. Jättekonstigt tycker jag men läkaren säger att mitt immunförsvar är i botten så jag är ett lätt offer för bakterier 😩. Vi hoppas de dyker upp något svar snart. Eller så är det väl strunt samma. Det viktigaste är ju att det försvinner!

Ja så blev det idag! Vad skulle kunna hända i morgon nu då så att jag inte får komma till Sala? Om jag ligger alldeles alldeles stilla i sängen och är Önskar er en god natt


lördag 24 mars 2018

Besök av onkologen

Fredag förmiddag fick jag besök av min onkolog, Birgit Johansson. Hon kom och satte sig på en stol bredvid min säng och vi pratade om situationen som är. Hon berättade att kirurgen, Kaj Wedenstam hade fått hård kritik för att han genomförde äggstocksoperationen. Kritiken kom framför allt från onkologer men även från hans egna. Operationen var dömnd att misslyckas från början och riskerna var stora, därav kritiken. Jag gjorde dock ett aktivt val själv och visste att jag tog en risk. Sen är det ju alltid omöjligt att förutse hur eländigt det kan bli. Från min sida faller ingen skugga på Kaj iallafall.

Birgit sa att det är dags att avsluta behandlingarna nu. Vården kan inte göra mer än att se till att jag inte har ont. Vi går in i en ny fas nu, där det bara handlar om palliativ vård. Nu är vi där, vård i livets slutskede. Jag ska fortsätta med letrozolen i syfte att hålla tillbaks Ascitesen. Ibrance sluter för mycket på kroppen och gör inte den nytta som är tänkt. Cytostatika är uteslutet, det skulle bryta ner min kropp direkt.

Jag är glad att det var just Birgit som levererade detta besked. Hon borde ha sett till att Jocke var med mig men annars pratade hon med mig på ett väldigt fint sätt. Hon sa att hon är tacksam över att få ha lärt känna mig, att hon gillar utmaningen i att patienter har egna tankar och idéer. Hon var tacksam över att ha fått dela vår resa.

Hon berättade lite om vård i livets slutskede, att slutet ska vara smärtfritt och värdigt. När det är riktigt mot slutet har jag rätt att få bli suiderad, mer eller mindre försänkt i dvala. Det känns skönt att veta att den möjligheten finns om tillvaron blir outhärdlig.

Det känns så overkligt allting. Som om vi pratar om någon annan. Mina anhöriga! Mina nära och kära! Hur kommer dom att hantera detta? Det känns viktigt att hinna ta ett fint avsked. Några månader sa Birgit. Det kan vara allt från två månader upp till ett år. Om jag bara slipper lida mer, om jag får slippa smärtsamma ingrepp och undersökningar......jag orkar ingen mer fysisk smärta. Jag tycker att jag fått mitt beskärda där.

Jag har nog inte tagit in det ordentligt. Det tar nog ett tag innan det når ända in.


fredag 23 mars 2018

Ett kapitel om drän

Mådde pyton nästan hels dagen igår. Kräktes och mådde illa, kunde inte dricka eller äta. Från den ens sekunden till en annan rusade sköterskorna in och sa att transportören var här och skulle ta mig till röntgen. Vilken röntgen? Ingen visste. Jag blev livrädd att dom skulle sätta in ett permanent drän för ascitesen, för det görs på röntgen. För ett sånt ingrepp vill jag vara förberedd och premedicinerad då jag är livrädd. Nu visade det sig att de bara skulle titta med ultraljud hur mycket vätska jag har och hur det ser ut. Det finns en del vätska men buken har skapat som fack med skiljeväggar och därför skulle jag inte bli hjälpt av ett sånt dränage. När läkaren fick veta att vätskan dessutom minskat i volym tänkte hon att dränage inte är aktuellt. 

När jag kom till avd igen kräktes jag rejält och fick illamåendemediciner. Mådde betydligt bättre. Rätt var det var kom Emelie in på rummet 😊. Hon hade tagit tåget till Västerås och nu var både hon och Jocke här ♥️. De stannade en timme och det var en supertrevlig, mysig och energigivande stund! ❤️❤️❤️

Det finns en sjuksköterska här som jag har dubbla känslor kring. Hon far fram som ett yrväder, pratar högt och gällt, pratar på både in- och utandning och har mycket bestämda åsikter. Ibland står hon och sliter sitt hår för att hon är förvirrad och säger att hon inte kan vara på flera ställen samtidigt. Ja, lite hysterisk ibland kan man säga. Skäller gör hon också. Jag larmade på klockan för att jag ville ha något mot illamående och då fick jag en harang om läget på huvudändan och bla bla bla. Hon malde på länge och väl och jag kände mig som 7 år 😏.  Men, hon är kompetent! ”Den bästa syrran du kan hitta”, sa en annan sköterska. Så jag nöjde mig med det 😊. Så igår skulle hon ta bort mitt bukdrän som suttit en vecka. 

Jag var livrädd att den vuxit fast och att det skulle göra ont. Jag fick lugnande och smärtlindring innan. Hon ville börja innan läkemedlen börjat verka och jag sa till att jag känner inget av medicinerna. -jag lovar att du inte känner något, jag har gjort det här så många gånger och jag är duktig på det här! Jag talade om att jag är rädd och vill att hon respekterar det. - självklart säger hon. 
Så börjar hon slita i tejpen och var inte det minsta försiktig. Så gick hon loss med slangen och sa åt mig att räkna till tio. Hon ryckte i slangen ungefär som man försöker dra i gång en gräsklippare med snöre. (Något överdrivet men det kändes så)  Slangen hade fastnat och människan SLITER! Hon fick ge upp för den satt för hårt. - du ska få morfin, så mycket morfin jag nånsin kan ge dig, så försöker vi igen sen.  Det där sen bävade jag för, var jätterädd 😱😢. Hon gav mig morfin 17:30 och kl 19:40 frågade jag om hon inte skulle göra klart. Jag har inte ett spår av minne att hon dragit dränet, så hon knockade mig rejält med elefantdosen.  Fy fan vilken pärs det var. Att allting ska behöva göra så förbannat ont hela tiden! 

Idag ska katetern tas bort. Det har jag gjort förut och det kändes knappt. På måndag får jag en ny venport. Det låter så bra att jag blir ciderad (näst intill sövd) men vis av erfarenhet vet jag ju att det inte blir så eftersom jag kräks. Det var så när jag tog bort och satte dit slangen i halsen iallafall. Jag fick dock tillräckligt med smärtlindring, lugnande och lokalbedövning för att inte känna någonting och hoppas på samma sak nu. 

Den här morgonen startade med kräkningar. Skulle vara så trevligt om den inte fortsätter så! 

Ha en bra dag ❤️❤️❤️

torsdag 22 mars 2018

Rond och planering

Natten har inte varit så värst rolig. Jag har haft jätteont och fått morfin varannan timme. Vaknade i morse och mådde illa och kräkts tre gånger redan kl 10. Fortsätter få höga doser morfin och det kan mycket väl vara därför jag kräks så mycket.

Ronden kom och presenterade en planering. Jag ska på bedömning för om jag kan ha morfinpump. De har skickat remiss för insättning av ny venport och för insättande av ascitesdrän. Dom börjar tycka att det är dags för hemgång men allt måste fungera först. Jag undrade hur det blir med peggen eftersom den uppenbarligen inte fyller sin funktion. Det är inget fel på den men den är lägesberoende, så det är inget man åtgärdar. Det känns ju verkligen som en nitlott! Jag mår fortfarande illa och kräks ännu mer än när jag kom in och får dessutom även en slang med påse på magen som inte hjälper. Jo, ibland 😏.

Jag tänker inte säga det jag vill säga.........


onsdag 21 mars 2018

Något positivt iallafall

Jag har fasat hela dagen för att ta bort ryggmärgsbedövningen. Rädd för att det ska göra ont. Samtidigt visste jag att det måste göras idag och jag hade ont av den. Var också angelägen att peggen skulle börja fungera igen om inte annat för att jag var så rädd att behöva kräkas och det var smärtorna jag var rädd för.

När jag hade fått en kraftig dos morfin lyckades jag lägga mig på sidan. Låg så en timme, fast det frestade på i smärtpoäng. Men peggen kom igång 🙏. En liter pumpade ut och därmed försvann också illamåendet 😊. Efter nästa dos morfin skulle jag göra ett försök att sätta mig på sängkanten för att byta om och bädda upp sängen. Med hjälp av två personer och i myyyyycket sakta tempo lyckades jag! Och sköterskan kunde ta bort ryggmärgsbedövningen och det kändes inte ens!

Knappt jag kan tro det är sant, att det gick min väg 😂.

Måste berätta något annat också som hände igår. Jocke var här och väntade på kirurgen som skulle ha samtal med oss, men som aldrig kom. Rätt vad det var så kommer denna underbara läkare från kvinnokliniken, Kaj Wedenstam. Han hade hört av Birgit, min onkolog att jag var inlagd och hade fått ett återbud av en patient, så han ville komma förbi och förmedla lite hopp. Alltså, vilken läkare!!! Jag är inte ens hans patient. Han sa att han har många patienter som har samma bekymmer med mage och tamar som jag har och att han lyckas hålla dem vid liv. Han försökte övertyga mig om att tro på att livet kan fortsätta, bara på ett annat sätt. Han var tydlig med att det handlar om att jag i fortsättningen bara kommer att kunna äta flytande, annars blir det stopp. Han berättade att jag kommer att ha denna slang i magen permanent, men istället för att slangen är en meter till påsen kommer den vara ca 10 cm. Och påsen förvarar man intill kroppen i ett tygbälte typ. Lite bylsiga kläder så kommer det inte att synas. Han bad mig att inte kasta yxan i sjön och att jag när jag är piggare är välkommen att höra av mig till honom. Kan han hjälpa mig gör han det. Ja jag säger då det! Att det finns sådana läkare! Han är helt makalös, en skänk från ovan ❤️.

Ja nu ska jag försöka sova en stund innan nattpersonalen kommer. Då är det kontroller högt och lågt igen 😊.

Ha det gott ❤️

Sämre igen 😢

Mådde som sagt bra på fm igår sen plötsligt på EM började jag må tokilla och kräktes. Det slutade rinna ur peggen så det var väl därför det kom den andra vägen.

I morse mådde jag inte så vidare bra. Kände i hela kroppen att nåt var galet. Jag hade fått sänkt dos epidural och det kan ju spela in. Kräktes på morgonen och mådde lite bättre. Gick ut till dagrummet och tittade på tv en timme. Blev trött i ryggen och gick och la mig igen. Eftersom det inte kommer något till peggen skulle jag på röntgen för att se om slangen låg fel. Strax för kl 12 var det dags att kräkas igen. När jag skulle resa mig upp höll ryggen på att gå av! Att ta mig ner i sängen igen var en utmaning av dess like. Fick en injektion morfin och sen bar det av till röntgen.

Jag har aldrig någonsin varit i närheten av den smärtan jag fick. Morfinet hjälpte föga. När jag skulle flyttas från sängen till britsen med hjälp av tre personer, skrek jag rakt ut. Var nära att tuppa av. Sen skulle jag från britsen till sängen, och den upplevelsen var lika jävlig. Det går inte att beskriva smärtan. Som sagt, ingenting jag varit i närheten av att känna förut.

När jag kom upp till avd fick jag mer morfin och det släppte lite. Smärtan kom dock tillbaks efter redan en timme. Troligtvis är det övergången från epiduralen som orsakar denna smärta. När man får morfin intravenöst verkar den snabbt men går också ur snabbt. När det var sagt för nästa dos, vilket var för en kvart sen, fick jag den i låret istället. Tar lite längre tid för den att verka men den ska hålla längre. Så vi får väl se. Tanken är att själva slangen till epiduralen ska tas bort idag men då måste jag kunna sitta upp, så vi får väl se hur det blir.

Röntgen visade att bukslangen, alltså peggen, ligger mot bukväggen och har sugit fast där. Den visade också att jag har rikligt med ascitesvätska i det området som trycker på. Det som är planen nu är att smärtlindrande så mycket det går, dra slangar som ska dras och hoppas ascitesen kommer ut. Läkaren sa att när man har friflytande vätska i kroppen tar inte smärtlindringen lika bra, så han ska ta kontakt med smärtklinikens palliativa team i morgon.

Det känns som moment 22 alltihop! Varför ska jag behöva råka ut för det ena efter det andra HELA TIDEN? Nu vill jag inget mer 😩. Det var länge sen den gränsen passerades. Fy fan säger jag!

På återseende.

tisdag 20 mars 2018

Piggare

Måste bara börja med att kräkas lite. Flera gånger när jag varit inlagd har jag besvärats av att personal har parfym på sig. Det gör mig så förbannad. Så nu har jag bestämt mig för att säga ifrån. På uppvaket i fredags kom det in en sköterska i salen och jag kände direkt stanken. När hon kom fram till mig höll jag på att storkna. Jag sa till henne att jag inte klarar av hennes parfym. ”Hm” var det svar kag fick men hon kom inte till mig sen. I natt kom två sköterskor in till mig och någon av dem hade stark söt parfym. Efter en stund kom den ena tillbaks och det var hon som luktade. Jag sa till henne att hon har för stark parfym på sig och drog lakanet över ansiktet. Inte ett svar fick jag. När den andra sköterskan kom sen sa jag till att jag inte vill ha in henne på rummet då hon får mig att må dåligt. Det såg hon till och hon höll med om att hon luktade för mycket. Jag kräktes som en räv efter att stinkbomben varit hos mig. Sen om det berodde på henne eller inte vet jag inte. Men jag fattar inte hur folk tänker???? Och varför säger inte deras kollegor ifrån? Det är inte tillåtet att ha parfym på sig och det borde väl alla veta? Förbannad blir jag 😡.

Har sovit ganska bra. Mådde bra i morse och åt frukost men bara halva portionen. Drabbades inte av samma illamående som tidigare, så det är nog mängden som varit för mycket. Nu mår jag dock illa, men inte värre än jag står ut.

Har varit uppe lite idag och suttit i fåtöljen en 1/2 timme. Det kändes bra. Har dock ganska ont i ryggen, axlar och nacke och orkade inte längre. Får se om jag kommer upp mer under dagen.

I fredags låg det något som såg ut som en plastpipa på mitt bord. Jag hade ingen aning om vad det var, ingen har sagt något. Så igår bad jag sköterskan ta med sig den då det måste vara nån som glömt  den. Då fick jag veta att det var för andningen, att jag ska andas i den för att få upp slem och slippa lunginflammation. Den var jätteviktig att använda tydligen 😳. Så jag börjar nu 😊

Magen har kommit igång och det är ett fasligt springande på toa! Det är ju såklart bra 😊. I dag ska de börja sänka dosen på epiduralen och växla över till mer morfin. Jag ska få grundmedicinen i plåster tydligen. Hoppas det fungerar bra.

Ha det gott ❤️

söndag 18 mars 2018

Uppe på benen

Lördagen kom jag inte ur sängen, inte ens upp på sängkanten. Jag kände smärta så fort jag rörde benen så jag vågade inte. Var trött hela dagen, fick hög feber på kvällen och mina värden var dåliga. Har ett HB på 85 så det är väl inte konstigt att jag är trött. Febern kan vara en konsekvens av operationen, vilket är det troligaste. Har även hög puls och infektionsvärde. De vita blodkropparna ligger strax under referensvärdet och de går ner för varje provtagning.

Idag har jag kommit ur sängen. Fick hjälp av två personal och det gick jättebra. Har varit uppe flera gånger för egen maskin men får ont ibland och ber om extra smärtlindring. Jag har epiduralpump som pytsar lite hela tiden men ibland behövs en extradoser. De är dem snåla med 😕. Jag blir inte dåsig av den, men i princip smärtfri. Men de ger mig hellre morfin. Det hjälper ju mot smärtan men jag blir trött och dåsig.

Jag har två slangar i magen. En som är ett drän och ska pytsa ut blod från buken. Den andra är en sk ”PEG”,
Och tydligen finns det för flera ändamål. I mitt fall används den för att transportera överflödig bukvätska, sånt jag normalt kräks upp. I dag har jag mått mycket illa och upptäckte nu i kväll att det var ett väck på slangen. Jag påtalade det för sköterskan men hon sa att ”den används ju inte, du får inte mat genom den”. Jag fick förklara flera gånger och blev tillslut sur för att hon inte lyssnade. Tydligen är den vanligaste pegen en sån man sprutar in mat i. Hon verkar inte ha kommit i kontakt med den här sorten. Ja ja, hon gav sig till slut och tejpade fast slangen.

Idag har jag fått blod. Första påsen resulterade i att mitt Hb ökade från 85 till 89, så nu ska jag få en till. Fick också en extra dos epidural så nu kan jag nog sova inatt.

Ha det gott ❤️

lördag 17 mars 2018

Jag har fått besked av kirurgen om hur det ser ut i min mage. Det var inte så upplyftande tyvärr.
Jag har cancertumörer i buken som vuxit samman och som orsakar stopp i tarmen. Tumörerna växer in i tarmen och har skapat som ett lock. Tarmarna har blivit som ett enda stort paket och det gick inte att rubba tarmarna. Jag har känt som att jag har en "kaka" som ligger över buken, och det är den.

Det här innebär att jag inte kan få stomipåse. Jag har nu fått en PEG, som jag inte är helt säker på hur jag ska använda. Men jag fattar det som att det jag tidigare kräktes upp, kommer ut den vägen. Det är alltså en slang i bukhålan som har en påse på utsidan. Jag har också fått en kateter för ascitesvätskan.

Läkaren säger att jag kommer att kunna göra saker, som att handla, gå på bio osv. Jag kan dricka och äta flytande föda. Yippi 😏

Just nu känns det verkligen tungt! Men jag hoppas att i takt med att jag förstår vad det här innebär, kommer det kännas lite lättare. Om jag så bara får leva ett ungefärligt normalt liv vore det ok.

Då vet ni med hur det ser ut.

Smärta

Jag har vågat dricka vatten. Halleluliamoment! 😂 Har tydligen en ”Peg” vilket innebär en slang från buken som tar hand om det jag brukar kräkas upp. Fattar inte helt tydligt vad det innebär men jag slipper kräkas och jag kan dricka!

Inatt har jag vaknat två gånger och haft smärtor från helvetet. Jag har fått extra smärtstillande men all smärta försvinner inte. Törs knappt röra mig av rädsla att det ska göra ont. Vet att dom kommer att bråka med mig om att jag ska upp och sitta på sängkanten 😱.
Jag fick ryggmärgsbedövning igår och vis av erfarenhet vet jag att jag kommer att ha jävulska smärtor när dom tar bort den, då morfinet inte tar riktigt. Så var det när jag opererade bort äggstockarna och sköterskan här instämde att smärtorna brukar bli förjävligt.

Nu vill jag bara att ronden ska komma, den läkare som opererade mig, så att jag blir klok på vad de gjort och inte gjort. Igår var ju förhoppningen stomi men när jag inte fått någon utgick jag från det värsta. Men tänk om det är så att de kunde hjälpa mig UTAN stomi! Men så är det väl inte, då hade jag behövt tur 😏

Ha en bra dag och njut av livet ❤️

fredag 16 mars 2018

Operation

Var ner till rtg och tog sista bilderna kl 7:30. Kl 9:20 kom ronden och berättade att det är stopp i tunntarmen, orsakat av tumörer. Enda möjligheten är operation och stomi. Ingen glädjande nyhet men inte heller så förvånande. Förberedelser för operation inleddes direkt och 12:30 låg jag på operationsbordet.

Var på uppvaket 15:30. Fick besked att jag inte fått någon stomi. Jättebesviken då det var en chans för mig att få lite livskvalitet. Vet inte varför det inte gick och hur man tänker nu. Får vänta till ronden i morgon.

Skriver mer i morgon. Orkar inte nu. Ville mest tala om att jag lever. Kram ❤️

torsdag 15 mars 2018

Passageröntgen mm

Inatt var det en jobbig natt på akuten. Lång väntan, provtagningar som inte ville sig och så besked att jag ev ska opereras i tarmarna, tunntarmen står stilla. Men först skulle jag få en sond!!!! 😱
Och det fick jag. När sköterskan inleder med ” ja, det här är inte kul”, och ”stackars dig”, då misstänkte jag att det inte skulle bli nån trevlig upplevelse. Det var det inte heller. Näsborrarna fylldes med bedövningsgel, cylokain, som skulle dras in i näsan. Sen stoppade hon in en slang tills det retade i halsen och då fick jag en klunk vatten att svälja och hon tröck ner slangen. Det gjorde lite ont men det var mest obehagligt. Fruktansvärt obehagligt. Jag känner slangen i halsen när jag sväljer och den gör ont. Anledningen till sonden är att avlasta magen. Nu kommer all vätska upp (läs spyor) direkt i slangen ner i en påse, så jag slipper kräkas.

Mitt i natten blev jag flyttad till kirurgavdelningen. Svårt att sova med mycket tankar. I morse kom dom med en tid för passageröntgen kl 10. Kontrast sprutades in via sonden (dricks vanligtvis) och det gick ganska bra. Obehagligt och kräktes rejält i samband med insprutning vid ett tillfälle.

Jag får åka ner på röntgen flera gånger under dagen för att ta nya bilder på hur kontrasten rör sig. Kommer sannolikt inte få besked idag. Tror sista bilderna kommer att tas vid kl 20 ikväll.

Men nu är jag TÖRSTIG! Dom sa ”drick HELST inte” vatten. Det tolkar jag som att jag kan dricka liiiiiiiite! Pyttelite. Jag har även fått en lite sprayflaska som jag sprayar mig i munnen med och det är skönt. Jag längtar tills sista bilderna är tagna. Då ska jag dricka iskallt vatten!! Och äta kräm och mjölk. Inte nyttigt men det struntar jag i.

Skelettmetastaserna i ländryggen växer 😢. Dom har börjat bryta ner skelettet och har orsakat att en kotplatta brakat. Jag har misstänkt att nåt var på tok för jag har så ont. Hoppas Ibrance kan bromsa ner det. Fan, skelettet har ju varit stabilt hela tiden! Blir orolig över hur levern mår.

På återseende ❤️

onsdag 14 mars 2018

Flyttad till Västerås

Idag fick jag åka till röntgen i Västerås och åkte sen tillbaks till sjukhuset i Sala. Röntgensvaret fanns i journalen efter bara någon timme men det var svårt att tyda. Min onkologläkare ringde på EM och hon ville inte ge sig på en tolkning annat än att jag har vätska i tunntarmen och tarmen är utspänd. Vad som orsakar detta ville/kunde hon inte uttala sig om utan hänvisade till kirurgen, som ska granska bilderna. 

20:45 kom en sköterska in och sa att hon läst rtgsvaret och utifrån det i kombination med att jag hade lite temp och kräks mycket, ringde hon jouren. Jouren rekommenderade å det bestämdaste att jag skulle åka in till kirurgakuten direkt! Det är ju nånting dom inte säger! Jag har haft temp och kräkningar i åtta veckor! Vad är så akut nu? Håller tarmen på att spricka? Ingen kan svara utan hänvisar till kirurgläkaren. 

21:15 kom ambulanstransporten och hämtade mig. Jag fick packa ihop alla kläder och tillhörigheter och åka till kirurgakuten. Och här är jag nu. Och väntar på en läkare. Ingen aning om vad som ska hända. 

Det tar aldrig slut på eländet. Det blir något nytt heeeeela tiden. Min ork, lust, motivation och livskraft börjar bli rejält tilltufsade. Om det ändå kunde hålla sig lugnt, att jag kunde må hyfsat bra, kunna äta och dricka, ta en promenad ibland. Men icke. Jag ligger i sängen som en, tänkte säga grönsak, men så är det ju faktiskt inte. Jag har försökt hitta något positivt i allt som sker, men nu är det inte lätt att hitta längre. 

Ja, det visar sig vad det blir av den här historien. Just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad de gör, bara jag blir bättre. 

På återseende ❤️

tisdag 13 mars 2018

Inlagd 😩

Mådde inget bättre idag när jag vaknade och kräktes flera gånger på fm. När sköterskan kom propsade hon på att jag skulle läggas in för att få undersökningen gjord. Hon ringde runt till läkare i Sala och Västerås, fick tag i Birgit och rådgjorde med henne. Det var fullt på avd 80 så jag hade behövt åka in till kirurgakuten och vänta på röntgen och plats. Det slutade med att jag åkte in till Sala lasarett där jag nu är. Planen är, som jag förstår det, att en läkare ska undersöka mig, skicka remiss till röntgen och så blir jag här tills jag ska dit. Förhoppningsvis blir allt klart idag och jag får åka hem, men det är ju inte alls säkert.

Nu gör jag snart vad som helst för att bli av med detta! Jag längtar så förbenat mycket efter att kunna dricka ett stort iskallt glas med vatten! Jag är kroniskt törstig och det är jätte, jättejobbigt😞.

Jag hoppas att dom kan se något i magen som är enkelt att åtgärda. Det är väl att hoppas för mycket, för enkelt brukar ingenting vara. Jag är rädd för att det kommer behövas operation. Jag hoppas jag slipper men som sagt, jag måste få bli av med detta. Jag har gått ner 8 kg på knappt två veckor. Fortsätter det så här blir jag ett riktigt benrangel!

Nu måste jag sova en stund.

måndag 12 mars 2018

Kort uppdatering

Firandet av min 50-års dag gick över förväntan. Jag var rejält trött i perioder men då låg jag i soffan eller gick in i sängen. Det var lagom ”fest”, kl 20 var det tomt på folk och det mesta städat 😊.

På söndagen åkte Jocke, Emelie och Felix till Vemdalen. Angelica kom och höll mig sällskap och sov kvar här. Riktigt mysigt var det 😊. Sandra, Niklas, Amanda och Benjamin kom och fikade på EM och hade med sig fina blommor 🌺. Mysigt att ha dem här en stund ❤️
Idag avlöstes Angelica med först Conny och sen mor. Jag har barnvakt ända tills Jocke och Emelie är hemma igen 😊. Det känns skönt att ha någon här som kan hjälpa mig om det uppstår någonting. Krafter är det sista jag har.

Idag har inte varit någon bra dag alls. Jag har nog kräkts 10 ggr 😩. Har aldrig kräkts så här mycket och jag har mått extremt illa. Så sjukt trött på det här så ni anar inte! Om det inte vore för dessa kräkningar tror jag tillvaron känts betydligt lättare! Hoppas dom gör undersökningen snart så att vi förhoppningsvis får veta vad kräkningarna beror på och kan åtgärda.

Nu måste jag sova. Jag ska försöka få tummen ur i morgon och fotografera alla fina blommor jag fick, de är så vackra!

Natti

fredag 9 mars 2018

Läkarsamtal och besök

Idag ringde jag onkologen och efterlyste läkaren. Fem minuter senare ringde hon upp med ursäkter om att hon inte ringt, det var trasiga telefoner, projekt och glömska i en salig röra. Hon är förlåten 😂. Summa summarum av samtalet har mitt albuminvärde gått upp!!! Och det jublade vi för! Äntligen. Hon tycker det tyder på att det sker positiva saker i kroppen och hon är hoppfull för Ibrance. Jag delar hennes tankar, absolut. Jag tycker bara att det går för sakta! Det höll hon med om men resonerade så att det nog är den takt min kropp klarar av.

Hon är bekymrad över kräkningarna och befarar att det kan vara ett stopp i tarmen som gör att jag kräks. Undersökning behövs.....gastroskopi 😩😩😩😩😩😩😩😩😩😩 eller passageröntgen. Jag hoppas på den sistnämnda för den verkade mycket lindrigare. Läkaren ska be ah-teamets läkare att göra en klinisk undersökning av min mage och sen göra en bedömning av undersökningsmetod.

Tog upp frågan om att äta vitaminer och mineraler ihop med Ibrance och hon sa varken bu eller bä. Bara jag håller mig borta från naturläkemedel, men hon reserverade sig en aning kring antioxidanter. Det finns forskning som visar att dessa inte är bra ihop med cellgifter men den undersökningen är kraftigt kritiserad och ifrågasatt. Det finns andra studier som visar att antioxidanter hjälper cellgifterna att göra sitt jobb......nu är det ju inte cellgifter jag få, men nåt liknande. Frågan är hur de påverkar läkemedel. I bipacksedeln står bland annat att man inte ska inta johannesört och inte grapefrukt. Ja, vi får se vad jag kommer fram till. Några vitaminer blir det nog!

Jocke åkte in till Sala för att uträtta massa ärenden. Jag satt i fotöljen och vilade när det knackade på dörren. Det var Anna och Helen som kom på besök. De hade med sig jättefina (och många😂) tulpaner och en kasse med frukt! Det blev flera timmars prat och det var jättetrevligt. Efteråt tog det ut sin rätt och jag har varit helt utslagen. MEN att det går pt rätt håll är säkert. Jag hade aldrig klarar av att prata i två timmar för en vecka sen. Inte en chans! Så, det går åt rätt håll 👍😊.

I morgon fyller jag 50 år. Vart tog tiden vägen? Tänk att jag får uppleva min 50-årsdag. Det trodde jag inte när jag blev sjuk men sen när jag mått så bra har jag ju tänkt att jag blir nog 60 med 😊. Men så nu på slutet har tankarna kommit igen, om jag ska få uppleva dagen. Och det verkar ju onekligen så nu då 😊. Jag är tacksam för det och hoppas att jag inte ska må så illa hela tiden.

Nu ska jag fortsätta sova igen. Får ihop ganska många sovtimmar idag men det är kanske bra det, så har jag nån gnutta energi i morgon 👍.

Allt gott 🙏❤️


onsdag 7 mars 2018

Näring- och vätskebrist

Under en längre period nu har jag fått näringsdropp då jag har svårt att äta. Så började jag ju kunna äta lite mer och då tänkte ah-teamet att jag kanske inte behövde så mycket dropp. Sagt och gjort minskades droppet ner till 1000 kcal/dag och vissa dagar hoppade jag över. En period hade jag droppet bara varannan natt. Så började jag få en jobbig klåda på kroppen. En sån där klåda när man vill riva med rivjärn. Och jag flagnade. Hela ansiktet var fullt med hudflagor, som när man bränt sig i solen. Jag började fundera på om jag kunde vara så uttorkad att huden började reagera. Och så var det nog. Jag räknade också ut hur mycket kalorier jag fick i mig för egen maskin och kom fram till ca 350 kcal/dag. Det innebär att jag får i mig 1350kcal /dag, MINUS det jag spyr upp varje dag. Alltså, det är inte konstigt att jag mår skit! Det finns ju ingenting för kroppen att bygga på, kroppen håller ju på att bryta ner sig själv för att överleva!

Jag får i mig ca 1 liter vätska via droppet och kanske en halv liter till från det jag dricker. Sen kräks jag upp mellan 1- 1 1/2 liter. Det blir typ plus minus noll 😳. Så både näring och vätska är ju
ALLDELES för lågt. Inte alls konstigt att jag inte blir bättre! Igår hade ah-teamet med sig ett större näringsdropp, det var på 1600 kcal och idag mådde jag betydligt bättre på fm. Jag kände mig levande på ett sätt som det var länge sen jag gjorde. Tyvärr var det som att dra ur kontakten när droppet var klart och jag började må dåligt igen. Men jag är säker på att det är en stor faktor till att jag mår så dåligt, att jag har både närings- och vätskebrist. Att inte sjukvården har mer koll än så här, är skrämmande. Jag borde väl själv ha förstått bättre, men det är inte så lätt att tänka ut och förstå saker när man mår så dåligt som jag gör.

Hade velat prata om detta med min läkare men hon har fortfarande inte ringt! Så jag får ta det med ah-teamet, att jag måste få mer näring och vätska. Läkaren ska jag jaga i morgon och hoppas få ordning på telefontid.

Nu ska jag försöka få i mig pepparrotskorv med blomkål 😜

måndag 5 mars 2018

En blandad helg

I lördags bestämde sig Jocke för att få ut mig utanför dörren. Han skulle med Hanse och skotta snö i Surahammar och jag följde med. Att bara lämna hemmet var skönt och det gick riktigt bra. Efteråt var vi till Mc Donalds och åt. Jag fick i mig en halv hamburgare och några strips. Inte det bästa matvalet men det var det jag var sugen på. Gott var det och jag hade svårt att inte äta för fort. Men, sen på kvällen och även morgonen därpå kräktes jag hamburgare 😩. Var helt sänkt på kvällen och mådde uruselt. Igår mådde jag inte heller så bra. Låg i sängen hela dan i princip. Tog mig ut i soffan en timme kanske. Mår fortfarande lika illa, kräks morgon och kväll och kan inte påstå att den nya medicinen hjälper ännu.....

Det här är tröstlöst, ledsamt, frustrerande och Gud vet vad. Livskvalitet är det iallafall INTE. Det här tär verkligen nu. Är fruktansvärt trött på detta. Jag vill ha tillbaks mitt liv, eller ett liv över
huvudtaget!

Hoppas ni får en bra dag allihop.

fredag 2 mars 2018

Skit 😩

Vaknade i morse och kände direkt att det inte var en bra dag. Kände mig sjuk och mådde illa och så har det fortsatt hela dagen. Har kräkts mer idag än jag brukar också.
Mamma och pappa kom över och fikade. Jag mådde pyton men det än ändå mysigt att ha dem här. Var tvungen att gå och lägga mig i sängen fast de var kvar och där blev jag sen. Ont över njuren har jag så jag har tagit extra smärtstillande. Har haft så flera gånger förut och det är inget jag oroas över. Kanske kan det vara så att den där stenten ligger fel igen? Går det inte över får jag såklart söka för det, men som sagt, har haft så hör förut och det har gått över.

Idag kom jag faktiskt utanför dörren! Jocke skottade upp en plätt åt mig på gräsmattan, ställde dit en stol med plädar både under och över mig. Satt där ca 10-15 min men sen frös jag så jag skakade. Det var skönt att sitta i solen en stund, andas frisk luft och lyssna på fågelkvitter.

Nu ska jag fortsätta med min mest använda aktivitet de senaste veckorna: ligga i sängen 😳.
Ha det gott ❤️

torsdag 1 mars 2018

Håll alla tummar att det vänder nu

Jag tycker att jag mår bättre idag, även efter att jag stigit ur sängen. Jag brukar må bra när jag vaknar men så fort jag stiger upp börjar jag må dåligt. På en skala är illamåendet och den allmänna sjukkänslan lägre idag. Jag har inte ens kräkts ännu, det har nog aldrig hänt förut så här sent på fm tror jag. Jag är lite rädd för att ropa hej ännu men ett hopp infinner sig definitivt! Hoppas, hoppas, hoppas 🙏.

Idag är det första provtagningen sen jag började med Ibrance. Det ska bli spännande att se om vita blodkroppar har påverkats osv. Är också nyfiken på hur mitt CRP ser ut, samt HB och albumin.

Kirurgen ringde här om dagen och berättade att det fanns en bakterie i geggan jag hade i operationssåret. Tydligen är det en bakterie som inte så lätt reagerar på penicilin. När kirurgen hörde att såret inte geggar, att det läker och ser fint ut blev han nöjd och sa att då fixar kroppen det själv och ingen penicillin sätts in. Men jag kan inte låta bli att vara lite orolig över att Ibrance sänker mina vita så pass att det inte fortsätter läka...... men det lär väl visa sig isåfall. Det skulle vara så skönt att bli av med alla infektioner i kroppen så att jag inte blir sänkt av dem utan att kroppen kan fokusera på att läka blåsorna i buken. Det är där krutet behöver vara nu.

Idag är det -10 grader, klarblå himmel och strålande sol. Jag har som mål att komma utanför dörren en stund efter lunch. Har inte varit ute på flera veckor. Får se om jag orkar komma i kläderna för att gå ut, men jag ska verkligen försöka!

Ha en bra dag ❄️☀️


tisdag 27 februari 2018

Hemsk natt men mysig dag

Natten som var, var hemsk. Jag vaknade varje timme och kände att jag behövde gå på toa och göra nr 2, men varje gång var det falskt alarm. Såååå jobbigt! Har känt av det lite under dagen med men betydligt lindrigare. Får se hur den här natten blir.

Jag mådde dåligt hela fm. Mådde illa och kände mig allmänt sjuk. Så fick magen vända sig ut och in och då mådde jag bättre. Sandra, Niklas och Amanda kom på fm ❤️. Sandra och Amanda hjälpte mig att så frön, så nu är alla frön i jorden. Nu ska jag bara köpa gurkfrön också, så är jag klar sen. Sandra och Amanda stannade kvar efter att Niklas behövde åka och jobba och det var riktigt mysigt att ha dem här ❤️. De åkte med Jocke in till Västerås sen på eftermiddagen.

Jag var däckad resten av dagen och kvällen. Känner mig allmänt sjuk och mår illa. Har inte kunnat äta nämnvärt idag. Några skedar gröt och några skedar makaroner och köttfärssås var allt som gick ner. Droppet plockades bort i morse och jag ska inte ha något nytt förrän i morgon kväll, men jag får se om det funkar. Kan jag inte äta i morgon heller behöver de komma tidigare. Börjar känna mig lite skakig 😏.

Nu ska jag försöka sova och hoppas på en bättre natt än igår 🙏.  God natt 🌺

måndag 26 februari 2018

Börjar med Ibrance

Har sovit oroligt inatt. Haft ont, det var varit varmt, mått illa mm. Tog mina mediciner i morse och låg sen stilla i sängen för att inte kräkas. Två timmar senare vände sig magen ut och in men då borde medikamenterna ha sugits upp. Nu är det bara att vänta och se effekterna av denna behandling. Enligt läkaren finns det inga studier på hur snabbt medicinen verkar men jag hoppas såklart på snabb effekt. Vore himla trevligt att slippa kräkas morgon och kväll om inte annat. Ja att bli av med bukvätskan är ju prio nr ett, då det ställer till så mycket besvär och lidande. Ja, bara att hålla tummarna nu. 🙏


söndag 25 februari 2018

Samma lika idag

Ah-teamet kom på fm och kopplade bort droppet. Sa ifrån dropp nu till måndag kväll så jag får vila från dessa slangar och stativ. Mådde myton på fm. Hade jätteont i mage och rygg och tog extra morfin och fick även en spruta av sköterskan. Då först släppte det så att jag kunde sova en stund. 

Helen kom på fm ❤️.  Hon gjorde havremjölk åt mig och gjorde rent min blomhylla i allrummet och även fönstren. I somras fick jag in bomöllslöss med en orkidé och jag har inte lyckats bli av med dem. Växt efter växt har drabbats och nu upptäckte Helen ännu en växt med löss så nu kastade vi ut alltihop! Så tråkigt!! Har slängt växter för hundratals kronor men det värsta var nog en citronplanta som jag själv dragit upp från ekologiska kärnor. Två år hade den hunnit bli och den var så fin 😞. Hädanefter ska alla växter som kommer in här stå i karantän. Det här var inte så kul! Jag ska snart sätta igång lite odlingar och hoppas verkligen att lössen är borta nu så de inte angriper tomater och dyligt. 

Åt broccolisoppa idag och lite glass. Blev lite piggare efter det, och jag ber till högre makter att det kan hålla i sig nu 🙏. Nu är jag dock trött, sömnig, och ska slumra lite i soffan. 

Ha en trevlig kväll ❤️

lördag 24 februari 2018

Sämre dag

Sov länge idag, ända till kl 9. Kände av magen och mådde illa, och det har hålli i sig hela dagen. Har ätit gröt, glass och fisksoppa. Efter fisksoppan sa magen tack och godnatt 😞. Riktiga magknip och illamående. Vet inte om jag åt för fort eller för mycket, men nåt fel blev det. Ikväll hade jag feber som vanligt, inte mycket, 38,3 men det ska luggade och skvalpa tydligen 😏.

På eftermiddagen kom Natalie och Emil och hälsade på. Det var jättetrevligt att träffa dem, det var evigheter sen. Tyvärr blev jag sämre när de var hör så jag var tvungen att lägga mig i sängen 😕. Så typiskt...... men men, det är som det är.

Nu har vi tittat på Mello och förundras över oss själva varför vi gör det! Vilket skit! Lite kul att Rolandz gick vidare till final! Hoppas han vinner hela Mello 😂

Nu är det natti 🌺

fredag 23 februari 2018

Trött och ont

Idag har jag varit extremt trött och har haft ont i magen hela dagen. Ah-teamet kom och kopplade bort näringsdroppet på fm och jag valde sen att inte ha nåt mer idag. Jag har ätit små portioner ett par gånger idag och att dricka är inga problem just. Hade jag vetat att jag skulle ha så ont i magen hade jag nog dock valt droppet. Tanken var ju att jag skulle kunna äta mer än vad jag kunde..... men det är skönt att slippa droppet!

Fick dubbel dos av penicillinkuren som är kvar. Tydligen har jag fått lägre dos då mina njurvärden varit höga och nu när de är bättre vill man gasa på med penicillinet de sista dagarna. Jag har ju fortfarande feber varje kväll och infektionsvärdet är fortfarande högt så infektionen ligger ju där och pyr. Hoppas den försvinner nu!

Hade telefontid med min onkolog idag och vi kom fram till att jag börjar med Ibrance på måndag. Jag hade inte helt fel i min känsla att inte börja med medicinen när jag var så dålig. Hon sa att man inte ska ta den om man har en synlig infektion eller feber, så min magkänsla var rätt. Det känns bra att starta på måndag och jag hoppas att den kommer att hjälpa mig få bort vätskan 🙏.

Efter en trött dag med mycket magont gör jag kväll nu och kryper ner under täcket. Natti ❤️

torsdag 22 februari 2018

Både upp och ner

Statusen är väl egentligen samma som den varit den senaste tiden. Jag är lite piggare i perioder och åker ner i avgrunden emellanåt. Har feber på kvällarna och blir frossig och trött. På dagarna är jag framför allt mentalt piggare men har fortfarande svårt att vara i ett socialt samspel. Orken att prata är mycket begränsad och jag behöver mycket tid till att bara vara.

Idag har jag ont i magen efter Buktappningen. Åt havregrynsgröt med äppelmos och havremjölk men fick sen riktigt ont i magen. Det har hållt i sig hela dagen. Inte på grund av gröten säkert, det brukar ju vara så här efter tappning. På kvällen åt jag lappkojs med rödbetor! Jäklar vad gott det var. Det var svårt att inte äta för snabbt och för mycket.

Ah-teamet var här och gjorde rent såret och satt dit nytt näringsdropp. Vi kom överens om att jag bara ska ha droppet på nätterna nu, så att jag inte är fastlåst vid droppet. Jag kan ju t ex inte gå ut med det. Skulle vara skönt att bara kunna gå utanför dörren tio minuter. Sen hoppas jag bli av med det helt snart. Det börjar ju gå bättre att både äta och dricka så det borde inte vara så långt borta!

Operationssåret ser ganska fint ut. Det har inte blivit några stora mängder var igen och det läker nog på några dagar.

Ha en trevlig kväll 🌺

onsdag 21 februari 2018

Mår illa / buktappning / infektion

Vaknade 03:30 och mådde illa. Kräktes och kunde somna om igen. När jag vaknade mådde jag fortfarande illa och det vill inte gärna släppa ordentligt. Kräktes ytterligare en gång men illamåendet håller i sig.
Läkaren från kvinnokliniken ringde och erbjöd tid för buktappning idag. Blev lite panikartat då jag har droppet som behöver bort. Ah-teamet kom och tog bort det så det var inga problem. Jocke var borta hela fm och Angelica kom och höll mig sällskap. Hon hade med sig tulpaner och grillad kyckling och potatissallad. Fick i mig lite men mådde för illa för att kunna äta mer än ett par skedar.

Åkte sjukresa till sjukhuset och Jocke mötte upp mig där. Buktappningen gick bra men bedövningen gjorde riktigt ont idag. Det tappades ut 2,7 liter. Inte så mycket som det brukar vara, vilket är ett gott tecken eftersom det visar att vätskeproduktionen avtagit.

När jag var på tappningen ringde de från ah-teamet och ville att jag skulle be läkaren titta på operationssåret efter porten. Jag har under flera dagar känt att det är svullet och svampigt vilket jag också påtalat för personalen på infektion och ah-teamet. De svar jag fått har varit att är det nånting som ska ut, kommer det ut. Nu tittade läkaren och det visade sig att det var rejält geggigt med blodblandat var. Han tröck ut MASSOR. Han visade Jocke hur han skulle göra då han tyckte att Jocke ska göra rent såret två gånger om dagen. Jocke jublade inte direkt 😂. Ah-teamet kommer väl att kunna hjälpa mig med det, men vi fick med grejer så att vi kan fixa det själva om det behövs. Läkaren konstaterade att jag inte är född med så mycket tur och tyckte det var på tiden att det ska vända nu.

Läkaren var också bestämd över att han tycker att jag ska börja med ibrance snarast, även om det innebär att immunförsvaret åker i botten. Vikten av att få igång läkningen i buken är prioriterad. Han är övertygad om att jag inte kommer bli av med bukvätska eller kräkningar innan det sker en läkning i buken. Han förklarade att magsäcken och tarmarna producerar ett visst antal liter vätska per dygn. Eftersom mina tarmar är ansatta av tumörer fungerar de inte som de ska och orkar inte forsla bort vätskan. När det blir en viss mängd måste det ut -jag kräks. Det förklarar ju att jag kräks morgon och kväll, ungefär samma antal timmar emellan varje gång. Jag kräks ju aldrig i samband med att jag äter utan det är på ”tom” mage och bara vätska. Så det läkaren säger blir fullt logiskt. Nu ska jag försöka få tag i min onkolog för att hon ska bekräfta att jag ska börja med ibrance, och sen kör jag på!

Nu är jag helt slut till både kropp och skäl. Sa ifrån ah-teamet ikväll. Känner att jag behöver vila ifrån droppet ett tag, så de får komma i morgon fm istället. Fick i mig lite gröt, äppelmos och havremjölk, så jag svälter inte ☺️.

Nu kryper jag ner under filten i soffan och inväntar Farmen och Mästerkocken!

Ha det gott ❤️

tisdag 20 februari 2018

En bättre dag

Började dagen med att kräkas och fick en dundrande huvudvärk 😕. Blev kvar i sängen ett par timmar men sen mådde jag bättre. Orkade till och med vara på benen några minuter. Har pendlat mellan soffan och sängen men har varit ganska pigg mentalt. Kroppen är klen och vek och vill inte riktigt och jsg har fått riktigt ont i ens ljumsken och i musklerna i båda benen.

Orkar inte skriva så mycket idag. Önskar er en god natt ❤️

måndag 19 februari 2018

Sovit mycket idag

Förmiddagen kändes ändå ok, trots bakslaget i morse. Har setat upp i soffan hela fm och bara det att sitta i stället för att ligga, är påtaglig skillnad. Har känt mig piggare, mer med i huvet också.
Ah-teamet kom på EM och satte näringsdropp. Efter det har jag i princip sovit. Har vaknat till nån gång av att jag behöver på toa, eller att jag fryser. Huvudvärk har jag haft i princip hela dagen också. Nu i kväll när jag skulle förflytta mig från soffa till säng, kräktes jag igen 😞. Det känns som jag är tillbaks på ruta ett, med att kräkas morgon och kväll. Suck!

Har idag, nu ikväll halverat min långtidsverkande morfin. Tänker prova att dra ner över natten till att börja med. Funkar det inte får jag öka igen. Smärtorna har blivit bättre. Jag tar mig enklare ur sängen och soffan utan att det gör vrålont, så ett försök är det värt.

Nu ska jag försöka sova igen. Är jättetrött. Ni som skrivit till mig på messenger och inte fått svar, jag ber om ursäkt men jag har inte orkat ❤️.

Allt gott 🙏

Bakslag

Söndagen började jättebra. Jag kände mig piggare och kunde sitta upprätt i soffan längre stunder, vilket inte har funkat förut. Fick i mig smoothies också, gjord på bär, ägg och havremjölk. Både mättande och gott. Sen hände något. Jag fick plötsligt en obehaglig känsla i magen, som om det jäste. Blev illamående och fick även svårt att dricka. Gick och la mig vid kl 20 och somnade. Har sovit gott hela natten med undantag för de vanliga toalettbesöken. Så nu på morgonen vaknade jag och gick på toa och från ingenstans började jag kräkas 😩. Jag som trodde det var över och förbi! Nu är skiten tillbaks igen och vad beror det på?  Det ska ju gå åt rätt håll nu! 
Fick ont i huvet också så det blev en alvedon med. Nu ska jag försöka vila bort detta. Precis som om jag gjorde något annat 😏. 

Deppigt 😞

lördag 17 februari 2018

Hemma igen 🗽

Det går nästan inte att med ord beskriva hur otroligt skönt det är att vara hemma igen!!! Vilken befrielse! Och jag känner i kroppen att allt går åt rätt håll, att kroppen sakta men säkert håller på att återfå energi och kraft.
Jag är personligen tämligen säker på att jag har gått med denna bakterie en längre tid men först när jag orsakade en retning i porten fick den ordentligt fäste och kunde frodas. Redan innan operationen började jag få magknip, illamående, svårt att äta, kräktes och tappade allt mer ork och energi. Efter operationen blev allt det här värre. Jag hade blod i urinen och det gjorde ont att kissa. Jag hade feber i två veckor och mitt infektionsvärde var förhöjt. Jag kräktes minst två gånger om dagen och det kändes som att livet rann ur mig. Samma dag som jag fick rätt sorts penicillin vände ALLTING! Jag har inte kräkts en enda gång sen dess, det gör inte ont att kissa och jag kissar inte blid! Jag har börjat återgå matlusten, jag kan både äta dricka lite varje dag! Så jag känner mig ganska övertygad i min teori. Nu ska jag bara försöka återfå krafterna så att jag kan börja bygga upp kroppen igen.

 Längtar så mycket efter att kunna ta en promenad. Blir lite kinkigt med det nu när jag har dropp 😂. Skulle nog se lustig ut att kuta omkring här i Ljömsebo med droppställning och slang i halsen. Och näringen skulle bli jäkligt kall! Så det får vi vänta lite med 😊.

Jag är den första patienten ah-teamet haft som har en cvk, så dom känner inte till hur den fungerar riktigt. När sköterskan kom i kväll ställde hon en massa frågor till MIG, och jag vet ännu mindre. Hoppas det ska fungera bra ändå. Är livrädd att få infektion i ingången i halsen nu, som läkarna på sjukhuset sa var stor risk. Kan bara be till högre makter 🙏.

Anna och Peter kom och hälsade på en stund på EM och hade med sig fina tulpaner. Lite känsla av vår spred sig direkt ❤️ 💐

Nu håller kära maken på att göra näringsdryck till mig. Han kämpar och sliter sååååå för att jag ska ha det så bra det bara går. Han är helt outstanding och jag är så tacksam över att ha honom vid min sida.

En kvinna jag lärt känna på FB har i en cancergrupp uppmanat medlemmar att skicka healing till mig morgon och kväll. Alltså, vilka människor det finns! Så många som skickar hälsningar och engagerar sig, människor jag aldrig ens har sett eller hört talas om. Det finns kärlek i världen 🙏❤️

fredag 16 februari 2018

Fredag

Ronden kom 9:30 och sa att de hade haft kontakt med ah-teamet och försökte komma överens med dem om när de kan komma hem till mig. Ah-teamet vill inte ha för stor vårdtyngd och inte eller små risker för nattliga utryckningar. De vill att värdena ska vara stabila och inte fortsätta i en negativ spiral. Det har jag full förståelse för. Läkaren såg dock inga hinder till att jag skulle få åka hem idag, det var mer en fråga om när.

Kl 12:55 låg jag och tittade på tv och 13:05 låg jag i väntrummet på röntgen 😳. Ingen aning om varför men det visade sig sen vara röntgen av njuren/urinvägarna för att säkerställa hur det såg ut med stenten. Sen låg jag på rummet och väntade till kl var 16:30, då ringde jag på klockan och frågade vad som händer??? Då fick jag beskedet att jag inte får åka hem idag utan förhoppningsvis i morgon. De hade kommit överens med ah-teamet att avvakta ytterligare kreatinunprov, njurvärd, innan jag får åka.

Så det är lika läge idag. Väntar på provtagning och provsvar i morgon bitti och sen vänta på besked om hemgång. Hoppas, hoppas! Jag vill hem till min familj, mina katter, min säng..... mitt Ljömsebo.

Ja ja, vänta är något jag fått lära mig och när jag ändå inte kan påverka är det väl bara att gilla läget. Jocke var här och höll mig sällskap en stund medan jag sov 🙈. Nä jag sov inte hela tiden men det kändes så. Nu har jag ätit yoghurt och banan och tänker nu sova.

Ha en trevlig fredagskväll ❤️

torsdag 15 februari 2018

Blir kvar ett tag till/cvk/blodtransfusion

I natt har jag sovit riktigt bra, förutom att jag fått väldigt otrevliga mardrömmar 😨. Sa till sköterskan två gånger i natt att jag var röd och svullen och hade ont i armen där infarten sitter. Jag får allt i den nu, mat, vätska, penicillin.....så den är hårt använd. Hon sa båda gångerna att hon skulle göra det sen, vilket hon aldrig gjorde. När dagsköterskan kom och fick se hur armen såg ut blev hon upprörd över att det inte var borttagen. Att ta bort den gamla och in med en ny tog max tio minuter. Varför gör en sjuksköterska så som nattsköterskan gjorde? Jag fattar inte det. Jag ligger på infektion och hon ignorerar symtom på inflammation/infektion! Helt sanslöst tycker jag. Det är såna här händelser som upprepas hela tiden på olika sätt, som får mig att bli frustrerad OCH förbannad. Tappar förtroende och tillit helt.

Den kom läkaren och berättade att planen var att få in en cvk förhoppningsvis under dagen och så blir det hemresa i morgon. Jag frågade hur det går till att få cvk, om jag får sova. Han tittade på mig som om jag kom ifrån Pluto 😳. Nej, detta görs inte på operation utan på intensiven. Möjligtvis att du kan få något lugnande. Jag sa att jag vill bli så suiderad som möjligt. Sen googlade jag och där stod något heeelt annat: ingreppet sker alltid på operation, suiderad, fastande......jag pratade med en sköterska här som bekräftade Google. Vilken lättnad!

Från den ena sekunden till en annan kom det in personal och skulle ta med mig för cvk:n. Allt gick i rekordfart och plötsligt låg jag i ett rum fullt med skärmar, hyllor, stolar och bråte kändes det som. Då började en sköterska göra i ordning mig. Jag frågade om ingreppet skulle göras där och ja, det skulle det. Då började jag fråga efter lugnande, smärtlindring osv.  Nej det får man inte, detta görs med lokalbedövning. Då bröt jag ihop igen. När läkaren kom ordinerade hon pyttemängder lugnande. Jag fick lokalbedövning och sen satte hon dit den. Bedövningen gjorde ont, resten var obehagligt. Efter ingreppet fick jag ligga kvar i 1 1/2 timme för att vänta på röntgenläkare. Han kom sen med en trendportabel röntgenmaskin. Sköterskan talade om för honom att jag hade ont i hela kroppen och att de behövde hjälpas åt att lägga en stor plåtskiva (eller vad det kvar) bakom min rygg. Det gick men det gjorde fruktansvärt ont. När han tagit en bild ville han ta en till och börjar rycka och slita i mig så att jag skulle hamna rätt. Jsg skrek rakt ut och så bröt jag ihop igen. Vilken jävla idiot! Det jobbar mycket olika typer av människor inom vården, om man säger så 😏.

Sen fick jag veta att mitt Hb var nere på 80 och att jag skulle få blod. Har sldrig fått förut och det tar emot..... men det är ju tur det finns. Hoppas det ska göra att jag mår bättre.

Sov ett par timmar. På kvällen kom Jocke och Emelie. De hade pizza med sig. Gissa om jag åt? Svar JA 😜. Åt inte degen men ändå. Åt melon också. Det var mysigt att ha dem här en stund ❤️❤️

Nu skulle jag bara vilja sova 🙏❤️


onsdag 14 februari 2018

Nu vänder det, äntligen!

Idag mådde jag på förmiddagen som igår. Lite bättre men lång väg kvar kändes det som. Har varit trött och orkeslös, svårt att dricka. Dom skickade hur en dietist för att prat mat. Hon  var, som alla dietister brukar vara, mycket fokuserad på näringsdryck och vätskeersättning. Hon sa att jag behöver neutralisera syran i magsäcken. När jag inte äter någonting blir pH-värdet i magsäcken extremt lågt. Det är viktigt att få i mig någonting, i princip vad som helst som har ett mindre surt pH-värde än magsäcken, vilket typ allt. Det viktigaste nu är att få igång alla system och balanser.

Penicillinet har börjat verka och jag har under dagen mått allt bättre! Svettats ur feber ur kroppen så det går att vrida ur kläderna. Är skranglig på benen, trött och matt men jag känner verkligen att det har vänt på riktigt nu. Har inte ens kräkts på länge, minns inte säkert men det är minst 1 1/2 dygn sen.
Mina värden ligger bra, puls och blodtryck perfekt!

Mor och far ❤️ var och hälsade på mig på förmiddagen och när de gick möttes de i dörren med Sandra och Niklas ❤️. Sen kom Jocke på dan och Helen på EM ❤️. Så det har varit maraton av besök här idag och jag ändå vilat och sovit när jag behövt. Nu ska Jocke och jag titta på farmen och förfasa oss för hur knäppa folk är 😂. Jocke hade förresten matlåda med sig hit idag då han skulle vara här hela dagen. När han har varit och värmt sin mat och kommer in på mitt rum, vrider det sig i hela magen av hunger. Det slutade med att jag åt en skiva ugnsbakad falukorv och 1 msk makaroner! Och satan i gatan vad gott det var!!! Så, även där håller jag nog på att rätta till mig 😂.

Hoppas på hemfärd i morgon 🙏❤️

tisdag 13 februari 2018

Blodförgiftning

Måendet är inte alls bra, vilket till stor del beror på att jag har hög feber. Trots intravenöst alvedon går inte febern inte ner mer än pyttelite och går snabbt upp igen och brukar ligga på 39,5 grader. Trots vätskedropp ligger jag på gränsen till uttorkning. Idag kunde jag äta några matskedar havregrynsgröt med laktosfri mjölk till frukost.

Vid lunchtid fick jag reda på att jag sannolikt har blodförgiftning. 😞 Det tar aldrig slut, tydligen. Ett par timmar senare fick jag besked att jag skulle flyttas över till infektion. De ansåg att det var viktigt att jag fick eget rum. Väl här fick jag konstaterat att jag HAR blodförgiftning så då är jag väl på rätt ställe tänker jag.

Jag har sovit i princip hela dagen och efter alvedondosen på kvällskvisten svettades jag av mig febern och var nere på 37 grader 😊. Nu har jag liiiite energi känner jag. Börjar tänka på allt som skulle vara  gott att äta 😊.

Nu är det godnatt från mitt håll. Ta hand om er ❤️

söndag 11 februari 2018

Inlagd

Ja jag blev inlagd igår. På MAVA, då det är fullt på avd 80. Ligger på en 3-sal vilket inte är nån höjdare men det funkar. Har haft hög temp, runt 40 grader. Fick intravenöst alvedon vid lunch och nu har tempen gått ner.

Fick komma till operation redan idag och dom tog bort porten. Jag hade blivit lovad sudering men hon ändrade sig när hon fick veta att jag kräks. Fick dock lungnade, avslappnande och smärtlindring så ingreppet var helt utan smärta. Det gick hur bra som helst och tog endast 12 min 😊.

Nu är jag åter på MAVA. Ska sova nu då jag är supertrött.

lördag 10 februari 2018

Akuten

I natt har jag haft 39 graders feber. Det hade gått ner något i morse men låg på ca 38,6. De ringde från ah-teamet för att fråga hur det var och när jag berättade om febern och att jag är öm över porten skickade hon mig till akuten.
Och här är jag nu! Väntar på att träffa en läkare. De har nyss, efter mycket om och men, lyckats ta blodprover. Det verkar bli svårare och svårare tydligen. Jag är mest orolig för hur jag ska få näring? När porten är oanvändbar och kärlen inte vill sig, hur får jag i mig näringen då? Ska prata med läkaren sen.....
Hoppas slippa vara här hela dagen! Men det verkar som att dom har mycket att göra här idag. Det låter dock inte som att de tänker inläggning, så det håller jag verkligen tummarna för att slippa. Nu ska jag försöka sova bort lite tid...... ha det gott ❤️

fredag 9 februari 2018

Mår dåligt

Orkar inte skriva så mkt men sammanfattningsvis mår jag som ”vanligt”. Kräks, kan inte äta, dricker små mängder i taget, har näringsdropp. Igår kväll lyckades jag trampa på droppslangrn så att det blev ett kraftigt ryck i venporten. Idag hade jag ont och när sköterskan tittade var det svullet och rött 😩. Det innebar att hon inte vågade sätta en ny nål och jag fick därmed inte min näring. Magen skriker rakt ut!

Har 39 graders feber så det är nog en infektion i porten. Får se om jag behöver penicillin.

Var till läkaren idag. Mina prover ser inte alls bra ut. De återspeglar hur jag känner mig sa hon. Vi pratade olika alternativ till behandling. Läkaren tror inte kroppen orkar cyto nu och det tror inte jag heller. Jag ska testa en ny medicin, Ibrance, som verkar vara snarlikt cellgifter. Läkaren tror på denna behandling i kombination med Letrozol, som jag äter sedan några veckor. Hade tänkt börja behandlingen redan idag med medicinen fanns inte hemma, så måndag drar jag igång! Hoppas 🙏.

Skriver mer när jag orkar! Natti ❤️

tisdag 6 februari 2018

Buktappning

Igår fm ringde läkaren för ah-teamet, Birgitta. Hon hade varit i kontakt med Kaj på kvinnokliniken och fått besked att jag kan komma upp när jag vill så tar han mig när han får tid. Jag tog upp med Birgitta frågan om inläggning eller ej. Det vänder ju aldrig, varför blir jag inte bättre? Ska jag bara fortsätta få dropp och så är det bra så? Feber i över en vecka? Vad beror det på? Jag påtalade att det känns som att jag bara ligger här och får dropp och att det är ”ok”. Läkaren kunde i princip inte svara på nånting men sa att hon skulle försöka få tag på Birgit på onkologen och rådgöra med henne. Under tiden hon gjorde det hann jag prata både med Jocke och med ah-teamet som kom. Vi resonerade fram och tillbaks och jag kom väl fram till att om jag inte kan få någon annan hjälp på sjukhuset kan jag lika gärna vara hemma. Det är hur som helst mycket skönare att vara hemma. Jag sa det till sköterskan som var här och hon höll med. ”Var där du känner dig mest trygg” sa hon. Trygg på olika sätt. Jag är ju inte otrygg på sjukhuset men jag känner mig helt klart trygg med att vara hemma sa jag. OCH, ni är ju här och ni ser ju om jag behöver in på sjukhus. Då svarar hon ” ja men många väljer ju att dö hemma”.

Är det så dom tänker? Att jag väntar på att dö? Det blev som ett slag i ansiktet. Jag är såklart inte omedveten om att jag kan vara i en ”sistaskedetfas”, men det där blev så påtagligt, burdust på något sätt. Och oväntat. Är det så, att man inom sjukvården pratar om mig i de termerna, att det snart är slut? Vad olustigt det känns, om det är så, även om det nu skulle vara sant.

Hur som helst så ringde läkare upp igen och hon hade jobbat hårt för att få tag i Birgit och ansvarig för vårdavdelningen. Hon hade inte lyckats nå Birgit men hon hade lyckats få dem att reservera en plats åt mig. Jag talade om hur jag och Jocke och personal resonerat och att jag hellre är hemma om det inte är så att sjukvården bedömer att jag bör vara inlagd. Jag hörde ingen suck, men jag är säker på att hon tänkte en stor lång suuuuuuck! Krångliga patient som inte vet vad hon vill 😂, typ.  Vi kom överens om att jag åker upp för buktappning och att vi hörs av senare.

Sagt och gjort. 13:45 var jag på avdelningen. 13:55 satt slangen på plats! Kl 15 hade det runnit ut 4 liter! Helt otroligt. Läkaren, Kaj, tyckte inte det fanns skäl till inläggning. Han är inte förvånad och inte speciellt bekymrad över min hälsostatus. Det var väntat med tanke på hur det ser ut. Det måste få ta någon eller ett par veckor till innan jag börjar känna mig piggare, menade han. Då litar jag på det. Jag sa ifrån mig vårdplatsen på avd 80 och åkte hem.

Hade frossa och riktigt ont i magen när vi kom hem. Bäddade ner mig under täcket och ett gäng filtar, tittade på farmen och sen sov jag. De kom hit och satte ett näringsdropp också på kvällen. Det kändes att jag varit utan några timmar, för magen fullkomligt skrek efter mat.

Natten har varit som vanligt, sover gott men springer på toa ca varannan timme. Skulle verkligen önska att jag kunde få i mig något att äta idag. Ska försöka med lite havregrynsgröt och havremjölk som Helen gjorde åt mig när hon var här.

Ha en bra dag och njut av tillvaron allt vad ni kan ❤️

måndag 5 februari 2018

Törs jag säga

att jag känner mig något bättre idag? Jag brukar iofs må lite bättre på mornarna. När jag vaknade idag skyndade jag mig in i duschen så att jag skulle hinna med det innan energin slog i botten igen. Det gick jättebra och allt kändes ok men efteråt började jag kräkas. Kan vara det att vätskan far runt när jag rör på mig, vilket gör att det kommer upp.

Har fått riktigt ont i musklerna i ryggen av allt stillaliggande. Skulle behöva komma på benen lite mer än jag gör. Hoppas på buktappning och att den gör sitt kring mående och värk! Väntar nu på att ah-teamet ska höra av sig så jag vet hur det blir under dagen.

Ha det gott i kylan! Klarblå himmel men -18 grader. Då är man gärna inomhus 😊.

Allt gott ❤️

söndag 4 februari 2018

Sämre igen

Idag har inte varit nån bra dag. Har varit helt däckad och sovit mest hela tiden. Fick i mig tre skedar gröt på fm och två tuggor på mackan på EM. Har iofs näringsdropp hela tiden men det vore ju trevligt att kunna äta igen snart. Har haft mer ont idag, vilket leder till mer smärtstillande och som ett brev på posten kräkningar 😞.

Igår var Jocke och fiskade och mamma var här hela dagen. Hon passade upp på mig och fixade mat åt familjen ❤️. Så tacksam att få denna hjälp mamma ❤️.  Idag kom Helen och även hon fixade lite här åt oss. Tack för all hjälp älskade Helen ❤️. Det känns minst sagt märkligt att ligga nedbäddad i soffan och halvsova när jag har folk här som stökar omkring. Det känns bakvänt på nåt sätt, osocialt och fruktansvärt ovant. Fast jag vet att det mer eller mindre är ett måste för att vi ska ”överleva”.

I morgon är det sagt att jag ska buktappas. Hoppas verkligen de fått till en tid. Jag kommer med stor sannolikhet att bli inlagd då jag mår fortsatt dåligt och inte kan äta. Dom har tjatat hela helgen med frågan om jag verkligen ska vara kvar hemma och nu har Jocke också börjat känna en starkare oro och jag kan själv känna att det börjar gå för lång tid nu. Varför vänder det inte? Vad är det som är fel? Eller är det kroppen som inte återhämtar sig från operationen helt enkelt? Nu har det gått två veckor och jag mår inte ett dugg bättre. Nåt är ju helt klart galet.

Mitt blodtryck har stigit och ligger nu på 150/90. Inte så man får hicka men det är lite för högt. Frågan är om det kan vara för att jag slutat med alla tillskott? Bland annat msm håller väl trycket nere om jag inte missminner mig. Eller är det då att kroppen får jobba mer när msn är sängliggande? Känner att musklerna i benen börjar ge vika 😞.

Det här är inte roligt alls. Jag börjar tänka massa tråkiga tankar, det är nog ofrånkomligt i en sån här situation. Upp och ner hela tiden. En liten glimt av ljusning en stund, sen rakt ner i avgrunden igen.


fredag 2 februari 2018

Lite bättre igen

Natten som var kräktes jag ett par gånger men sen har magen hållit sig lugn. Jag har inte varit ur sängen idag annat än på toa, då jag är helt matt och urlakad i kroppen. Idag har jag endast tagit mina långtidsverkande mediciner och inte en enda extra! Ett gott tecken, eller så har jag effekt kvar från överdoseringen igår..... jag har betydligt mindre ont iallafall.

Läkaren på idag och tog ett ultraljud över mage och lungor. Jag hade måttligt med bukvätska och lite i lungorna. Han tyckte vi kunde avvakta buktappning till måndag, vilket jag håller med om. Blir det akut kan jag höra av mig så ordnar dom det. Läkaren vill att jag ska ha två klara dropp/dag så länge jag kräks och börjar jag kräkas mer behöver jag läggas in. Fortsatt näringsdropp på nätterna.

På eftermiddagen sov jag ett par timmar. Fick i min lite fisk och senare på kvällen macka! DET är ett gott tecken som talar för att det går åt rätt håll! Jag har även kunnat dricka mer idag. Jag hoppas detta håller i sig och bara blir bättre nu. Jag känner att jag fått lite energi, framför allt i skallen!

Med hopp om en bättre morgondag 🙏

torsdag 1 februari 2018

Säg den lycka som varar

Mådde skapligt när jag vaknade. La mig på soffan och fick i mig ca 1 dl yoghurt med kiwi och hallon. Ah-teamet kom och tog bort näringsdroppet och återkommer i kväll och sätter ett nytt. Läkare i Sala ringde för att stämma av läget och vi kom överens om att han kommer i morgon för att kontrollera bukvätskan och behov av tömning. Om tömning behövs hade läkaren Kaj på avd 85 meddelat att han kan utföra det. Det är jag mkt tacksam för.

Från ingenstans började jag få jätteont i sidan, förmodligen över njuren. Kräktes ordentligt och sov sen någon timme eller två. Hemsjukvården kom och satte näringsdropp. Hade jätteont och tog mina långtidsverkande lite tidigare. När inte de heller hjälpt efter en timme skulle jag ta extra vid behov. Insåg då att de morfin jag har utskrivet inte stämmer med läkemedelslistan. På listan står det 10 mg 2 tab 2 ggr/dag. De jag hade utskrivet var 20 mg. Så jag har alltså tagit dubbel dos långtidsverkande morfin 😫😡. Dom måste ha ändrat ordinationen efter att jag fick listan utskriven. Skit samma nu. Det jag lärt mig är att jag behöver dubbelkolla allting. Nu upptäckte jag detta ganska snabbt men det är ju en klar fördel att veta vad och hur mycket medikamenter man petar i sig.

På kvällen kom brorsan och Kajsa. Satt och pratade några timmar i soffan. Eller ja, jag låg under min pläd. Hade jätteont i sidan och morfinet ville inte ta ordentligt. Trots överdosering. Började kräkas igen och sen var det bara natti natti!