tisdag 22 maj 2018

Till Er

"När du läser detta, har jag, Carina Sellin, blivit en ängel och vandrat vidare på min resa. Jag har lämnat jordelivet för att njuta av tillvaron på andra sidan, en annan dimension där jag funnit lycka, harmoni och en förståelse för en högre mening med livet. Jag kommer att finnas i era hjärtan och ni kommer att finnas i mitt. Ni har alla spelat en stor och viktig roll i mitt liv på jorden och ni kommer att fortsätta spela en stor roll i mitt liv i mitt nya tillstånd. Minns de fina stunderna, de glada dagarna och vila i vetskapen om att jag nu funnit ro. Om du önskar är du välkommen att delta i en minnesstund för mig, kontakta mina anhöriga för datum och plats. Valfri klädsel. Stötta gärna alternativmedicin.”

torsdag 17 maj 2018

Inlagd på kvinnokliniken

Pegen har ju blivit en följetång här och den är inte slut än 🙁. Vaknade i tisdags morse och det rann ur både slang och lika mycket ur hålet. Det var torrt endast kortare stunder och både jag och teamet försökte lägga om efter konstens alla regler och vi försökte få det att sluta läcka genom detsamma. Onsdag morgon var huden röd och svedd som en illröd babyrumpa. Det gjorde SÅÅÅÅ ont. Jag sa till sköterskan när hon kom att jag skulle vilja de antingen ringer Kaj för rådgivning, eller för att be om att jag får komma in för att få hjälp. Hon ringde ”min” läkare som skulle försöka nå honom.

Det slutade med att jag fick komma upp till sjukhuset under dagen helst före lunch. Angelica som redan har här som ”tantvakt” erbjöd sig att skjutsa upp mig, vilket hon gjorde direkt teamet var klara.

Kaj kom i princip direkt när jag kom till avdelningen. Jag vet inte vad det var med honom! Om han var stressad eller nånting. Han rev och slet i mina kläder, han tog ingen som helst hänsyn till att jag sa  till att det gjorde ont. Han röck plåstret som han ville typ. När han tvättade området runt pegen som var sargat tog han i hårt och utan nån notis om det. Det kändes inte alls bra och fick säga till honom att sluta. Det var verkligen hemskt 😢. Min vördnad för Kaj har åkt ner ett hack eller två kan jag säga. Hur som helst fick han inte till det. Klockan blev mycket och han behövde både få tag i både personer och material. Han ville att jag skulle stanna över natten så att han kunde börja med mig tidigt. Så så blev det.

En gång på natten vaknade jag av att det var sjöslag i sängen av bukvätska. Fick hjälp av en sköterska med det och somnade sen om. Kl 7:30 nånting kom Kaj, precis när jag var påväg till toaletten. Han skulle vänta på mig men när jag var klar var har borta. Jag pulade i mig det morfin jag kunde och även midazolan, med gårdagens bravader i minnet. Men han var puts väck. Jag somnade om och vaknade kl 11 när Jocke strök mig på kinden ❤️. Danne var också med ♥️

Kaj kom strax efter och förklarade att han varit hos mig 3 ggr tidigare men jag sov. Han tyckte jag behövde sova. Han hade några olika idéer som han främst diskuterade med Jocke, som hade mer sinnesnärvaro än jag. Jag pulade nämligen i mig ångestdämpande och morfin så fort jag såg skymten av Kaj. Jag har nu iallafall fått en stomipåse som ska skydda huden mot magsaften, som ska rinna ut genom påsen på magen, ner i slangen och den vägen ut i katetern. Svårt att förklara tekniken men det viktigaste är ATT det funkar, inte HUR.

Sen fick jag åka hem! Det var skönt att komma därifrån, även om KK är den bästa avdelningen att vara på om man ska vara inlagd. Vi får se hur länge detta håller. Nu har det inte varit något läckage på snart nio timmar så, så långt allting gott.

Nu är det soffläge och det känns som att jag snart sover också 😊.
Allt gott 🙏♥️

tisdag 15 maj 2018

Operationen i går / läget idag

Operationen gick bra i går. Inga konstigheter. Som vanligt stressade narkosläkaren mig med att jag skulle få minsta sederna än jag vill och att jag inte kommer att sova. Det gör mig orolig och rädd, helt i onödan. Nu sov jag iallafall och det var alldeles lagom.

Operationen tog precis en timme och när jag kördes ut till uppvakningen fick jag vara där en timme innan Jocke hämtade mig. När vi kom dit fick jag av någon anledning info av sköterskan att jag hade en propp i området där porten suttit. Jag fick också veta att de inte suttit dit någon ny nål, då nya dosan måste läka i fem dagar. Jag frågade hur jag skulle få mina dropp och mediciner? Jag måste ha porten då en intravenös nål inte håller i fem dagar till. Sköterskan sa att läkaren frågat mig ”NÄR JAG LÅG PÅ OPERATIONSBORDET” om jag var beroende av porten varje dag och jag svarade nej. Men snälla! Hur kan man fråga någon som är sederad om svar på viktiga frågor??? Jag begriper inte det! Jag minns inte att han var i rummet, ännu mindre att han pratade med mig.

Sköterskan sprang efter läkaren och meddelade att han skulle komma tillbaks och sätta nålen. ”Ja, dom brukar vilja kolla att nålen funkar iallafall sa hon” , vilket alltså innebar att inte det var gjort 😳.
När läkaren kom satte han dit nålen. En mycket, mycket fåordig läkare. - Blev det en risk för att porten inte ska hålla nu när nålen sätts i för tidigt? undrade jag. Inget svar. - Jag vill inte behöva ta några risker att porten går sönder igen. Inget svar. - Hörde du inte min fråga? undrade jag. - Jo jag hörde sa han. Porten har inte gått sönder. Och så började han att förklara på läkarspråk vad som hänt och vad som kunde ha hänt. Jag uppfattade det så, att det sannolikt inte kommer att vara något bekymmer att använda porten. Det allra bästa vore för läkningen om nålen fick vila, men när den nu inte får det är det ingen större fara. Jag gav mig där.

Jag upprepade frågan om propp. Nej jag hade ingen propp men mina kärl var trånga där porten sitter. Han hade därför lagt, antingen porten eller nån slang, lite djupare och det var ingen fara. Jag behöver dock blodförtunnande, Fragmin, för att det INTE ska bli någon propp. Jag förklarade att jag är insatt på Fragmin redan och undrade om jag inte behövde en ökad dos, men nej, det behövs inte. Låter konstigt i mina öron men jag får lov att lita på att läkaren kan sin sak.

Kl 18 var vi därifrån. Teamet kom 19:15 och avslutade sitt vid 19:30. Jag fick massage och blev helt klubbad. Jocke puttade sen på mig 22:30. Jag var verkligen trött! Masade mig till soffan, somnade om direkt och sov till kl 7 i morse.

Tyvärr vaknade jag med illamående 🙁. Pegen började läcka på fm, riktigt ordentligt. Nu rinner hälften av vätskan i slangen och hälften ur magen. Både jag, Jocke och teamet har gjort efter konstens alla regler. Lägesförändring, nivåändring, spolning och borstning, men inget hjälper!. Det var lugnt ett par timmar men nu börjar det igen. Väntar på att nästa sköterska ska komma så får vi se om hon kan uträtta underverk. Vi får se.... annars blir det väl Västerås i morgon 😏.

Allt gott till er 🙏♥️

söndag 13 maj 2018

Tröttheten håller i sig

Helene kom och drack kaffe vid lunch och vi hade några trevliga timmar 😊. Hanse och barnen kom också och överraskade oss. Det var trevligt det med förstås ♥️. På em och kvällen fanns det inte så jätte mxycket energi kvar, men det behövs inte så mycket heller.
När teamet kom på kvällen fick jag massage och somnade som vanligt. Kröp ner i soffan kl 21 och somnade direkt. Sov till 7, kravlade mig upp till sängen kl 9, precis när teamet var här. Jag mådde som en urvriden trasa och mådde Jätteilla. Fick medicin mot det och mådde lite bättre. Sov sen hela dan fram till kl 14. På kvällen tog vi en rullstolspromenad. Det var såååå skönt. Flera som badade i sjön fast det bara var 16-17 grader.

När sköterskan kom på kvällen hjälpte hon mig med dusch inför operationen. Ska duscha i bakteriedödande medel både i kväll och i morgon bitti. Jag har varit så extremt trött senaste tiden och har därför sänkt morfinet.Det har dock inte hjälpt något nämnvärt rycker jag. Teamet tycker att jag ser piggare ut men jag riktigt känner hur energin rinner ur mig. Upptäckte idag att mitt HB-värde var så lågt, 105 låg det på. Det var tveksamt om ni skulle ta hand om hunden......
I morgon är det operation av porten🙁. Hoppas allt går bra, men det ska det väl göra.
God natt och sov så gott kära vänner ♥️♥️♥️

lördag 12 maj 2018

Fredag och lite lördag

Sov bort hela dagen fram till kl 14 ca. Var så fruktansvärt trött till både kropp och själ. Gårdagen sög nog ut den energi jag hade. Men jag fick lite påfyllning på eftermiddagen då min mor och far kom på besök ♥️. Liks trevligt och mysigt som vanligt!

Somnade av i soffan på kvällen och vaknade av att jag slängde telefonen i ansiktet på morgonkvisten 😛. Somnade om och sov till 7, så sovit har jag gjort med besked 😊. Hoppas det spiller över till idag. Skulle nämligen vilja ha en kaffedate med en god vän, vilket vi siktat på länge utan att få till det.

Efter att teamet varit här, gett mig mina mediciner och sänkt morfinet ytterligare ett hack, blev jag trött och skulle vila. Då fick vi besök av Hanse och barnen så jag vilade ute istället 😊. Väntar nu på att Helene ska komma och dricks kaffe äntligen 😊.

Ha en bra dag. Får se om det blir åska idag som SMHI utlovat! Då blir Jocke glad, för då är det legitimt att ta en whiskey 😊. Nu är det ju lördag så det är ju legitimt ändå men lite åska är aldrig fel! När det regnar, blixtrar och dundrar rejält är det såååå mysigt. Ett riktigt skådespel kan det bli.

Allt gott 🌺♥️🌺

fredag 11 maj 2018

Akuten igår

Venporten började ju läcka igår natt, vilket jag skrev om. Det läckte sen hela tiden och när teamet kom berättade jag att jag i vårdhandboken sett att man alltid ska kontakta läkare när det uppstår läckage. Det höll hon med om och ringde både bakjouren och akuten. Vi hade en förhoppning att jag skulle få komma direkt till onkologmottagningen men det fick jag inte! Däremot fick personal från onkologen springa ner till akuten flera gånger och att hjälpa till med det akuten inte klarade av!

Vi blev bra omhändertagna. Fick ett eget rum på en gång vilket var skönt. Jocke fick hänvisa till att jag är infektionskänslig, annars hade jag fått ligga i storsal med tio andra. Jag bad om och fick morfin i låret. Jag fick vara utan smärtlindring i många timmar och det frestade på. Efter några timmar fick jag nål i armen som de kunde koppla pumpen till och då gav det sig snart. 

Jag fick göra en röntgen för att se om jag hade en ”fibrinstrumpa”. Det är något som kroppen tillverkar då den känner porten som ett föremål som inte ska vara där och fibrinet ska skydda mig mot det, förenklat förklarat. När jag kom tillbaks till akuten fick jag besked att det fanns en fibrinstrumpa och att porten därför behöver flyttas på. Hon kunde inte säga säkert men hon trodde att jag skulle få en tid på måndag. Det ser iallafall inte infekterat ut och det tackar jag för! Den läkare jag träffade igår på akuten var samma som opererade mig förra gången. Hon förklarade att kan kan göra en enklare variant av operationen, vilket känns jättebra! 

Ja, åtta timmar senare var vi hemma och teamet kom nästan direkt. Hon kunde inte göra så mycket idag utan fokuserade på snabb hjälp och en jag höl på att bli galen 😂. Ja men nu är det gjort. 







torsdag 10 maj 2018

Sänkt morfindosen/

Igår, onsdag, mådde jag lika illa på morgonen som jag gjort de senaste dagarna. Jag låg i soffan hela fm tills teamet kom. Jag bad dem sänka mitt morfin då jag hade en känsla av att jag var övermedicinerad. De sänkte både grunddosen och extradoser. Grunddosen bara en enhet och extradosen fyra. Extradosen var bra mycket högre vilket jag inte förstår varför. Nu har jag knappt använt den och det är skönt att den är sänkt.

Sänkningen fungerade hela dagen. Jag fick inget smärtgenombrott så jag behövde inte ta extra morfin. Jag mådde lite bättre också, än jag gjort på flera dagar. Ja, jag tror verkligen att jag varit övermedicinerad och om jag skulle vilja testa att sänka en enhet till. Skulle smärtan komma tillbaks så går det ju att ta extra och att höja dosen igen. Ja vi får se hur det blir.

I natt vaknade jag av att tröjan blev dyngsur över porten och det visar sig att den läcker igen! Den har läckt hela natten 🙁. Är mest orolig för att det ska innebära infektion så att jag blir av med den.... det vill jag absolut inte. Får se vad de säger när de kommer idag.....

Ha en fin och solig dag ♥️♥️♥️

onsdag 9 maj 2018

Och inte nå bättre igår heller

Det var ungefär samma procedur idag som igår. Mådde sämre ju längre jag var vaken på morgonen. Det släppte lite när jag fick mitt kortison men jag var fortfarande extremt trött. Smärtan är bättre sen de höjde dosen rejält och jag tar nästan inga extradoser alls.

Planen var att jag och Jocke skulle åka in till Västerås då han behövde uträtta massa ärenden. Så blev det dock inte. Jocke skaffade ”tantvakt” i form av Angelica så hon var här 4 timmar. Jag har varit helt slut hela dagen och har vilat och sovit mycket. Nu under kvällen har jag mått pyton igen 🙁. Orkar inte med det här!

tisdag 8 maj 2018

Jättedålig dag igår

Hade sovit oroligt på natten men mådde skapligt när jag vaknade. Jag tog en dusch innan teamet skulle komma och medan jag stog och torkade mig började jag må jättedåligt. Hade precis kastat mig på sängen när teamet kom.  Mådde illa och fick en märklig, obehaglig känsla i magen och i mellangärdet. Fick kväljningar men fick inte upp någonting alls, vilket nästan är värre än att få kräkas ordentligt. En släng av panikångest kom med också 🙁. Fick mina mediciner och extra mot illamående och efter en stund gick det över. Extremt trött var jag och sov till kl var 14:30, och då hade Helen kommit.

Vi gick ett varv runt Ljömsebo, jag i rullstol. Det var jätteskönt att komma utanför tomtgränsen, se nånting annat. Att det var flera föl i hagen till exempel 😊. När vi gått lite mer än halva rundan började jag få ont vid PEG:en. Blev också extremt trött. På kvällen kom teamet igen och jag fick avsluta med taktil massage, vilket var jätteskönt.

Har sovit oroligt i natt med. Och samma procedur upprepade sig med kväljningar och illamående, men nu är inte teamet här. Väntar på att de ska komma så att jag får mitt kortison! Nu ska jag vila innan de dyker upp.

Ha en bra dag allihop. Massor med sol idag med verkar det som 😊.

söndag 6 maj 2018

Trött de Lux / krångel

Ska börja med att tala om att katten var ute hela natten men på morgonkvisten kom hon hem. Vad vi kan se är hon inte skadad, tack och lov.

Jag har inte sovit så bra i natt heller. Vaknat flera gånger utan att veta varför men jag känner att jag har en inte oro hela tiden. Ovisshet tror jag det handlar om till stor del. Att inte veta vad som ligger framför mig med magen, stressar mig. Jag kan inte släppa det, det går inte att skjuta undan. Rädslan.....för smärta och ångest, den griper tag.

När teamet var hos mig igår började det läcka i venporten! Nej, inte i PEG:en, utan i PORTEN av alla ställen. Så blir jag rädd för att det ska bli krångel med den oxå. Jag orkar inte med mer krångel nu! Kan det inte bara få funka med allt det här tekniska runt omkring!!! Hur som helst slutade läckaget och sköterskan gjorde inget mer kring det. Så kom hon i morse och det började läcka igen! Hon har sina teorier om varför men jag vet inte vad det innebär och om det måste åtgärdas. Efter att sköterskan åkt somnade jag om och sov några timmar. När jag vaknade läckte porten igen. Det kan dock ha varit kvar sen fm så det måste inte betyda att det läcker igen..... men det är inte så svårt att tro det västa nu.

Jag är trött. Så trött. Både fysiskt och mentalt. Jag vill bara vara. Inga bekymmer, inga påfrestningar, inga belastningar. Tänk vad underbart det vore. Men vem har det SÅ bra? 😏

Det här med att ha det bra, har fått lite annan innebörd nu. Ja hela livet har ju fått en annan dimension. Men i den dimensionen jag befinner mig i just nu har jag det bra ur flera aspekter. Framför allt har jag människor omkring mig som älskar mig och som bryr sig om mig. DET är bland det viktigaste just nu. Tänk att möta all denna skit, frustration, sorg och allt vad det är, ensam! Utan andras stöd, närvaro och engagemang! Det hade varit outhärdligt. Jag har det också bra, som har privilegiet att bo och vistas i den här miljön där jag är. Ja, en kritvit strand och kristallklart vatten en liten bit härifrån hade varitctrevligt, men nu har jag iallafall ljömsebosjön, lugn och ro, fågelkvitter, tystnad..... jag är i en miljö där jag mår bra, och det väger också mycket.

Ja jag skulle kunna sitta här länge och rabbla upp både positiva och negativa saker som just min situation innebär, men jag tror ni vet det redan. Kärleken är iallafall för mig det absolut viktigaste jag har omkring mig och den är ovärderlig!

Nu, ska jag slumra en stund och titta på med ett halvt öga medan Jocke städar i verktygsboden 😊.
Ha en fortsatt bra dag. Hoppas ni kan njuta av solen och få lite ny energi! ♥️

Mysig kväll

Lördagkvällen bjöd på lite god mat tillagad på vår nyinköpta muurikka. Jag smakade på såsen och det var verkligen suuuuupergott! Krämig pasta med räkor. Receptet finns på www.stekman.se
Det var mamma, pappa, Conny och Kajsa som var här ♥️. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll och jag hoppas vi får tillfälle att göra flera under sommaren 😊. 

Jag har blivit lite slarvig med att komma ihåg kameran för att  ha kvar bilder, men den här krabaten fick vara med på
bild 😂. Lilla Cilla! Under kvällen mötte hon en av våra katter, Smulan och det gick bra. Katten ställde sig kutryggig och Cilla gick därifrån. Vår andra katt, Smilla hamnade i ett rejält kattslagsmål på kvällen. Alla som hört katter slåss kan föreställa sig hur fruktansvärt det lät! Jocke och Conny sprang ut men fick inte tag i katten. Är orolig över att hon är ordentligt skadad.....🙁♥️

lördag 5 maj 2018

Ingen propp men trista besked

Jocke och jag åkte till sjukhuset på morgonen. Började på akutröntgen och gjorde ett ultraljud på benet. Läkaren kunde inte se någon propp så den diagnosen föll. Vi gick vidare till kvinnokliniken och träffade min hjälte, Kaj 😂. Han fick min senaste hälsouppdatering och itifrån att jag haft smärtor och kramp i bröstet gjorde han ett ultraljud över hjärtat för att se om jag hade vätska i hjärtsäcken, vilket jag inte hade. Han tittade även på buken och lungorna. Det var tomt i den vänstra men 6-8 dl i den högra, precis som tidigare. Han tyckte inte att vi skulle ta bort vätskan idag då jag inte har några bekymmer av den. Han tittade även på buken och inte heller den innehåller vätska. Varför är magen då så svullen och stenhård???

Enligt Kaj är det sjukdomen som breder ut sig. Cancercellerna växer och ställer till det i tarmarna så det troligtvis inte finns något passage kvar alls. Det innebär att den vätska tarmarna själva producerar inte rinner undan utan blir kvar och spänner ut tarmarna. Över tarmarna ligger cancercellerna och det är dem jag känner på magen som stenhårda.

Detta går inte att operera och inte medicinera. Det är bara att vänta och se vilken utveckling det blir. Jag blir mycket fundersam över vad som kommer att hända med tarmarna. Vätskan dom kommer att fortsätta samlas där, vad orsakar den? Ökad smärta sa Kaj, och den kan medicineras bort. Men själva vätskan? Antingen går ju tarmarna sönder eller så är de så elastiska att jag kommer att få en enorm buk! Det oroar mig som attan det här! Jag frågade Kaj när vi var där men jag tyckte inte jag fick något svar, eller så tog jag inte in. Men Jocke fick ingen rätsida på det han heller så..... jag bad sköterskan ta med frågan till läkaren Birgitta för att se om hon har nåt bra svar. Någon före mig borde väl ha varit med om det här kan jag tycka.

Ja, besök i Västerås börjar få sämre vibrationer numera. Det tillstöter något mindre roligt hela tiden 😢. Att det skulle börja gå åt det här hållet har jag ju vetat men inte så snart. Jag trodde att jag skulle komma igång mer nu när jag kom hem. Jag trodde jag skulle få några veckor för att bara umgås med dem jag älskar. All den här smärtan har jag i min enfald trott varit tillfällig och att den skulle gå tillbaks av sig själv. Naiva tankar kanske, men det var det jag gick in i när jag kom hem. Nu inser jag att det inte är så. Det går åt fel håll helt enkelt och det finns inte mycket mer än smärtlindring att
”behandla med”.

Idag ska jag iallafall försöka njuta av dagen. Det ska bli kanonväder och jag hoppas kunna sitta ute i solen lite. Kanske knata på grusvägen en liten stund. I eftermiddag kommer mor, far, bror och Kajsa och käkar lite mat. Det ska bli trevligt.

Hoppas ni får en bra dag ♥️

torsdag 3 maj 2018

Läkarbesök här hemma

Mådde skapligt när jag vaknade på morgonen men hade ont. Har haft ont hela dagen och det har varit jobbigt. Igår när jag hade telefonsamtalet med Birgitta sa hon att hon skulle komma med sköterskan på morgonen för att kolla min mage. Och det gjorde hon. Hon kunde konstatera att magen är svullen och stenhård. Hon kunde dock inte säga vad det beror på utan ville att jag skulle få konfrontera Kaj. Hon kollade mina fötter och ben och upptäckte att vänster ben är drygt 2 cm tjockare än det högra. Hon vill att detta kollas upp då det KAN vara en propp i benet. Det skulle också kunna förklara den fördjäkliga smärtan jag känner på väster sida där äggstocken suttit, och strålning ner i ländryggen. Det kan såklart bero på annat, ex lymfvätska eller ytterligare nåt annat, men propp vill hon utesluta, såklart. Jag är ju insatt på Fragmin, som är MIT proppar och den dos jag har idag, är förebyggande. Den hjälper inte alltid och nu ska jag få en behandlande dos tills vi vet om det är en propp. ”Det säkra före det osäkra”, så att säga. Birgitta skulle ringa Västerås och försöks få en snabb tid och försöka få tag i Kaj.

Birgitta ringde och jag hade fått en tid för ultraljud av benet i morgon kl 10:20. Hon hade pratat med Kaj och han skulle hjälpa mig, men jag hade inte fått någon tid. Hur det blir med den delen vet jag inte ännu, det får jag väl veta i morgon. Det vore ju bra om han kunde kolla min mage och även lungorna så jag kan bli av med ev vätska.

På kvällskvisten hade jag bestämt mig för att äta lite potatismos och pepparrotssås. Nu blev det äggsås istället. Helen var här och lagade maten och hon var jättenoga med att få bort klumpar. Jag åt bara ett par matskedar men magen sa ifrån 🙁. Det KAN ha varit att jag åt för fort och inte sköljde ner med tillräckligt med vatten. Jag tror stenhårt på den teorin, vad annars skulle det vara? Jag blev ”proppmätt” och däst, började må lite illa och PEG:en började läcka! Skit också. Men när jag druckit lite vatten och det släppte i Peg:en kändes det bra igen. Men, det är nog kanske bäst att hålla mig till flytande ändå 😏.

Ha det gott mina vänner ♥️♥️♥️

onsdag 2 maj 2018

Smärta och andnöd

Mådde ganska bra när jag vaknade men efter hand började jag må allt sämre. Ont överallt och jätte, jättetrött. När teamet kom bestämde vi att vi höjer grunddosen ytterligare, vilket vi gjorde. Hittills idag har det inte gjort någon skillnad. Jag har tryckt på extradoser hela dagen ändå. Hoppas det släpper i morgon. Har jätteont vid pegen, inte hela tiden men det kommer och går. I morse gjorde det så ont så jag började gråta.

Min läkare ringde idag för att gå igenom mina provsvar, som jag undrat över. Det var framför allt levervärden jag hade funderingar kring. Kort sammanfattat så sa hon att det inte finns nån anledning till oro. Det är tydligen inget konstigt att värdena ligger där dom är. Läkaren tycker att mina värden ser bra ut, över förväntan med tanke på min sjukdom. Så det känns ju bra förstås. Jag efterfrågade röntgen av lever och skelett. Hon förklarade att man normalt inte gör fler när man avstannat behandlingarna. Det finns ingen behandling att mäta eller se effekten av längre. Hon sa dock att om jag absolut vill veta hur det ser ut så tycker hon att jag ska få veta det. Ja, det vill jag.....så hon ska försöka se till att jag får det.

Idag har Jocke varit i stan och uträttat ärenden och jag har haft ”tantvakt” i form av Angelica 😊. Hon var här mellan kk 10-15. Hon hjälpte mig att planera om lite plantor. Det är skönt att ha det gjort!

På eftermiddagen kom Lotta och pratade och fikade. Ett par mysiga timmar med henne fick jag också idag. Men nu är jag då helt slut. Men trots trötthet är det värt varenda minut jag får vara bland människor som ger mig positiv energi! ♥️

Idag hände det en obehaglig incident när Angelica var här. Jag hade varit på toaletten, satte på vatten på spisen för att koka ägg och gjorde i ordning isvatten i ett glas. Som från ingenstans fick jag svårt att andas och fick tryck och ont över bröstet. Det kändes ungefär som de här panikattackerna jag hade förut. Angelica ville ringa 112 men jag ville testa medicin först. Angelica lyckades hitta min inhalator  med ventolin men den hjälpte inte. Jag tog en spruta ångestdämpande och då släppte det efter en liten stund! Det var riktigt obehagligt och jag hann bli rädd på riktigt innan det släppte. Men när det väl släppte så var det borta, det kom inte tillbaks. Jag undrar om det kunde ha blivit för mycket ansträngning? Jag tycker inte att jag gjorde just någonting men det kanske var tillräckligt ändå. Ska prata med sköterskan om det i kväll.




tisdag 1 maj 2018

Valborg och lite tankar

Typiskt valborgsväder med kyla och regn! Vi hade sett till att låna en rullstol så att vi kunde ta en promenad till brasan på kvällen men vi avstog. Var hemma i värmen istället och det gick precis lika bra det, om inte bättre 😊. Helen och Petri hälsade på och vi spelade lite Kille på kvällen. Kl 22 gav jag upp för dagen.

Har mått ganska bra, men är trött. Har fått tagit en del extra morfin för att få bort den värsta smärtan. Kanske dags att inse att grunddosen behöver höjas 😏. Jag vill ju helst inte det, men måste kanske acceptera att det är som det är. Egentligen spelar det ingen större roll. Så som det är nu får jag i mig lika mycket morfin som om jag höjer grunddosen, bara det att nu bestämmer jag själv när och hur mycket. Jag kan avstå doser om jag tycker det är bra. Det känns mer definitivt att höja grunddosen. Det sitter i huvet på mig, jag vet. Och jag vet att jag behöver vara så smärtfri som möjligt då smärtan sliter mer på kroppen än vad morfinet gör. Jag vet allt det där men jag avskyr verkligen att fylla kroppen med alla dessa mediciner. Jag har varit jätte restriktiv mot mediciner under ett par år, knappt tagit någonting alls förutom hälsokosttillskott, och nu har jag en gedigen medicinlista! Alla dessa biverkningar......det är inte klokt vilja risker jag utsätter mig för med vissa preparat. Risken är kanske inte så extremt hög, men OM jag får dem är ju dessa värre många gånger än det jag medicinerar emot!

Nu har jag ändå bestämt mig för att gå den här vägen. Jag har mer eller mindre lagt mitt liv i händerna på sjukvården. Jag måste nånstans tro på att sjukvården är så kompetent att de kan hjälpa mig en bit på vägen. De kommer inte att göra mig frisk, det vet jag och det står de för.

Komplementär medicin har ju varit det jag förespråkat och jag säger inte att jag släppt det. Inte alls! Men, jag tror att min sjukdom har gått för långt. Det såg mycket, mycket värre ut i buken än vad både jag och läkarna kunde föreställa oss. Jag törs inte avstå den vård/mediciner jag erbjuds nu för att istället fortsätta med alternativmedicin. Tyvärr, för jag tror i grund och botten att det är det absolut bästa för kroppen.

Jag hade tänkt att jag skulle återuppta några av preparaten som jag tagit förut, ex C -och D vitamin, Mariatistel, magnesium och lite annat. Men hur? Allt jag stoppar i mig hamnar ju i påsen! Jag skulle kunna klampa påsen så att jag tvingar maginnehållet kvar en stund men det blir högst osäkert hur mycket jag får i mig. Ja, jag ska fundera kring det där ett tag. Vi får se hur det blir!

Nu väntar jag hem Emelie, som varit i Stockholms skärgård och firat Valborg med Felix och hans mammas familj. Ska bli gott att krama om henne 🤗❤️.

Ha det gott ♥️♥️♥️