måndag 31 oktober 2016

Tung dag idag

Idag har jag mått pyton större delen av dagen. Har i natt sovit dåligt, oroligt och ytligt. Har haft ont i kroppen idag,  som ett band runt överkroppen med smärtor i muskler och skelett. Skulle köra bil så jag ville inte ta värktabletter heller..... lämnade Emelie hos en kompis och Amanda och jag skulle följa med Angelica och titta på fotboll, men eftersom jag mådde som jag gjorde följde Amanda med en stund och jag blev hemma. Jag tillbringade tiden i soffan, gick igenom en massa foton och hamnade i minnenas arkiv. Hamnade i ett vemod, ilska, sorg och förtvivlan en stund. Det är så jäkla orättvist! Varför? Varför? Varför? Många tunga tankar har genomsyrat huvudet idag....men så kom Amanda tillbaks och Jocke kom hem och då kändes det lättare igen. Är så tacksam över att ha dessa älskade människor omkring mig. Skulle vilja ha dem alla runt mig hela hela tiden ❤️❤️❤️

Nu är vemodet lagt åt sidan för den här gången och jag laddar inför i morgon då det är dags för behandling nr 2. Hoppas kroppen inte kroknar helt den här gången......

söndag 30 oktober 2016

Skön dag

ute i det fina vädret. Vi har varit riktigt kulturella och historiska idag! Vi åkte till Anundshög och strosade omkring bland gravhögar och fornminnen och åkte sen till Frösåkers brygga och tittade på piratskepp och vikingabåtar!

Älskade ❤️❤️❤️

lördag 29 oktober 2016

Bästa dagen på länge

Idag har det varit en riktigt bra dag jämfört med de senaste veckorna. Jag har varit igång hela dagen även om jag suttit mycket i bilen. Vi har varit med husvagnen till Tumbo för att lämna in den för reparation. Var sen till Eskilstuna och sprang i affärer. Jocke köpte jacka och Emelie skor. Vi var sen till Helen, Petri och Eira en stund och när vi kom hem var kl över 19. Vi var på vift heeeela dan och det gick så bra. Har förvisso käkat morfin då jag har ont men det var det klart värt när det innebar att jag kunde umgås med familjen på det sättet. Vi hämtade Amanda också så hon har varit med och ska sova över nån natt eller två 😊

 När vi kom hem blev det mys i soffan till en film och då kroknade jag! Sov mig igenom hela filmen 😊

Nu ska jag fortsätta dra timmerstockar och hoppas att natten erbjuder en god sömn och att morgondagen fortsätter med bättre mående.

God natt mina vänner ❤️

fredag 28 oktober 2016

Healing och mys

Har sovit ganska oroligt i natt, vaknat flera gånger och sovit ytligt. Mådde ändå rätt ok när jag vaknade. Owe kom på förmiddagen och vi pratade mycket och jag fick healing. Jättetrevligt och det kändes jättebra! Jag tog sen ett varv runt Ljömsebo och det var såååå skönt i solen.  Man kan inte tro att det snart är november! 

Fick besök av mor och far en stund på em. Mys med kaffe och prat ❤️❤️❤️

Emelie sover hos en kompis idag så vi var själva på kvälken. Lagade lite mat och ännu mer mys ❤️ 
Jag har dess värre fått jäkligt ont i rygg/mage..... sitter som en band runt midjan som gör ont, liksom hugger. 😩 Känns inget vidare just nu faktiskt. Vill bara må bra och ha energi men dit är det avlägset just nu. 

Blir att slötitta på Idol nu och hoppas på en bättre dag imorgon. 

Önskar er en trevlig kväll ❤️

torsdag 27 oktober 2016

En bra inledning och kämpigare slut

på den här dagen. Utifrån sömnbrist var jag trött i morse men mådde bra. Så betydligt bättre i magen. Har sprungit på toa och kissat 4-5 ggå i natt och utgår ifrån att det är acitesvätskan som rensas ut.
Jag åkte till Angelica idag istället för att hon kom till mig, då hon har en hundvalp som ska ut och in hela tiden och jag har en kisse här som har attakerat hennes hundar. Så för säkerhets skull åkte jag som sagt till henne. Det var en mysig dag med fika, mat och prat och en liten promenad. Jag kände redan när jag kom vid lunchtid till henne att jag började få ondare i kroppen. På em började det spänna över magen också. Jag hoppas och ber till högre makter att det inte är vätska som fylls på igen så att jag måste åka upp och tömma 🙏🙏🙏 Vill verkligen inte det. Jag hoppas att jag bara är svälld över magen..... hoppas kan man ju!

Under kvällen fick jag mer ont i kroppen och magen också. Jättetrött och ont i ryggen. Inte så att det är morfinläge, men nästan. Det är väl kortisonet som slutat verka nu så krämporna kommer istället. Ja, vi får se hur det är i morgon. Nu ska jag iallafall försöka sova och njuta av att jag nästan kan ligga på sidan efter flera veckor 😊

Natti natti ❤️

Betapred

Jag hade glömt hur det var att få Betapred, kortison. Man får det i samband med cytostatikabehandlingen för att motverka illamående och kräkningar och en biverkan av kortisonet är att man blir pigg. Så den trötthet jag kände igår lindrades sannolikt mycket tack vare kortisonet men när jag sen skulle sova gick det inte. Var jättetrött och det sved i ögonen med sova gick inte! Tittade på Basic instinct 2 så det gick ingen nöd på mig 😊 Men jag hade glömt bort den här effekten av Betapred. Den och rödflossiga kinder....

Idag är en ny dag. Jag ska nu gå upp och äta frukost, tända lite ljus och mysa i mörkret med en kopp chagate. Sen kommer Angelica på lite lunch och promenad. Det kan nog bli en trevlig dag 😊

onsdag 26 oktober 2016

Verkningar och biverkningar

Sovit hela natten utan morfin! Kände mig ganska bra i morse när jag vaknade. Magen känns betydligt bättre liksom värken i ryggen. Smaken har börjat förändrats men det är än så länge inte värre än att jag står ut med det. Är mycket trött och orkeslös i kroppen. Gick upp för trappor idag och sista trappstegen var svåra att bemästra. Jag fick uppbåda alla krafter jag hade för att ta mig upp. Det är skrämmande hur snabbt det går med musklerna. Ska verkligen gå in för att stärka musklerna så att dom inte blir helt utslagna. Det är ju lite synd att jag de senaste veckorna varit så passiv, vilket gör att jag inte är i nån vidare toppform i utgångsläget. MEN, jag har en förebild som heter Ida. Hon har också cancer och hon gjorde en Ironman under pågående cellgiftsbehandling OCH magsjuka! Hur bra det nu var och det resulterade i sjukhusvistelse, men hon gav sig fan på att klara sitt mål och gjorde det också. Riktigt så hårt hade jag nog inte tänkt att ta ut kroppen men det visar att viljan är oerhört viktig och att inget ta mig fan är omöjligt! Själv är jag nöjd om jag kommer runt Ljömsebo och klarar att gå upp för en trappa 😂

Huggen i kroppen har också infunnit sig, som är en biverkan av cellisarna. Det hugger i kroppen, i muskler eller skelett är svårt att säga, men jag tror snarare på mjukdelar. Lite drygt men inget att göra åt! Vi får se när håret börjar falla. Så snart det börjar åker det av. Förra hösten lät jag det sitta det som vart kvar men guuuud vad hår det var överallt! Nej så ska vi inte ha det igen! Bättre raka bort det!

Jag fick veta i går att man via landstinget kan få gå en kurs kring hudvård, makeup samt att få lära sig knyta huvudsjalar på olika sätt. En sån kurs skulle jag jättegärna vilja gå. Det är en i november men den är full 😒 Jag står iallafall som reserv och hoppas på det bästa!

Idag har jag varit och stillat längtan efter Sandra och Amanda ❤️ Länge sen nu jag träffade Benjamin och längtan börjar bli sååå stor. Ska se till att få träffa honom nu när jag inte har så ont och har lite mer energi.

Nu är det natti för idag! I morgon är en ny dag att fylla med vad jag vill.....nästan 😂

Go natt 🌹

tisdag 25 oktober 2016

Dagens tankar och känslor

Jag beskrev i tidigare inlägg att jag var negativt i ställd till det medta när jag var på sjukhuset idag. Jag kom på mig själv med att vara negativt inställd till det mesta, jag hittade fel på allt och alla men när jag låg där i sängen insåg jag att det var mig det var fel på just nu. Jag LETADE efter något att bli irriterad över! Jag var en riktig surkärring helt enkelt 😖 Patienten i väntrummet försökte vara TREVLIG! Trevlig, Carina Sellin! Försök prova det nån gång 😜 Och sköterskan gjorde allt hon kunde för att jag skulle ha det bra! Hon gjorde sitt jobb och hon gjorde det bra! Hon var professionell, omhändertagande och välvilligt inställd. Och hon var  TREVLIG! Hon var trevlig, Carina Sellin!!!

När jag låg där i sängen insåg jag att det handlar om mitt motstånd till behandlingen, min osäkerhet på att jag gör rätt osv. Det är inte sjukvårdens fel, dom gör sitt jobb! Jag känner mig mer ödmjuk inför det nu, och det känns jätteskönt att se det.
Sen är det en annan femma att jag med största sannolikhet blev bortglömd när det var personalbyte men det tar vi inte nu, kanske inte sen heller 😊

Kan det vara möjligt över huvud taget att cellgifterna redan påverkar? Att smaklökarna håller på att bli förändrade känner jag klart och tydligt, där finns ingen tvekan. Men jag känner mig också bättre i magen 😳 Är det ens möjligt eller är det ren och skär inbillning? Känslan i magen känns iallafall mer uthärdlig och jag har inte lika ont när jag står! Hoppas, hoppas det håller i sig och att det fortsätter att gå åt rätt håll. Skulle så gärna vilja och behöva få tillbaks lite energi så att jag kan promenera och göra saker jag mår bra av. Inte bara ligga morfinsusig i soffan hela tiden.

NU blir det soffläge tror jag. Ryggen påminner om att musklerna inte orkar med så mycket och efter att ha plockat disk, kört ihång en tvättmaskin och lagat mat, är det tack och godnatt 😊 Men jag vill påtala att jag är glad över att ha kunnat utföra detta utan allt för mycket påfrestningar!

Carpe Diem ❤️




Första Taxolbehandlingen avklarad

Förutom resan till sjukhuset kändes det skapligt bra i morse. Lite negativt inställd var jag dock....tyckte patienterna i väntrummet pratade för mycket, liksom sköterskan som sprang hos mig heeeela tiden. Fick info jag inte behövde, var säker på att det skulle göra ont när de stack i porten och var lika säker på att den inte skulle funka! Nego, jag vet!

Döm om min förvåning när sticket gick bra! Och porten fungerade direkt! Härligt härligt! Tack för det. Fick Tavegyl för att motverka allergisk reaktion vilken gjorde mig trött. Sov mig igenom större delen av behandlingen, så skönt!

Mikaela kom med kaffe och höll mig sällskap en stund ❤️ Tack Mixi ❤️

Nu väntar lite mat och mys med mor och far tills det är dags att fara hemåt igen. Denna gång med en tryggare chaufför, nämligen maken 😊

För kännedom så har den person som är ansvarig för taxin jag åkte med i morse vidtagit åtgärder. Det känns jätte skönt. All heder åt hen 🙏

Skräckfärd

Sjuktaxi till Västerås.... börjar med att vara 10 min sen. Kliver in i bilen och det STINKER rakvatten! Så kör han åt "fel" håll. Han tar den långa, krokiga vägen och kör som en galning. Han skär kurvorna utan att ha sikt framåt och vad händer? Möte med en lastbil, varpå taxin får tokbromsa och köra ner i diket! "Den bara kom" var chaufförens kommentar! Tack och lov kom han upp på egen hand ur diket, så skräckfärden fortsatte. När han kunde göra ett vägval valde han återigen "fel" väg och då sa jag till, men nej- det var inte fel väg! Han visste hur han skulle köra. Sen brassade han 80km/h där det är 30.....halleluja, kristus moster....varför måste jag träffa på dessa dårar? 😳

måndag 24 oktober 2016

Tagit det lugnt

Idag gick jag inte upp ur sängen förrän kl 11. Åt frukost och åkte in till Sala. Träffade Gunilla och fick healing. Det var riktigt skönt att träffa Gunilla, hon fick mig att slappna av och att känna mig rätt ok inför behandlingen i morgon. Har lite ångest inför att starta upp cytostatikabehandling igen, det sticker jag inte under stol med. Har vridit och vänt på för och emot så mycket och jag kan verkligen inte se något alternativ just nu.

Idag har jag varit utan värktabletter hela dan! Det har varit jobbigt bitvis men jag kunde slappna av och sova en stund på dan, vilket var skönt. Nu ikväll har jag tagit medicin så att jag vet att jag får sova.

God natt fina människor ❤️

söndag 23 oktober 2016

Kärt besök hos Daniel

Jag, Sandra och Helen var och hälsade på Daniel idag. Sååå mysigt att få vara tillsammans med dem en hel dag och bara njuta av dem 😊

Älskade Daniel ❤️

Tre av Mina älskade barn ❤️

❤️❤️❤️ En mammas kärlek känner inga gränser ❤️❤️❤️

Älskar er till månen och skulle plocka ner stjärnorna till er om jag kunde! Det finns inga gränser för hur mycket ni betyder för mig❤️

Vi var borta hela dagen och eftersom jag skulle köra bil blev det inga värktabletter. Det tog ut sin rätt på kvällen och jag hade jätteont. Det är besvärligt med magen redan, känns som det är dags att tömma redan. Vill verkligen inte och får ångest bara av tanken 😩

Anna och Peter kom och hälsade på en stund på kvällen. De dök upp bara så där, som dom gör ibland och det var jättemysigt och trevligt. Slås återigen över vilka underbara människor jag har omkring mig ❤️

lördag 22 oktober 2016

Smärtan kom tillbaks

under tappningen. Började få ont i både rygg och mage i slutet av tappningen så det blev mer morfin. Hade jätteont hela kvällen men fick sova större delen av natten, tack och lov. Tydligen ligger jag och gnyr på nätterna, troligen magknip, men det är inget jag vaknar av och är medveten om. Synd bara att kroppen gör av med energi på att ha smärta även i sömnen bara....

Hade ont även när jag vaknade och kände mig spänd över magen! Redan 😳 ?
Bänkade mig i soffan med värmebälte och filt och fick mig sen en glad överraskning när min fina vän Angelica och mitt barnbarn Amanda kom på besök! ❤️ Så kärt och efterlängtat besök ❤️

Jag, Jocke och Emelie åkte till Avesta efter lunch. Dels för att komma hemifrån en stund och dels för att titta efter vinterjacka och skor till Emelie. Check på jacka 😊

Rygg och mage tog helt slut av den trippen så nu är det värme och soffläge igen.

Fick tiden för första behandlingen igår och det blir på tisdag. På tisdag kl 10:00 drar vi igång. Jag har bestämt mig för att inte förpesta min och andras tillvaro med att vara negativt inställd till behandlingen utan ska se det som en hjälp och en möjlighet att må bättre här och nu. Sen får tiden utvisa testen. Det känns iallafall just nu som att jag kan ta det hela med ro, det blir som det blir och jag kan bara göra det bästa jag kan av situationen. Det kommer något gott ur allt som sker!

Önskar er en trevlig kväll ❤️

fredag 21 oktober 2016

Tappning nr 3 avklarad

Idag hade jag bestämt mig för att försöka slappna av, djupandas och fokusera på andningen, medan de satte dit slangen. En manlig sköterska tog emot mig och förberedde. Supertrevlig och gullig. Han såg att jag var orolig och försökte lugna mig, påminde mig om att andas och klappade mig på handen.  Tänk så extremt liten man blir i såna här sammanhang. Eller åtminstone blir jag det. Min klippa var ju inte med heller så jag kände mig ännu mindre idag. Läkaren som kom in verkade ok men var inte direkt nån trygghetsingivande person. Kort, koncist och saklig, inget dalt! Och så började han undersöka med ultraljud för att se vart han skulle sticka in nålen......

Det är så svårt att beskriva känslan. Magen är spänd och fylld med vätska och öm så fort den vidrörs. Om man petar med ett finger i magen känns det som allt där inuti flyttar på sig och det är en högst obehaglig känsla.

Han körde med ultraljudsapparaten över magen, hårt och länge. Jag tänkte att det är bra att han är noga men nu får han vara klar snart! Sköterskan stog bredvid mig och fick handen klämd 😊 Så säger han äntligen "nu sticker det till". Och det gjorde det. Jag får först bedövning och det är den sprutan som är värst. Nålen är minst 10-15cm som sticks in och det känns i hela buken hur det rör om där inne. Det släpper en stund sen, tills nålen ska passera bukhinnan, då det gör ont igen. Men sen är det värsta över. Iallafall vad gäller själva smärtan. Båda tidigare tappningarna är det sprutan som varit jobbigast och sen när slangen ska på plats går det fort. Men inte idag......

Han tröck, tröck och tröck. Ändrade vinkel flera gånger, tröck igen, drog ut och satt in igen och tröck. Han kom inte igenom bukhinnan med slangen! I 50 minuter höll han på och jag bröt ihop! Då hämtar han en annan läkare, någon som är specialist. Även hon försökte 3-4 gånger innan hon till slut böt slang och lyckades komma igenom!

Jag var på väg att resa mig och gå därifrån flera gånger. Läkaren sa att vi skulle avbryta om det inte funkade sista gången och då fick jag nästan panik för det istället. Om jag nu ligger på bordet och plågas vill jag inte åka hem i ogjort ärende. Lättnaden när hon kom igenom går inte att beskriva!

Läkaren beklagade att det varit jobbigt för mig och rekommenderade att jag nästa gång ska se till att få lugnande innan. Läkaren som försökte sticka mig först försvann utan att säga nånting alls. Sköterskan tog hand om mig och var hur go som helst.

Nu ligger jag på avdelningen och väntar på att det ska tömmas. Det är så skönt när trycket lättar och jag känner mig nästan som "vanligt". De tidigare gångerna har jag fått jätteont efteråt men jag hoppas på bättre tur den här gången. Varför jag får så ont vet dom inte. Teorin är att det är ansträngande för buken att tappas på vätska.

Det är mycket runt omkring sjukdomen som är jäkligt jobbigt och påfrestande. Provtagningen igår var en sån sak. När det ska krångla och inte fungerar som det ska blir det jätte tufft. Provtagningar och behandlingar är så påftestande och vedervärdiga många gånger. Orka.se

Nu är jag hungrig! Vrålhungrig! Det börjar bli svårt att inte fantisera om mat! Och vad dyker upp tror ni? Ja, inte är det salladsblad och frön 😊 Nej, det är kebab, pizza, hamburgertallrik, tunnbrödrulle.....bara nyttigt skit 😂😂😂


I väntrummet på röntgen

Tidigt ute sitter jag i väntrummet på röntgen och väntar på att komma in. Om det bara vore över. Jocke kunde inte vara med idag så jag får klämma på sköterskan. Tog faktiskt en extra tablett för att bli avslappnad och nu börjar jag fundera på hur fasen jag ska ta mig in i undersökningsrummet 😂 Ska jag vara vaken mycket längre? Tveksamt 😊 Jag är iallafall heeeeelt smärtfri 😇



torsdag 20 oktober 2016

Läkarbesöket idag Och healing

Provsvaret visar att det är bröstcancerceller i bukvätskan, vilket innebär att det med största sannolikhet är tumören i bukhinnan som orsakar vätskan.

Jag och Jocke hade förpratat om ställningstagandet till cellgifter eller inte. Vi kom fram till att just nu ser vi inga alternativ. Jag måste helt enkelt på stopp på produktionen av bukvätskan, den ställer till alldeles för mycket både fysiskt och psykiskt lidande. Cytostatika kan bromsa förloppet ganska snabbt, om det har effekt. Vi pratade om olika tänkbara behandlingsmöjligheter med läkaren och landade i att jag ska få Taxol, samma som jag hade senast. Den biter även på äggstockscancer, så det är ju bra. Jag kommer att få behandling varje vecka och sen uppehåll en vecka, och så börjar man om.  Fördelen med att få behandling så ofta är att biverkningarna brukar vara lindrigare och immunförsvaret kroknar inte lika illa. Jag kan välja att avbryta behandlingen när jag vill. Jag kan även ta längre uppehåll än en vecka om jag mår dåligt. Ja det går att laborera lite med frekvens och omfattning sen men inledningsvis följer vi varje vecka för att få bromseffekten så snabbt som möjligt.

Jag fick en tid för tappning sv bukvätska i morgon bitti 😩 Usch, det är så hemskt! Men förhoppningsvis blir det inte så många gånger till. Jag var till dagvården och lämnade prover inför morgondagen, så nu är det gjort.

Efter läkarbesöket var vi hem till en klasskamrat från grundskolan, Owe Hägglund. Han håller på med healing och erbjöd mig behandling, vilket jag inte tackade nej till. Han har skickat healing till mig på distans tidigare och då kunde jag uppleva en stark fysisk upplevelse. Den här gången kändes det mer fysiskt, en enorm värme och en mycket behaglig känsla. Så djup avslappning man kan komma utan att somna. Tack fina goa Owe ❤️

Healing kan tyckas flummigt och väldigt abstrakt men jag tror verkligen på att det fungerar. Jag kan inte säga att jag tror att det botar eller hur det påverkar kroppen men att det händer någonting med energierna är tveklöst! Det finns nog mycket på moder jord som vi inte har kännedom om och som kan utforskas så mycket mer! Det är jätteintressant tycker jag, och det har jag alltid tyckt 😊.

Nu ska jag försöka sova, klockan ringer tidigt! Önskar det vore fredag kväll på att detta var över redan. Bävar inför morgonen.....

God natt alla fina ❤️❤️❤️
Idag har varit en ganska tung dag, rent magmässigt. När jag vaknade kändes det ganska ok men så fort jag steg ur sängen började det köra, mola, spänna och göra ont i magen och även i ryggen. Klarar bara att stå korta stunder sen måste jag inta ryggläge. Så det blev morfin och soffan idag med 😩. Önskar att jag hade kunnat pyssla om Emelie lite nu när hon är sjuk men det gåååår inte. Försöker se till att hon äter och dricker mer kan jag inte. Men hon är tapper mitt lilla hjärta. Hon klagar inte och hon förstår. Hon oroar sig över mig och frågar mig ofta hur jag mår och hur ont jag har ❤️❤️❤️.


Sitter nu i väntrummet på onkologen och väntar på Jocke. Jag åkte sjuktaxi hit och blev tidig. Tänk vad smidigt det är med sjuktaxi! Blir hämtad vid dörren och avsläppt utanför ingången. Den här gången skulle ingen annan med heller så det var riktigt smidigt. Ja det är verkligen tur att det finns. Jag kör inte gärna bil när jag äter så mycket morfin, det kan bli hur tokigt som helst då! 😊

Får se vad detta läkarbesök resulterar i, om jag får några provsvar, eller svar över huvud taget. Jag återkommer om det......


 

onsdag 19 oktober 2016

Läkartid

Vaknade i morse och mådde pyton och hade sååå ont i ryggen. Kollade vågen och det går konstant uppåt. Är väl bara att inde att det är dags att ringa och boka en tid för tappning. Hade svårt att vara upprätt över huvudtaget idag. Tog extra morfin och då gick det lite bättre. Blir så dåsig bara 😩. Medan jag låg i soffan och funderade på om jag skulle ringa om en tid för tappning, ringde min kontaktsjuksköterska från onkologen. Hon ringde på uppdrag av läkaren och undrade hur jag mår och om jag vill ha en besökstid. Hon hade en ledig tid redan i morgon, så jag tog den. Då får vi prata om hur vi ska gå vidare och hon kan även bedöma om jag behöver tappas på bukvätska.

Jag tog upp med sköterskan om mailkontakten jag haft med 1177 och hon kunde bara beklaga. Hon hänvisade mig till sköterskornas telefontider istället och sa att det alltid går att få daglig kontakt där! Det känns skönt, och jag frågar mig själv varför jag inte vänt mig direkt dit???? Jag har haft nån föreställning om att mail var snabbast och enklast, men nu vet jag 😊

Frågan om cytostatika kommer att komma i morgon och jag måste fatta ett beslut. Jag kan inte fortsätta må så här, det är så långt ifrån livskvalitet som det kan bli.

Ena sidan av mig tänker att cytostatika är nödvändigt nu under en period, för att bromsa tillväxten i buken och vätskebildningen. Jag tänker att jag kan boosta kroppen allt vad jag kan genom att göra allt det jag tidigare gjort, och förhoppningsvis hjälper det kroppen att inte kracha fullständigt.  

Den andra sidan av mig skriker rakt ut: NEJ, inte cyto! Det förgör hela kroppen, alla system, ökar risken för alla inre organ, krymper hjärnan, ökar risken för mer spridning. Jag kommer få ont i kroppen, bli trött och orkeslös, tappa håret, bli grinig, sur och tvär, ha ångest över vad jag utsätter kroppen för.....FAN, rent ut sagt! Men det är nog så, att jag har inte den orken som krävs för att lägga in en högre växel nu, för att verkligen mosa på allt som går med alternativa medel nu. Jag har inte kraften, saknar energin.....

Vem sa att livet var enkelt? Varför finns det inte en manual med instruktioner för hur man ska gå till väga, gärna med medföljande konsekvensbeskrivning också!

Ha de gott ❤️


tisdag 18 oktober 2016

Orkar inte skriva idag

Har ont, känner mig 👎 och är förbannad på sjukvården som envisas med att inte höra av sig! Sekreteraren hänvisar till att läkaren inväntar provsvar och vägrar sätta upp mig på en telefontid innan den 25/10. Orkar inte, skiter i vilket just nu!

Ha de' ❤️

måndag 17 oktober 2016

Rödbetor, fotografering, utebliven läkarkontakt mm

På förmiddagen åkte jag och Jocke in till Västerås och uträttade några ärenden. Vi var bland annat till en före detta kollega till mig sen jag jobbade på barn- och ungdom i Västerås, Louise-Marie Kjellin och hennes man Clease. Dom är även barndomsvänner med min pappa så jag känner igen dem sen sen barnsben. Jag fick flera kg egenodlade rödbetor, lök och några olika blomfrön. Tack så hemskt mycket! 😊

På eftermiddagen samlades vi som kunde av barn och barnbarn och fotograferades i olika konstellationer här i Ljömsebo. Vi var utomhus, nere vid sjön, och det ska bli jättespännande att få se resultatet sen 😊
Fotografen heter Magnus Danielsson och en del av hans alster finns att beskåda på instagram, septemberhimmel. Jag kommer att lägga ut här sen när våra bilder är klara!

Det var så roligt att träffa Magnus, som jag inte träffat på flera år! Han var sig lik, otroligt trevlig, mysig och behaglig att umgås med 😊. Det var jätte trevligt och mysigt att träffa barnen med ❤️ Vi fick några mysiga timmar ihop, alltid lika tacksamt.

På kvällen hade jag riktigt ont i magen och kände mig extremt uppblåst. Tog morfin till natten och har fått sova ganska bra. Vaknade tidigt i morse men somnade om och vaknade av telefonen vid 11:20 😳 Tack brorsan för att du såg till att jag inte sov bort HELA dagen 😂.

Har tagit en promenad Ljömsebo runt idag. Det är typ vad jag presterat idag. Är stind och spänd  över magen och har lite ont, men under kontroll. Har gått upp ett par kg, så det fylls nog sakteliga på......

Idag ligger Emelie sjuk 😟 Ont i halsen och bara sover och sover. Ska peta i henne lite dundermedel nu 😊

Inte ett ljud från sjukvården. Läste i journalen här om dagen och kunde tolka det som att olika läkare tror att den andre ska ge mig svaren. Hur som helst har min läkare lovat mig en besökstid och att hon skulle höra av sig om ett par dagar, vilket hon inte gjort 😟. Mailade onkologkliniken att jag vill ha kontakt och blev hänvisad till en telefontid den 25 okt, som vi bokade in för länge sen! Har mejlat igen nu. Känner mig dryg men det struntar jag i!

Ha det gott ❤️

lördag 15 oktober 2016

Tankar.....och känslor

I morse när jag var ute och promenerade sköljdes jag plötsligt över lusten att gråta! Det bara kom från  ingenstans. Jag kände en sån oerhörd glädje och tacksamhet över att kunna gå i denna underbara miljö. Njuta av den kalla luften, se de vackra bladen på träden som skiftar färg. Hästar som går och betar i hagen. Till och med lukten av hästskit kändes angenäm. Det luktade liv, natur och var i sin rätta miljö. Sjön låg blank och stilla och det var så oerhört vackert! Tänk att vi har förmånen att bo och njuta av allt det här! Jag är lyckligt lottad. Jag har det bra på det sättet.

Jag älskar mitt Ljömsebo. Här är vårat hjärta, vår själ och lugn och ro. Inte alls märkvärdigt egentligen men det är VÅR oas! Där vi hämtar kraft, ork och energi.

En underbar människa som delvis jobbar som fotograf ska fotografera mig och några ur familjen i morgon. Alla kan tyvärr inte vara med😢 men det går inte att göra så mycket åt. Vi hade tänkt fota i Västerås men under min promenad stod det ju helt klart att vi ju naturligtvis måste vara i Ljömsebo! Vart annars? Så, så blir det nu, det är jag så tacksam för 😊

På förmiddagen städade vi ur växthuset. När jag rensade ur jorden kom det över mig att jag måste påminna Jocke om att han måste odla tomaterna och gurkorna på andra platser nästa år, sk växelbruk, ifall jag inte är med nästa år. Jag minns att jag tänkte så förra året också, men iår fick jag ju vara med odla 😊 Jag hoppas att jag får vara med nästa år också. Eller jag måste vara det. Jag måste det.....

Jag var in och läste i min journal på nätet ikväll. Läkaren från kvinnokliniken hade skrivit att jag var angelägen om att kunna fortsätta jobba 50 % och att jag inte ville vara tvungen att ta morfin. Hans slutsats var att jag saknar sjukdomsinsikt! 😳

 Jag började fundera en del på det där. Jag tycker absolut inte att jag saknar sjukdomsinsikt, för jag är fullt medveten om att jag har en allvarlig, obotlig och dödlig sjukdom. Det VET jag, frågan är om jag har accepterat det? Mitt motstånd till behandling, smärtlindring, sjukskrivning osv, det kanske egentligen handlar om ett förnekande? Att inte se sanningen i vitögat, att vägra acceptera fakta? Kanske vore det bättre för alla inblandade, både mig själv och mina nära, att bara acceptera att det är som det är och bara njuta så mycket vi kan av tiden som är kvar? Tänk om jag kämpar och kämpar mot någonting som är fullständigt omöjligt? Då kastar jag ju bort min tid att njuta av livet! Att njuta av alla människor jag älskar, att verkligen insupa allt jag har och kan av det goda i livet.

Dalai Lama:

"Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, 
sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. 
Hon är så angelägen om sin framtid
att hon inte njuter av nuet. 
Följden blir att hon inte lever i nuet
och inte heller i framtiden. 
Hon lever som om hon aldrig ska dö
och så dör hon utan att nånsin ha levt". 

Kloka ord från en klok man och mycket tänkvärda! Nej jag är absolut inte på väg att ge upp, inte alls, men det är nödvändigt att sätta saker och ting i perspektiv och ur olika aspekter!

Nu ska jag krypa i säng! Ser fram mot morgondagen då jag dels får träffa barn och barnbarn och också min tidigare kollega Magnus, som ska fotografera oss! Har inte träffat honom på flera år och det ska bli såååå roligt att träffa honom! 😊

Trevlig fortsättning på kvällen kära ni ❤️

Underbar lördag

Vaknade utan nämnvärd smärta. Kände av ryggen lite, magen bara när jag rörde mig. Jocke gick upp först och kokade kaffe och jag gick upp strax efter och vi satt i soffan med tända ljus och drack kaffe. Så mysigt 😊 Jag tog sen en promenad, blev Ljömsebo runt idag med och det gick bra. Hade dock ont i ryggen efteråt men det kunde jag vila bort 🙏. Efter frukosten gjorde magen sig påmind så jag hängde soffan en stund medan Jocke och Emelie gick ut och började städa på tomten. Efter en stund kunde jag gå ut och hjälpa till lite och vi fick undan allt i växthuset! Så skönt att få det gjort!


Efter lunchen knotade både mage och rygg så nu är det soffan med värmebältet som gäller.

Det har hur som helst varit en skön dag! Vi har gjort saker tillsammans, haft trevligt och mysigt och även gjort nytta! Kan det bli så mycket bättre? 😊

Ha en fortsatt bra dag ni alla ❤️

fredag 14 oktober 2016

En bra dag till!

Ja, det har varit en förhållandevis bra dag idag! Jag har haft lite energi, varit ute lite och fått mig en promenad och frisk luft 😊 Har inte tagit extra morfin då jag inte behövt det. Har magknip i samband med när jag både äter och dricker, men framför allt när jag äter. Har mycket gaser i magen och skickade Jocke till apoteket för att köpa en pip, men det fanns inte för vuxna 😳 Jocke konstaterade att det inte finns några begränsningar om vad jag ber honom om 😂

Efter en supergod middag där det serverades gös intas nu soffan för att mysa till Idol.

Trevlig kväll till er ❤️

Min tallrik till höger består av stekt gös, blomkålsmos med broccolie och champinjonsås!
Jocke och Emelie åt potatismos och knaperstekt bacon till sin gös, och en cremefraichesås med vitvin. 

Ont i ryggen idag

Vaknade och hade fruktansvärt ont i ryggen. Satt på värmebältet och försökte slappna av och djupandas. Gick sådär, gjortde jätte ont att andas djupt men gjorde så gott det gick. Tog min in i duschen och när jag stog där kände jag hur det började lätta! Det skäppte lite i ryggen och slutade strama i magen. När jag duschat bäddade jag sängen och satt på en  maskin tvätt. Det första jag gjort förutom att laga mat på över en vecka! Det gick jättebra och jag gjorde sen frukost. Där tog det stopp. Ryggen började vrålvärka och jag hamnade i soffan. En morfintablett, värmebälte och avslappning gjorde susen.

Jag tror att det handlar om mina förslappade muskler, dom skriker efter att få röra på sig men dom orkar inte så mycket. I dag ska jag ha gångövningar varje halvtimme för att öka cirkulationen och rörligheten och hoppas det hjälper.

Mår annars ganska bra. Känner mig skapligt pigg trots morfinet, vilket jag minskat en del på i och för sig. Har inte gått upp något i vikt heller sen igår så det tyder ju på att det inte spolar ut en jäkla massa vätska iallafall :-)

Carpe Diem

torsdag 13 oktober 2016

Bästa dagen på länge 😊

Idag har jag haft en riktigt bra dag jänfört med de senaste två veckorna. Jag vaknade 9:30 och kände mig utvilad, hade sovit nästa hela natten. Brukar vakna av att jag svettas kopiöst av morfinet, och det blir inte bättre av värmebältet. Men det är en petitess i sammanhanget.....

Igår innan jag åkte på tappning vägde jag mig. Vägde mig även i mirse. Vågen visade 6,2 kg mindre!!! Det är bra att ha ett litet riktmärke på vågen och hur mycket vätska sim samlas.

Mådde skapligt bra hela fm men satt också bara i soffan. Var ute och tog en promenad sen men maken.  Gick 2 km på 30 min. Klar förbättring mot här om dagen. Det var jobbigt i början men när jag gått en stund kändes det bättre. Jag tror att varenda muskel i min kropp är urlakade, framför allt ryggmusklerna är helt ur balans och jag känner av dem så fort jag gör något. Hur som helst gick det bra att gå och det var verkligen skönt!

Det var jättetrögt att äta lunch. Fick i mig några matskedar soppa, sen var det stopp. Nu ikväll har jag ätit blomkåls/broccoliemis, sparris, tomater och torskrygg. Gjorde en kall sås med majonnäs och bostongurka till det. Hemlagat och sockerfritt förstås 😊

Efter maten fick jag fruktansvärd magknip 😖 Jag mår dock fortfarande bra och smärtorna (förutom magknipen), lyser med sin frånvaro.

Ber till högre makter att det håller i sig nu 🙏.


onsdag 12 oktober 2016

Smärtfri under några timmar

Under tappningen, som tog sex timmar och resulterade i dryga 5 liter vätska, kändes det jättebra och jag hade i princip inte ont alls. I slutet av tappningen började det strama i buken och det gjorde lite ont, men med tanke på att jag knappt druckit eller ätit de senaste dagarna tyckte jag inte det var så konstigt. Hade bara ätit lite yoghurt och hallon kl 9 så när klockan var 14:30 var jag rejält hungrig.

På vägen hem började jag få allt mer ont och när vi var hemma hade jag jätteont! Och så har det fortsatt 😩 Har ondare i magen nu än innan jag tappades. Kan vara tarmarna som spökar och kniper, jag vet inte. Så trött på detta nu! Har ingen kraft och energi......mer morfin och sus och dus 😢

Förbannade skit! Ska gå och dra täcket över huvet nu. Go natt på er ❤️

Tappning av bukvätska

Infann mig på akutröntgen kl 8 i morse. Var jätte, jätte nervös med tanke på hur ont och obehagligt det var förra gången. Var också skeptisk till att det skulle ske på röntgen, det kändes inte som ett naturligt ställe att göra det på. När läkaren kom kände jag mig inte mer bekväm. Det var en läkare som inte slösade med orden om man säger så. Jag bad om lugnande men det hade dom inte. Tur att jag tagit extra morfin hemma. Det gjorde ont och var obehagligt, men det var "ingenting" mot förra gången. Jag föredrar den här läkaren 10 av 10 gånger med tanke på skicklighet! Det var en sån nervpers ändå och jag var helt slut. Fick transport till onkologens dagvårdsavdelning och här ligger jag nu. Det rinner på bra och det känns som en ENORM befrielse! Jag känner INGEN smärta alls! Det drar lite i nedre delen av magen men inte mer än så. Tänk om det kunde få fortsätta vara så här nu, iallafall några dagar så att jag hinner återhämta lite krafter.

Har min underbara make med mig såklart! Han finns vid min sida hela tiden och han är helt ovärderlig. Mitt stöd, min trygghet, min klippa -mitt allt ❤️

tisdag 11 oktober 2016

Läget är oförändrat

Tyckte att det kändes lite bättre i magen i morse men efter lunch var det lika jävligt som förut. Jag är verkligen trött på det här nu. Jag kan inte äta mer än några msk och även då får jag mer ont. Dricka går bättre men nu har jag fått problem med att kissa. Är kissnödig men kan inte. Blir orolig över att blåsan ska bli sprängfull också! Fullt i tarmarna, i buken och i blåsan!!! Snart säger det bara PANG!

I morgon bitti ska jag till sjukhuset och tappa ur vätska och då ser de ju hur det ser ut kring urinblåsan. Hoppas att jag får träffa läkaren i morgon också.

Ikväll kom Anna och Peter över en stund och Peter hjälpte oss att koppla in tvättmaskinen! Äntligen kan vi börja tvätta inomhus igen 😊Anna hade med sig barnbarnen Maloue och Emilio så stämningen och energierna ökade här hemma en stund! Så goa och fina ungar 😊

Nu är det soffläge i morfinrus igen 😩

Ha en trevlig kväll! ❤️

måndag 10 oktober 2016

Ont och stind

Den värsta outhärdliga smärtan har minskat något. Trycket i buken har dock ökat markant och jag har ont under revbenen och har svårt att andas. Eller svårt, jag är tungandad och flåsar så fort jag rör mig.  Var faktiskt ute och gick idag! 800 meter tog 20 min 😳 Men jag gick 💪

Pratade med onkologen och fick besked att proverna inte är klara ännu! Hon har efterlyst dem nu då de borde vara klara. Hon bokade in tid för buktappning och jag ska vara där på onsdag morgon kl 8. Vi får dock se om jag klarar av att vänta så länge! Håller på att spricka redan nu och 1 1/2 dygn till känns som en evighet. Kan inte äta och dricka heller då det tar stopp. Några msk åt gången får jag i mig 😩

Pratade inte så mycket med läkaren eftersom provsvaret inte kommit. Hon skulle försöka få in en besökstid istället under veckan och jag hoppas på det då det är mycket enklare att prata när vi ses.

Ha det gott! ❤️

söndag 9 oktober 2016

Något bättre

Redan igår kände jag att det blev en förändring i magen. Den där riktigt outhärdliga smärtan som blir till kramper i nedre regionen minskade och det kändes som att jag kan slappna av på något sätt! Jag fyller på med morfin regelbundet så det kanske är det som gör sitt. Det spelar egentligen ingen roll varför, det är bara så förbenat skönt att det lättat lite 🙏. Det här värmebältet, det är en skänk från ovan! Har det på mig hela tiden! Det stängs av var 90 minut men då är det bara att sätta på det igen. Beroende av eluttag bara men med tanke på att sitter eller ligger på samma ställe hela tiden spelar det ingen roll 😊

I dag är det kanske till och med lite bättre än igår! Jag har sovit oroligt inatt då jag varit extremt spänd över magen och jag tänkte flera gånger att jag nog får åka upp och tömma idag. Men idag känns det lite bättre! Fortsätter det så här är jag glad! Då kanske jag till och med kan ta mig Ljömsebo runt i morgon 😂

Ser fram mot samtalet med min läkare. Ska bolla lite tankar och funderingar med henne, om hur jag ska gå vidare.

Det här med att äta morfin, gör att jag svettas kopiöst. Att använda värmebältet gör att jag svettas ännu mer! Det är bra på så sätt att gifterna kommer ut snabbare och värmen gör det lättare för kroppen att vara basisk! Men när gifter ska ut luktar det inte rosor direkt 😂 Jag får snart besök av nära och kära och med hänsyn tagna till dem ska jag hoppa in i duschen nu!

Ha en trevlig höstdag mina vänner 🌹

lördag 8 oktober 2016

Hotellövernattning

I går åkte vi in till Västerås på eftermiddagen och tog in på Hotell Arkad. Ett litet mysigt hotell mitt i stan, helt perfekt för ändamålet. Ja, ändamålet var ju att bara vara och det har vi varit. Vi gick inte ens ut och åt utan tog en räkmacka på hotellet. Vi har tillbringat all annan tid i sängen. Jag halvflummig på morfin 😖 Hade ju tänkt ta nåt glas vin men kom på att det kanske inte var en så bra ide med tanke på all morfin jag pular i mig. Och inte hjälper skiten heller 😩 Jag blir aldrig helt smärtfri men hamnar i ett läge där jag står ut. När smärtan är som värst ligger den på 8-9 och med morfin får jag ner den till 7, men det krävs extra tabletter oftast. Ja ja, hur som helst så sov jag bort Idol! Har väl aldrig varit med om att ta in på hotell för att sova, inte ens när vi hade småbarn 😂 Men det har varit skönt! Det var skönt att komma hemifrån och se nåt annat sovrumstak 😂 Jag kan tala om att det var nästan gratis också, annars hade vi inte gjort det här!

Efter tips på FB från Louise-Marie Kjellin åkte vi till Lidl och köpte ett elektrisk mag-och ryggbälte. Så skönt med lite värme, som hjälper morfinet lite på traven. Det här bältet blir nog min bästa vän ett tag! Tack för tipset Louise-Marie! ❤️

Nu ligger vi på sängen och väntar på att klockan ska bli dags för utcheckning, vilket vi TROR är kl 12. Jag överväger att åka till KK för att få vätska urtappad, då det blir värre och värre med smärtan.....om jag bara visste att det hjälper.....tyckte inte det blev sån jätteskillnad förra gången.

Jag ska klura en stund till. Det var inte direkt mysigt att tappa ur vätskan om jag säger så, så jag vill verkligen inte göra det i onödan😖

Ha en fortsatt bra dag mina vänner ❤️❤️❤️

fredag 7 oktober 2016

Min älskade man

Han kämpar och sliter min älskade man och jag kan inte göra så mycket annat än att sitta/ligga bredvid och titta på. Det skär i hjärtat ❤️❤️❤️ Jag vet att han kämpar på flera plan, han grubblar och är orolig och rädd samtidigt som det är han som håller oss uppe! Han ser till att få klart taket i vårt uterum, Han sliter med allt från disk och tvätt till att dra avlopp så vi får in tvättmaskinen, till att riva halva köket när katten ser till att tömma en skål full med vatten, som rinner in under köksskåpen. Han sliter med diskmaskinen som tackat för sig, han försöker få ordning i Emelies rum så gott det går. Jag vet ärligt talat inte hur länge han orkar. Han har ont i hela kroppen och är helt slutkörd. Jag skulle ge vad som helst för att kunna hjälpa honom, om det så vore att bara ge honom lite massage efter att han legat under huset och dragit avlopp i kylan❤️ 

Ikväll ska vi bo på hotell. Tanken var från början att vi skulle åka ut med husvagnen över helgen och Emelie skulle vara ensam hemma med en kompis. Nu orkar vi inte dra igång det projektet men bor över på hotell istället. Det ska bli skönt att bara vara och Emelie längtar efter FF 😊


torsdag 6 oktober 2016

Läkarbesöket idag

Som jag skrev tidigare idag var smärtorna betydligt lindrigare på fm men vid lunchtid tog det fart igen. Vi hade bestämt oss för att åka på teatern och höll på att packa ihop våra "finkläder" när magen gjorde sig påmind. Det behövdes ingen längre betänketid för att besluta att vi stannar hemma idag 😟. Tyvärr, men vi insåg att det går inte. Det är precis som att när jag varit på benen en stund skvalpar vätskan runt och trycker på nedre delarna, som då börjar värka. Det värker, stramar, krampar och strålar så in i baljan! Det går inte att beskriva....

Vi träffade läkaren, som informerade att bukvätskan innehåller cancerceller 😩. Det var inte otippat men jag levde på hoppet att det inte skulle vara så. Så, att det "bara" var tumörer på äggstockarna som kunde opereras bort, gäller inte alls nu! Det bukvätskan visar är att det finns spridning i buken, med största sannolikhet i bukhinnan där man tidigare hittat förändringar.

En tidigare röntgen visade ju att det fanns förändringar i bukhinnan och då fanns det även bukvätska. Röntgen därefter visade att bukvätskan var borta och förändringarna minskat. Den senaste röntgen skrev inte en bokstav om bukhinnan så jag utgick ifrån att det inte fanns några förändringar kvar! Det vore väl ha varit det mest logiska? Även min läkare utgick från det! Men se, så var det inte! Dessa röntgensvar går det inte att bli klok på. Den läkare som tyder bilderna väljer tydligen själv vad denne vill fokusera på eftersom det är olika från gång till gång!

Nu när jag var på KK så tittade läkaren på röntgenbilderna och kunde se förändringarna tydligt, på samma ställe där det varit förut! Så egentligen råder det ingen tvekan men de har skickat vätskan på vidare analys för att vara säkra på att det är spridning och inte ny cancer.

Just nu verkar det inte aktuellt med operation av äggstockarna, då det inte är dem som orsakar vätskan. Dock är det dem jag får mest ont av, på grund av vätskan. Läkaren sa att riskerna med operation överväger nyttan med den. Läkarna är inne på cellgiftsbehandling för att bromsa tillväxten i bukhinnan, och därmed få stopp på bukvätskan. Om de skulle operera kan jag inte få cellgifter då kroppen inte läker.

Att avstå cellgifter innebär att vätskan fortsätter att fyllas på, vilket innebär att smärtan blir konstant och kommer att kräva höga morfindoser (höga iallafall med mina mått mätt) och att jag kommer att behöva tömma ur vätskan regelbundet. Som det verkar kommer det bli minst en gång i veckan. Varje tömning innebär en risk då de sticker in i buken. Risk för infektion och ytterligare spridning av cancerceller!

Om jag tar cellgifter kommer jag att få sex behandlingar och sen gör man uppehåll. Vet inte hur länge och jag vet inte vilka doser det handlar om, om jag kommer bli sänkt redan vid första dosen eller inte.  Det lät inte som att hon trodde att jag skulle kunna jobba under behandlingen iallafall. Jag vet ju att min kropp kommer att bli illa tilltuffsad, att mitt immunförsvar bryts ner totalt och att risken för ytterligare spridning finns och att mina inre livsviktiga organ kommer att få sig en jäkla omgång!

Om jag visste! Men så har det ju varit hela resan! Om jag visste, då vore valet enkelt. Men jag vet inte och har ingen aning! Allt i min kropp skriker att jag inte ska ta cellgifter! Ska jag verkligen utsätta kroppen för dessa gifter igen? Eller ska jag ha is i magen och köra på till 500% med allt vad alternativa metoder som finns och hoppa att kroppen pallar med all morfin och alla tappningar? JAG VET INTE OCH JAG FÅR PANIK! Kan nån bestämma åt mig tack! Tala om vad jag ska göra!!
Nä förstås så vet jag att ingen annan än jag kan fatta det beslutet, men det är enormt svårt. Just nu känns det som att jag gör vad som helst för att slippa smärtan!

Det finns alltid två sidor av samma mynt! Å ena sidan och å andra sidan! Jag har läst om flera kvinnor som överlevt spridd bröstcancer genom att kombinera cellgifter och alternativmedicin. Har kontakt med ett par stycken själv också.

Ja tvi vale. Vem sa att livet var enkelt?!!

Allt gott ❤️❤️❤️

Magen står i 8 hörn

men smärtorna är såååå mycket bättre! Jag ser ut att vara i 7:e månaden och det spänner som tusan, men jag är ur dvalan! Trots morfinet 😊 Det känns som att livet återvänt och att jag nu kanske kan samla ihop lite kraft till att ta tag i livet igen!

Helt ärligt har jag den senaste tiden haft jättesvårt att hitta motivationen till att kämpa vidare. Livet har känts hopplöst och jag har mer varit inställd på att resten nu bara blir en transportsträcka. Men, som sagt, i takt med att smärtorna avtagit har jag börjat kunna skymta ljuset igen. Jag hoppas och ber att det ska fortsätta så ett tag till, så att jag orkar fylla på med energi.

Hoppas på ett bra möte med läkaren på em och att vi kan åka till Stockholm och Oscarsteatern!

Ha en bra dag alla ni fina ❤️

onsdag 5 oktober 2016

Smärtan är bättre

I dag har det varit bättre i magen, inte haft lika obt. Har ätit långtidsvärkande morfin morgon och kväll och alvedon/ipren då och då. Har legat i soffan största delen av dagen. Magen sväller igen och jag antar att det är vätska som fylls på.

Kl 17 var vi till Emelies skola på utvecklingssamtal och efter det hämtade vi Natalie på tågstation. Åkte till Liljas och åt mat och sen var det kraschlandning i soffan. Magen är svälld och stind men jag har inte så ont och det är såååå skönt!

Nu ska jag sova och hoppas till högre makter att vi kan åka på teater i mirgon kväll. Vi bokade Oscarsrevyn för länge sen och i morgon är det dags. Tveksamt om jag orkar men under kan ju ske 😊  Vill så gärna kunna åka men det är ju heller inte roligt om jag har jätteont och bara vill hem. Ja vi får se hur det blir. Har försökt sälja biljetterna men det är allt för kort varsel tydligen.

Sov gott mina fina vänner ❤️❤️❤️ Jag är tacksam att ni finns, varenda en av er ❤️

Jag vill förtydliga min ståndpunkt

Kring sjukvården!
Min uppfattning är att sjukvården i grunden är mycket kompetent och professionell! Akutsjukvården är suverän och där känner jag stor tillit! Sen finns det rötägg inom akutsjukvården också, i alla led, från vårdbiträden till överläkare och proffessorer. Rötägg finns det ju tyvärr lite överallt i vår värld. Men rent generellt är min uppfattning att vi har en mycket bra och kompetent akutsjukvård!

När det gäller annan sjukvård är min uppfattning att det till största delen handlar om att ta bort symtom istället för att intressera sig för ORSAKEN till problemet. Jag har t ex haft psoriasis sen början av tonåren. Jag har fått kilovis med salvor utskrivna och läkarna har sagt att jag ska stressa mindre. Inte en enda gång har det förts något resonemang om VARFÖR jag har psoriasis. Ja cellerna i huden förnyas för snabbt, men varför??? Det kan var stress, det kan vara genetiskt, det kan bero på kosten.....det kan, det kan, det kan! Men ingen går till botten och verkligen tar reda på varför!

Jag hade tidigare högt blodtryck. Jag fick mediciner utskrivna mot detta, men ingen bekymrade sig för VARFÖR jag hade högt blodtryck. Det kan bero på övervikt, det kan bero på stress, det kan vara ärftligt....återigen: det kan bero på!

Så här är det med de allra flesta sjukdomar och åkommor! Man dövar symtom men går aldrig till problemets verkliga kärna! Detta medför att problemet inte försvinner, det blir bara mer eller mindre framträdande. Och du blir ofta beroende av att äta läkemedel under lång tid, inte sällan för resten av ditt liv. Och läkemedel ger biverkningar! Titta på bipacksedeln till Alvedon, som många knaprar som godis! Det gjorde jag också förut!

Jag har tidigare alltid haft en övertro på sjukvården. Om läkaren sa att jag skulle äta en medicin, då gjorde jag det. Om läkaren sa att "man kan ha ont utan att det är något fel", då trodde jag på det. Jag förlitade mig helt på sjukvården, även om jag kunde vara ifrågasättande och envis med mitt varför. Fick jag inget svar så nöjde jag mig tillslut och litade på att läkaren visste vad han pratade om.

När jag blev sjuk igen förra året började jag intressera mig för alternativmedicin, naturmedicin eller komplementärmedicin eller vad man vill kalla det. I samband med det stötte jag också på teorin om "The big pharma", vilket mycket kortfattat går ut på teorin om att det finns enorma krafter inom läkemedelsindustrin som mörkar, ljuger, undanhåller och motarbetar sådant som får dem att förlora pengar. Det handlar bland annat om motviljan att vi vanliga människor ska få upp ögonen för hur vi ska leva för att hålla oss friska, vad vi ska äta och inte äta, hur vi kan hjälpa kroppen till läkning osv. DET vill inte big pharma, för då säljer de inte lika mycket läkemedel och det förlorar pengar. Och man ska vara medveten om att i den här branschen är det mångmiljardbelopp i dollar vi pratar! Det förekommer mutor, hot, manipulationer, mord, osv för att hålla det här systemet så intakt som möjligt. Livsmedelsverket och jordbruksverket hålls också under tukt och förmaning på ett manipulativt sätt och också dem har att vinna miljarders dollar på att styra oss, vad vi äter och hur vi lever! Det är inte ett dugg konstigt för mig att det sker en jäkla massa mygel, bluff och båg när det handlar om så enorma summor pengar. Det är på nåt sätt ogripbart!

Man forskar lite och kommer fram till lite positiva resultat men man kommer inte ända fram. Man går ut med nya rön, sen ändras dem. Det kommer nya läkemedel som sen visar sig vara skadliga. Nya metoder som förkastas.... Visst, allt är inte bluff och båg för då skulle det bli för genomskinligt, man håller en balans, en lagom balans!

Cancerindustrin är ENORM! Den kostar ofantliga summor i både forskning, behandlingar, läkemedel, vård osv. Och allt är styrt och sponsrat av läkemedelsföretagen! Även bröstcancerforskningen! Dom går ut med masskampanj under oktober månad varje år där man sätter rosa band på allt och ingenting. På vindruvor som är besprutade med cancerframkallande ämnen, på bullar gjorda av socker som göder cancer, på hudkrämer och vattenflaskor som innehåller cancerframkallande medel! Förklara det för mig? Man matar med den ena handen och slår med den andra! Varför? Jo för det finns så mycket pengar i detta och vi går på detta spel, år från år, från år.

Man hänvisar hela tiden till forskning och beprövad erfarenhet när det gäller läkemedel och behandlingsmetoder. Men varför satsar man inte mer på alternativ? Det gör man i flera andra länder. Där kompletterar de varandra, lika mycket värda. I Sverige förbjudes medel som inom alternativmedicin visat sig vara effektiva. Ex Mariatistel, aprikoskärneextrakt, cannabisolja. Man hänvisar till att de kan vara skadliga.....ja på vilket sätt och för vem kan man undra.

Jag har såklart inga bevis för att det verkligen är så här, men det är min övertygelse. Läkare bjuds på resor och andra enorma förmåner av läkemedelsföretag för att fortsätta förskrivning av deras läkemedel. Det finns många läkare som "hoppat av" och som beskrivit hur det går till.

En sak vill jag NOGA poängtera och det är att jag INTE lägger några som helst värderingar i vad andra väljer att göra och tro på! JAG har min ståndpunkt och MINA värderingar vad gäller MIG! Vad andra väljer är upp till dem. Att ta emot smärtlindring eller ej, att stötta rosabandet, att ta cellgifter.....att stoppa i sig skitmat....det är upp till var och en och jag lägger inga som helst värderingar i det. Jag har fått kommentarer som ifrågasätter att det är en svaghet att ta emot smärtlindring och det tycker jag absolut inte! Jag tycker att det för MIG känns rent förjävligt att göra det men det beror på MIN ståndpunkt och filosofi. Hoppas alla förstår det nu.

Sist men inte minst vill jag också påtala att jag värderar vårdpersonalen sååå högt! De gör ett suveränt jobb under många gånger svåra och påfrestande omständigheter. De allra flesta, det finns rötägg även här, gör sitt jobb på ett mycket professionellt, empatiskt och kärleksfullt sätt. Jag högaktar verkligen den vårdpersonal jag träffat på inom den svenska sjukvården! De är värda all eloge och dubbla löner!

Tack för ordet!

Telefonsamtal med onkologen

I går skickade jag ett meddelande till onkologen och bad att bli uppringd av min läkare. Hon ringde i morse. Jag berättade om det bemötande jag fått av läkaren på KK, vad han sagt och hur jag tänkte. Hon beklagade min upplevelse såklart, men sa inte då mycket mer om just det. Det är klart, vad ska hon säga?
Hon sa väl sen egentligen samma sak som honom fast på ett annat sätt. Hon sa att dom har skickat vätskan för analys och om det är cancerceller i den betyder det att det finns cancer i bukhinnan och då går det inte att operera. Varför vet jag inte, det får jag fråga sen. Hon sa att man ibland kan bli hjälpt av operation, ibland inte och det är den sammantagna bedömningen som behöver göras nu. Jag fick iallafall framföra vad jag tycker och tänker och det känns bra. Nu får jag vänta till i morgon när jag träffar gynläkaren så får jag förhoppningsvis mer svar.

tisdag 4 oktober 2016

Varning för negativitet så det skvätter om det

Inatt har jag sovit största delen av natten. Vaknade vid 7 men somnade om och sov av och till fram till kl 12:40. Gick upp och la mig i soffan och där har jag legat. Smärtorna i magen är tillbaks med full styrka och lite till! Har så ont i underlivet så jag blir tokig. Jocke var till apoteket för att hämta ut morfin men det hade läkaren inte skrivit ut. Han tänkte nog inte att det skulle behövas nu när vätskan är borta och inte trycker pålängre. Men det var inte vätskan! Har inte haft så här ont tidigare, jag får riktiga kramper som får mig att förstå hur det är i helvetet!!! Ta mig härifrån! Jag orkar inte med det här. Skjut mig någon 😩🔫

Ringde kvinnokliniken och frågade vad jag ska göra. Efter att sköterskan rådgjort med jourläkaren ringde hon upp mig och sa att jag får åka till akuten om jag inte står ut med smärtan. Måste göras en ny bedömning för att säkerställa om det är smärtor från buken eller underlivet! Suck, suck och dubbelsuck!

Allt jag kämpat för under ett års tid känns som det går åt helvete! Men jag får försöka se det som att det har varit bra att jag har skonat levern så pass, för nu kommer den att få jobba för högtryck med alla läkemedel! Levern och andra organ kommer att ta stryk, det vet jag och immunförsvaret kommer att sänkas. Scenariot för mig står klart och ja, jag målar fan på väggen!

Jag ska avvakta en stund och se om smärtorna avtar, eller om jag återigen måste bita i det sura äpplet och åka till akuten. 😩

måndag 3 oktober 2016

Hemma igen

Igår kväll när jag skulle sova fick jag först morfintabletter mot smärtan men de hjälpte ingenting. Fick en spruta också och efter en stund började det släppa i mage och rygg och det var en obeskrivlig befrielse! Fick en värmekudde också och kände hur jag kunde slappna av och höll på att somna. Som en blixt från en klar himmel fick jag kramper i bröstrygg och bröst och fick svårt att andas. Personal kom in och masserade ryggen och jag fick en avslappnande tablett. Det släppte efter en stund och jag kunde somna. Har dock sovit ytligt och vaknat många gånger.

Provtagning i armen kl 06. Kl 9:30 kom ronden......två läkare och en sköterska. Läkarna kunde jag identifiera genom deras namnskyltar, sköterskan kände jag redan igen. Ingen av läkarna hälsade eller presenterade sig. Den manliga läkaren L höll täten och pratade, den kvinnliga hängde med.

Läkare L kände på magen och sa att han inte trodde att mina smärtor berodde på vätska i buken utan snarare på förstoppning och gaser. Det var inte så mycket vätska, sa han. Läkaren påtalade att frågeställningen från onkologen var operation eller ej och hans uppfattning var att det inte är aktuellt! Han hade tittat på röntgenbilderna från datortommografin och kunde inte se att en operation skulle gynna mig. Han kollade med ultraljud på magen och konstaterade direkt att det fanns en del vätska. "Du får välja själv om du vill att vi ska tappa ur vätskan". Jag blev helt ställd för han var inte alls inne på samma planering som läkaren igår!

Jag hade frågor kring att tappa ur eller inte. Om jag väljer inte, kan vätskan gå tillbaks av sig själv då? Svar nej!

Om jag väljer inte, kommer det bli nödvändigt att tappa ur sen iallafall? Svar ja. Så varför skulle jag välja att inte tappa ur nu? "Jag vill inte påverka dig till vare sig det ena eller andra", säger han. Men jag behöver ju få veta konsekvenserna av mitt val! - ja har du inte fått det nu då?

Han sa att hand uppfattning är att man inte ska operera eftersom jag har spridd bröstcancer och nyttan med operation kunde han därför inte se. - Men det står ju still på de andra ställena, har till och med minskat och en operation skulle göra att jag slipper sånt här i framtiden. Återigen hänvisade han till att jag ändå har cancer på andra ställen och att det inte är säkert att det är äggstockarna som orsakar detta. Jag kommer att återkommande tömma buken på vätska....riskerna med en operation överväger nyttan. Riskerna är? Sövningen i sig, Blodpropp, ärrbildning, infektionsrisk.....

Jag påtalade att så som jag mått de senaste veckorna varit förjäkligt och det enda som har lindrat nu har varit ryggläge och morfin. - ja då får du väl fortsätta med det då! -Men det kan jag väl inte göra! Jag kan ju inte vara konstant drogad och ligga på soffan hela dagarna! -varför inte, undrade läkaren. Det är ju så det måste bli! - men viljen livskvalitet blir det undrade jag? -ja men vilken livskvalitet är det att ha smärtor då, undrade han!

Jag lovar att jag på riktigt höll på att slå i backen! Viljen jubelidiot! Vilket perspektiv! Vilket resonemang! Han tyckte att det är bättre att ligger drogad på soffan i fortsättningen, än att ge mig en operation som kan ge mig ökad livskvalitet. Och anledningen är att jag ändå har cancer på fler ställen! Finns det såna människor? Vad fan gör han inom vården? Jävla idiot!!!!

Efteråt klm sköterskan till mig och var mycket beklämd över hur det blivit. Jag storbölade över hur jag upplevde att jag blivit bemött och hon höll med mig. Hon erbjöd sig att prata med läkaren och berätta hur jag upplevde det, vilket hon gjorde.

När läkaren kom för att tappa ur vätskan hade han en heeeelt annan framtoning. Om det berodde på att Jocke nu var med eller inte vet jag inte. Han sa att han menat att det inte var en självklarhet att operera utan att man behövde väga in flera aspekter, för och nackdelar! Han sa att han förstog att jag inte vill knapra morfin! Det kändes bra att förstå av samtalet att HAN inte bestämmer utan han ger sin uppfattning.

Han vann tillbaks nåt poäng genom detta samtal men förtroendet är obefintligt! Han sa sen att han skulle tappa ur bukvätska och enligt ultraljudet var det bäst att sticka på den högra sidan, och så stack han på den vänstra! Han sa att det inte var så mycket vätska, och så tappade han ur över SEX liter! Sen lossnade dränaget, som inte var ditsatt ordentligt. Sköterskan sa att färgen på vätskan tydde på att det var sluttampen ändå men tyckte att han skulle göra ett nytt ultraljud för att konstatera det. Det tyckte inte han, han var nöjd över den mängd som kommit ut. Vad vet han om det var kvar en liter eller två??? Jag var/är fortfarande som en spärrballong över magen och har fortfarande ont. Men det är förstoppning, gaser och tarmarna som ska återgå till sina platser jag känner. Gissa om jag känner mig trygg med det? Svar NEJ!

Det är skrämmande hur läkare kan vara! Fullständigt horribelt. Bemötande och professionalitet kunde han ta mig fan inte stava till och jag hoppas att jag aldrig någonsin mer behöver ha med människan att göra. Det är jobbigt redan som det är, utan att man ska behöva stå ut med läkare som honom!

Ja vi får se hur det blir, om SJUKvården kommer att tvinga mig att bli morfinist, sluta jobba och sluta leva 😢 Det är sån vanmakt att vara i händerna på andra som vägrar ta in andra perspektiv än sitt eget. Det värsta är ju också att hans perspektiv är normgivande inom den traditionella sjukvården! = Har du spridd bröstcancer spelar det ingen roll!

Nu är spy- och gnällstunden över för den här gången. Nu ska jag sova ruset av mig från all morfin!

Natti natti ❤️❤️❤️

söndag 2 oktober 2016

Loppis på Culturen

Mina fina tjejer och Mikaela stog på loppis idag till förmån för insamlingen till mig. Det var extremt lite folk då Culturen inte annonserat 😳 Det var synd när dom hade ansträngt sig så mycket. De fick en del sålt iallafall. Jag berömde en fin matservis som de sålde och den köpte de själv att mig ❤️❤️❤️ De är så fina och goa så jag finner inga ord. Tack för allt ni gör för mig. Jag älskar er så mycket. Och mamma och pappa, tack för allt ni gjorde idag! Både för mig och för mina barn och barnbarn. Jag älskar er massor ❤️❤️❤️

❤️❤️❤️TACK! ❤️❤️❤️TACK! ❤️❤️❤️TACK! ❤️❤️❤️TACK! ❤️❤️❤️ TACK! ❤️❤️❤️

Inlagd

Fick träffa läkare vid 21:30. Hon konstaterade att jag har en hel del bukvätska och att det förmodligen är därför jag har så ont. Utifrån att jag har såna smärtor ville hon att jag skulle bli inlagd, så här är jag nu, på kvinnokliniken.
I morgon blir det provtagning, tappning av bukvätska 😖 och sen ny undersökning av äggstockarna. Läkaren kunde knappt se dem idag pga vätskan och tarmarna. Får dundermedel för tarmarna så det ska bli ordning på dem. Efter det görs bedömning om hur vi ska gå vidare. Eventuellt blir jag kvar här eller överflyttad till onkologen, eller så får jag åka hem. Läkaren på akuten trodde att det skulle bli operation ganska snabbt om man nu kommer fram till att man ska göra det, och att jag också vill det naturligtvis. Det är ingen självklarhet för mig att operera utifrån risker med spridning i samband med operation och att kroppen sätts i rn enorm stress, men jag får ta ställning sen. Det här är verkligen inget vidare heller och med tanke på att det är stabilt i lever och skelett är det kanske ide att operera. Ja, vi får se.

Väl på avdelningen var jag vrålhungrig. Hade ätit lite kefir och bär till frukost och tre matskedar köttfärs av kyckling på em. Jag beställde mackor med grovt bröd och fil. Första mackan på ett år. Det tog emot men jäklar vad gott det var 😂


Har fått morfin mot smärtorna nu och hoppas på att få sova. Det tog ännu mer emot att ta morfin men jag måste bli av med dessa smärtor, står inte ut 😩 Min kloke man tröstade mig med att "kriget är inte över för att man förlorat ett slag" och jag lever på det! ❤️

Nu ska jag försöka sova. Det har varit en låååång och tuff dag. Men den har innehållit mycket kärlek också. Tack alla underbara människor som finns omkring mig. Ni är så ovärderliga ❤️❤️❤️

På akuten

Var på loppis på fm men fick allt ondare i magen. På vägen hem ringde jag 1177 och hon bedömde att jag behövde åka in. Vände bilen och åkte till akuten. Har nu varit här i 3 1/2 timme och är snart på väg att åka härifrån utan att ha fått hjälp! FIFAN! Höj skatterna och ha fler läkare i tjänst säger jag! Det ligger folk överallt och många har varit här länge utan att ha fått träffa läkare. Två läkare i tjänst!
Jag väntar på gynläkare! Bra tänkte jag, inte lika många som behöver en sån! Men då finns det bara EN och den är fast på akuten!

Ligger i ett stort utrymme med 6-7 andra patienter, varav en ligger och skriker konstant. Jag blir gråtfärdig! Vill verkligen inte vara här 😢 Får varesig alvedon/ipren eller vetekudde och har så satans ont! Ångrar att jag åkte hit 😖 Personalen gör allt de kan så det är inte dem jag klagar på utan det är att bli liggandes med smärtor i ett rum med andra utan att få hjälp!

Skit också!
Igår var det ganska ok med magen under dagen. Slappade i sängen till kl 11 men sen var jag uppe på benen hela dagen. Hanse och barnen var här. Hanse hjälpte Jocke med innertaket och de fick det klart!  Det blev så jättebra och fint 😊
Jag och barnen åkte in till Sala lekpark en stund och fikade på nya cafe't. Åkte sen hem till Angelica och Roger och gosade hundvalp 😊 Hem och laga middag och äppelpaj och sen var det kört med magen igen 😩 Fick fruktansvärt ont i underlivet och fick lov att ta alvedon/ipren igen 😩 Hade vetekuddar hela kvällen vilket lindrar mycket också men inte tillräckligt.

I natt har jag inte fått sova men inte på grund av magen utan på grund av katter! Två av tre har trampat runt på mig, vilket inte är första gången, så nu överväger jag att ha kattförbud i sovrummet.

Nu på morgonen känns det ok i magen. Har ont i benen och fötterna som om jag stått på betonggolv en hel dag. Men det kan ju bero på att jag varit väldigt stillasittande den senaste tiden men var på benen hela dagen igår.

Idag ska vi åka på loppis en stund. Helen och Michaela står på Culturen och har loppis till förmån för insamlingen till mig ❤️

Inatt har det varit minusgrader i Ljömsebo! Nu är det höst på riktigt! Hoppas på en fin höst och en vinter med MASSOR med snö 😊

Ha en fin söndag ❤️