söndag 31 oktober 2010

ONT i kroppen

Har svullnat och har ont kring såret. Har fått en tid på kirurgen i morgon och ska tömma ur vätska. Är livrädd för att det ska göra ont men orkar samtidigt inte ha den här svullnaden och smärtan hela tiden. Jag har fortfarande skärande smärthugg där tumören setat i bröstet. Hade såna tidigare men trodde inte jag skulle ha det efter operationen eftersom tumören är borta. Blir lite orolig att dom inte fått bort allt och att det är tumörhugg jag känner. Vad lätt det är att trilla dit i såna tankar hela tiden........

Har även jätte ont i kroppen. Det känns som varenda muskel i kroppen gör ont, till och med i händerna. Antar att det är träningsvärk men tycker inte att jag har gjort nåt som ska ge så här ont. Gick i rask takt i fredgs men inte alls långa sträckor. Men det kanske räcker nu när musklerna legat i dvala så länge? 
Knölen på halsen är kvar och har blivit större. Jag pratade med sköterskan om det när jag ringde om tiden och hon skulle prata med läkaren om provtagning. Får se om jag får göra det i morgon när jag är där.
Känner mig lite off idag på grund av att jag har ont. Hoppas det blir bättre snart och att jag får mer ork i musklerna.

fredag 29 oktober 2010

Svullnad på halsen

I går upptäckte jag att jag har en svullnad på halsen. Den sitter precis vid/under halsgropen. Jag har någonstans läst att cellgifter kan orsaka struma. Letade som en galning efter information om detta på nätet i går kväll men hittade inget. Vet inte vart jag fått det ifrån. När jag läste om symtom på struma, med underproduktion så hade jag de flesta symtom, men de är ju desamma som biverkningar av cellgifterna......Kanske handlar det snarare om att jag samlar på mig vätska? Svullnaden gör inte ont och besvärar inte på nåt sätt annat än att den finns där. Och det känns inte som att det är en svullnad från halsen utan att det snarare sitter på undersidan av huden. Jag ska avvakta helgen och se hur det utvecklar sig innan jag gör någon sak av det här iallfall. 

Kände mig lite piggare i kroppen i några dagar tidigare i veckan men nu har benen återigen blivit blytunga. Inte lika tunga som tidigare, men nästan. Trodde inte det skulle komma tillbaks nu då jag inte får cellgifter längre men så var det tydligen inte. Vätskan jag har samlat på mig blir jag inte av med och det börjar bli enerverande måste jag säga.....

Jag har ju psoreasis artrit och eksemen har nu blossat upp över hela kroppen. Under cellgiftsbehandlingarna blev de utslag jag hade bättre dagarna efter kortisondoserna men kom sen tillbaks i större styrka. Nu, de senaste veckorna och framför allt senaste veckan, dundrar dom fram med stormsteg. Tack och lov håller sig lederna relativt lugna. Inte mer besvär än vanligt och inget "skov" just nu. Tänk om man kunde få åka till solen i några veckor och återhämta kraft och energi för kropp och själ! Vad härligt det skulle vara :-)  Jag ska söka rehabilitering på Sätrabrunn en vecka, och det är inte fel det heller :-)

onsdag 27 oktober 2010

Tack mina nära kära


Fick lektyr och rosor av min älskade dotter förra veckan. Tyvärr hann rosorna vissna innan jag kom på att jag skulle fotografera dem.....men en liten ros fick vara med. Fick också lektyr och MASSOR av godis av min älskade bror och hans familj. Dom tycker att jag ska lägga på mig några kilon till innan jag börjar tänka på figuren :-)  Hann äta upp det mesta av godiset innan jag kom på att jag skulle fotografera :-) 


Vackra blommor kom min kära svåger och kära svägerska med i helgen :-)


Fick detta fina armband och ett handskrivet brev !!! :-) av min älskade moster med posten i måndags.  ( Armbandet finns att beställa på Lindas blogg och gynnar cancerfonden ) 


Den här vackra buketten fick jag med blombud av mina älskade föräldrar i tisdags :-) Dom lyser upp i höstmörkret med sina vackra färger.


Höstbild, inpå husknuten.........för första gången någonsin känner jag inget vemod inför hösten. Det känns bara så friskt och vackert med alla färger.


Och vintern är i antågande.....frost på altanfönstren långt in på förmiddan. Kan inte påstå att jag längtar efter vintern men kalla vinterdagar med mycket snö och solsken är nåt speciellt :-) Varm choklad och prickikorvmacka i pulkabacken är härligt!

Telefonsamtal med bröstenheten

I går hade jag ont under armen och kring operationsområdet. Gjorde inte många handtag i syfte att vila och inte utsätta kroppen för påfrestning. Tog en promenad och lagade mat, det var nog det jag gjorde. Förutom att prata i telefon i flera timmar :-) Apropå promenad så kunde jag gå lite längre i går och i lite snabbare takt. Jag gick i samma takt i 15 minuter innan benen sa i från och då vände jag hemåt igen. På vägen hem fick jag stanna några gånger men det kändes ändå stor skillnad på orken mot i går. På eftermiddan sen fick jag ont i kroppen. Ungefär som träningsvärk och jag antar att det var just det jag hade. 

Jag var lite orolig i går att jag hade överansträngt armen då det började göra ont. Kände också att svunnaden ökat lite och "gäddhänget" under armen började spänna. I morse ringde jag till bröstenheten för att försäkra mig om att allt är som det ska, vilket sköterskan också bekräftade. Jag har inte överansträngt armen, det är nästan omöjligt sa hon, så länge jag inte lyfter tungt. Svullnaden och spänningar är vätska och jag är välkommen till kirurgen för att tömma ur detta. Nej tack sa jag, om det inte är absolut nödvändigt. Det har med att göra hur besvärad jag är så jag avvaktar ett tag till. Är inte ett dugg sugen på att få nålar inkörda i området för att tappar ur vätska.....usch, nej så får jag allt ha mer besvär än så här. Kroppen tar hand om vätskan själv men det tar tid, ja då får det ta lite tid.

Det kändes bra att prata med sköterska då jag vet att jag inte behöver oroa mig. "Var som vanligt, rör armen och gör allt du brukar förutom tunga lyft och ät alvedon om du har ont". Det kändes bra :-) ( Innebär det att jag måste hänga tvätt och städa här hemma? Jocke behöver kanske inte få veta ALLT? ) ;-)  Skämt å sido.....jag är så TRÖTT på att inte orka och klara av saker som jag normalt klarar så jag ser FRAM mot att få storstäda och stryka Jockes trettioelva skjortor! Det kommer säkert inte att hända fler gånger i livet men ändå!

Ha en skön höstdag!

tisdag 26 oktober 2010

VILL DU HJÄLPA TILL?

Det här inlägget är kopierat från Lindas blogg.

Kvinnliga småbönder är jordens fattigaste – och har världens tuffaste jobb. Ofta försörjer de ensamma hela familjen och arbetar med kroppen hela dygnet. Kooperation utan gränser har just nu fokus på detta viktiga ämne och dom vill samla in 100 000 kronor för att hjälpa fattiga kvinnor i bondesamhällen så att dom får chansen att ta sig ur fattigdomen och DU kan hjälpa till!


Allt du behöver göra är att göra ett litet test som består av sju frågor. Testet handlar om detta ämne och är skapade för att ge information, kunskap och engagemang. För varje person som svarar på dessa 7 frågor skänker en utav deras partnerföretag 5 kr till verksamheten. Så allt du behöver göra är att skänka 1-2 minuter av din tid för att hjälpa dessa kvinnor, det har du väl råd med? Om du därefter väljer att tipsa dina vänner om det så donerar du ytterligare 5 kr.

GÖR TESTET HÄR! (sprid gärna vidare)

Ingen infektion

Svullnaden och rodnaden var inte så farligt när jag vaknade i går morse och det ser bra ut i dag med. Så någon infektion är det nog inte på gång tack och lov. Det ser ut att läka som det ska och det känns bättre för varje dag. Jag är flitig med mina övningar och rörligheten blir bättre och bättre. Jag samlar på mig vätska kring operationsområdet och är svullen i armen men inte så att det är nån fara. Det är svårt att låta bli att använda armen för mycket. Det gör ju inte ont när jag lyfter eller utför monotona rörelser så jag glömmer bort mig hela tiden. Igår kände jag på eftermiddan att jag använt armen för mycket så idag ska jag ta det lugnare. Det kan nog vara värt att göra det nån vecka till så att jag inte får betala dyrt för det sen i form av lymfödem.

I går tog jag en promenad i solen och det var så härligt. Jag kunde gå i skaplig takt, iallafall bara lite under normal promenadtakt i 20 minuter utan större problem. Fick stanna och pausa några gånger då jag fick mjölksyra i benen men det var stor skillnad mot hur det varit tidigare. Kände mig så glad då jag tänkte att nu har det vänt och cellgifternas effekter börjar avta. Men idag har jag bromsolja i benen igen och superont i fötterna. Orkar inte stå längre tid än det tar att bre en macka. Men det kanske kan bero på att jag höll på för mycket igår? Jag ska iallfall ta en promenad senare idag då det gör gott för både kropp och själ.

Jag fortsätter att samla på mig vätska. Eller behåller det jag redan samlat rättare sagt och jag blir inte av med det. Furixen har inte speciellt stor effekt tyvärr. Det verkar som att jag får vänta ut det här och under tiden stå ut med att känna mig som en flodko.

Efter månader av att befinna mig i en kokong av cancer och cellgifter känns det som att jag börjar vakna upp ur en dvala. Två etapper av den här resan är avklarad och det känns som att jag så sakteliga börjar skymta mitt liv där framme och det känns så JÄKLA bra. Det enda smolket i bägaren just nu är ovissheten om det här förbenade HER-2 svaret. Men med alla tummar och tår hoppas jag att jag för en gång skull på den här resan tillhör majoriteten, vilka är negativa på provet.

Ha en bra dag allihop.

söndag 24 oktober 2010

Svullen och röd

Har blivit mer svullen runt såret idag och det är rött och lite varmt......verkar inte bättre än att det är en infektion på gång :-( Får se hur det ser ut i morgon om jag måste åka och visa upp det.

Mår annars bra. Känner att jag fått tillbaks lite styrka och energi :-) Tog en promenad igår för första gången på länge! Sover illa dock, då jag bara kan ligga på rygg och har ont i ländryggen. Men det kanske ger sig när jag börjar röra mig mer och får tillbaks nån muskel.

lördag 23 oktober 2010

Lite mer om operationen och läget

Orkade inte skriva så mycket i går så jag berättar lite mer om operationen och runt omkring idag.

Hela bröstet är alltså borttaget och 10-20 lymfkörtlar i armhålan. Det som togs bort är skickat på analys och om tre veckor får jag besked om körtlarna var friska och om olika faktorer kring tumören. Operationen tog 1½ timme och jag mådde ganska bra direkt jag vakande. Fick morfin tills jag var helt smärtfri, vilket var himmelriket då :-) Jag har fortsatt mått ganska bra och har inte haft speciellt ont. Har inte haft så mycket funderingar heller än, men jag antar att det kommer. Jag fick dränage för att leda ut sårvätska och hade det tills jag skulle åka hem. Att ta bort det, var nog det mest smärtsamma under sjukhusvistelsen. Det gjorde riktigt ont trots bedövning men tack och lov gick det fort.

Jag fick med mig en special bh hem och en vadderad bröstprotes. Jag kommer att få prova ut en riktig protes sen i väntan på rekonstruktionen. Jag har fått ett rörelseprogram som jag ska göra två gånger om dagen och jag har som avsikt att slaviskt följa det. Men när jag rör mig i vissa lägen känns det som att såret spricker på insidan. Har inga synliga stygn utan invändiga som kroppen själv gör sig av med. Hur som helst gör det djävulskt ont ibland, känns som det sprätter upp såret. Det gör att jag blir rädd att röra mig. Och så kluckar det i armen när jag rör mig......blir orolig att jag ska drabbas av ödem men vet att det är vanligt att samla vätska så här nära inpå operationen. Nåt jag är lite förundrad över är att jag inte ska någon förband alls över såret. Har bara fått "Steristrip", typ tejpremsor över såret. Trodde att jag skulle ha kompress åtminstone en vecka men det behövs inte enligt sköterskan. Lydig som jag är så finner jag mig i vad sjukvården säger och litar på att dom vet vad dom gör :-)

Nu vill jag bara att livet ska återgå till det normala. Så normalt det kan bli. Jag får vänta på rekonstruktionen nu och innan dess kommer det inte att kännas vare sig normalt eller särskilt bra tror jag. Men så bra det går....att bli "jag" igen, slippa biverkningar av cellgifterna och slippa smärtan. Att så sakteliga börja jobba igen...Jag vill ha tillbaks mitt liv helt enkelt. Jag VET att det inte kommer ske i morgon och jag vet också att jag behöver låta det ta sin tid, att jag behöver ge mig själv tid att samla mig, samla kraft och energi. Och det ska jag göra.

Tack alla mina nära, kära, vänner och "Cybervänner" för att ni finns och stöttar mig. Tack för allt stöd och omtanke. Utan er hade jag inte klarat det här. Alla besök, telefonsamtal, sms och kommentarer på nätet betyder så mycket och värmer så gott. Stora kramar till er! Och Jocke, du är fantastisk, vet du det? Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dig. Jag är så glad att jag har dig.

fredag 22 oktober 2010

Operationen avklarad

Är nu hemma igen från sjukhuset och mår ganska bra. Opererades i går morse. Allt gick enligt planerna och det har inte tillstötit någonting oväntat. Jag mådde ganska bra efter operationen men var så klart mycket trött och hade ont. I dag har jag nästan inte ont alls, bara när jag rör mig i vissa lägen. Är trött men mår som sagt ganska bra.
Skönt att det här är gjort. Nu är det bara att vänta på att livet så sakteliga ska återgå till det normala, även om det är en bit kvar innan det målet är nått. Fick förresten svar på skelettröntgen idag och den visade inga tecken på metataser :-) Det tackar vi för! Har en återbesökstid hos läkaren om tre veckor och får då besked om HER-2 och om jag ska få strålbehandling. Nu ska jag krypa ner i sängen. Kram på er

onsdag 20 oktober 2010

Hela dagen på sjukhuset

Tillbringade så gott som hela dagen på sjukhuset för provtagning och undersökningar. Jag hade ingen vätska i lungorna så operationen blir av, tack och lov. Var en stund till jobbet och träffade några av mina kära kollegor. Saknar er så mycket och det är alltid lite roligt att träffa er!!
I kväll har jag haft mina kära barn och mitt barnbarn här på middag. Det är också alltid lika roligt att träffa dem och få rå om dem en stund. Det blir alldeles för sällan och framför allt nu när jag mått som jag gjort/gör. Men det kommer snart bättre tider :-) I morgon bär det av, nästa etapp på den här resan. Snart i mål :-)

God natt och sov gott mina vänner. Jag vet att jag har flera tummar som hålls i morgon och det tackar jag för :-) Kramar till er alla

tisdag 19 oktober 2010

Igår var en tung dag i flera bemärkelser

Igår när jag vaknade var kroppen som en spärrballong fortfarande så jag ringde sjukhuset och frågade vad jag skulle göra. Jag fick veta att hjärtat blir ansträngt när man samlar på sig mycket vätska varför det var angeläget att komma till rätta med det till operationen. Fick en telefontid med jourhavande på eftermiddan, vilken ordinerade ökad Furixdos och mycket vätska. Fick veta att det är viktigt att tillföra kroppen elektrolyter när man får vätskedrivande, vilket bland annat finns i saft, juice och coka cola. Bra att veta. Jourläkaren blev mycket förvånad när han fick veta att ingen blodanalys var planerad inför operation så han remittrade mig. Då jag blir andfådd när jag rör mig blev jag också remitterad till lungröntgen för att se om jag har vätska i lungorna. Viktigt att veta inför operation sa läkaren och jag hoppas att det inte kan innebära att operation flyttas om jag har vätska där.

På förmiddagen i går var jag på skelettröntgen. Att ta mig från bilen och till röntgen var en utmaning och jag fick gå fram och tillbaks två gånger då jag jag först skulle ha kontrast och sen komma tillbaks för bilder. Kroppen blir helt slut efter en sån utflykt och jag borde nog ha nöjt mig med sjukhuset och sen bara vilat. Men efteråt åkte jag för att köpa nya byxor, vilket var ett måste då sista paret gått sönder. Jag hade tänkt att köpa ett gäng jeans i olika storlekar, pröva hemma och sen lämna tillbaks dom jag inte skulle/kunde ha. Väl i butiken kändes det onödigt så jag bestämde mig för att pröva jeansen. När jag väl fått av mig mina och på de nya byxorna var jag helt slut i kroppen och var andfådd som om jag sprungit flera mil. Byxorna jag fått på mig var för små men det fanns inte en chans att jag provade ett par till så jag tog ett nr större och hoppades att dom skulle passa. Jag skulle köpa ett par byxor till som det var rea på och som jag inte skulle få byta eller lämna tillbaks men efter att jag nästan brytit i hop i affären var expediten vänlig nog att skriva på kvittot att jag fick byta ändå. Det är nog svårt att förstå hur det kan vara en sån påfrestning att köpa byxor. Jag tror att det helt enkelt blev för mycket på en och samma dag då jag hade gått ganska långa sträckor under dagen, för att vara mig just nu. Kände mig så frustrerad, arg och ledsen över hela situationen. Åkte hem till mor efteråt och fick lite tröst en stund vilket kändes bra. Tack för att du finns mamma!

Insamlingen till cancerfonden har stått still ett tag men här om dagen kom det in två bidrag igen. Tack mor och anonym för det :-)

söndag 17 oktober 2010

Sååååå svullen

Jag sväller bara mer och mer i kroppen. Fötterna är som ballonger och vadern värker. Hur myckt vätska kan man samla på sig? Och hur länge? Tar kroppen stryk av det här? Det är helt sanslöst.....Jag ska till röntgen i morgon men vet inte om jag kommer att få på min skorna. I dag är det en omöjlighet i allafall. Suck, det här är inte det minsta roligt.

fredag 15 oktober 2010

Blytung igen

Ja, nu är det precis som efter tidigare behandlingar dags för perioden då kroppen blir blytung. Musklerna känns som om dom förtvinar och varje steg är en utmaning. Har även ont i lederna och domningarna i händer och fötter har spridit sig några centimeter till. Det börjar bli otympligt att utföra vissa moment med händerna, som att skära och hacka med kökskniv. Grovmotoriken är dålig och Finmotoriken är obefintlig. Medicinen jag fick mot vätskan i kroppen hjälper inte längre. Har dubblat dosen men svullnaden i kroppen är oförändrad. Känner mig som en knubbsäl som knappt får på sig skorna. Vad jag nu ska med dom till eftersom jag inte orkar gå ut......Oj, vad eländig jag låter. Ja, det känns eländigt också men det måste väl ta ett slut snart. Det har ju bara gått två veckor sen sista behandlingen så än så länge kan jag inte förvänta mig att det ska vända. Jag hoppas att jag känner mig lite piggare nästa vecka inför operation. Det gör ju inget om jag har lite krafter.

Apropå ingenting så tycker jag att håret har börjat växa. Har fått stubb över nästan hela huvet. Det är blandat med tunna ljusa fjun och grova svarta :-) Ska bli spännande att se hur det kommer att se ut. Det som är mindre roligt just nu är att håret växet precis rakt upp! Även på sidorna ställer sig stråna uppåt ! Ja, jösses säger jag bara. Jag kanske kommer att se ut som en hottentott när håret väl kommer tillbaks :-)

Ha en skön dag i solen!

onsdag 13 oktober 2010

Fått röntgentid också

Nu i kväll ringde en sköterska från sjukhuset och erbjöd mig en röntgentid för skelettet redan på måndag. Snabba ryck måste jag säga. Skönt att det kan vara åt det hållet också ibland :-)

Fått operationstid

Träffade läkaren idag och det var inga konstigheter. Jag tog upp att jag fått ökad smärta i ländryggen och i höfterna och att jag hade en intenvis smärta i morse som gjorde att benet inte bar mig. Jag fick remiss för en ny skelettröntgen för säkerhetsskull. Bröstet kommer som förväntat att tas bort i sin helhet och dom kommer även att ta bort mellan 10 och 20 lymfkörtlar. Jag fick tid för operation torsdagen den 21 oktober. Skönt att jag fick tid så snabbt. Det skulle inte kännas bra att få gå och vänta. Jag kommer troligen bara att behöva ligga kvar en natt på sjukhuset, om allt går som planerat och det gör det ju :-) Frågan är hur lång tid det tar att repa sig efteråt så att man blir något så när funktionsduglig igen. Har planerat en resa till Malmö veckan efter.....är det ens att tänka på? Ja, vi får se hur det blir med den saken.

Inte förrän nu har det nog riktigt gått upp för mig vad som väntar med operation. Jag har nog förskjutit det och inte tagit det till mig på allvar. Nu känns det rent ut sagt för djävligt. Jag vill inte, vill inte, vill inte!!!!!!!!!! Skit

Läkarbesök idag

I dag ska jag till kirurgen, inför operationen. Jag har inte större förväntningar på vad besöket kommer att innebära förutom att jag hoppas att jag får med mig en operationstid när jag går därifrån. Jag är inställd på att beskedet kommer att stå fast, att hela bröstet kommer att tas bort. Sen hoppas jag också att dom ska kunna säga att svaret på de prover som tas vid operation kommer inom en kort tid, inte flera veckor. Har läst lite olika på nätet. Vissa har fått svar några dagar efter operation medan andra fått vänta flera veckor.

I morse när jag vaknade hade jag en kraftig värk i ena höften. När jag klev upp vek sig benet så att jag ramlade omkull. Kan bara stödja på benet när jag går på tå!  Vad har hänt????Har aldrig varit med om nåt liknande. 

tisdag 12 oktober 2010

Från och med nu

ska jag verkligen gå in för att se lite mer soft på tillvaron och inte irritera mig så mycket. Ska försöka bli lite mer förstående och ödmjuk.....Fokusera på det som är bra och inte lägga en massa energi på sånt som är mindra bra och roligt. Allt går att se från den positiva sidan och för både mitt och andras välbefinnande ska jag "sluta kissa i badkaret". "Sluta kissa i badkaret" är ett uttryck som användes i en föreläsning jag var på om att hantera besvärliga personer. Att kissa i badkaret hade innebörden att låta sitt dåliga humör och beteende gå ut över andra. Nej, fram för hälsosamma hormoner, endorfiner och enzymer genom att vara LUGN, HARMONISK, GLAD OCH POSITIV!!! (Inga fler försäljare ska få sina fiskar varma här inte.)

Stora kramar till er alla! 

måndag 11 oktober 2010

Telefonsförsäljare

Någonting som kan få mig irriterad är alla dessa telefonförsäljare som ringer i tid och otid, morgon som kväll, vardag som helg. Och det är inte bara EN som ringer utan en hel dröse. Nu har dom även börjat att massuppringa flera personer samtidigt för att spara tid, vilket innebär att telefonen ofta ringer några signaler och när man svarar är det ingen där......fruktansvärt irriterande. Ja, jag har gått med i NIX och det blir ju en enorm skillnad. Men fortfarande är det försäljare som ringer och nu den senaste tiden är det framförallt försäkringar som ska säljas. Är det fler än jag som blivit uppringd ett flertal gånger med förfrågan att teckna cancerförsäkring????? Bara under de senaste två veckorna har jag blivit uppringd inte mindre än tre gånger och även fått skriftliga erbjudanden. Irritationsfaktorn blir allt högre i takt med att fler försäljare ringer och idag när en krake ringde var jag otrevlig och fick dåligt samvete efteråt. Han kunde ju inte veta att jag HAR cancer och därför inte KAN teckna någon försäkning, ens om jag vill....han kunde heller inte veta att han var den andra I DAG och den tredje i raden som ringt och frågat om just försäkringar...... Han blev varse på ett lite burdust sätt. Jag fullkomligt avskyr den här telefonförsäljningen och blir SÅ frustrerad över att jag inte kan värja mig från den.

Mina kära kollegor

I går fick jag besök av en kollega och hennes familj. Hon hade med sig denna korg som mina arbetskamrater samlat ihop till mig. Korgen innehöll  vin, böcker, marmelad, kaffe, choklad, ljus, nagellack, body butter, blomstercheckar, hemlagad chutney och en skyddsängel. Dom är så goa mina kollegor och det här var verkligen uppskattat. Tack så mycket till er alla!

söndag 10 oktober 2010

Fredagen var en riktigt dräpare.

Låg i sängen hela dagen och sov mestadels. Släpade mig upp på kvällen och låg i soffan, tills jag släpade mig tillbaks in i sängen igen. Lördag morgon var jag som en ny människa :-) Nja inte riktigt NY kanske, men piggare. Och i dag är jag ytterligare snäppet piggare! Så skönt! Vänta nu på att dom andra biverkningarna också ska vända, framför allt domningar i händer och fötter och ont naglarna. Smaklökarna börjar så sakteliga vakna till liv igen men har ytterligare ett tag kvar. Vätskeansamlingen hålls kontollerat genom Furix, tack och lov. Luktsinnet är ett av sinnena som spelar lite spratt ibland. Vissa dagar står jag inte ut med parfymer eller andra starka lukter. Vissa dagar tycket jag att folk luktar illa om dom inte precis klivit ur duschen :-/. Ja, det är märkliga saker som händer med både kropp opch sinnen ska jag säga. 
Nu ska jag dirigera min make hur han ska möblera om i vardagsrummet :-) Kanske skickar i väg honom på en shoppingtur också, vem vet ;-)

fredag 8 oktober 2010

Grå, grå grå

Känner mig som vädret idag, grå och tung. Ska nog sikta på att krypa under täcket och göra ingenting alls tills mina kära kommer hem i eftermiddag. Pust, suck och stön...........

torsdag 7 oktober 2010

Mormors lilla charmtroll















Denna lilla ljuva trollunge förgyllde min tillvaro på förmiddagen idag. Hon är som en frisk fläkt lilla Amanda :-)

Snart ett minne blott :-)

Värken i kroppen har nu gjort sitt intrång på riktigt igen. Det är nåt helt otroligt vad ont det kan göra. Det känns som nålar sticks in i leder och muskler. Tack och lov vet jag ju att det går över om några dagar och sen hoppas jag slippa uppleva detta igen. Har också en vidrig smak i munnen och blåsor på tungan. Äckligt men uthärdligt. Jag kan bli riktigt riktigt sugen på något ibland. Som igår blev jag toksugen på brunabönor och falukorv, jo faktiskt :-) och lagade ordning det på kvällen. Väl vid bordet sen smakade det rent ut sagt illa. Första tuggan kan jag förnimma hur det egentligen smakar men sen blir smaken helt förvanskad. Såååå frustrerande!  Men, som sagt var, det går över :-)

måndag 4 oktober 2010

Tack och lov för Furix :-)

Då jag samlat på mig stora mängder vätska började jag äta Furix i lördags. I dag visar vågen hela 5.5 kilo mindre än i fredags. Helt otroligt!!! Trodde inte man kunde samla på sig så mycket vatten men det kan man tydligen. Skönt är det att bli av med det iallafall. Får nu på mig skorna igen :-)
I övrigt mår jag ganska bra. Än så länge känner jag bara av tröttheten i kroppen, att det bränner i händer och fötter och domningarna sen tidigare. Smaken är lite förvanskad men inte så mycket. Jag har däremot sovit extremt dåligt dom senaste dagarna. Skönt att jag kan vila på dagarna. Idag känns det som att tv:n blir min bästa kompis. Ha en bra dag allihop!

lördag 2 oktober 2010

Sista behandlingen avklarad!

Fick min sista behandling igår så nu är en milstolpe avklarad. Det känns skönt att veta att alla symptom och biverkningar sakta med säkert kommer att avta om ett par tre veckor. Sen väntar etapp nr två, dvs operation. Jag hoppas att det kommer att bli av inom fyra fem veckor. Efter operation kommer sedan strålningen under fem veckor. Känns lite halvjobbigt att åka till sjukhuset varje dag under fem veckor men det är ju samtidigt en nödvändighet för att minska risken för att det kommer tillbaks i bröstet/bröstbenet. Ja, det här med spridning är ett kapitel för sig och något som upptar mycket av min tankeverksamhet just nu. Försöker att inte tänka i negativa tankebanor men det är svårt ibland. Rädslan finns ju där och kommer sannolikt vara min följeslagare under några år. Det gäller väl att lära sig att hantera rädslan och inte låta den ta för mycket plats. Det finns ju så mycket gott, bra och positivt att lägga energi på istället för att slösa bort den.....

Nu väntar en tripp till stugan. Ska bli skönt att komma ut i naturen en stund. Kram till er alla

fredag 1 oktober 2010

Läkarbesök igår

Var och träffade läkaren inför behandlingen, DEN SISTA! Och hör och häpna så var det "min" läkare Helena jag fick träffa. Vi pratade om hur behandlingstiden sett ut och de biverkningar jag haft. Rapade upp de jag har just nu, vilka är att det bränner i handflator och fotsulor, fingrar och tår är bortdomnade. Jag är extremt trött i musklerna och rätt så trött i allmänhet också. Och så svullnaden i kroppen förstås. Helena sa att allt var symtom på biverkningar av behandlingen men att det var ovanligt att man får just dom här! Det förvånade mig att hon sa så för så gott som alla jag har kontakt med som genomgått behandling har uppgett samma eller liknande symtom. Ja, ja....hur som helst då fick jag vätskedrivande. Helena trodde dock inte att dom skulle hjälpa så mycket men jag vill absolut prova. Det räcker så bra med alla kilon jag gått upp ändå och den här vätskan jag samlar på mig gör att det stasar av kläderna på kroppen. Vigselringarna är inte att tänka på att ta av sig och dom bäddas in i fingret mer och mer, vilket jag börjar bli lite orolig för. Inte roligt om jag måste klippa upp dom :-/.

Jag tog upp med Helena det uteblivna provsvaret HER-2. Hon beklagade att det blivit som det blev och försäkrade att hon levt rövare med patologen både i Västerås och i Uppsala, men det hjälper ju föga. Analysen är ju fortfarande inte genomförd, vilket KAN innebära att jag borde ha mediciner osm jag inte får. Helena hade aldrig varit med om detta tidigare, att en biopsi inte kan analyseras och kunde inte svara på hur det kommer sig heller. Hon HOPPAS att det ska gå att analysera det material som opereras bort men det finns en risk för att tumören är helt borta och då går det inte att analysera!!! Vilken paradox! Här pumpas det in cellgifter i kroppen för att tumören ska minska och helst försvinna. Och om den nu gör det kan det bli något negativt eftersom man då missar viktig information om eländet. Om tumören är positiv behöver jag få herceptin. Om jag inte får det ökar risken för återfall. Att ge herceptin "ifall att", vilket skulle kunna bli fallet om tumören är borta och inte går att analysera, skulle innebära att man ger en behandling som kostar 300000 kr, kanske i onödan. Ja ha, OK? Då får man väl göra det då, eller? Eller ska jag få riskera att få återfall på grund av att man vill spara pengar? Ska man hårddra det hela kan det här slarvet från patologen innebära att jag dör!. Så fan heller, jag tänker strida allt vad jag kan för att få det där herceptinet till varje pris så tillvida dom inte kan analysera och säga att det är helt säkert negativ. Helena förstog det och sa till sist att hon inte bryr sig om pengarna men att det måste vara medicinskt försvarbart att ge mig det utan att man VET att jag behöver det och det lät som att hon utan större mankemang skulle skriva ut det. Ja, är det inte det ena så är det det andra. 

Jag var förresten till kuratorn på onkologen i fredags och jag fick rådet att skicka in en skrivelse till patientnämnden om mina synpunkter om hur det har fungerat, eller inte fungerat under den här tiden. Hon berättade att det är förändringar på gång om flera av sakerna jag är missnöjd med så det känns ju bra. Att jag fått träffa så många olika läkare trodde hon dock var en olycklig omständighet just under sommaren. Fick dock en kallelse till kirurgen och ska då få träffa en ny läkare, igen. Det blir det tredje på kirurgen och den sjätte som varit inblandad hittills.

Ja, den 13 oktober ska jag till kirurgen. Jag kommer förmodligen att få operationstiden ganska snart efter det. Enligt Helena kommer det inte att bli fråga om någon tårtbitsoperation, vilket någon av de andra läkarna pratat om. Då tumören varit så stor finns det risk att det ligger enstaka cancerceller kvar i vävnaden och därför måste allt tas bort. En egen reflektion jag har gjort är att det inte kan vara möjigt med en tårbit iallafall eftersom tumören är så gott som borta nu och efter sista behandlingen finns den kanske inte alls kvar, så vad ska man då ta bort för tårtbit? Jag har i och för sig hört talas om kvinnor som fått genomgå flera operationer då man tagit lite i taget, men det låter inte som ett lockande alternativ det heller. Ja, hur man än vänder sig har man rumpan bak!

I dag, mina vänner får jag min SISTA behandling :-) Det känns så j-vla bra och skönt, samtidigt som det är lite "läskigt". Tankar som far i huvet är om giftet verkligen har kommit åt i alla skrymslen och vrår? Rädslan för spridning har vuxit under den senaste tiden av någon anledning och jag tror att det beror på att jag snart inte kommer att få dessa gifter som har ihjäl eventuella parasiter. Men nu ska jag försöka att fokusera på det positiva och det är ju att behandlingen är klar, vilket innebär att jag sakta men säkert kommer att må allt bättre om några veckor, att jag blir mer mig själv och får tillbaks mitt hår. Jag längtar verkligen efter mig själv och mitt liv. Kramar till er alla.