måndag 29 november 2010

Halv åtta hos mig

Vi är fem personer (ifrån början var vi sex men en har dragit sig ur) som ska träffas varannan månad och laga mat åt varann som på tv programmet "Halv åtta hos mig". I lördags var det min make som stog på tur och han lyckades få till en jättetrevlig kväll och jättegod mat. Tyvärr kan jag inte visa några bilder då de av någon anledning inte tas emot av servern. Vi som är gäster betygsätter sedan kvällen i sin helhet där maten naturligtvis har stor betydelse. Engagemang, struktur och värdskapet ges också mycket uppmärksamhet. Något som också är viktigt i sammanhanget är att var och en enskilt planerar och tillagar maten själv. Det blir lite mer sport då tycker vi.  Även jag som bor med Jocke skulle också vara gäst och veta så lite som möjligt. Jag hade ju en aning om vad som skulle serveras men jag var inte delaktig. Och så lämnade jag hemmetvid lunch och återkom med gästerna på kvällen. Annats hade jag nog haft enormt svårt att inte hjälpa till med dukning och allt vad stöket innebar. Vi har bestämt att göra så att man får ett övergripande omdöme på kvällen och sen skriver gästerna ner en mer ingående bedömning och betyd som vi sen visar varann när alla har haft sin bjudning. Varje gång vi träffas lägger vi 100 kr per person, vilket sen blir prispengar.

När vi kom serverades en fördrink. Jocke hade smält Japp och klätt insidan av cocktailglas och i det hällt en blandning med Doddleslikör och något ytterligare som jag inte minns vad det var, och en klick grädde. Super gott var det. Till förrätt hade han gjort en Kräftkanapé vilket var en röra med kräftor på Kavring. Mycket gott! Varmrätten bestog av smörbrödsinbakad sjötunga och lax till vilket det serverades potatistoppar och vitvinssås. Också en jättgod maträtt som Jocke hade lagt ner mycket engagemang i. Till efterrätt bjöds det på kolapudding med kaffekaramellsås. Också det var smarrigt! Jocke lyckades få till en jättetrevlig middag på alla sätt. Jag berättar inte vad jag ger för betyg här eftersom han ska få veta det först när alla har haft sin kväll.

Ja, det är ett jätte rolig och trevligt sätt att umgås som jag varmt kan rekomendera :-)

fredag 26 november 2010

Strålningen

När jag var på röntgen i onsdags fick jag även tid för att komma till strålningen för "inritning". Om jag förstog det rätt så innebär det att dom ska mäta och ställa in i maskinen hur strålarna ska riktas när jag sen får behandling. Och första behandlingen kommer jag att få den 13 december. Det innebär att jag får sista dosen den 14 januari.....har redan börjat nedräkningen :-) Bara tanken är helt obeskrivlig, att snart vara förbi det här. Jag tycker fortfarande att det känns overkligt, allt som hänt och varit sen i våras. Jag har lite känslan av att "Snart vaknar jag och allt är som vanligt"....typ...men så är det ju inte. Men hur som helst så närmar jag och vi oss slutet och livet kan återvända på riktigt. :-)

onsdag 24 november 2010

Röntgen idag

Idag ska jag till röntgen inför strålningen. Sköterskan som ringde sa att jag kommer att komma igång med behandlingen om ca tre veckor. Det innebär att jag kommer i gång före jul vilket jag känner dubbla känslor inför. Jag vill ju komma igång och få det här avklarat så snart som möjligt samtidigt som jag skulle tycka att det var skönt att få julen "orörd". Men egentligen är det ju en skitsak att haka upp sig på i sammanhanget....klart behandlingen måste gå före "julfriden". Men det är väl så att jag är så trött på att vara begränsad av den här förbenade sjukdomen och längtar verkligen efter att bara få vara. Att vi ro helt enkelt. Men det kommer ju det med. Allt har sin tid och nu är det snart jul som ska kombineras med behandling. Jag kan ju vara tacksam över att det inte är cellgifter jag ska få så att dom förstör nöjet att äta julmaten som jag har väntat på i ett år :-) Jo, jag är tacksam för det. Jag älskar julmat!!! Skulle gärna byta med min svägerska som via sitt jobb åker runt och äter julbord flera gånger i veckan ;-). Jag ska nog laga till ett "minijulbord" här nån dag då det är sååååå långt kvar till julafton! Barnen längtar efter tomten och jag efter maten :-)


Jag vill passa på att tacka för bidragen till min insamling. Det värmer så gott i hjärtat!! Tusen tack
Nä, nu ska jag göra mig klar och så småningom ge mig av till bussen i snålblåsten. Hoppas den kommer som den ska idag. På återseende!

tisdag 23 november 2010

Läkarbesöket i går

Jag skulle ta bussen in till stan var det meningen. På grund av bussförseningar och ändrade planer om vart Jocke skulle hämta mig fick jag en timmes frisk promenad i snöblåsten. Det var riktigt skönt faktiskt.

Väl på sjukhuset fick jag träffa en jättetrevlig läkare.  Han undersökte min hals genom att föra in en lååååång slang med kamera genom näsan. Jag fick tack och lov bedövning först så det kändes knappt. Killade lite och var obehagligt men smärtfritt. Bedövningen fick jag i form av näsdroppar. Det har jag aldrig varit med om förut. Det kändes lite märkligt att tappa känseln i näsan och en bit ner i halsen. Men det gick snabbt över....
Hur som helst så konstaterade läkaren att det såg bra ut i halsen. Han kunde inte säga vad svullnaden på halsen är men det är ingen tumör, inget som är farligt och kräver ingen vidare utredning. Tanken från min onkologläkare att det kan vara brässen kan inte kostateras men heller inte uteslutas. Så, jag blev inte så mycket klokare men det är så klart skönt att höra att det inte är något farligt. Jag hade dock lite dubbla känslor över att dom inte tog någon biopsi.....det vill jag ju helst slippa samtidigt som det känns som en trygghet att veta att en analys visar att den är ofarlig och inte bara en läkares antaganden. Det handlar väl återigen om mitt kontrollbehov och svårigheter att lita på sjukvården. Men jag ska lägga ner det här för tillfället. Jag måste lita på att det inte är cancer eller nåt annat dödligt, så jag avvaktar och ser.

Idag ska jag börja städa och göra i ordning för första advent. Det ska bli mysigt att sätta upp alla stjärnor och adventsstakar :-).

söndag 21 november 2010

Ingen inspiration

Idag har jag ingen inspiration till någonting. Känner inte för att göra någonting alls men skulle verkligen behöva plocka och städa lite. Känner inte för nåt.....känns lite visset. Emelie och Jocke är på badhuset och jag tror att jag ska sova tills dom kommer hem. I morgon ska jag till "öron, näsa, hals" och ta prov på halsen. Usch, vill verkligen inte inte bli stucken igen men har väl inget val om jag vill veta vad det är för knöl.

Nej, gäsp.....sängen kallar!

fredag 19 november 2010

Insamlingen till cancerfonden

Insamlingen till cancerfonden som jag startade i september går lite trögt. Målen är att uppnå en summa av 5000 kr till den sista december och ännu har jag inte gett upp hoppet. Min svägerska och mina döttrar la ut insamlingen på facebook vilket även jag nu har gjort och det gav lite resultat men betydligt mer behövs. Jag hoppas och tror att vi tillsammans kan komma ända fram till målet om vi hjäls åt. Varenda öre är viktig!

Jag vill tacka alla er som bidragit och till alla er som bidragit och fortsätter att bidra till insamlingen. STORT tack och många kramar till er!

onsdag 17 november 2010

Jag glömde berätta

att läkaren idag talade om att operationen visade att jag hade tre tumörer i bröstet! Två av dem var jättesmå, bara några millimeter stora och man kan inte säga om dom var rester som setat ihop med den stora tumören eller om det var två "egna" tumörer. Jag tyckte det var lite obehagligt att höra detta och att inte veta om det var egna tumörer. Hur som helst är dom borta nu och det är ju det som är det viktigaste. 

Dagens läkarbesök

var ett av de mest positiva jag varit på. Jag fick träffa "min" onkologläkare, Helena Björneklätt, och hon är bara så bra. Hon inger lugn, trygghet och framför allt professionalitet. Det känns som att hon vet vad hon pratar om till skillnad från andra läkare jag träffat.

Jag fick ÄNTLIGEN besked om HER-2 och det var NEGATIVT :-) :-) Tack någon där uppe för det! Nu kan vi lägga den oron åt sidan helt och hållet. Helena berättade att tumören var extremt hormonkänslig och därför kommer jag att få antihormon Tamoxifen när strålningen är avslutad. Jag kommer nu att få en kallelse till röntgen då dom ska skiktröntga min överkropp för att beräkna hur strålarna ska riktas. Jag kommer sen att få prova ut en speciell ställning som jag ska ligga i vid strålningen. Det kommer att ta några veckor innan allt är klart så frågan är om jag hinner komma igång före jul. Jag kommer att få strålning varje vardag under tre½ eller fem veckor. beroende på hur höga doser dom kan ge vid varje tillfälle. Det har tydligen att göra med hur man är skapt och hur stora riskerna är för att skada andra organ. Ja, ja det visar sig. Det känns som att det kvittar bara det blir bra. 

Helena trodde absolut att min värk i kroppen och att jag samlar på mig vätska är biverkningar av cellgifterna. Upp till ett år kan dessa sitta kvar i kroppen i varierande omfattning. Jag var på ultraljud av hjärtat i går och det visade att hjärtat pumpar som det ska. Tydligen är vänstra hjärthalvan förstorad men det är inget som har någon betydelse för någonting, vare sig nu eller sen. Det var skönt att höra. Hon tittade även på svullnaden jag har på halsen och ska undersöka röntgenbilderna för att kontrollera om det kan vara Brässen som återupplivats! Tydligen har man precis som kalvar en Bräss när man är barn och som sen "försvinner" i takt med ökad ålder. I samband med cellgiftsbehandling kan den här brässen återupplivas och kan då synas utanpå halsen. Tydligen extremt ovanligt men Helena hade varit med om det och skulle kontrollera om det kan vara det i mitt fall. Om det inte är det får jag en remiss till "öron, näsa, hals" för provtagning. Fick även en remiss till Hudmottagningen då min psoriasis har exploderat över hela kroppen. Hoppas forskningen har gått framåt även på den fronten sen jag var där sist, vilket var ca tio år sen. Något borde ju ha hänt kan man tycka.

Det kändes så skönt när vi gick i från sjukhuset idag. Det kändes för både mig och Jocke som att nu är det "bara" strålning och rehabilitering kvar. Prognosen blev ännu bättre än tidigare då her-2 var negativ och nu vågar vi tro på en positiv fortsättning. Nu vågar vi tro på att jag kommer att bli helt frisk!

måndag 15 november 2010

Lung helg

Helgen har passerat i ganska lugn takt. I lördags var jag hem till min dotter Sandra och mitt underbara barnbarn och njöt av dem några timmar. Vi hade en jätteskön och trevlig dag. I går var jag till min pappa på farsdags kaffe. Emelie och Natalie kom in till Jocke på morgonen med frukost och paket.  Så gulliga :-)

I morgon ska jag på ultraljud av hjärtat. Ska bli skönt att få veta om det pumpar som det ska. Jag hoppas och tror ju det. Jag tror att jag samlar på mig vätska av någon annan anledning men vad den kan vara har jag ingen aning om. På onsdag ska jag sen träffa min onkolog och hoppas du får besked om HER-2 anlaysen.
Rörligheten i armen har blivit sämre igen :-(.  Ena kvällen kunde jag röra armen i princip obehindrat och jag kände inte alls av den där "strängen". Morgonen  därpå var jag jätte stel igen och strängen gjorde jätte ont. Märkligt....så nu känns det som att jag har börjat om igen. Stretscha, stretscha, och åter stretscha. Tur jag inte har så mycket annat att göra om dagarna ;-)

I dag är det grått ute och regn. Tror jag håller mig inomhus och gör ingenting, (förutom att stretscha då :-) ). Det är rätt så skönt ibland.

fredag 12 november 2010

Bättre och piggare

Smärtorna i armen har blivit mycket bättre och nu har jag snart nått målet med rörligheten i armen. Känner mig också betydligt piggare i både kropp och själ. I går var jag ute och gick i en timme och det var så skönt. Det vore synd att säga att det gick fort men jag tog mig runt den sträckan jag hade tänkt :-) Idag har jag trängingsvärk i vaderna men det kan jag leva med. 

Jag skjutsade maken till jobbet i morse och var sen och hälsade på jobbet. Alltid lika roligt att träffa dom glada själarna där :-) Det kommer nog bli oftare när jag börjar med strålningen och åker in till stan betydligt oftare.

Nu ska jag ut på promenad och samtidigt fundera över vad vi ska ha till middag i kväll. Ha en fortsatt trevlig fredag.

onsdag 10 november 2010

Läkarbesöket idag

avlöpte bra, ja till och med över förväntan. Vi fick besked att dom fått bort tumören med god marginal så inga cancerceller borde finnas kvar. Jag kommer ändå att få strålning, för säkerhets skull och det är väl lika bra även om det blir tuffa veckor. Dom hade tagit bort 6 lymfkörtlar och alla var friska!!! :-) Hurra för det beskedet. Det kändes riktigt gott. Däremot fick jag inget besked om den förbenade HER-2 analysen. Det verkar gå troll i det provet. Det var inte klart idag men borde komma om några dagar. Jag fick en tid hos onkologen inför strålningen redan nästa vecka så jag får besked om her-2 då, förhoppningsvis. Strålningen kommer dock inte att komma igång förrän om ett par, tre veckor, enligt kirurgen. När strålbehandlingen är avslutad kommer jag att få antihormonbehandling under fem år för att förebygga återfall då tumören var hormonkänslig.

Ja, det var nog det hela för idag. Jag är glad för beskedet att det inte finns någon spridning till lymfkörtlarna, men det har faktiskt inte varit något jag oroat mig för. Borde kanske ha gjort det, men nu slapp jag ju det! Det känns ganska bra och positivt i dag :-)

En stor utmaning

I morse när jag tittade ut trodde jag inte det var sant. Så mycket snö!!! Flera decimeter och vägarna är oplogade. Vägen till busshållsplatsen som är nån km känns oändligt lång just nu. Spelar ingen roll om jag tar cykelbanan eller bilvägen då båda är oplogade :-( Promenaden tar normalt 7-8 minuter och sen jag fick bly i benen tar det 20 minuter. Nu med flera dm snö.......ja, jag chansar på att det tar lite drygt 30 minuter och hoppas hinna med bussen. På återseende!

tisdag 9 november 2010

Är det inte det ena så är det det andra

Jag väntar fortfarande på kallelse för ultraljud av hjärtat. Har inte hört ett ljud ännu. Svullnaden i kroppen har iallafall gått ner lite men jag har fortfarande några liter kvar att bli av med. Svullnaden i halsen har jag också kvar. Den har vare sig bilvit större eller mindre och stör mig inte annat än att jag vill veta vad det är. Vätskefylld fettvävnad känns inte helt övertygande.....framför allt då det var något läkaren kunder tänka sig att det var. I går fick jag tillbaks den där vidriga smärtan i musklerna igen efter att ha varit ganska bra i några dagar. Jag tog två 20 minuterspromenader i lördags och funderar på om det kan vara därför? Att det är någon typ av träningsvärk i allafall.....ja, jag vet inte. Börjar känna mig minst sagt frustrerad över att inte veta varför kroppen mår som den gör.

Jag har varit jättenoga med att göra mina övningar med armen efter operationen och hade fått upp rörligheten nästan som innan. Så en dag fick jag enorma smärtor i armen. Det känns som att det är en sena som går i från armhålan och ner i handleden och som är alldeles för kort. Det gör SÅÅÅ ont. Ett vanligt fenomen efter att man opererats i armhålan säger dom på bröstenheten. "Ät alvedon, massera och stretscha". Jo, jag får göra det men det gör så ont! Riktigt vad detta är för något vet man inte riktigt enligt bröstenheten, därom tvista de lärda sa hon :-/. Ja, ja....i morgon ska jag träffa läkaren och få besked om analysresultatet. Får då också veta om tumören är HER-2 positiv, om jag ska få antihormoner och strålning. Det allra bästa vore om jag får tre negativa besked, alltså att den är her-2 negativ, att jag inte behöver antihormoner eller strålning. Då kan jag bara börja vänta på att livet ska bli återställt igen och det längtar jag så mycket efter!!! Oddsen är väl dock inte allt för stora för TRE negativa besked men ett eller två är inte fel det heller :-)

måndag 8 november 2010

Underbar helg

Helgen som var tillbringade jag och älskade maken i stugan, helt själva. Det var ett välbehövligt avbrott från vardagen för oss alla, även för Emelie som tillbringade helgen med sin syster. Emelie hade varit på Mc Donalds, varit på Bio och på badhuset så hennes helg var fullspäckad. Jag och Jocke tog det betydligt lugnare. Vi gjorde bara det som föll oss in för stunden och det var inte så mycket :-) Promenerat i solen, lagat god mat, spelat kort....tittat på tv. I lördags kväll tog vi fram grillen och var sin solstol och satt ute hela kvällen. Helt underbart skönt. Det var minusgrader och en helt stjärnklar himmel. Med rätt kläder och nära grillen var det riktigt skönt. Vi satt ute till klockan var mitt i natten. Ja, vi hade en kanonhelg och det enda felet med den var att den tog slut för fort :-)

torsdag 4 november 2010

Lite bättre idag

I går var en "bentung" och tröttsam dag. Tog det lugnt och sov nästan hela eftermiddan. Det var riktigt skönt faktiskt. Brukar inte kunna sova ordentligt på dagarna men igår var det inga problem. I dag känns det något bättre i kroppen. Är nog lika svullen men har inte lika ont. Ska försöka mig på att gå en promenad idag. Kanske blir det en busstur in till stan för att lämna av dottern som ska vara hos kusinen Alice. Helgen ska hon sen tillbringa med sin syster Helén. Hon behöver lite tid utan sina föräldrar, ha lite extra roligt och tänka på andra saker än en sjuk och trött mamma. Hon tar enormt mycket ansvar över mig och är så mån om att jag ska ha det bra. Det kryper fram ibland att hon är orolig för mig, orolig för att jag ska dö. Hon tycker att jag har varit sjuk så länge och att jag alltid är trött och har ont.  Det rör sig nog mycket tankar hos henne och jag är så glad och tacksam över att hon har så lätt för att prata om det hon tänker och känner, även om inte allt kommer ut. Det är inte lätt att vara liten och försöka förstå allt som händer.

tisdag 2 november 2010

Inte Struma !

Läkaren ringde på förmiddan och talade om att vare sig röntgen eller blodproverna visade på struma. Läkaren tror att det är vätskefylld fettvävnad! Ja, mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Men det är väl enormt mycket man aldrig hört talas om och som kan vara sant ändå :-) Läkaren hade varit i kontakt med onkologen angående svullnaden i kroppen och det ska enligt dem inte bero på cellgifterna längre utan kommer sig av något annat. Det var ovanligt att man samlar på sig vätska av cellgifter även om det förekommer men så här lång tid efteråt hade de aldrig hört talas om. Onkologen skulle iallafall ta kontakt med läkemedelstillverkaren och höra sig för. Jag kommer att få en tid för ultraljud av hjärtat för att kontrollera om felet kan sitta där.

Att ha en massa symtom är en sak men att inte veta varför man har dem är en annan. Det känns ändå bra att läkaren tar mig på allvar och försöker leta efter orsaken. Den här svullnaden och värken i musklerna håller på att ta kål på mig snart. 

måndag 1 november 2010

Phuuust, säger jag

Var till kirgurgen och tömde ur 4 dl. Sticket kändes inte alls men när hon drog upp vätskan gjorde det ont. Inte så mycket men jag har blivit enormt känslig för smärta senaste tiden. Så fort det gör minsta lilla ont förvandlar jag känslan till ENORM dom första sekunderna innan jag tillåter mig att verkligen känna efter. Och när jag väl gjorde det idag så var det inte så farligt. Kommer inte att vara nervös om jag behöver göra om det.

Fick träffa en läkare som hastigast och blev remitterad till röngen av hals och lungor. Läkaren tyckte att knölen satt för långt ner för att vara struma men kunde inte säga någonting om vad hon trodde det kan vara. Jag tog även upp med henne om svullnaden i kroppen, vätskan jag samlar på mig och hon kunde inte säga nåt om det heller. Det kan bero på att hjärtat inte orkar riktigt sa hon, men sa sen inget mer om det. Vi ska avvakta resultatet av röntgen första och främst. Det var en datortomografi jag fick göra och fick kontrast. Sköterskan hittade inget kärl i armvecket och stack i handleden istället. Det var bland det värsta jag varit med om i stickväg. När hon väl var inne med nålen så sprack kärlet och hon skulle börja om. Efter hot om att lämna britsen försökte hon igen i armvecket och hittade ett kärl till slut.....Fy F-N vad trött jag är på provtagning, oro, smärta, väntan.......