lördag 25 september 2010

Svullen och tung i kroppen

Fingrarna känns som prinskorvar, ögonen är svullna och hela kroppen känns otroligt "stind". Vart kom det ifrån? Brukar kunna svullna i händerna i bland men vet inte om det har varit så här nångång. Musklerna blir trötta av så gott som ingenting. Det räcker med att jag står upp så börjar musklerna tröttna efter några minuter. Kroppen känns som bly och benen är som klumpar att ta sig fram med. Kan nätt och jämt ta mig upp för trappen här hemma. Tur jag inte behöver gå i den så ofta. Jag har sen några veckor tillbaks fått domningar i fingrar och fötter. Undrar om det beror på den ökade dosen av Taxotere?

Vi var i stugan i dag och deltog i höststädningen. Jag fick på min lott att köra bilen när vi åkte runt och samlade upp ris och sly. Det var helt ok arbetsuppgifter och det enda jag klarade av. Det känns så fel på nåt sätt att inte kunna hjälpa till och göra mer, men det är som det är. Jag får ta igen det sen när jag är frisk :-)

Ha en trevlig lördagkväll. 

torsdag 23 september 2010

Tankar om identitet

Jag läste här om dagen i en blogg om bröstcancer om hur identiteten får sig en törn när man är sjuk. Jag har inte tänkt på mycket på det tidigare, om ens alls faktiskt. Men jag började fundera över vad det har inneburit för min egen del och kom fram till att det skett enormt stora förändringar på flera plan. Bara det faktum att jag har en sjukdom är en stor förändring i mitt liv och som tar enormt mycket plats just nu. Behandlingen jag genomgår för med sig en hel del förändringar i mitt liv, ja i både mitt och min familjs liv. Tidigare jobbade jag heltid, sprang i ekorrhjulet jobba, äta och sova. Helger som sprang snabbt förbi och som inte räckte till för att hämta tillräckligt med energi och att göra det man ville. Då, när jag var i just det där tänkte jag inte så mycket på det. Jag tog vardagen för given, som dom flesta andra. Nu, är hela min tillvaro annorlunda och jag är inte den jag var förut. Mitt liv har ett annat innehåll idag och hela min identitet är i princip satt i karantän.

Jag har tidigare jobbat heltid och har haft ett stort engagemang i mitt jobb. Jobbet har tagit mer än heltid i anspråk av min tankeverksamhet varje dag. Jag har presterat, haft ansvar, haft inflytande över andra människors livssituation. Jag har ingått i ett arbetslag, haft arbetskamrater, deltagit i det sociala samspelet. Mitt jobb och alla aspekter det för med sig har haft en enormt stor del i mitt liv, som jag aldrig tidigare på det här sättet har insett vidden av. Hur viktigt det har varit för mig och för den jag är, för min identitet. Efter flera månader utan att ingå i det sammanhang som varit så stor del i mitt liv, blir det påtagligt att jag har tappat en del av min identitet. Nu går jag hemma hela dagarna. Vaknar när jag själv vill, gör vad som faller mig in på dagarna när jag har den orken. När jag inte har orken ligger jag mest i sängen och tittar på tv. Jag har fått en ny vardag, som inte är jag och som jag för övrigt inte trivs med.

Andra delar av min identitet som är mycket påverkade är, ja, alla delar. Som mamma, kvinna, partner, vän… you name it. Jag har väl inte varit något högaktiv mamma tidigare heller men aktiviteten i dagsläget är sorgligt låg. I perioder orkar jag så gott som ingenting. Jag vill bara understryka att jag inte anklagar mig själv för att det är som det är utan jag är fullt medveten om att det beror på min behandling. Icke desto mindre påverkar det både mig och min omgivning och kan kännas bedrövligt tungt och sorligt ibland.

Som sagt, mammarollen ligger på en nivå som har mer att önska. Det är många saker jag inte orkar och det är många saker som tar enorma krafter av mig att göra men som jag klarar av. Det som jag lider mest av är att jag inte orkar vara social. Jag orkar inte med samspelet! Det låter kanske konstigt för den som inte varit med om detta, men det är enormt jobbigt att samspela med andra ibland. Vissa perioder går det bättre än i andra, då jag bara blir irriterad när jag behöver ingå i ett samspel som är mer avancerat än att jag inte behöver prata. Ibland fungerar jag som om jag vore autistisk och det är inte jag. Jag tycker normalt om att prata och pratar gärna för mycket. I vanliga fall, när jag är mitt normala jag är det så. Förändringen som skett är ibland påtagligt påfrestande och tung att acceptera. Jag hoppas bara att jag blir mitt gamla vanliga jag så snart som möjligt igen.

Hela familjen påverkas naturligtvis av att jag är sjuk och relationerna utsätts för stora prövningar emellanåt. Trots att alla vet vad det handlar om, varför det är som det är, är det ändå tungt ibland. Ansvar och praktiska sysslor omfördelas, humör går upp och ner, planerade aktiviteter ställs in och känslor av trötthet, uppgivenhet och frustration infinner sig ibland. Liksom känslor av tillförsikt för framtiden, förståelse och kärlek i massor. Ja, upp och ner, fram och tillbaks alltså.  Och oron trycker sig på emellanåt och tär lite extra på psyket. Tänk om…..vad händer då? Orkar vi det? Hur länge? Osv. Ibland skränar tankar som ”varför just jag, varför vi? Vi förtjänade inte det här, men vem gör det? Och ibland är de dominerande tankarna att självklart går vi igenom det här med hälsan och livet i behåll. Självklart blir jag frisk och livet återgår så småningom till det vanliga igen. Självklart blir det så. Tankar och känslor åker berg och dalbana från dag till dag. Ibland, eller oftast kan jag inte sätta fingret på varför jag mår som jag gör just den dagen. Det blir bara så och så får det vara. Helt klart är att hela situationen, sjukdomen, behandlingen och allt vad det för med sig, har förändrat mig, oss och den vardag vi lever i på ett ganska radikalt sett. Inte bara av ondo ska påpekas för det har även fötts en del gott av allt som händer.

Ibland känner jag mig riktigt vissen över att jag har gått upp i vikt och tappat håret. Jag avskyr spegelbilden av mig själv dom dagarna och ser absolut inget positivt i den alls. Och andra dagar kan jag le lite åt spegelbilden. Ja, det är verkligen inte jag i den och tack och lov kommer jag inte att se ut så här i all evighet. Håret är en stor del av identiteten. Tänk vad hemskt det är när man varit hos frissa och luggen blivit alldeles för kort. Man lider varje gång man ser sig i spegeln under några dagar tills man vänjer sig. För det gör man ju. Det är annorlunda att inte ha något hår alls och inget jag vill vänja mig med. Jag har också svårt att förlika mig med dessa sjalar och andra huvudbonader. Det är inte jag! Det är inte så att jag är bedrövad över att inte ha något hår, för jag vet ju att det växer ut igen. Att vara flinskallig är ett faktum som jag inte rår på och det är bara att gilla läget.
Ett annat faktum som bara är att acceptera är sviterna av cellgifterna som gör tankeverksamheten avtrubbad. Viss virrighet och glömska ingår normalt i min personlighet och ibland kan det till och med vara oroväckande illa . Men det som inträder nu i samband med behandlingen har en annan karaktär. Glömska, okoncentration och förvirring är ibland så påtaglig att det är ett riktigt handikapp. Jag kan ibland förlika mig med att ”Hissen åker inte ända upp, alla hästar är inte hemma, det lyser fast ingen är hemma, alla chips är inte i påsen” osv. Jag känner inte igen mig själv i vissa sammanhang. Ibland blir det så påtagligt att det inte är jag!

Ja, den här sjukdomen har en förmåga att invadera och påverka varenda skrymsle av livet. Ja, det är faktiskt så. Inte nog med att den invaderar kroppen rent fysiskt, den tränger sig även in i det psykiska och emotionella. Inte heller personligheten, identiteten eller relationerna lämnas ifred från intrång.

onsdag 22 september 2010

Låååång sovmorgon

I dag vaknade jag inte förrän kl var 11. Kommer inte ihåg när jag sov så länge senast. Och vet inte varför heller då jag somnade ganska tidigt i går och har sovit bättre än på länge. Det var hur som helst ganska skönt att sova hela förmiddan :-) Tog en promenad i solen på eftermiddan då jag hämtade Emme på fritids. Det är så skönt att ha fått tillbaks lite av orken :-)

tisdag 21 september 2010

Kärt besök idag


Fick besök av min kära mor idag. Hon hade med sig denna vackra orkidé till mig.



Hon hade med sig en snygg och tuff jacka till Emme. Jätteglad blev hon för den :-)
 
Tack snälla mamma och mormor!!

Ordkontroll

Det är många som tycker att det är krångligt med ordkontrollen för att kunna skriva ett inlägg. Nu har jag tagit bort den funktionen för att det ska bli enklare. Hoppas på fler kommentarer nu :-)

Recept på Kasslergratäng

Måste bara lägga ut ytterligare ett favoritrecept. Har bjudit på detta vid flera tillfällen och det är alltid uppskattat.

6-700g kassler i skivor. Lägg i ugnssäker form.
2 gula lökar
En paprika
Färska champinjoner efter smak, ca 5-6 st medelstora brukar jag ta.
Fräs detta tillsammans och blanda sedan i:
1 dl köttbuljong
2 msk tomatpuré
1 msk senap
3 dl gräddfil
salt och peppar
Blanda i hop detta och höll över kasslern. Låt stå i ugnen i ca 20 min på 175 c .

Recept på gratinerad kyckling

Här kommer det efterfrågade receptet på gratinerad kyckling.

4 kycklingfiléer
1 pkt bacon stekt i strimlor
1 påse fransk löksoppa
3 dl matlagningsgrädde (funkar med mjölk också)
3 dl cremefraiche

Bryn filéerna och lägg i ungssäker form. Stek bacon i strimlor och fördela över filéerna Strö över en påse fransk löksoppa. Blanda grädde och cremefraiche (Ha ev i lite soya för att få fin färg) och höll över så att det täcker filéerna Späd ev med mjölk.

Gratinera i nedre delen av ugnen i 175 c i 40 min. Servera med bandspagetti och grönsallad.

En kär "gammal" vän

Igår träffade jag en barndomskamrat som jag inte sett på flera år. Det var riktigt, riktigt roligt att träffa henne och hennes familj. Vi har känt varann sen vi var i fem-årsåldern vilket alltså innebär att det är en så där 37 år sen. Fast vi kunde konstatera att vi då inte har blivit gamla även om 37 år låter som låååång tid. :-) Det är märkligt att det med vissa människor inte spelar någon roll hur länge man är i från varandra, så känns det som att man träffades igår.


Jag vill tacka för de bidrag som kommit in till insamlingen. Det är verkligen uppskattat :-)

måndag 20 september 2010

Lite piggare

Känner mig lite piggare idag än jag gjort den senaste veckan. Värken i kroppen är bättre, liksom orken och smaken i munnen. Så fort jag mår lite bättre får jag långtråkigt och håller på att klättra på väggarna vissa stunder. När jag mår dåligt bryr jag mig inte om så mycket annat än att ligga i sängen och titta på tv eller sova. Men, jag mår hellre bra och har långtråkigt :-) Är inte så pigg att jag orkar med en massa fysiska aktiviteter men ska försöka få tvätten hängd iallafall.

Jag har haft stora besvär av magsyra den senaste tiden och har vaknat ytterligare en gång på natten av att jag inte kunde andas. Det blev inte lika dramatiskt den här gången tack och lov. Rotade fram mediciner för magsyran för att få sova. Läste om biverkningarna och vet inte om jag ska skatta eller gråta; sömnstörningar, smak förändringar och håravfall!! Vidare muskelsvaghet, led och muskelvärk och myrkrypningar. Ja, det är biverkningar jag redan har så jag har väl inte så mycket att oroa mig för. Om dom få stråna jag har kvar ramlar av så kan jag nog leva med det :-)

Tack för ytterligare ett bidrag till insamligen :-)

lördag 18 september 2010

Idag

har vi varit i stugan och höstpulat lite. Klippt gräset i ösregn, lastat jord och flyttat undan trädgårdsmöbler. Nästa helg är det städdagar så då lär vi dit igen och jobba :-)
Nåväl, det kändes skönt att röra på sig lite iallafall. Träffade barnbarnet en stund och fick lite energi av det också :-) Dom små liven, kan förändra tillvaron på några sekunder bara genom att vara. Det blir så påtagligt då dom lever i nuet, helt bekymmerslösa. Dom bara förmedlar kärlek, ovillkorlig sådan. Mitt barnbarn sa idag, helt apropå till min make; Jocke, jocke, jag älskar dig. Ja, hon är helt underbar. Han också, i och för sig :-)

Jag blev så glad i dag när jag såg att några hade bidragit till min insamling till cancerfonden. :-) Tack Conny, Svea och de anonyma som skänkt bidrag. Tusen tack, varenda krona är viktig!!!

fredag 17 september 2010

Insamling till Cancerfonden

I dag har jag lagt upp en länk till Min insamling på cancerfonden. Jag gör det för att jag tycker att det är viktigt att forskningen kommer framåt vad gäller cancer. Jag har tidigare tänkt bidra till forskningen men det har inte blivit av annat än att jag köper det rosa bandet ibland. Men nu, när "det som händer andra" har hänt mig, kryper det inpå, blir så påtagligt och verkligt hur viktig forskningen faktiskt är. Jag lägger inga som helst värderingar i om folk vill bidra eller inte, det är upp till var och en. Och jag vet att det finns många som bidrar på andra sätt än genom just min insamling. Det skulle hur som helst vara roligt om vi kunde komma upp till mitt mål med insamlingen, som är 5000kr.

Ännu en dag i sängen

Har mått skit idag med så sängen och jag har umgåtts mycket. Börjar få riktigt ont i ryggen av allt liggande. Hoppas det vänder snart så jag kan rör mig mer. Ska ut i köket och laga lite mat nu iallafall. Ugnsgratinerad Kyckingfilé med fransk löksoppa, cremefraich och bacon står det på menyn i dag. Det är SÅ gott! Smaken i munnen har blivit bättre så jag hoppas att det kommer att smaka bra även för mig.


Jag har tittat på gamla program av "Halv åtta hos mig" idag via webtv och fick lite uppslag på mat jag skulle vilja laga. Bland annat var den en rätt med kalvfilé som verkar hur god som helst. Den ska jag testa nån dag när jag är säker på att mina smaklökar är återställda.

torsdag 16 september 2010

Bakverk


Idag var Emme ledig från skolan och fick vara ledig från fritids också. Jag har inte mått så vidare bra idag heller men vi fick ihop en sockerkaka och äppelmuffins i allafall. Sockerkakan har Emme gjort ALLDELES själv. Muffinsarna blev platta men JÄTTEGODA :-)

VINST på 10:an

I dag kom de utlovade lotterna med posten. Imponernade snabbt, måste jag säga. Det blev ingen vinst på trisslotten men tianlotten gav en ny chans till storkovan :-) Så ännu lever hoppet!!!

onsdag 15 september 2010

Ont, ont, ont

Idag är en riktig "skit" dag med ordentligt med ont i kroppen. Har ont i nacken, leder, handflator och naglar. Smaken i munnen är obeskrivligt äcklig idag. Har legat i sängen nästan hela dan och har sovit större delen av dagen och skulle vilja fortsätta med det några timmar till men nu kommer lilltjejen snart hem.
Känner mig besviken över att jag mår så pass dåligt. Jag hade ju velat komma igång med att jobba några timmar i veckan, men som det ser ut nu är det inte möjligt. Får väl bida min tid och vänta och se hur det ser ut senare under hösten. Hade önskat att jag hade orken att ta promenader i allfall, men inte ens det. Just nu känns det mer än vanligt visset.

Chans att vinna

I dessa tider då sjukpenningen gräver hål i plånboken hoppas jag på turen att vinna en slant på lotteri. Gå in på http://www.bingobollar.com/ och http://www.gratisskraplott.se/ och se hur du deltar. LYCKA TILL!

tisdag 14 september 2010

Akvariet klart för blocket


Har gjort rent akvariet i dag och ska nu sätta ut det på blocket. Intresset har svalnat och det är numera en belastning snarare än ett intresse. Lite vemodigt känns det men nu blir det så här.

Känner mig ungefär som vädret idag, grå och tung. Har ont i kroppen, i munnen och är trött. Hade tänkt ta en skogspromenad men så blidde det inte. Får se om vädret och orken tillåter i morgon.

Ett par bilder


Hade tänkte lägga upp lite bilder från kräftskivan men alla blev suddiga förutom dom här; Jag och kära Maken


och två av mina kära barn; Sandra och Daniel.

måndag 13 september 2010

En bra dag

I dag sov jag till kl 8. Kokade kaffe och bredde mackor som jag tog med mig tillbaks till sängen. Låg kvar och tittade på tv och halvsov fram till 12 då jag gick upp och åt lunch. Började titta mig omkring och såg att det fanns en hel del att göra. Tänkte först att jag inte hade orken och ville gå och lägga mig men tänkte sen att jag iallafall skulle börja. Och, tro det eller ej, men jag fick en hel del gjort. Bäddat rent i sängarna, tvättat två maskiner tvätt, vattnat blommor, lagat mat och dammsugit. Har nog åstadkommit mer idag än jag gjort sammanlagt på flera veckor. Helt slut är jag, svettten lackar och hjärtat slår trippla dubbelslag, men F-N vad skönt det känns nu när det är klart :-) I morgon siktar jag på att göra rent akvariet så att jag kan sätta ut det på blocket. Men vi får se vad orken räcker till i morgon......

söndag 12 september 2010

Hur pigg som helst

Hemkommen från en trevlig och för min del nykter kräftskiva är jag hur pigg som helst. Det är flera timmar sen vi kom hem och resten av familjen sover sen länge. Jag tog mina kortisontabletter för sent och konsekvenserna är nu en vaken natt. Nå väl, kräftskivan var trevlig och alla var glada och nöjda. Det är så härligt att ha alla omkring sig, föräldrar, syskon, barn och barnbarn och maken förståss :-)

Jag nämnde tidigare idag att jag kände av att jag har "cytohjärna". Det är ett nytt uttryck för mig men det beskriver hur jag fungerar och är större delen av tiden, nu mera.
Jag har blivit mycket mer lätt arg och irriterad, även om jag lyckas hålla tillbaks många gånger så bubblar det i mig på ett annat sätt än jag någonsin upplevt tidigare. Jag har också mycket svårare att ingå i det sociala samspelet, jag orkar inte på samma sätt. Jag orkar inte argumentera, diskutera och formulera mig, utan föredrar enkla konversationer. Vissa dagar orkar jag inte ens fundera över vad vi ska äta utan att bli trött och stagnerad och går och lägger mig istället. Det är jobbigt att känna så, att inte orka ingå i ett vanligt socialt sammanhang som är den enklaste saker i världen i vanliga fall. Det är tack och lov inte så varje dag utan det varierar från den ena dagen till den andra. Ibland längtar jag verkligen efter utmaningar och då längtar jag till jobbet :-) Jag har nog inte berättat tidigare vad jag jobbar med och för er som inte vet det kan jag berätta att jag är socionom och arbetar som socialsekreterare. Jag jobbar med att utreda barn och ungdomar, barnavårdsutredningar. Det är ett utmanande jobb samtidigt som det ger mig så mycket tillbaks.

Jag har också blivit okoncentrerad och disträ. Har svårt att läsa en bok och till och med att lyssna på ljudband. Orkar inte hålla tråden utan somnar eller svävar iväg med tankarna så att jag inte hör eller minns det jag just lyssnat på. Ibland glömmer jag saker som jag normalt kan utantill i sömnen, tappar tråden i samtal och åker fel väg när jag kör bil. Jag åkte bil med dottern för ett tag sen och körde fel tre eller fyra gånger till en destination jag kan utantill. Ja, tillvaron blir helt upp och ner ibland. I dag skulle jag förklara för min sexåriga dotter hur mycket pengar hon har om hon har tre 20-lappar. Jag klarade inte av att komma fram till slutsumman trots flera försök och fick ge upp. Efter en paus och stor koncentration kunde jag till slut tala om hur mycket pengar hon hade. Det är obehagligt när det blir så. Det blir så påtagligt att hjärnan inte hänger med som vanligt. Min make säger att det märks tydligt att jag inte är som jag brukar, alla hästar är inte hemma. Det är frustrerande och läskigt och jag hoppas att det går snabbt över efter avslutad behandling. Fick dock höra idag att det kan ta lång tid innan hjärnan är sitt gamla vanliga jag igen.

Ja, det är inte bara ett som följer med den här skitsjukdomen. Det är inte nog med att få en allvarlig diagnos, genomgå eländig behandling som sänker kropp och själ, oro för egen del och för anhöriga, relationer som blir sköra och påfrestande. Inte nog med att tappa håret, humöret och självkänslan så ska hjärnan också sjabbla ur. Som om det inte vore nog ändå. Fan vad jag hatar den här sjukdomen. Den kommer smygande, utan att göra nåt väsen av sig invaderar den ens kropp och förgiftar celler. Och sen smyger den sig ibland vidare till andra delar utan att ge sig till känna. Nej, då.....trots flera undersökningar vid flera tillfällen gömmer den sig ibland i flera år och låter värden/värdinnan leva i ovisshet om det ska dyka upp som gubben i lådan igen. Och många tar den livet av, och många får leva med parasiten i flera år och hoppas på bot och ny forskning. Det är så många som kämpar och är så tappra trots negativa besked gång på gång. Jag beundrar verkligen dessa människor som trots spridning i flera organ och dåliga prognoser ändå lever på hoppet och vägrar låta sig besegras i första taget. Ibland när jag läser om dessa människors öden kan jag bli nedslagen, ledsen för deras skull även då det är människor jag inte känner i verkliga livet. Och ibland utgör deras berättelser en källa till oro för min egen del och ibland känner jag att jag inte orkar ta det av detta då jag applicerar det på min egen sjukdom och situation. Och det är väl så det är och måste få vara. Vi är hela tiden i olika skeden i livet och klarar av olika saker. Oftast känner jag att jag kan hämta stöd och energi av andra som genomgår/genomgått samma sak som jag och även då jag ibland möter riktigt tragiska öden känner jag att jag även har hjälp av dem i min egna situation. Alla eventualiteter finns aktuella för mig, jag vet att det inte finns något svart eller vitt, ingen har samma prognos, villkor och förutsättningar. Vi som är drabbade av cancer får leva i ovisshet en lång tid och det enda vi kan göra är att göra det bästa av situationen. Och då är det så oerhört viktigt att ha stöd, att ha sina nära och kära omkring sig och att våga prata om det som är verkligheten. Men det är inte alltid så lätt.

Oj vad jag har svamlat ut i natt, men det var skönt att skriva av sig lite. Klockan går och jag är inte ett dugg trött. Vad ska jag göra nu då? Ingen som känner för att komma över och spela lite kort inte? Tänkte väl det......får väl spela lite på facebook istället då :-)
Sov så gott och dröm sött mina vänner!

lördag 11 september 2010

Kräftskiva i kväll

Idag ska vi på kräftskiva hos mina föräldrar. Alla mina barn och bror med familj kommer också. Ska bli trevligt att träffa mina nära och kära och att äta kräftor. Jag har ännu inte känt av några smakförändringar och hoppas att det håller i sig även ikväll. Vore synd om kräftorna smakar illa.
Känner inte av några värre biverkningar ännu. Är mycket trött i kroppen och har halsbränna. Känner även av, något jag just lärt mig, att jag har "Cytohjärna". Jag ska förklara vad det är lite närmare sen, har inte tid nu.

Trevlig lördag till er alla.

fredag 10 september 2010

Behandling nr fem avklarad!

I går var jag och träffade läkare C och fick besked om att mina prover var tillräckligt bra för behandling. Värdena låg bra förutom att blodvärdet var lågt, dock inte FÖR lågt. Undrar om det är dom låga värden som gör att jag är så trött? Förra gången jag träffade en läkare, då läkare R, sa hon att hon skulle skicka remiss till kirurgen för att jag ska få en kallelse i tid hos dem efter avslutad behandling. Sedan tidigare visste jag att dom har långa väntetider och att remissen behöver komma i god tid så det var ju bra att hon skulle skicka den då. Men det visade sig i går att någon remiss inte var skickad! Varför framgick inte men doktor C sa att hon skulle göra det samma dag och hon tänkte att kirurgen nog hade koll själva på när det är dags för mig! Tror jag inte ett dugg på men hoppas att remissen blir skickad nu. Det är just det här, att den ena inte vet vad den andra gör, att olika läkare ger olika besked och att ingen verkar ha den övergripande kollen, som jag är rädd för med att ha flera läkare inblandade. I går när jag träffade läkare C framkom det också att doktor R gett mig felaktiga besked om mina levervärden, vilket doktor C förklarade med att doktor R inte sett lika många provsvar som hon. Jag vet inte vad det hjälper nu när jag snart är klar men jag tänker skriva ner allt jag är kritisk till och skicka till "min" läkare som jag knappt har träffat och påtala hur jag upplevt det här. Känner att jag behöver få ur mig frustration om inte annat.

Nåja, nu har jag iallfall fått min behandling, den näst sista :-) Känns så bra! Porten strulade idag igen. Det gick inte att få ut blod men då det gick att få in koksalt fick jag behandling utan röntgen. Och själva behandlingen gick bra som vanligt. Kallt med isvantar och tofflor och långtråkigt, men nu är det bara EN gång kvar!!! Känner inte av några biverkningar än så länge. HOPPAS jag får må bra den här gången så att jag orkar röra mig lite mer. Vågen är inte min bästa kompis just nu :-/ Men, men det tar vi sen. Jag och simhallen ska bekanta oss lite närmare hade jag tänkt :-). Kram kram

onsdag 8 september 2010

Provtagning idag

Var och tog prover inför fredagen idag. Hoppas dom är som dom ska, men det ska dom väl vara. Jag är förvisso fortfarande jätteförkyld men hoppas att DET inte ska kunna utgöra något hinder för att få behandlingen på fredag. Jag känner mig helt slut i kroppen idag. När jag anstränger mig känns det som att jag får mjölksyra i musklerna direkt och jag blir andfådd och helt slut. Jättejobbigt. Det måste väl vara förkyldningen som orsakar detta!? I morgon ska jag träffa läkare, en jag träffat vid något tillfälle tidigare men fortfarande inte "min" läkare och inte den jag träffat dom senaste gångerna.....kontinuitet vet dom inte vad det är på onkologen i allafall.

I dag har en kär vän opererats och fått en ny höftled. Han är bara ett år äldre än jag och hans höftkula var tydligen riktigt ful. Skönt att han är opererad nu så att han förhoppningsvis blir smärtfri och rörlig igen. Vi ska hälsa på honom i morgon och muntra upp honom lite :-)

måndag 6 september 2010

Tidsfördriv

Kom på att jag hade en kasse med garner liggandes sen nåt år eller två. Plockade fram dem igår och fördrev tiden med att ticka ett par mössor och tofflor :-) Har mycket garn kvar så det lär bli ett gäng tofflor till, att ta med till stugan nu i höstkylan!

Tofflorna och den svarta mössan är till Emme. Hon blev så lycklig och var SÅ tacksam över att jag stickade till henne, att jag blev rörd. "Får hon saker så sällan"? Nej, inte alls. Det handlade om att det var JAG som hade gjort dem :-) Hon är för gó.

lördag 4 september 2010

Igår

var vi till stugan och planterade hallonhäck. 75 kr plantan tar dom på växthuset!!! Tur mina föräldrars tomt kryllade av vildplantor som vi fick ta. Vi köpte också ett lass jord till pallkragarna så nu börjar dom bli klara. Längtar till våren när jag kan börja odla.

Idag vaknade jag dunerförkyld. Typiskt då vi ska till Grönalund med barnen idag. Bara att bita ihop och gilla läget :-)

Ha en fin lördag allihop!

torsdag 2 september 2010

Andnöd i natt

Vaknade i natt av att jag inte kunde andas. Fick bara ner stötvis med luft och kippade som en tokig och lät som en skriande åsna. Både maken och dottern vaknade och undrade vad som stog på. Maken trodde jag satt i halsen och skulle till att ta grepp om bröstet. Emme stod i dörren och såg livrädd ut. Sen släppte det bara. Det var SÅ nära att jag fick panik men det släppte i tid. Jag fick, i sömnen upp magsyra, vilket på nåt sätt gjorde så att jag fick nån krampliknande reaktion som gjorde att jag inte kunde andas. Riktigt otäckt var det. Återigen en följd av dåliga matvanor?? Måste börja äta mer grönt och röra på mig mer tror jag.

För övrigt mår jag ganska bra. Blir snabbt trött i kroppen och behöver vila mycket, men har inte ONT, och det är SÅ skönt. Tjao