torsdag 23 februari 2017

Blysänke runt fötterna

Idag är jag sååååå trött! Kroppen känns som att den grävts fram ur en tung lerjord och den vill inte riktigt vakna idag. Känner mig helt sänkt. Svullen i kroppen är jag också. Vad hände? Ingen aning. Kanske den psykiska påfrestningen som varit ett tag, eller så håller jag på att bli sjuk. Jag skulle vilja lägga mig och bara sova bort dagen men ska se till att komma ut lite i solen. Har fyllt på reserverna med ingefärsshot, vitlök, gurkmeja och vitaminer. Ja, sen blir det lite sol och frisk luft som får göra resten och så får vi hoppas på det bästa, att det ger lite energi!

Vill ha vår och varmt nu! Tror att det är det som saknas. Behöver dricka kaffe ute i naturen, sitta i solstolen och njuta av värmen och höra fågelkvitter. Ta en simtur i sjön.....åh vad jag längtar till sommaren!

Ha en bra dag och ta hand om er.

onsdag 22 februari 2017

Allvarliga och viktiga samtal

Idag har jag fått umgåtts med min faster Susse hela dagen 😊 Vi hann med både för- och eftermiddagskaffe och lunch där emellan. Trevlig dag med mycket prat och skratt. ❤ Tack för en supertrevlig dag faster. Hur var det nu, gammelmorfars syster 🤔 😂😂😂

Är extremt trött. Mycket tankar och funderingar just nu, både angående saker som händer runt omkring mig men också kring min situation med sjukdomen. Min hälsa känns ganska stabil. Magen känns av men det börjar bli en vana vid det här laget. Och jag hoppas och tror att det är bristen på enzymer som spökar och enzymerna ligger på posten och väntar på att bli hämtade. Det blir dom i morgon och sen får vi se om de är svaret på maggåtan! Men som sagt var, min hälsa känns stabil för nu. Trött men ändå ok.

De funderingar jag har kring hälsan är mest hur jag ska gå vidare. Vilken kost, vilka preparat? Metoder, behandlingar, alternativ osv.....jag har börjat lyssna på Chrisbeatcancer.com och han sa några ord som fick mig att tänka till:  "Fråga dig själv hur gärna du vill leva! Vill du undvika att dö, eller vill du leva? "  Det är ungefär som att jämföra att överleva och att leva. Det är en viss skillnad. Chris menar att kroppen skapar cancer och kroppen kan hela sig från cancer men det krävs en enorm livsvilja och livskraft. Man måste gå "all in", inga undantag utan bara ge ALLT, precis allt! Då, och först då finns det möjlighet till fullständig läkning. Även vid steg 4, dvs spridd cancer, vid spridd cancer efter cellgifter och strålning, det är fullt möjligt. Men du måste som sagt bestämma dig för att du verkligen vill fortsätta leva till vilket pris som helst.

Jag har fått frågan flera gånger om det verkligen är värt att ändra mitt liv så mycket som jag gjort? Att äta som jag gör, avstå så mycket som jag tycker om osv. Är det ett liv med livskvalitet? Ja, det beror ju på hur mycket man vill leva! Jag vet ju att om jag struntar i hur jag lever, äter och sover och stressar, så kommer jag att bli sjukare och jag kommer inte att vara med lika länge. Är det värt att äta en speciell kost, mixa med alla dessa preparat, avstå mat jag älskar osv, lägga ner timmar och åter timmar på att forska och lära mig mer om detta..... är det verkligen värt det? Jag vill svara JA på den frågan och det gör jag när jag går den. Men jag är inte i närheten av att satsa så mycket på det här med alternativ som jag "borde" vara. Som jag behöver vara för att om möjligt tillfriskna helt. Jag har skrivit om det förut, att det förmodligen handlar om mina tvivel kring att det är möjligt, att det verkligen är sant att det går. Men tänk om det går! Tänk om det faktiskt, verkligen är så att det ÄR fullt möjligt att bli helt frisk! Chris sa att det tar två år! Två år att ge precis ALLT för det här, att gå all in, helhjärtat, utan krusiduller, utan fusk, utan undantag. Två år! Är det värt det? Vad tycker du själv? Hade det varit värt det för dig? Om du vet idag att du har en dödsdom som innebär att du kommer att dö inom ett par tre år om du lever som du gör. Men om du lägger om ditt liv totalt och satsar stenhårt under två år så kommer du att överleva. Du kommer att få se dina barn växa upp, du kommer att få dela din partners liv och förverkliga era drömmar, du kommer att få följa dina barnbarn, uppleva att din son gifter sig, du kommer att finnas där, vara med alla som du älskar och som älskar dig. Är det värt det då? Sug på den......jag har människor i min omgivning som säger "om jag inte får äta det jag tycker om, inte får dricka vin och njuta av livet, då kan det vara".  Ja det är deras val. Dom kommer att leva men inte lika länge. Vill man ha KVALITET, eller KVANTITET? Eller både och! Och vad är kvalitet? Innan jag ändrade mitt liv åt jag skräpmat och drack mycket vin, hade magkatarr och halsbränna, 35 kg övervikt och orkade knappt ta mig runt Ljömsebo. Att knyta skorna var ett elände! Jag tyckte det var jobbigt att kliva ur bilen, att göra saker som krävde att jag var aktiv. Var DET livskvalitet? Att äta pizza, Donken, stuvade makaroner och mammascans köttbullar, och dricka rödtjut! Var det livskvalitet för mig? Ja det är såna här funderingar jag har och brottas med. Så klart vill jag leva och göra allt för att leva så länge som möjligt, men jag gör ändå inte vad som egentligen krävs. Är det inte dags att börja göra det nu, en gång för alla! 🤔

Idag hade jag ett allvarsamt samtal med mitt barnbarn Amanda. Det var både lite tungt, allvarsamt och ett underbart ärligt och okonstlat samtal.
A : - mormor, kan inte du vara med mig i skolan någon dag?
Jag: - vill du det? Ja det kan jag vara om du vill!
A : - ja jag vill att dom ska se att du finns för jag har berättat för dem att du snart ska dö.
Så pratade vi om sjukdomen, om döden och att man inte vet när man ska dö. Jag sa att min sjukdom är sån att jag kan bli sjukare ganska snabbt men att det också kan vara så att jag kommer fortsätta vara pigg och må bra länge till, i flera år. Att det inte går att säga, det går inte att veta.
A : - ja mormor du ser ganska frisk ut och du är ju pigg och orkar saker! Laga mat och fixa saker och så!
Det slog mig hur svårt och ogripbart det måste vara för en 8-åring att ta in detta, att jag är så svårt sjuk fast jag är så pigg och att det inte riktigt syns utanpå. Det måste vara jättemärkligt för ett barn att betrakta och uppleva någon som frisk och pigg och ändå vara medveten om att personen är jättesjuk och kan dö snart. Det blir en surrealistisk tanke och känsla. Eller så är det inte det för ett barn. Dom tar ju oftast saker för vad det är och problematiserar inte så mycket, funderar inte lika mycket som vi vuxna gör. Ja jag vet inte. Hon pratade om min sjukdom och döden på ett sätt som var så avdramatiserat. Och jag tyckte att det var så skönt att hon pratade om det på det sätt hon gjorde, och framför allt, att hon vågade ta upp frågan. Jag tror nånstansatt hon behövde kolla av vart vi befinner oss just nu. "Du är sjuk och ska dö, men när? Du ser ju frisk ut!" Och jag ska absolut vara med henne i skolan någon dag 😊

Ja det är viktigt att prata med de små liven. Att vara i verkligheten. Det är inte alltid så lätt men nog så viktigt. Men det sagt så avslutar jag den här dagen med att landa på kudden!
Allt gott och god natt ❤





tisdag 21 februari 2017

En skitdag


Idag har det varit en riktig skitdag där det mesta gått fel. Fick tråkigt besked på morgonen och sen fortsatte det med bara massa tok! Spillde kaffe, kokade över på spisen, halkade på promenaden, fick snö innanför jackan i nacken av träden, snubblade i trappen osv osv. Tog en kopp kaffe och satte mig i min glänta och lapade lite sol. Hade ingen ro och började frysa då jag gick in. En sån där dag man
vara vill ska gå över.

                                       . 
Eftermiddagen och kvällen gick lite bättre. Var på utvecklingssamtal på Emelies skola och det gick bra! Lite missnöje känner vi över skolan då de inte använder skolböcker alls utan all undervisning sker via Ipads och nätet! De för inte ens anteckningar på lektionerna då allt se behöver veta finns i paddan. Men det innebär ett inlärningsmoment mindre och det är inte bra att ständigt sitta uppkopplad! Läraren var inte heller helt nöjd med systemet men vi kunde konstatera att det inte var något hon kunde ändra på.

Var till min terapeut Ann-Sofie på kvällen för att få lite hjälp med att få lite tankar och känslor på plats och det kändes bra. Det känns alltid bra efter samtal hos henne, även om det är tunga och svåra saker vi pratar om. Hon har en förmåga att få mig att tänka mer nyktert på saker och ting, att se verkligheten för vad den är. Ibland innebär det en rejäl prövning men det brukar för det allra mesta bli bra sen. Jag är glad att hon finns. Som jag sagt förut, alla skulle ha en Ann-Sofie 😊.

Idag har jag varit lite trött av behandlingen och är rödmosig i ansiktet av kortisonet. Lite smakförvrängning har jag men inte så farligt. Nu känns det iallafall som att jag kan somna ovaggad så jag passar på att blunda nu. God natt och kram på er ❤


måndag 20 februari 2017

Trött efter behandlingen

Behandlingen gick bra idag. Allt flöt på och jag sov bort mesta tiden. Tog prover också, bland annat cancermarkören. Ska bli spännande att se vad som hänt med den.
Helt ärligt låg jag i sängen på sjukhuset idag och konfererade med mig själv om jag skulle gå och hämta skorpor och kaffe eller inte. Har ju varit ganska så strikt med kosten och nåt litet fusk är väl ok? Och nu får jag ju cellgifter....tumörerna krymper ju även hos dem som äter som vanligt med massa socker och snabba kolisar.....å andra sidan vill jag ju se om det blir mån skillnad att vara strikt den här vändan. Så låg jag och tänkte fram och tillbaka! Lyckades manipulera mig själv till slut och störtade ut för att hämta syndens kakor. Döm om min förvåning, hakan i backen och samtidigt en stoooor lättnad när både kaffet och skorporna var SLUT! Va fan! Det har aldrig varit tomt förut men just nu! Ja det var nån mening med det också och nu känns det så jäkla bra!

Efter behandlingen hämtade vi Amanda och åkte till en släkting till mig som har lägenhet i Spanien. Om allt går vår väg nån gång under våren ska vi hyra den och gotta oss i solen! Men det återstår att se om och när som sagt.

Lite fundersam över beslutet från SOS idag då det stod att min "diagnos" inte ingår i försäkringen! Min diagnos är ju kronisk så innebär det då att jag aldrig kommer kunna resa med fullt reseskydd? Har såklart skrivit och frågat men inte fått svar ännu. Men jag hoppas och tror att det är en tokig formulering bara. Det verkar vara ett standardsvar de skickar så det kan nog bli så. Jag hoppas och tror att det handlar om att det inte varit stabilt läge tillräckligt länge och att när jag söker igen om några veckor så får jag ok. Japp, så är det . 😊

Nu är det godnatt jorden och besök i drömlandet! Allt gott till er ❤

Behandling idag

Sitter i taxin på väg till sjukhuset och behandling nr 12. Har ätit proteiner och fett idag och mycket lite kolhydrater. Inte fasta, orkar inte det riktigt. Kanske senare.
Känns tungt idag.... både på grund av behandlingen som jag känner motstånd till men också för att det är rörigt runt omkring mig på olika sätt. Känner en stor frustration, uppgivenhet och oro och känner att jag snart måste fatta ett beslut för att värja mig! Livet pågår..... ibland med mer friktion än man vill och klarar av. Är så väl medveten om att all slags stress utgör ett hinder för min läkning men det är svårt att värja sig från livet! Det pågår som sagt.

Har väntar på nytt besked från SOS då jag uppdaterat min hälsostatus. Hade hoppats på positiva besked men fick nej igen 😕. Bara att vänta några veckor till och ansöka igen....nu börjar det gå så långt in på våren så nu blir det iallafall ingen resa så långt bort utan blir Europa, om det blir.

Nä nu ska jag fokusera på vägen. Vinglig och ryckig bilfärd med en dunderförkyld chaufför 😳. Ja ja, tur jag vräker i mig C- och D vitamin 😂.

söndag 19 februari 2017

Lejondals slott

Lejondals slott. Mysigt och trevlig. Tyvärr bor man inte på slottet utan i byggnader bredvid. 

Åt en fyrarätters middag som var mycket god! Det var en färdig meny så det gick inte att välja men det var helt ok. Förrätten bestog av bifftartar, varmrätten av nötinnanlår och efterrätten av getostar. Den fjärde rätten, kaffe och tilltugg, hoppade vi över. Köttet och ostarna kom från gårdar i närheten, ekologiskt och de som drev gårdarna var där och presenterade sig och sina varor.

Det fanns två byggnader med relax och bad. På det ena stället kunde man basta gemensamt så vi gick dit. Där fanns också ett bubbelbad och en större bassäng. Vi böt om, duschade och hällde upp varsitt glas vin och skulle hoppa ner i bubblet. Iskallt vatten! Hua! In i bastun en stund men böt om och gick till den andra relaxrum. Det var DÄR allt folk var! Där var det en ordentlig relax med mysig miljö och varmt vatten. Vi gick dock inte in utan gick till rummet och gjorde oss klara till middagen. Gick upp till slottet och satt och mös framför en brasa med ett glas vin en stund. En mycket trevlig kväll!

I morse var vi först till frukosten. Som hotellfrukostar brukar vara så hade de en jättefin frukostbuffé och vi tog god tid på oss att äta. Mycket ekologiskt även där. Det verkar ligga i tiden att hotell serverar mer och mer ekologiskt. Toppen! 😊

lördag 18 februari 2017

Mot Slottet 😊

Vi köpte presentkort som gällde en hotellövernattning för två inklusive frukost för ett tag sen och nu ska det ena användas! Nu är vi på väg till Lejondals slott! En kväll och natt på tu man hand i slottsmiljö där vi ska avnjuta god mat och dryck. Ska bli härligt. Har varit på Lejondals tidigare med jobbet för flera år sen och om jag inte minns helt fel var det en jättemysig miljö där, både inomhus och utomhus. Vill också minnas att maten var suveränt god och hoppas att menyn har något att erbjuda mig och mina begränsningar 😂.

Recensioner kommer sen! Allt gott ❤