onsdag 22 november 2017

Behandling och telefonsamtal med urologen

Behandling idag. Gick dit med tunga steg. Tänkte på mina inre organ som tar så mycket stryk av detta gift. Ett gift som jag behöver för att överleva här och nu men som tar livet av mig långsamt. En mycket, mycket märklig och smärtsam känsla. Idag kände jag mig på uruselt humör när jag var på sjukhuset. Orkade knappt prata och vara trevlig och det tror jag märktes för jag fick vara mycket mer ifred idag. Tack för det.

När jag kom hem fixade jag lite att äta. Satt och pratade med Emelie en bra stund, im skolan, kompisar och pojkvän. Älskar dessa stunder när vi pratar om HENNES liv, hennes känslor, upplevelser och förväntningar på livet och till Aron.

Oro Och sorg

Mår inte alls bra just nu. Oron gnager i mig kring njuren och den här förbenade bukvätskan. Jag tänker att det kanske hör ihop? Ingen aning, men målar fan på väggen. Är rädd att cellgifterna förstör njuren så att den förlorar sin funktion och att det är början på det som orsakar Ascites nu. Att cellgifterna bryter ner mina inre organ är jag fullt medveten om, men nu känns det så påtagligt. Fast jag vet ju inte säkert heller att det är så, att njuren håller på att lägga av.

Mina älskade tjejer säger att dom självklart donerar en njure till mig om jag behöver. Jag är så tacksam för att dom tänker så, men frågan är absolut inte självklar för mig. Det är många aspekter kring det, om deras egen hälsa och framtida eventualiteter. Och, jag undrar ju hur sjukvården skulle ställa sig! Skulle man kosta på och göra sig besväret att genomföra en organdonation för en människa som har kroppen full i cancer? Är det ens försvarbart? Och skulle min kropp orka med det?

Nu känns det tungt igen. Jättetungt. Hamnar i moll-läge och tänker de svartaste tankarna. Ibland känns det som det får gå som det vill. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte kriga hela tiden och bara få bakslag. Och ibland är det självklart att jag ska kämpa till sista andetaget. Det finns alltid hopp! Så länge det finns liv, finns det hopp. Men hopp om vadå?

Har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Fast Jocke finns vid min sida hela tiden är det svårt att dela alla tankar och känslor. Och det blir påtagligt ensamt, smärtsamt och tungt ibland. Jag inser också att jag ÄR ensam (förutom Jocke) och det gör också ont! Det här med relationer, närhet, samhörighet och tillhörighet blir tankar och känslor som tränger sig på och det gör riktigt ont ibland. När tankarna kommer kring vad den här sjukdomen innebär, vad som komma skall och att den bistra verkligheten gör sig påmind genom komplikationer, ja då kommer de mörka tankarna. Jag går ner i källaren och blir sittandes där. Och då kommer även tankarna om relationer..... om vad som är viktigt. Hur olika vi alla är i hur vi tänker, agerar och prioriterar. Utan att kasta någon skugga på någon, vare sig på andra eller på mig själv, så kan jag bara konstatera att jag önskar att det vore annorlunda.

Jag känner en stor sorg över hur det är. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig riktigt. Jag behöver ta mig upp ur källaren snart. Det är jävligt ohälsosamt att vara där för länge. Det drar, det är fuktigt, mörkt och kallt och så jävla ensamt och sorgset. Jag behöver nog hjälp upp....

Livet. Det går upp.....och sen går det ner. Och så går det upp igen.... det är väl så livet är. Men nu har det gått neråt lite för länge. Och lite för mycket. Nu skulle jag verkligen behöva en annan riktning, om än bara lite 🙏





tisdag 21 november 2017

Matdagbok dag 12

Idag blev det i gen ordning med mattiderna. Frukosten åt jag kl 11 och gjorde då en smoothie på banan, kivi och hallon. Tog en halv näve cashewnötter oxå.

Lunchen hoppade jag faktiskt över. Klockan blev så mycket så jag tig en banan bara. 

Middagen blev en sallad med fetaost och oliver, blomkåls- och broccolimos med krispiga grönsaksbullar. Hade aioli till också. Gott! 

På kvällen blev det ett par knäckemackor, gjorda på bovete och durramjöl. Alltså nyttigt och glutenfritt 😊. 

Tror jag fyller på vätska i magen igen😩. Blir trött, ledsen och orolig. Nu är det inte kul alls. 😢

Matdagbok dag 11

Frukost i går var yoghurt naturell med blåbär, hallon, granatäpple och banan.

Lunch var aubergine- och zucchinigratäng. (Nu är den äntligen slut 😊) Den är god men det blir tradigt!

Middagen blev faktiskt rödspätta och äggsås. Med potatis. Gott som attan var det! I te enligt planen men det blev så.


söndag 19 november 2017

Matdagbok dag 10

frukost idag blev naturell yoghurt, en stor näve granatäppelkärnor, hallon och blåbär och en banan.

Till lunch bjöd vi in oss själva till Helen och Petri och fick heta räkor med rus och bönpasta.

Till middag åt jag aubergine- och zucchinigratäng och sallad.

lördag 18 november 2017

Matdagbok dag 9

Frukost idag blev två skivor banankavring med ost, senap och skinka.

Lunchen bestog av pasta på vita bönor, falukorv och pizzasallad. Jag vet, det går ju sådär med att äta veganskt!

Middagen bestog av pizzawraps. Ost, tomat, tomatpuré, lök, skinka, champinjoner, oregano.....och pizzasallad. Wrapsen gjorda på mandelmjöl. Skinkan var det som var mindre bra men det var bara två tunna skivor iallafall.

Oj, det blev kött till varje måltid idag! Det var inte bra. Kompenserade jag nånting alls genom morotsjuicen jag pressade och drack? 😏

Barnbarnsmys

Vaknade i morse efter en god natts sömn. Sov ända till kl 8:15 och tyckte att jag mådde bra. Även efter frukosten mådde jag bra och tog kontakt med Sandra för att få låna barnbarnen några timmar. Redan i bilen på väg för att hämta dem började jag få ont i magen. Inte jätteont men tillräckligt för att jag skulle känna mig dålig och ha brist på energi. Så typiskt! Jag ville verkligen ha en bra dag med barnen! Jag ville verkligen njuta av att vara tillsammans med dem och att vi skulle ha kul tillsammans en stund. Jocke var med och vi åkte till loppis och köpte ert spel. Åkte hem till oss, bakade pepparkakor, åt lunch och spelade spel. Eller skulle spela spel. Det fattades greker till spelet så det gick inte att spela. Barnen tyckte iallafall att det var kul att baka och det var med hög koncentration de dekorerade kakorna med kristyr och strössel. Det var mysigt att rå om dem en stund men jag hade såklart önskat att jag inte hade så ont. Vi åkte hem till Angelica en stund och fikade och hon bjöd på marängswish! Ja, sen var eftermiddagen slut och det var dags att återlämna de små liven. De var glada över att ha pepparkakor med sig hem att bjuda på och jag tror de var ganska nöjda med dagen, min mage till trots.
Hög koncentration vid dekoration 😊
Vet inte varför jag har såååå ont i magen idag. Jag har tydligen haft det tidigare efter tappning säger Jocke. Märkligt att jag inte kommer ihåg från gång till gång hur jag brukar må. Nu hoppas jag att det går åt rätt håll, att smärtorna ger sig och att det inte fylls på mer vätska 🙏.

Fick en kallelse till kvinnokliniken med pisten idag. Ska träffa självaste Lars Henning! Den läkaren som gjorde den allra första Buktappningen på mig och som jag var så ARG på när jag var inlagd då. Tyckte han var otrevlig, arrogant och en stor idiot! Fick ju höra av andra att han var sååååå bra och omtyckt och ingen kunde förstå hur han hade kunnat bemöta mig så som han gjorde. Men till och med sköterskorna reagerade så det var inte bara så att jag var överkänslig och överreagerade. Ja, honom ska jag iallafall få träffa igen. Det känns ok fast det är han för jag VET att han är jäkligt duktig. Får hoppas han har lärt sig något om bemötande också 😊.

Nu ska jag försöka sova. Har sovit hela kvällen i soffan och magen gör så ont nu, så jag är rädd för att få ligga vaken. Räkna får och andetag kanske funkar med lite tur.....