måndag 25 september 2017

Tappning genomförd

Allt gick bra från början till slut. Får se hur mycket det kommer ut nu. Det känns inte som att magen är sprängfylld men den är ju det enligt röntgen. Nu ska jag ju hinna med cyton som planerat och så behöver AH-teamet kunna komma till mig i morgon. Och då när det är klappat och klart kan jag åka HEM! 😊
Nu sätter all medicinering in ordentligt så jag ser rosa elefanter på en grön himmel.....🤣 Sover nog en stund nu!

Allt gott ❣️

Buktappning idag

Ja då var det dags igen 😩. Buktappning, för vilken gång i ordningen? Jag vet inte, men det börjar bli några stycken. Bad om, och fick samma premedicinering som vid lungtappningen. Det var första premedicineringen som var värd namnet. Ska ta dem snart och risken finns att jag somnar. Jocke är på väg för att hålla handen ❤️.

Jag hoppas att allt flyter på nu så att jag får cyton på eftermiddan och sen kan åka hem! Och, jag hoppas att detta är sista tappningen! Nu måste cyton göra sitt jobb! (Om det inte är så som den empatiske läkaren sa, att cyton kommer att sluta ha effekt).

Jag tycker att jag är piggare. Har fått lite mer krafter och vill ur sängen! Det känns som att det går åt rätt håll just nu, om jag ska gå på hur jag mår och känner mig. Hoppas, hoppas.....

Ni får ha en bra dag! Hoppas ni gör lite mer lustfyllda aktiviteter än vad jag ska göra 😘 Kram ❤️

söndag 24 september 2017

Sovit oroligt i natt. Vaknat flera gånger och trott det var morgon. Har haft ont i ryggen/lungan. Totalt rann det ut 0,9 liter ur lungan och sen drog de dränet. Läkaren idag bedömde att jag har stora mängder Ascites och vill att det ska göras ett ultraljud och en tappning. Hon misstänker också att jag en ansamling av vätska i vävnader i sidan, vilket gör att jag får smärtor. Man ska kolla det samtidigt med ultraljud. Förhoppningen var att ultraljud och buktappning skulle ske idag så att jag kan få min cytobehandling i morgon. Tyvärr fanns det ingen tid idag så nu ska man försöka få till det tidigt i morgon FM och cyto på EM och sen HEM! Inte till avd 1 i Sala, utan HEM till Ljömsebo 😂. Hoppas verkligen det blir så!

Fick besök av brorsan och Kajsa idag. Vi var ner till kafeterian och fikade. Skönt att lämna avdelningen en stund. När Conny och Kajsa gick avlöstes de av Sandra och Amanda. Dagen gick jättefort med så mycket sällskap ❤️❤️❤️ och nu är jag supertrött 😴.


lördag 23 september 2017

Tappning av lungan

Vaknade i morse med mer smärta än igår. Fick min medicin och det kändes lite bättre Jocke och Emelie kom vid 8:30 och vi hade en mysig FM. Jocke skjutsade sedan Emelie till Eira hos Helen och Petri. Vi hade en trevlig och förtroendeingivande stund jag och Emelie och det var så skönt att ha det pratet med henne. Det handlade om henne, hennes liv och kompisar mm. Inget om min sjukdom för en gångs skull!

När läkaren kom hade Emelie åkt till Eira och Jocke var tillbaks här. Läkaren var den läkare som jag hade allra först, som hånade mig och gjorde sig rolig på min bekostnad. Hon hade också en förmåga att titta på Jocke hela tiden när hon pratade med mig, och det gjorde hon idag med.

Det finns inte tillstymmelse av empati, förståelse eller värme i den människan. Hon babblade på i 190 om deras regler, polyci mm. Hon hade unde alla sina år aldrig varit med om att någon sover under ett sånt här ingrepp! Det var som att sätta på en bandspelare på snabbspolning! Hon mal, mal och mal utan att lyssna. Till slut blev det från min sida " ja men gör vad fan ni vill då"! Jag orkade inte lyssna på hennes malande! Hon upplyste om att tanken var att cyton ska ta bort vätskan men cyton kan sluta fungera för cancercellerna muterat..... vad fan har det med det här att göra?????

Ja jag svor och var otrevlig. Som ett trotsigt barn vände jag på huvet och vägrade titta på människan. Jag vet inte hur många gånger hon sa att det inte skulle bli lätt att få röntgenläkaren att gå med på att jag sover, dessutom kräver ingreppet att jag sitter upp och det blir ännu svårare. Hon skulle kolla med röntgen en gång till. Jag upplystes om att jag inte tvingas till ingreppet och den risk jag tar om jag avstår ät att jag får fortsatt smärta och svårt att andas Tills att cyton tar ordentligt, men den kan ju sluta funka, som hon så vänligt upplyste om.

Röntgen sa nej! Dom vill kunna kommunicera med mig. Det är risker med ingreppet och dom vill inte riskera något i onödan. Jag lovades ordentligt med lugnande. 20 mg stesolid och 10 mg morfin. Jag skulle få detta i god tid. 12:50 kommer sköterskan in med medicinen och talade om att ingreppet skulle ske 13:30! Det gick ganska snabbt att räkna ut att medicinen inte skulle hinna nå maximal effekt. Men när jag väl var på röntgen var jag susig och lite loj.

Ingreppet gick bra. Första bedövningen gjorde jätteont och jag röck till så han fick sticka om. Men sen flöt det på. En jätteduktig läkare 👍. Det var verkligen inte värre än buktappning. Det är nästan så buktappning är värre....

Det var Jocke som fick mig att ändra mig och ändå gå med på tappning trots att jag inte fick sova. Naturligtvis var beslutet mitt men han kunde peppa mig på rätt sätt och fick mig att förstå att det var nödvändigt att göra det här. Tack Jocke ❤️

Jag bad läkaren om ursäkt. Jag bad om ursäkt för att jag varit otrevlig. Det gjorde jag innan tappningen ska tilläggas. Jag var fortfarande förbannad på henne men jag behöver ju inte vara otrevlig. "Jag känner ju dig och vet att du har en egen vilja", sa hon och hon sa att hon gillar det. Hon är väl medveten om att jag tycker att läkarna är motsträviga och stelbenta, sa hon, och så är det ju verkligen. Ja ja, nu är det gjort. Får se hur många gånger som kommer behövas. Jag har dock mer ont nu än jag hade innan. Och inte kommer det så mycket vätska, bara 0,7 liter. Nu får det vara stängt till i morgon så får vi fortsätta då. Nu går ögonen i kors och jag ska sova!

Tusen tack för att ni höll om mig och höll mig i handen allihop! Jocke fysiskt och ni andra mentalt! Det betyder så enormt mycket i såna här extremt svåra stunder!



fredag 22 september 2017

Vätska i lungan

Efter en lång väntan kom äntligen läkaren in till oss och berättade att jag INTE hade en propp! Drog en lättnadens suck några sekunder tills att han talade om att smärtan beror på rikliga mängder vätska. Vätska i höger lunga. När jag ligger ner är vätskan 4 cm djup, så det är mycket vätska.
Jag bröt ihop. Jag har fasat för den gör dagen. Jag är livrädd, på riktigt. Jag uppfattar att tappning av lunga är betydligt jävligare än ur buken och den är ju jävlig så att det räcker. Jag vill verkligen, verkligen inte! Men om jag inte får bort vätskan kommer jag att få allt svårare smärtor och andra komplikationer.

Jag är ju inte i position att vägra, eller hota dem med matstrejk eller något sånt. Läkaren sa att han inte kan lova att jag kommer att få sova under ingreppet men han kunde lova att jag får starka lugnande. Men dom är som en fis i rymden! 10 mg stesolid är INGENTING i sammanhanget. Inget! Han skulle skriva att jag vill sova, så får vi se hur det blir.

När jag skulle sätta i porten ville jag sova, men fick inte. Ingreppet var för litet för det sa dom. Men jag blev rejält sänkt och det krävdes narkospersonal. Riskerna med narkosen fanns ju inte samtidigt som jag var HELT borta. Har inte ett spår av vad som hände. SÅN sänkning vill jag åtminstone ha. Det borde jag väl kunna få? Resurskrävande ja, eftersom ingreppet behöver ske på operation och narkospersonal behöver vara med, men SNÄLLA, ge mig det 🙏. Vägrar de ska jag noga ta reda på vilja risker jag tar om jag inte tappar ur och så får jag ta ställning kring hur jag ska göra sen. Vi som är kroniskt cancersjuka går igenom så himla mycket svåra och jobbiga behandlingar ändå så det som är möjligt att bespara oss, borde man väl göra? Kan man inte tänka HUMANT istället för ekonomiskt nån gång?

Jag har framfört detta till nattpersonalen som i sin tur ska rapportera över det till dagsklterskan i morgon. Hon tyckte som jag, att det inte borde vara några problem. Ja, det visar sig i morgon.

Nu ska jag sova. Ska vara fastande från kl 00:00 så jag hoppas ingreppet blir tidigt på FM. Bara Jocke hinner hit ❤️. Jag känner mig som en sjuåring som är livrädd för att gå till tandläkaren. Håll om mig, håll mig i handen är ni snälla ❤️. God natt och sov gott ni fina själar ❤️

På akuten

När jag träffade överläkaren på EM och han undersökte mig, började han misstänka att smärtorna jag har beror på en propp i lungan. Smärtorna hade tilltagit under dagen och det gick åt en del extra morfin och ändå släppte inte smärtorna. Läkaren ville promt skicka mig till akuten för att göra en röntgen och det var ju inte så mycket jag kunde säga emot det. Han bestämde sig för att skriva ut mig från avd 1 och skriva in mig i AH- teamet fast det inte var klart med allting. Han muttrade något om byråkrati osv och han fattade tydligen beslut som inte var riktigt som det skulle. Anledningen var, som jag och Jocke förstog det, att han inte ville att jag skulle bli tillbakaskickad till Avd 1 då de inte har läkare under helgerna! Så, om jag inte blir inlagd, ville han att jag ska kunna få hjälp av AH-teamet men han var tydlig med att han ansåg att jag skulle vara inlagd i Västerås under helgen.

När vi kommer till akuten visar det sig att han inte skickat remiss till röntgen utan bara till akuten, vilket innebar att jag fick gå samma väg som alla andra. VÄNTAN, med andra ord. Träffat två olika läkare som gjort samma undersökningar och ställt samma frågor och den senare beslutade att jag ska göra en röntgen. Så nu har jag fått en kanyl i armen för att få kontrast och vi väntar på röntgen sen flera timmar tillbaks! Behöver jag säga att jag är trött på det här?

Nu börjar det bli dags för min medicin igen. Smärtorna tilltar och hungriga är vi. Jocke stackarn sitter på en trästol och försöker härda ut. Jag har ju iallafall en brits.

Ingen aning om hur det kommer att bli i helgen heller, om AH-teamet kommer hem, eller hur det blir. Om jag nu blir utskriven. Ja fy fasiken! Vilket ställe att tillbringa en fredagkväll. Hoppas ni har bättre och roligare saker för er! ❤️

Ont i sidan

Vaknade i natt av att jag hade ont i sidan/ryggen på höger sida. Kände av det redan under dagen igår och tänkte då att det kanske var levern jag kände av. Smärtorna i natt blev värre och i morse hade jag riktigt ont. Jag har ont från revbenet ner till höften, hela högra sidan. Är både öm vid beröring men har ont hela tiden. Gör ondare när jag andas. Jag blir orolig över att det är min njure som är illa ute😩. Det får inte vara den, jag ber till högre makter 🙏.

Nu har jag fått smärtstillande på avdelningen och kommer att träffa läkaren under FM. Hoppas han har något klokt och lugnande att säga.

Vågen går fortsatt åt rätt håll, det känns bra! Nu är det bara dryga 10 kg kvar till originalvikt. Sen är det bara att hoppas på att det håller i sig. Även om cyton inte verkar fullt ut än så länge så borde det inte vara så lång tid kvar till full effekt.

Ha en bra dag!