söndag 31 december 2017

Avslutar året på akuten

Sitter i taxi på väg till akuten. Inte direkt så här jag tänkt mig att fira nyår. Men magsmärtorna blev värre och jag har feber. Ringde och rådgjorde med 1177, vilken hänvisade till avd 80. Där fanns det ingen läkare i tjänst så de hänvisade mig till akuten. Så här är jag nu, på väg. Eftersom magsmärtorna tilltagit och jag fått feber vågade jag inte avvakta. Det var också sköterskans bestämda uppfattning att jag behövde åka in för en bedömning, så lika bra att lyda. Helen och Petri får hålla ställningarna hemma med Emelie och Felix. Emelie blev jätteledsen 😢.

Får se hur mycket folk det är på akuten.....kan ta lååååång tid idag är jag rädd.

Ja gott nytt år på er igen!

Och dom fortsätter idag med

Firade Emelie i morse med frukost på sängen och paket. Tänk att hon är 14 nu min minsting! Tiden går så fort och jag skulle vilja stanna upp och bara njuta av allting. Men det är svårt att njuta av nån tillvaro just nu. Har så ont i magen 😩. Får kramper emellanåt som går ut i ryggen. Känner mig sjuk, som om jag har feber.....jäkla skit säger jag. Inte riktigt så här jag tänkt mig. Avvaktar till i morgon och har det inte blivit bättre får jag ringa sjukhuset.

Jocke har fått tagit hand om allting idag. Från kaffe och fika till middag i kväll. Han har klarat det galant men han börjar nog bli mör. Själv har jag legat i sängen och bara släpat mig upp när det är mat.  Konstigt nog kan jag ära men mår illa när jag är upprätt. Märkligt. Så här har det inte varit efter en tappning förut vad jag minns, men så säger jag varje gång säger Jocke, så jag vet inte.

Jag har inte avgett något nyårslöfte på flera år men i år ska jag göra det. Jag ska lova mig själv att vara rädd om mig. Att inte utsätta mig för sånt dom får mig att må dåligt. Jag ska verkligen börja värna om mig själv helt enkelt. Ego? Nej det ens utesluter inte det andra. Man kan inte älska och ge till andra om man inte tar hand om sig själv!

Önskar er alla ett Gott Nytt År! 💫❤️💫

lördag 30 december 2017

Kramper i magen

Sovit oroligt i natt, förmodligen pga att jag haft ont i magen. Men sovit har jag och vaknade inte förrän kl 10! Har mått ganska bra, men har varit trött och haft ont i magen. Har även haft anfall av illamående men det har ändå varit helt ok. Födelsedags- och nyårsbestyren har inte varit/är inte överväldigande men Jocke och Emelie har städat och plockat. Jag har fått tagit morfin för smärtorna i magen/ryggen och det hjälper lite men jag blir ännu tröttare. Hoppas det inte blir värre än så här, för då kan nyårsafton bli riktigt bra 😊.

Nu ska jag blunda en stund.....

fredag 29 december 2017

Läkarbesök på kvinnokliniken

Buktsppningen gick bra idag. Inte helt felfritt då hon fick sticka två gånger, men det var relativt smärtfritt. Tror jag börjar bli lite härdad faktiskt. Det tappades ur 4,3 liter. På slutet började jag få kramper i magen och dessa har kommi och gått under kvällen. Mår också fruktansvärt illa. Det är ett nytt inslag 😞.

Jag knatade ner till kvinnokliniken och träffade läkaren. Han sa att det finns en chans att en operation kan hjälpa mig med bukvätskan. En operation kommer inte att förlänga mitt liv sa han men den KAN ge mig bättre livskvalitet. Buktappningarna kan gå från varannan vecka till var tredje, var fjärde månad. OM det hjälper alls, vilket han inte alls kan garantera. Om det blir operation ska han ta bort äggstockarna och nån fettkappa som ligger över buken och som sannolikt innehåller små blåsor, som orsakar vätskan.

Riskerna med operation är att han öppnar mig och kan konstatera att det inte går att operera. Då har jag utsatts för risken med sövning i onödan och jag kommer att få en återhämtningstid på en månad, i onödan. ”Då förlorar du en månad av ditt liv helt i onödan”, sa han. Vidare finns det risk för att han kommer åt tarmar och andra organ med kniven, men detta utgör ingen större fara sa han då det går att åtgärda. Sen finns risk för infektion i såret. Ja, det var väl de risker han räknade upp. Han sa att oftast hjälper inte en sån här operation mot bukvätskan, men det förekommer. Han sa att han är beredd att operera! Han sa att han inte kan lämna några som helst garantier meningsmotståndare kan liva att han ska göra sitt yttersta för att hjälpa mig. Måste jag säga att jag började storböla? Jag talade om för honom att han är den första som inte säger ”du har så mycket spridning så det lönar sig inte”. Han är den första som tar hänsyn till MIN vilja och önskemål. Ja det gör min onkolog med men hon opererar inte. Läkaren idag sa att jag var min onkologs skyddsling, så jag antar att hon har jobbat för att övertyga denna läkare för att jag ska få en operation.

Jag frågade när det kan bli aktuellt med operation. Jag fick följa med direkt till en operationsplanerare  och 10 min senare hade jag en tid i min hand! Läkaren sa att även om han inte var i tjänst den dagen första operationstiden som fanns, så skulle han byta och se till att det är han som opererar. ”Annars får dom slag” sa han. Han sa att den andra läkaren på kvinnokliniken som sa nej till operation följer skolboken men sa att han själv går utanför vad som är praxis. Det är jag så tacksam för!

Läkaren var noga med att understryka att operationen inte har till syfte att förlänga mitt liv utan den ska förhoppningsvis ge mig bättre livskvalitet. Han var oxå noga med att påtala att han inte kam lämna garantier. Det kan bli så att han öppnar och stänger igen utan åtgärd, beroende på hur det ser ut. Jag är beredd att ta den risken.

22 januari blir operationen. Jag ska infinna mig på kvinnokliniken dagen innan kl 18 och får räkna med att bli kvar 3-4 dagar. Läkaren ska försöka få till det så att urologen samtidigt sätter dit slangen i urinledaren så att jag slipper flera ingrepp! Tack för det 🙏❤️

Buktappning

Kände igår morse att jag hade blivit ännu större över magen och bestämde mig för att ringa onkologen. Bad vänligen om att dom skulle prata ned läkaren om att jag skulle slippa att komma in för bedömning, då jag gjort detta så många gånger och känner själv att tömning behövs. Läkarna brukar dessutom undra vad jag gör där, då det är min känsla som avgör tappning eller ej. Efter en stund ringde sköterskan tillbaks och meddelade att jag fick komma som idag kl 8, via labb för provtagning. Skönt att få det gjort inför helgen, dels för att det börjar bli jobbigt att äta, dricka och jag blir flåsig så fort jag rör mig. Känner också att jag börjar svälla även i övriga kroppen. Ytterligare en anledning att det är bra att tömma i dag är att jag ska på röntgen på tisdag och då är det ju bra om det är så lite vätska som möjligt. Bilderna blir sämre ju mer vätska jag har så att tömma idag, känns bra! De ska ju även granska njuren lite närmare på tisdag så det känns angeläget att det blir bra bilder.

Jag var på avdelningen kl 7:45. Fick en säng direkt, i en fyrbäddssal ( ja, dom finns kvar 😳) men det kändes ok. Var riktigt mysigt att krypa ner i sängen, tyst och mörk på rummet. Hur vridet är inte det, att tycka det är mysigt 😂. Fick tid för tappning kl 10, så premedicineringen har startat! Ska till kvinnokliniken idag kl 13, så jag hoppas jag inte är helt utslagen. Blir till att gå ner till kvinnokliniken med kateter och morfinrus, men så får det bli. Ska ju bara prata med läkaren och hoppas jag är någotlunda med i knoppen.

Har mailat fram och tillbaks med norske läkaren och enligt honom är det ur hormonsynpunkt ingen fara att operera bort äggstockarna. Eftersom jag är i menopaus producerar de inte längre progesteron och östrogen, däremot testosteron. Om jag förstår det hela rätt är testosteronet mest ett ”måbra” hormon och det går att få utskrivet. Kruxet är väl doseringen, så att jag inte får basröst och skäggväxt😂. DET klarar jag mig utan. Det ska bli intressant att höra vad läkaren säger om detta idag. Det, och övriga konsekvenser av en ev operation. Jag känner mig dock inte lika angelägen om operation nu, utifrån att äggstockarna inte producerar östrogen. Men om det finns en chans i rymden att en operation kan få bort bukvätskan, ja då är det värt mycket! Min egen teori och förhoppning är dock att det är förträngningen i urinledaren som spökar. Det skulle underlätta SÅ mycket.

Nu ska jag gå in i dimman en stund. Vi hörs! ❤️

onsdag 27 december 2017

Födelsedagsfirande

I dag fyller maken år. Hela 48 😊. Han jobbade hela dagen och sa ifrån all uppvaktning, förutom från oss då 😊. Vi överraskade med sång och paket när han kom hem, smörgåstårta och vin! Det blev en mysig och gemytlig kväll.

Jag och Amanda var till Sala och uträttade lite ärenden. Var sen till Angelica och Roger och Amanda fick julklappar och vi fikade. Trevligt 😊.

Idag kändes faktiskt magen bättre! Jag hade inte ökat i vikt och magen kändes inte alls lika stind och svälld. Jag ringde aldrig sjukhuset idag, får se om jag kommer ångra det :-/.



Nu är julen slut.....

Skjutsade hem sonen till Stensund i måndags, då han blivit ordentligt sjuk. Hög feber och rosslig och snorig. Kunde inte med att låta honom åka buss så jag och Emelie körde honom. Blev nästan 6 timmar i bilen, halva vägen i regn och mörker. Men det gick bra och sonen fick krypa ner i sängen och kurera sig ❤️.

Idag var jag in till Västerås. Köpte presenter till Emelie som fyller år på nyårsafton och hämtade Amanda som ska sova hos oss ett par nätter. Vi var till mor och far och fick lunch och fika innan vi åkte till Sala, hämtade Emelie och Felix och åkte hem och lagade mat. Fläskpannkaka, tunnpannkaka, köttfärssås, pizzasallad och en grönsallad blev det. När jag var klar värkte ryggen så det kändes som den skulle rasa sönder. Det är så tråkigt när jag har energi att göra något, att ryggen ska vara ett problem.

Jag fortsätter att fylla på vätska men nu besväras jag inte av den lika mycket längre. Svårare att få på mig skorna och svårare att knäppa byxorna, men i övrigt känns det rätt ok. Har gått upp nästan 5 kg så det behöver nog tömmas. Ska ringa i morgon och prata med onkologen. Dom brukar ju vilja göra en egen bedömning så jag får säkert åka dit för det först. Hoppas få tappning gjord under veckan så att det finns en chans att jag är ok till nyårsafton. Men annars är det som det är.....

Annandag jul är slut! Julen ör över för den här gången. Liksom förrförra året, och förra året, undrar jag om jag kommer att uppleva även nästa jul? Jo, det tänker jag göra! Och några till efter den med, så det så.

Jag erkänner, jag har fuskat BIG TIME med maten den senaste tiden. Usch och fy som jag har ätit och det känns nu i hela kroppen. Jag ser fram emot att göra en omstart efter nyår och ska smyga igång lite redan nu. Har fortfarande inte satt mig ner och gjort en ordentlig planering, så det ska jag göra inom de närmaste dagarna.

Angående den norske hormondoktorn så har jag fått råd kring ändrad dosering av progesteronkrämen för att få upp nivåerna i blodet. Om ett par månader tyckte han att jag ska skicka in att nytt salivtest. Ja, jag får göra så. Gnuggar in salvan mycket mer noga nu och ska ta fler dagar med kortare uppehåll. Det ska väl göra nån skillnad iallafall.

Nu åker ögonen i kors. Det är så lätt att nattsudda nu för tiden, jag begriper inte! Men nu skakar iallafall sova!

Allt gott ❤️

söndag 24 december 2017

Hormonläkare Från Norge

Jag har fått kontakt med en läkare som är kunnig kring detta med hormoner! Jag är så glad över det! Han har varit allmänpraktiserande läkare i Norge, är nu pensionerad men ”tar emot” ändå ibland. Jag kommer inte träffa honom men får konsultation via mail. Han har tagit del av mina testresultat från USA och kan konstatera att jag ligger för lågt i progesteronkrämen.

Angående detta med progesteron och östrogen så är det så här: hormonkänsligheten hos en tumör innebär att cellen har ett  antal receptorer för olika hormoner. Min har i princip lika många receptorer för både östrogen och progesteron. Det finns tumörer som inte har några receptorer alls för visst hormon, eller få receptorer. Min tumör har många receptorer för östrogen och eftersom östrogen är ett hormon som får cellerna att dela sig snabbare bör jag ha så lite östrogen i kroppen som möjligt. När jag har östrogen i kroppen finns det många receptorer som kan ta upp det, vilket gör att tumören får energi till att växa. Sammansatt gäller med progesteron. Ju fler receptorer cellerna har, ju mer progesteron kan kroppen ta upp. Men, progesteron bromsar tillväxten i cellerna, istället för tvärt om. Därför är det bra att ha mycket progesteronreceptorer! Och dessa ska ju då matas med progesteron! Kroppen ska ju normalt ha en specifik balans av dessa hormoner, och även testosteronet är inblandat, och det som händer i våra kroppar är att det ofta blir en obalans mellan hormonerna. Framför allt är det halterna av progesteron som sjunker och vi får då en hormonell obalans, som leder till ett flertal symtom. Det är ett invecklat system, svårt att förstå och få ett helhetsgrepp om, men intressant. För mig har det blivit begripligt varför det är bra för mig att tillföra progesteron. Jag har skrivit utförligt om detta i tidigare inlägg för den som är intresserad.

Den här norske läkaren ska hjälpa mig att försöka få balans på hormonerna och han säger att det är mycket bra att min cancer är högkänslig för progesteron. Nu ska jag bara få upp nivåerna då de är alldeles för låga.

Det är spännande tycker jag, att se resultaten av de tester jag gjort kring både hormoner och fettsyror, som är så betydelsefulla för hälsan. Dessa värden är ingenting den traditionella sjukvården bryr sig om, lägger vikt vid eller har kunskap om. Jag är övertygad om att det kommer att bli annorlunda i framtiden men just nu är det så. Jag är också övertygad om att både fettsyror och hormoner är viktiga faktorer för att stärka och hjälpa kroppen och det ska bli intressant att följa utvecklingen av dessa. Tyvärrr kostar testerna en hel del men det känns som att jag behöver prioritera dessa för att kunna ha koll och korrigera när det är fel, vilket det ju är nu.

Ja, jag är glad och tacksam över att ha fått kontakt med norske doktorn och vi får se vad han kan bistå med! Har nyss fått första kontakten så jag vet inte riktigt ännu.


Julafton

Julaftonskväll och jag har precis lagt huvet på kudden. Dagen har varit trevlig och det bästa har varit att träffa alla nära och kära. Att se barnens förväntan och glädje är underbart 😊. Barnen var så tacksamma över sina julklappar och Benjamin som bara är fyra år var så niga med att tacka för varje paket 😊. Älskade ungar ❤️❤️❤️

Vi firade julen hos min bror och hans familj. Lite knytis hade vi men det mesta hade de ordnat. God mat, en del både hemlagat och ekologiskt 👍😊. Som vanligt äter man för mycket och magen står i åtta hörn i flera timmar efteråt! 😂

Stackars Daniel, som kände sig krasslig redan igår, vaknade med feber i morse och har varit dålig hela dagen. Han har dock hängt med så gottvhan kunnat och fått i sin lite julmat. Tråkigt att bli sjuk just vid ett sånt här tillfälle.

Jag är glad och tacksam över att vi kunde samlas och umgås allihop idag. Det var mysigt och trevligt ❤️. I morgon bär det av till Jockes bror med familj och firas lite till 😊.

lördag 23 december 2017

God Jul

ÖNSKAR ER ALLA EN FIN OCH HÄRLIG JUL 🎄

fredag 22 december 2017

Jul- och magbestyr

Idag har varit en väldigt blandad dag! Blandad med vila, julstök och promenad. Lite mer julstök och så lite magkrångel. Har lagt in sill och rödbetssallad. Jansson och julskinkan får vänta tills i morgon. Hoppar över att göra egna köttbullar. Äter inte så många så jag ids inte göra mig besväret.

Har försökt skaffa mig lite information kring innebörden av mina testresultat och kan bara konstatera att det är svårt detta med hormonsystemen. För det är inte bara ett och alla påverkar de varandra. Som någon klok alternativläkare sa: ”hormonsystemen är som en symfoniorkester. Om inte alla spelar exakt rätt får det konsekvenser för helheten”.

Något som är genomgående och återkommande är detta med kosten! Den spelar stor roll för uppkomsten av och upprätthållande av inflammationer, vilket i sin tur påverkar binjurar och sköldkörtel och hela hormonsystemet. Jag blir allt mer övertygad om att det är absolut nödvändigt att lägga in en högväxel kring kosten för att om möjligt få någon ordning på kroppen. Även matsmältning och tarmsystemet påverkas av hormonerna, allt hänger ihop. Det gäller att förstå hur, bara 😏.

Magen sväller snabbt. Vätska fylls på och det börjar bli jobbigt med mat och dryck. Får se om det behöver bli en tappning nästa vecka. Skulle tro det. Jag pratade med urologen idag. Jag ringde och efterfrågade röntgentid. Tydligen ska de samköra med bröst- och bukröntgen den 2 Jan. Tänk om någon vänlig själ hade kunnat informera om hur de planerar på sjukhuset, så hade jag sluppit bli stressad över att inget händer! Har fortfarande inte fått någon återkoppling på vårdkonferensen som var för flera veckor sen. Vet inte om dom inte tycker att jag behöver få veta hur de resonerade och vad de kom fram till? Tycker nig att min läkare borde ha återkopplat men jag får nog besked av läkaren på kvinnokliniken när jag ska dit. Har dock lite frågor som jag skulle vilja ha svar på och sist hänvisades jag till onkologläkaren kring alla frågor..... ja, det visar sig.

Fick hem sonen idag! Mysigt att ha honom här några dagar ❤️. När vi satt och åt middag i kväll upptäckte min man att han fått en stor bula på armbågen. Bursit i armbågen, bara sådär! Blev till att koka gurkmejapasta och kleta på gladpack och knyta om. Hoppas det inte blir eländigt kring armen ❤️.

Nu är det natti natti ❤️

Testresultat från LAB i USA

Nedan är en sammanställning från Labbet i USA som har analyserat mina hormonvärden och D-vitaminnivåer. Översatt från Google. Sammanfattningsvis har jag en hormonell obalans, trots att jag tar tillskott....och jag hamnade precis där jag befarade: Vad gör jag nu då? Nu har jag denna kunskap som jag inte vet vad jag ska göra med......bra jobbat :-) 

                        Mitt värde          Referensvärde


Estradiol                 0.5              0.5-1.7 pg/mL Postmenopausal (optimal 1.3-1.7) 
Progesterone          54 L            200-3000 pg/mL Topical, Troche, Vag Pg (10-30mg) 
Ratio: Pg/E2         108               Optimal: 100-500 when E2 1.3-3.3 pg/mL 
Testosterone         8 L               16-55 pg/mL (Age Dependent)
Lab kommentarer
Denna person rapporterar en personlig cancerhistoria. Kommentarer lämnas som en riktlinje och kan inte ersätta det kliniska beslutsfattandet. Vänligen granska några förslag på tillskott, livsstil eller hormonbyte med denna patients kliniska hälsa i åtanke. 
Estradiol ligger inom lågt normalområde. Om symptom på östrogenbrist är problematiskt skulle det vara värt att överväga östrogenersättningsterapi (förutsatt ingen kontraindikationer) i kombination med naturligt progesteron. Om symtom på både östrogendominans och östrogenbrist är problematisk är det värt att överväga progesteron-tillskott enbart. 


Progesteron är lägre än det förväntade intervallet för användning av en lokal progesteronkräm som baseras på att samla saliv 12-24 timmar efter tillskott med 10-30 mg progesteron som levereras genom huden (vilken kroppsplats) som en kräm eller gel. Om man antar att en 10-30 mg dos av progesteron användes, berodde det låga progesteronet sannolikt på dålig progesteronabsorption, samapplikation av andra hudprodukter (mineraloljebaserade hudkrem eller badoljor) som stör progesteronabsorptionen, snabb progesteronmetabolism och clearance (kan förändras med mediciner eller örter) eller dåligt blodflöde i hudens perifera cirkulation som orsakas av lågt sköldkörtel- eller insulinresistens (särskilt problematisk hos diabetiker med dålig blodcirkulation). En förändring av dosen, appliceringsstället eller korrigering av andra hormonella obalanser (sköldkörtelbrist, insulinresistens) kan vara till hjälp för att öka progesteronabsorptionen och skapa bättre hormonbalans. 

Testosteron är låg, i överensstämmelse med flera symtom på androgenbrist. Lågt testosteron är vanligt hos kvinnor med HPA-axeldysfunktion (vanligtvis förknippad med lägre DHEA-nivåer) och / eller anovulatoriska cykler (vanligtvis förknippade med lägre nivåer av östrogen-testosteron är en östrogenprekursor). Kronisk lågt testosteron är ofta förknippad med ett eller flera av följande symtom: låg libido, inkontinens, vaginal torrhet, trötthet, minnesförlopp, depression och benförlust. Testosteron är ett anaboliskt hormon som är viktigt för att skapa energi, upprätthålla optimal hjärnfunktion (minne), reglera immunsystemet och bygga och behålla integriteten hos strukturella vävnader såsom hud, muskler och ben. Lågt saliv- och serumtestosteron har korrelerats med låg benmassa hos både perimenopausal och postmenopausala kvinnor (Oronzo et al., Eur J Epidemiology 16: 907-912, 2000; Slemenda et al., J Clin Invest 97: 14-21, 1996). Eftersom testosteron är lågt och benförlust är ett tyst tillstånd, skulle det vara värt att fastställa en baslinjedensitet och ompröva testosteron och bentäthet enligt vad som anges. Om benförlust föreslås, förändras livsstil och hormontillskott, inklusive androgener, kan anses vara ett medel för att förhindra ytterligare benförlust, osteoporos och ökad frakturrisk.

D VITAMIN
Vitamin D, 25-OH, D2      <4 10="" font="" if="" nbsp="" nmol="" not="" supplementing="">
Vitamin D, 25-OH, D3        97              32-100 ng/ml (80-250 nmol/L)
Vitamin D, 25-OH,                                Total 97 32-100 
Lab kommentarer: 
Observera: Den här personen rapporterar en personlig cancerhistoria.  Kommentarer tillhandahålls som riktlinje och kan inte ersättas kliniskt beslutsfattande. Vänligen granska några förslag på tillskott, livsstil eller hormonbyte med denna patients klinisk hälsa i åtanke.
Vitamin D3 ligger inom det intervall som många experter anser vara normala (32-100 ng / ml) men något högre än det räckte område optimald för hälsan (50-80 ng / ml). D-vitaminbrist har varit nära förknippat med ett brett spektrum av tillstånd och sjukdomar.

onsdag 20 december 2017

Uppdatering

Jobbade i måndags, vilket gick bra. Är nu ledig till efter helgerna men ska jobba lite hemifrån för att timmarna ska bli rätt tänkte jag. Det känns i alla fall helt ok med att jobba. Det är ju extremt lite, men det gör mig lite engagerad i arbetslivet och inte bara i sjukdom, det känns bra.

I tisdags fick jag behandling. Mådde bättre än på länge och hade energi att göra något här hemma. Städade och fixade lite innan jag åkte till sjukhuset. Det tog extra mycket emot då jag mådde så bra, att veta att jag skulle åka iväg och sänka kroppen med gifter. Låter hårt, men det är precis så det är. Var trött efter behandlingen men inte värre än vanligt. Slumrade lite i soffan till en serie vi börjat titta på. Har sovit lite oroligt i natt, förmodligen pga kortisonet. I dag är jag
"kortisonrödblommig" om kinderna, men mår bra. Lite trött som vanligt. Känner av magen som vanligt men inte värre än att jag har ork och energi att baka och städa lite. Fixar det sista med julklappar och planerar helgmaten.

Det här med julmaten är inte det lättaste, beroende på hur man tänker. Jag borde, om jag nu ska följa den diet jag vet är bra för mig, avstå det mesta från julbordet, men det tänker jag inte göra. Inte i år. Jag tänker äta lite av "vanlig" mat som skinka, prinskorv, ägghalvor och ta med lite eget av ex sill, rödbetssallad, köttbullar, jansson.....så blir det i alla fall liiiiiite mindre socker och kolhydrater. Sen är det nyår och mer mat. Då ska jag äta gratinerad hummer och oxfile med potatisgratäng. Det är en klassiker här hemma och den vill jag inte missa. Men sen, SKA jag gå in för att köra en strikt diet igen. Jag tänker gå "all in" under en period. Jag ska göra upp ett kostprogram som känns bra och som jag känner att jag kan följa utan att fuska en massa som jag har gjort nu. Jag måste göra någonting känner jag. Jag vill att det ska hända nånting i positiv riktning vad gäller sjukdomen. Jag vill se resultat. Det har inte varit alldeles negativt, det är inte det jag säger, för det står ju still på flera ställen och det läker i skelettet, så det är inte helt fel. Men det är mycket i kroppen som inte är  och känns bra och jag känner att jag behöver göra något för att försöka vända det mönstret. Behöver framför allt få ordning på denna mage.

Den 29:e januari ska jag till kvinnokliniken och träffa en läkare för att diskutera operation av äggstockarna eller ej. Den 2 jan har jag fått tid för buk/bröströntgen. Fortfarande inte ett ljud om röntgen av njuren. Jag funderar kring det här med äggstockarna och produktionen av hormoner. Hur det blir med hormonbalansen och hur det påverkar min sjukdom. Det är inte bara av godo har jag förstått när jag läser om det. Tänk om det fanns en utbildad professionell läkare som kunde svara på alla frågor kring det här. Men här i Sverige verkar det inte finnas någon sådan....frustrerande. Inom skolsjukvården har dom inte kunskap och är livrädda för hormoner och bröstcancer och säger bara NEJ till allt vad hormoner heter i mitt fall, men det utan att egentligen ha kunskap om helheten och olika påverkansfaktorer. Vilket är helt förståeligt. De kan ju inte rekommendera eller råda kring saker de inte har kunskap kring, och det säger min läkare också, att hon helt enkelt inte vet tillräckligt. Men, det hjälper inte mig just nu. Jag har skickat in test för att mäta mina hormonnivåer till ett labb i USA och jag kommer snart att få besked om jag är i hormonell balans eller inte. Men sen då? Om jag INTE är i balans, vad ska jag göra då? Och OM jag är i balans, hur kommer det då att påverkas av en ev operation?  Och vem kan hjälpa mig att svara på de här frågorna? Enligt labbet i USA hänvisar de till professionella läkare inom området, men det är i USA det. Kanske kan jag rota fram någon och få en konsultation via skype eller nåt? Jag får forska i det.

Ja det är mycket med det här. Enklas vore ju att bara anamma sjukvårdens rekommendationer och lita på dem, men det kan jag inte göra. Jag har fått höra att jag måste ha "tillit", att vi människor tror för mycket på att vi själva ska kunna ordna saker.......jag skulle vilja säga tvärt om! Vi litar för mycket på andra och utgår ifrån att andra vet bäst vad vi behöver. Vi underminerar vårt eget ansvar för vår hälsa och välmående. Men eftersom vi lever i detta samhället där vi "ska" lägga våra liv i andras händer, stöter vi på patrull ibland när vi försöker tänka själva. Det blir lite moment 22, jag vet en massa saker som jag inte kan använda mig av för jag saknar resurser! Frustrerande.

Ja, ja, men mycket kan jag göra själv så jag får använda mig av det jag kan så länge och se hur länge det bär. Nu har jag snart haft diagnosen i 2 ½ år och än så länge har det gått hyfsat bra.

Nu ska jag baka lite knäckebröd och sen ska jag in och handla mat till helgen. Får se om jag orkar städa lite också, annars får det bli i morgon. På fredag kommer Danne! Får rå om honom i flera dagar. Längtar :-) Och i helgen får jag träffa alla mina barn och barnbarn och nära och kära. Det är det bästa med hela helgen, att få träffas och umgås, jul eller inte <3 p="">
Ha en fortsatt bra dag och försök att inte stressa. Julen kommer ändå :) 

söndag 17 december 2017

Mandelbiscotti

6,5 dl mandelmjöl
3 msk kokosmjöl
1 g saffran
1 tsk kardemumma
1 dl xylitol eller stevia
3 ägg
1 krm salt
1 tsk bikarbonat
1 dl mandel
Blanda de torra ingredienserna, hacka mandeln och ha i. Vispa äggen med  xylitol och blanda i de torra. Knåda till en deg. Gör rullar, ca 5 cm tjocka och skör sneda bitar, ca 1 1/2 cm tjocka. Grädda i ugnen på 160 grader i 35 min. Vänd på kakorna efter halva tiden. 

fredag 15 december 2017

Alltså, denna mage!

Jag vet snart inte vad jag ska göra med denna infernaliska mage, som ska krångla ständigt och jämt! Du känns det som jag är uppblåst som en spärrballong och jag har ont, både trycköm och knip! GAAAHHH! Undrars om jag ska gå in för en ren och skär juicediet ett tag och se om magen mår bättre? Eller rawfood? Eller vatten! Eller ingenting! Blir tokig snart! Det värsta är att jag har så svårt att stå ut med hungerkänslor, annats hade jag gått in för en juiceperiod och kollat om magen mår bättre. Ja, jag vet att det just nu förmodligen beror på tappningen, men magen krånglar ju jämt! Är det inte förstoppning så är det matsmältningsproblem, gaser, knip och smärta, uppkördhet osv. Vad beror det på att magen aldrig är bra och bara fungerar? DET kan man undra!

Enda gången magen känns hyfsad är när jag ligger still på rygg och inte vänder på mig. Då känns det i princip ingenting, men så fort jag rör mig börjar det stöka. Ja, den gör ont fast jag ligger still med, men det känns inte som jag har blyklumpar i den.  Jättejobbigt och drygt! Är själv så trött på den här magen så jag vet inte vad!

Tänk vad skönt och härligt det skulle vara att kunna använda kroppen ordentligt, ta ut mig fysiskt, gå en rask promenad så att jag blev ordentligt trött och andfådd......vad skönt det skulle vara att ha den energin och fysiska möjligheten! Så länge, i väntan på det, så får jag fortsätta att försöka komma på vad jag ska göra med tillvaron, förutom att misströsta och sura!

Nä, nu ska jag samla ihop lite kraft och energi, få en god natts sömn och se till att ha en bra dag i morgon. God natt på er ❣️

Läget

Igår mådde jag ganska bra när jag vaknade och på förmiddagen. Fick besök av mamma och Birgitta och under tiden vi satt och fikade började känna av magen allt mer. På eftermiddagen hade jag ganska ont, ungefär så som jag brukar få efter en buktappning. Började också känna av behandlingen allt mer. Så, inget konstigt egentligen bara det att det var en fördröjning mot hur det brukar vara.

Idag har jag haft besök av faster Suss. Mycket prat och lite fika blev det. Magen gör sig påmind idag med. Känns ungefär som igår. Är extremt trött, har dåligt med ork och energi. Ska passa på att vila nu innan familjen kommer hem. I morgon ska vi brottas med alla julklappsköpare så det gäller att vila upp sig ordentligt :-)

Ha en trevlig kväll <3 br="">

onsdag 13 december 2017

Mår över förväntan idag!

Idag har varit den bästa dagen på mycket längre, ur måendesynpynkt! Magen känns ok. Har lite känningar av att det stramar och gör lite ont men på en skala ligger det lågt! Vikten var dock inte så rolig och jag märker på byxorna att magen fortfarande är svullen. Vilket förmodligen innebär att jag har mer vätska kvar. Läkarna har ju pratat om att det bildats fickor i buken och alla kanske inte sammankopplade, vilket innebär att all vätska inte kommer ut. Men nu hoppas jag att det inte fylls på igen, iallafall inte så snabbt. Jag har en förhoppning att det ändå är njuren som orsakar vätskan och väntar ivrigt på röntgen. Hoppas jag får tid snart!

Idag har jag bakat två sorters kakor, pepparkakor och madelkakor med saffran. Pepparkakorna blev ”sådär”. Svårt att få till riktig pepparkakssmak när man använder substitut tydligen.
Inte jättegoda men de funkar. Nästa gång ska jag ha i mer pepparkakskryddor! 

Mandelkakor, gjorda på mandelmjöl och hackad mandel och saffran. Riktigt goda  tycker jag, som har vant mig vid osötat bröd 😊. 

Min Toker till man kom hem som stjärngosse och sjöng ”Staffan var en stalledräng” och hade lussebullar och pepparkakor till Emelie 😊. Älskar denna stalledräng ❤️

tisdag 12 december 2017

Buktappning och behandling

Åkte sjukresa till sjukhuset kl 8 i morse. Fick premedicinering med stesolid 20 mg och tog på eget bevåg 35 mg morfin vilket inneburit mycket sömn, både under dagen och i kväll. Ingreppet gick bra. Inte det bästa jag varit med om men inte det sämsta heller. Det gick ganska snabbt och det är bra 😊. Slangen hamnade rätt också så det kom ut över 4 liter. Trodde nog det var mer. Tydligen har det bildats skiljeväggar i buken men än så länge verkar de ha en förbindelse då det ändå kommer en hel del vätska. Under Buktappningen, som tog drygt 4 timmar kände jag hur det lättade kring smärtan i ryggen och revbenet! Hoppas, hopppas nu det håller i sig! Jag känner bara av lite från magen nu i kväll. Det drar lite och jag kan inte slappna av i magmusklerna ordentligt för då gör det jätteont. Men stannar det där är jag jätteglad!

Själva behandlingen gick jättebra. Kände inte av den mer än att jag sov av medicinen. Jocke hämtade mig sen vid kl 16 och så bar det iväg hem. Somnade i fotöljen direkt vi hem och förpassade mig sedan ner till uterummet under en pläd.

Som det ska vara en sån här dag, med andra ord 😊

Allt gott ❣️

måndag 11 december 2017

Smärtan tär och sliter

Usch och fy för denna smärta. Den vill inte riktigt ge sig och jag hoppas och tror att den är kopplad till vätskan i buken. Om det är så borde det lätta när jag får vätskan tappad i morgon. Smärtan i revbenet och i ryggen har blivit lite bättre, den är inte lika intensiv på mornarna och nätterna men på kvällarna när jag varit i gång en hel dag är den för jävlig. Och morfin hjälper inte som sagt. Möjligen att jag inte bryr mig om den lika mycket när jag tagit morfin men smärtan finns kvar hela tiden. Har även haft riktigt ont i ländryggen och i höger höft. Morfin hjälpte lite mot smärtan i ländryggen men tog inte bort den. Den smärtan, och den i höften är ju sannolikt inte kopplad till vätskan så den vetetusan vad den beror på. Inflammation i lederna kanske.

I fredags skjutsade jag Emelie till Helen, Petri och Eira, där hon tillbringade helgen. Jag var en stund till Sandra och Amanda och hälsade på och tittade på deras nya lägenhet, som är sååååå fin! Kvällen tillbringades framför tv:n och Idolfinalen. Chris vann och han har ju en röst som är gudomlig, men Hanna var inte så tokig hon heller. Hon har nog en lysande karriär som artist trots att hon inte vann skulle jag tro.

Den här smärtar tär verkligen på psyket. Jag mår pyton rent psykiskt och tycker att allt är skit just nu. Allt är en kamp och jag känner mig ledsen och nere. I lördags var det verkligen hemskt. Jag grät och grät till och från hela dagen, utan förvarning och egentlig orsak. Var in till Västerås och handlade julklappar, hämtade diskmaskinen och var till mor och far och fick lunch :-). Det kändes ganska skönt att mitt i allt som kändes jobbigt och tungt göra något som skingrade tankarna lite. Det kändes även bättre fysiskt att vara på benen än att sitta eller ligga, men på kvällen sen fick jag jätteont igen.
I går kändes det lite bättre men jag är fruktansvärt trött.

I morgon ska jag på buktappning på morgonen och på em får jag behandling. Blir en tuff dag och onsdagen kommer förmodligen inte bli så rolig. Men jag blir av med vätskan och just nu känns det som prio ett! Det börjar bli riktigt jobbigt nu med svårigheter att äta, illamående osv.....

Väntar fortfarande på tid för röntgen av njuren. Vore ju bra om jag fick den snart när vätskan är borta så att det blir bra bilder. Men, har som sagt inte hört ett ljud.....hoppas jag hinner göra röntgen innan jag ska till kvinnokliniken igen för att prata operation. Skulle vara skönt att veta lite mer hur det ser ut där inne innan jag fattar ett beslut.

Det känns som att den här sjukdomen styr mitt liv helt och hållet. Den avgör om jag kan resa utomlands och nu har den sett till att vi inte kommer iväg till Thailand nästa år heller! Hade verkligen sett fram mot att åka några veckor till sol, värme, vita stränder och turkost vatten. Den avgör också om och när jag kan vara aktiv, om och när jag orkar promenera, jobba, umgås med människor.....osv, osv.....vad jag äter och dricker, om jag dricker vin......den ser till att jag är beroende av sjukvården, sjukresor, den ser till att jag har smärta, att jag tvingas äta morfin.....Den här sjukdomen styr ta mig fan allt i mitt liv. Jag måste anpassa mig och gilla läget. Ibland känns det jättejobbigt och idag är en så dag.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden"

torsdag 7 december 2017

Ont delux

Sovit skapligt inatt. Vaknat några gånger av smärtan i revbenet och ryggen, men somnat om på en gång. Har fortfarande lite feber men det går åt rätt håll. Däremot är det värre i rygg och revben. Har jätteont och lite svårt att andas. Morfin hjälper inte....😩 jag får väl ge mig till tåls tills på tisdag när det blir tappning. Hoppas att det är kopplat till vätskan, som trycker på. Blir det värre än det är nu får jag väl åka upp akut. En tanke for upp på propp.... men då borde jag väl inte vara ”trycköm? Jag har jätteont när jag trycker på revbenet eller runt omkring. Det räcker med att ha ett tajt linne på mig för att det ska kännas som ett band som dras åt runt revbenen. Jäkligt obehagligt och jobbigt. Jobbigt också att inte veta vad det är! Alla gissningar och spekulationer blir bara värre och värre. Nu har jag även fått ont på höger sida av ryggen och vips så får jag för mig att det är njuren. Suck....

Har inte gjort många knop idag. Eller jo, jag har tvättat flera maskiner, plockat och lagat mat. Har jobbat två timmar också. Så lite har jag allt gjort 😂. Hade tänkt ta en promenad i nysnön men det blev inte så. Gick och la mig istället, med vetekudden och en tjock filt. Inte helt fel när man har ont.

Nu blir det inte så mycket mer idag. Soffhäng med Jocke och förhoppningsvis med Emelie, som ska vara borta hela helgen.

Allt gott❣️


onsdag 6 december 2017

Sovit heeeeela dagen

Kom hem från sjukhuset strax för kl 11. Värmde på vetekudden och la mig i sängen. Har sen sovit heeeela dagen. Vaknat upp med ett halv öga ibland och sen somnat om. Har fortfarande feber, 38,6. Har inte tagit alvedon då jag tänker att det är bra för immunförsvaret att få vara aktivt och jobba. Och febern är ju inte sååå hög.

Smärtan i armen är bättre och utslagen är så gott som borta. Helt otroligt hur snabbt penicillinet verkar! Måste kolla så att jag har en kur till utskriven så jag lan hämta den, så att jag är beredd till nästa gång. För det lär tyvärr bli fler gånger. På sjukhuset idag var både sköterskan och läkaren brydda över att jag hade penicilin utskrivet ”stående”. Det var som att de aldrig varit med om det. Men det är väl inte så konstigt när man har detta återkommande? Förloppet är som sagt extremt snabbt och jag blir riktigt dålig, så penicillinet behöver ju sättas in omgående. Ja skönt att den processen också går snabbt!

Får se om jag kan sova i natt. Det känns så nu iallafall. Men nu ska jag släpa mig upp till soffan en stund och vara lite social 😊.

Allt gott❣️

Tappningen inställd

Fick träffa läkare nyss och hon blåste av tappningen. Det finns risk för spridning av bakterier till buken och hon bedömde inte att läget var sådant att hon ville riskera det. Så det är bara att åka hem igen och sova ruset av mig. Hade ju premedicinerat mig själv för säkerhets skull 😏. Ja ja....kan konstatera att stora doser morfin inte heller hjälper mot smärtan i revbenet! Undrar om det är en spricka ändå.....


Hemsk natt

Det har inte blivit mycket sömn i natt. Har nog haft riktigt hög feber. Var upp kl 03 och värmde på vetekudden igen då jag hade frossa så hela jag skakade. Har haft riktigt ont i armen, och ryggen och revbenet så det har hållit mig vaken större delen av natten. Nu är jag lite orolig över att det inte blir någon buktappning idag. Ringde sjukhuset i morse för att fråga men fet fanns ingen läkare att fråga så dom tyckte att jag skulle komma ändå. Får se nu då hur det blir. Hoppas dom har ett svar att ge när jag får komma in på rummet. Om det ska tappas behöver jag premedicineringen nu för att den ska hinna verka. Jag får ta morfin själv utifall.....den är iallafall bättre än stesoliden jag får. Den tycker jag inte har någon effekt alls.

Vill bara dra täcket över huvet nu. Väck mig när allt är över. När cancern är borta och jag är frisk och stark. Inte innan, tack. Gud vad jag längtar efter mina barn ❤️. Mina fina goa ungar, som jag älskar så högt. Och mina fina barnbarn ❤️. Saknar dem så det värker i hjärteroten!

tisdag 5 december 2017

Rosfeber- igen

I går skar jag mig på en kniv i fingret, lite djupare än en skråma. Som ett brev på piparen (inte från postnord då), fick jag rosfeber i armen idag 😩. Under EM började armen värka och när jag hoppade in i duschen förstod jag varför. Hela armen är rödprickig. Nu harcjag frossa så febern är säkerligen i antågande. Tack och lov har jag penicilin för rosfeber hemma. Bestämde mig senaste gången att alltid ha en kur med mig då det var fruktansvärt jobbigt att bli så sjuk innan jag äntligen fick penicilin. Ja så har det varit varenda gång! Läkarna vill inte bara skriva ut penicilin för att jag känner igen symtomen utan de vill se och bedöma själva. När första symtomet kommit går det snabbt, jättesnabbt. Jag blir jättedålig inom bara någon timme eller två, med hög feber, ont i kroppen och värk i armen. Så, hade jag inte haft penicilin hemma eller på recept hade jag behövt åka in akut till Västerås. Nu slipper jag det, alltid något 😊.

Armen är jättesvullen och hård. Ödemet har blivit betydligt värre senaste tiden, så det finns väl ingen eller jäkligt dålig motståndskraft i armen. Skulle vara så skönt att slippa detta! Senaste tiden har jag även haft domningar i fingrarna och handen. Det blir jobbigare och svårare att använda den armen och handen. Höger arm, och högerhänt förstås.

Jag hoppas att det blir buktappning trots rosfeber. Nu är det tufft med vätskan. Ser ut att vara i åttonde månaden nu.....börjar ä en svälla i benen och fötterna. Så rädd för en repris.....vill ha bort vätskan också för att lätta på trycket i buken och framför allt på njuren. Jag kanske inbillar mig men jag tycker att jag kissar betydligt mer nu än tidigare, inte oftare men mer.

Ja det är någonting hela, hela tiden. Inte en dag passerar utan att det är nånting! Det vore så underbart skönt med en liten paus nu. Tänk att få vara utan bukvätska, utan smärta, utan behandling, utan nånting alls! Att bara få vara helt vanlig, det skulle vara så underbart.

Idag har jag iallafall jobbat! Jag fick dator och hjälp in i systemet och började så smått med mina uppgifter. Det känns bra!

Idag har jag bakat också. Kanelbullar- den nyttiga varianten utan mjöl! Och hallon och chokladtårta. Även den nyttig såklart 😊. Den här gå gen gjorde jag lite annorlunda. Istället för tårta gjorde jag en fyrkantig platta, som kärleksmums och mixade hallon och bredde ut ovanpå. Skar sen i fyrkanter. Blev jättegott och alldeles lagom munsbitar. Blir inte lika maffigt då.

Nu ska jag avsluta dagen med att läsa ut e-boken jag löser, Loppet, av Catrine Tollström. Jättebra bok!

Allt gott ❣️

måndag 4 december 2017

Sjukhusbesök idag journalanteckningar

I dag var planen att jag skulle jobba på fm. I morse när jag kom upp ringde jag onkologen och pratade med en sköterska och sa att jag vill ha en tid för buktappning. Jag talade om att det börjar bli "akut", att magen sväller allt snabbare, att jag har mkt ont och att jag börjar påverkas på andningen. Hon bad att få återkomma och en timme senare ringde hon och hade ordnat en tid direkt. Jag fick komma så snart jag kunde och hon trodde att tappningen kunde ske redan idag. Det blev lite halvpanik här.....ringde sjukresor och beställde bil då jag inte kan köra om det blir tappning. Det var inga problem att få en bil snabbt. Kl 10 var jag på onkologen och fick träffa en jourläkare. Hennes bedömning var att magen var mjuk och att det inte var akut så jag skulle få återkomma när röntgen skakat fram en tid. Senare på em ringde en sköterska och berättade att jag fått tid för buktappning på onsdag fm. Skönt att jag inte behöver vänta längre. Även om magen inte är hård, är den full med vätska och det börjar trycka på ordentligt och det börjat bli jobbigt att äta och dricka, och att andas. Nu blev det inget jobba av idag så jag ska jobba i morgon istället.

Var till Owe på kvällen. Vi hade en lång session idag och den blev känslosam, men det kändes riktigt bra. Vi jobbar med delar som är högst aktuella för mig just nu och som jag verkligen behöver ta tag i. Fick lite läxa att utföra tills nästa gång......

Läste i min journal idag om konferensen som var i torsdags kring mina äggstockar. Det är inte helt glasklart för mig vad dom menar men jag förstår så mycket som att det inte går att utesluta att jag kan bli hjälpt av en operation. Läkaren jag träffade förra veckan som var så skeptisk hade gått emot operation men en annan läkare som var närvarande vid konferensen ville att jag skulle komma till honom för att diskutera för- och nackdelar och risker med en operation. Jag tolkar det som att jag kommer att ha det avgörande ordet om det blir en operation eller inte. Vi får se vad han säger kring riskerna....är de för stora får jag väl backa men jag vill verkligen ta bort äggstockarna. Dom har gjort sitt och nu är de bara till besvär.

Av journalanteckningarna framgår att det är oklart vad som orsakar förträngningen i urinledaren men det står att den "sammanfaller i korsningen" och att det kan vara orsaken. Det verkar vara något med kärlen som inte är som det ska. Det står också att det inte är klart att det är tumörer, som jag förstår det, på äggstocken. Det skriver även gynläkaren i sin journalanteckning, att det är cystor.....måste prata med min läkare om det här. Det kanske är så som jag tänkt hela tiden, att det inte är tumörer utan cystor på äggstockarna.

Nu är det slut på den här dagen och sängen kallar. Go natt och sov så gott!

söndag 3 december 2017

Adventspyssel mm

Igår var min dotter Helen och hennes sambo Petri och hälsade på. Jag och Helen gjorde dörrkransar och Jocke och Petri gjorde tomtar. Vi drack glögg och hade allmänt mysigt. På kvällen åt vi tacos och spelade spel. Vi spelade "Med andra ord" och Pictionary och det blev många glada välbehövliga skratt. Skrattade så jag fick kramp i magen :-) 

En av tomtarna som tillverkades. Vi hade ingen stor potatis att sätta som näsa så det fick bli en julgranskula så länge, men det ser mer ut som en clown för tillfället tycker jag :-)

Lite dålig bild men det blev fint med tomtar och krans :-) 

Idag har vi slappat en hel del men vi fick upp belysningen runt huset i alla fall. Var sedan och uppvaktade Jesper som fyller 15 år idag. 

Har fortfarande jätteont i ryggen och revbenet. Ligger på värmekudde men tycker inte det hjälper. Morfin hjälper inte heller tillräckligt. Ska ringa sjukvården i morgon och be om en tid för tappning då jag fyllt på en hel del vätska i buken.....ska prata med dem om smärtorna då också. Kanske är vätskan som trycker på? Börjar svälla i benen igen och hoppas och ber att jag inte får samma problem för förut, att jag ökar massor i vikt och blir inlagd. Blir orolig att det ska upprepa sig igen.....

Nu blir det förra söndagens Jordskott med Emelie! Ha en trevlig kväll. Puss och kram

fredag 1 december 2017

Hemma igen

Borta bra men hemma bäst! Har haft det jättebra men det är skönt att komma hem till familjen ❤️. Renoveringen är i full gång och det finns massor att göra. Fint blir det när det blir klart 😊.

Har jätteont i rygg och revben 🙁. Magen är jättesvälld också så det är dags att ringa och be om en tid för tappning. Har ännu inte fått tid för njurröntgen.....

Har pratat med en kvinna som har cancer och som fick förträngningar i njuren, med Ascites som följd. Hon fick stora mängder bukvätska och när hon fick rör inopererat i urinledaren försvann vätskan. Tänk om det kunde bli så för mig oxå. Tänk om det inre är så, att vätskan orsakar njurpeoblemet, utan tvärtom! Ja det lär visa sig.....

Nä nu ska jag gå och lägga mig i mitt nästan nyrenoverade sovrum! Före och efterbilder kommer sen 😊. Natti natt!

torsdag 30 november 2017

Frötuna gård och retreat

Ja nu är det sista kvällen på Frötuna gård. I morgon bär det av hem till vardagen och verkligheten igen. Det har varit bra, sköna dagar. Miljön här är underbar! Det är tyst och stilla, vackert, mysigt och behagligt. Ett perfekt ställe för ändamålet. Och de här retreathelgerna man kan boka, och bara vara tyst - ja det måste vara ett helt perfekt ställe för det!
Högst upp till vänster: Frötuna gård med flygelbyggnader och Annex
Högst upp till höger: Orangeriet där vi hade meditation varje morgon
Längst ner till höger: vardagsrum, vid brasan
Längst ner till vänster: brasa vid entrén 

Högst upp till vänster: relax på kvällarna och yoga på dagarna
Högst upp till höger: baksidan mot sjön
Längst ner till vänster: hamam - en sån skulle jag vilja ha hemma!
Längst ner till höger: utsikt från mitt fönster, nedgången till relaxen

Maten har varit bra, med några undantag och dessa har varit när det serverats fisk. De föll inte mig i smaken men i övrigt har det varit bra mat. Vi fick också lära oss hur man gör en variant på brända mandlar! Supergott men det består av solrosfrön och rörsocker. Inte jättenyttigt men ack så gott!
Brödet som serverades var också jättegott. Vi får alla recept på allt som serverats under veckan sen så då delar jag med mig.

Veckan har grusats lite av fysiska åkommor 🙁. Min mage har protesterat högljutt! Illamående, gaser och rapar. Och ja, svavelgaser!!! Inte alls kul i ett sånt här sammanhang. Har sura uppstötningar och halsbränna med. Min matsmältning ör helt ur balans av någon anledning. Här serveras ju mat jag vanligtvis äter så jag förstår inte varför magen krisar nu!

Jag har också fått jätteont i ryggen och revbenen på vänster sida! Det började i ryggen, en punkt vid skulderbladet, vilket jag känt av tidigare och som bara blivit värre och värre. Igår började jag känna av att jag var öm på ett ställe på revbenen. Idag har jag så ont så det blir morfinläge 😢. Vet inte vad jag gjort. Kan tänkas att det onda i revbenen kommer från ryggen. Jag är både trycköm och när jag rör mig. Hosta är fruktansvärt smärtsamt.

Såklart börjar tankarna gnaga om nya tumörer. Tänk om revbenen blivit angripna nu.... eller om det börjat växa på ryggraden. Tänk om jag tvingas till strålning igen mot smärtan! Det sista jag vill. Men det kan ju också vara nåt helt annat. En sträckning eller så.

Jag har tagit två behandlingar här. Igår fick jag klassisk massage, men light då jag hade ont. Man avråder till massage vid cancer pga ökad propprisk, och det hade jag lite i huvet under massagen. Smärtan från ryggen fanns med hela tiden och oron tog udden av det hela.

Idag fick jag en behandling som heter Shiatsu. Det är en soft behandling, ingen knådning utan mer tryck. Hade suoeront i revbenet och ryggen och när han tryckte med sina armar i rygg och ländrygg blev jag rädd att det skulle knäckas om han kom på tumörerna. Så, smärta och oro hägrade under hela behandlingen idag med 🙁. Bestämde mig för att inte utsätta mig för detta fler gånger. Massage är inte min grej längre. Möjligen taktil massage som mer handlar om insmörjning med oljor. Eller att bli kliad på ryggen av Jocke! Det smäller högst hur som helst 😊.

Nu återstår bara en natts sömn och i morgon är det frukost, utvärdering och lunch och sen bär det av hemåt! Borta bra men hemma bäst heter det. Och jag längtar hem, fast jag har det bra..... 




måndag 27 november 2017

Kvinnokliniken

Träffade läkaren på KK idag. Han var betydligt trevligare idag än förra gången jag träffade honom, men han har ett sätt som jag inte gillar. Så är det bara. Men, vi bemötte varann med respekt och konstaterade att vi tänker olika.

Tyvärr var han inte förberedd. Han hade velat gå igenom mina röntgenbilder med en radiolog innan jag kom da han men han visste inte att jag skulle komma förrän i dag, så han hade inte haft möjlighet. Han vill ta upp mitt ärende på torsdag då de har röntgengenomgång och då även samråda med onkologen. Av det han kunde bedöma av de uppgifter han har här och nu, så tror han inte att det är tumörerna på äggstockarna som orsakar vare sig Ascites eller njurppverkan. Han bedömer utifrån det att det är osannolikt att jag skulle bli hjälpt av att operera bort äggstockarna. En sådan operation är mycket riskfylld utifrån min sjukdom och riskerna överväger nyttan med operation. Tror han. Men han vill samråda med andra kring detta innan han lämnar ett definitivt besked. Utifrån att jsg är så ung ☺️ och mår så bra, är det inga hinder för operation men han tror inte att min sjukdomsbild blir annorlunda. Inget tjän på det, helt enkelt. Och att jag är beredd att ta risker osv spelar mindre roll.

Han gjorde en undersökning och tittade med ultraljud. Jag hade Ascites men inte så mycket att han tyckte det var behov av tappning. I övrigt sa han inte så mycket och jag ville inte fråga. Jag tar det med min läkare sen istället då jag hade svårt att höra och förstå vad den här läkaren sa. Jag kände mig dessutom stressad då han var 30 min sen och jag ska iväg.

Var till UPS och fick tag i mitt paket! Så nu är det i sin ordning. Ringde kreditföretaget också och blev sen uppringd av någon som utreder bedrägerier. Han sa att jag hade ett klockrent ärende så jag behövde inte oroa mig! Tack för det 🙏.

Nu ska jag bara slänga i mig lite att äta och sen bär det av till Frötuna!

Allt gott ❤️

söndag 26 november 2017

Första julhandeln i år och kortet ”kapat”

Eller ja, lite har jag handlat innan men idag gav vi oss av till Erikslunds shopping och letade julklappar. Var inställda på massor med folk men det var ganska lugnt. Lunchade med Helen och fick lite tid med henne ❤️. När vi satt och åt upptäckte jag att jag hade fått en massa sms och att det var ifrån Suprimecard, dör jsg har ett kreditkort. När jag handlar över 500kr får jag ett sms och nu hade jag fått en hel dröse sms med olika inköp! Förstog att något var fel och ringde och spärrade kortet. Kortet var redan spärrat då banken uppfattat att det var ett onormalt användande av kortet. 18 000kr hade någon försökt handlat för på 5-6 olika ställen på nätet. Alla inköp hade inte gått igenom men ca 10. 000kr var köp genomförda för! Hoppas verkligen jag inte behöver betala detta! Killen jag spärrade kortet hos sa att som löser det här när jag ringer på måndag, så jag hoppas det!

Så nu är det sluthandlat med kortet på nätet. Blir faktura hädanefter! Jäkla skit. Det sista jag använde kortet till var när jag beställde hirmontesterna från USA. Den försändelsen har jag inte fått ännu. Den är skickad med UPS och jag har fått meddelande om att paketet har fastnat i tullen men det ska ny finnas i Västerås, men chauffören behöver nåt säkerhetscertifikat 😳. Har ringt otaliga gånger till UPS men det går inte att komma fram! Hoppas det löser sig, det var inte gratis det heller 😏.

Ja det är mycket som är bra med att tekniken och möjligheterna med den går framåt, men det är förknippat med risker också! Men man lär sig så länge man lever sägs det ju!

Ikväll har jag packat och känner mig redo för lite rehab i morgon. Ska klara av besöket på kvinnokliniken först bara 😊. Ska bli intressant att höra vad han säger. Tror att jag har en hel del vätska i magen så det kan bli svårt för honom att se ordentligt på ultraljudet. Men det visar sig i morgon som sagt. Nu ska jag försöka sova med en snarkande Jocke i örat! Vi sover på soffan i natt då sovrummet är tömt för renovering i morgon. Får se hur mycket sömn det blir ☺️

lördag 25 november 2017

En ok dag som blev bra

Idag har vi haft huset fullt större delen av dagen. Jockes bror Hanse, Emma och svärmor kom på förmiddagen och var här i några timmar. Amanda fick åka med dem hem sen på eftermiddagen. Vi spelade spel, fikade och åt mat. Jocke gick hjälp av Hanse att flytta på disk- och tvättmaskin. Jag var inte på toppenhumör idag heller men det var mysigt att ha dem alla här. Mår alltid lite bättre när jag har nära och kära omkring mig och framför allt när jag mår dåligt, så spelar det roll.

Emme var på date med pojkvännen i kväll och sover över hos honom. Dom firar tvåmånaders dag idag och var ut och åt mat ❤️. Jocke och jag hamnade i soffan och jag har sovit större delen av kvällen..... börjar bli en vana 😏.

Har tittat på nätet lite mer om Frötuna gård som jag ska till på måndag. Verkar vara ett ställe helt i min smak. Längtar verkligen dit och hoppas att det blir en bra vecka. Jag kommer att stänga av min telefon under hela tiden jag är där. Det finns ingen radio och tv på rummet. Jag ska verkligen gå in för att bara vara. ”Dumglo” som Owe säger! Han säger att jag ska ”vegitera”, alltså vara som en grönsak och bara glo rakt ut. Låter kanske inte jätteroligt men fy fan vad det låter skööööönt! Kanske kan få bort lite brus.....

Jag tittade på Frötunas kalendarium och såg att de har en hel del aktiviteter man kan delta i underlåter. Bland annat har de en tyst helg! Man åker dit i tre dagar och bara är tyst! Man kan delta i meditation, promenera, bada i deras bad, hamam mm och äta tre måltider om dagen. Allt i tysthet. Det vill jag prova nån gång. Var inte svindyrt heller, så det ska jag verkligen göra. De hade yoga också och andra grupper olika helger. Det verkar som att de har hästar och att det finns möjlighet att rida. Om det gäller för oss nu under veckan vet jag inte men det vore underbart att få rida ut i skogen en stund!

Det tar extremt mycket energi av mig nu att gå och grubbla, fundera och oroa mig. Jag är såååå trött och fast jag sovit flera timmar i soffan kommer jag nog att somna som en stock när jag släcker. Apropå sömnen har den återgått till sitt normala läge igen, som det var förut, innan morfinabstinensen. Nu somnar jag gott när jag försöker sova och sover hela natten men undantag av något toalettbesök ibland. Vaknar ofta tidigt, vid 06-tiden, men det gör inget. Tycker det är mysigt att gå upp när det är mörkt och tyst. Men före kl 06 behövs inte 😊.

God natt och sov gott ❤️


Fredagen var en ok dag men jag kände mig långt ifrån på topp. Det surrar en hel del i huvet och det är aldrig tyst. Det blir tröttsamt ibland och leder till att det svider i magen. Jag var och besiktade ena bilen på EM och som väntat fick den flera poäng! Tråkigt men så är det med äldre bilar.

Var till Owe ett par timmar. Välbehövlig stund av avslappning och påfyllnad av energier. Owe är en av de få människor jag träffar som verkligen tror på att jag kan påverka min hälsa och tillfrisknande. När jag vacklar i vad jag vill, orkar och tror på brukar det alltid kännas lite bättre när jag har pratat med Owe. Idag fick jag healing också, vilket gjorde att jag kunde slappna av ordentligt och ”bruset” vart tyst en stund.

Fick hem Amanda på kvällen. Sandra och Niklas kom med henne så jag fick träffa dem oxå en liten stund. Amanda sov över och på kvällen åt vi tacos och tittade på Idol. Somnade innan omröstningen så jag har ingen aning om resultatet! Hoppas på Hanna tror jag. Hon är riktigt duktig!

Känner mig vissen......vill helst bara dra täcket över huvet och få vara ifred. Men så blir det inte idag och det är kanske lika bra det. Ska tillbringa tid med min dotter och barnbarn och sen blir huset fullt med folk under dagen. Hoppas det kan ge lite positiv energi 😊

Ha en bra dag!

torsdag 23 november 2017

Besök / tråkiga besked och lite tankar

Idag har jag ägnat stor del av dagen i köket. Har lagat mat och bakat lite. Gjorde pestofylld kyckling, ugnsrostade grönsaker och champinjonsås. Bakade nån typ av muffins som jag inte kan bestämma riktigt om de vart bra eller inte. Improviserade lite och tänkte att det blir som det blir och det blev det ju. Lite torra och smaklösa, men absolut en grund att bygga vidare på. På eftermiddagen kom mor och far på besök. Vi fikade x 2 och åt mat. En trevlig och mysig eftermiddag blev det ❤️.

Fick veta genom Facebook i dag att en cancersyster domnade in i morse. Vila i frid fina Paula ❤️. Vi har i perioder haft mycket kontakt via messenger och stöttat, peppat och hjälpt varandra. Vi hade mycket gemensamt kring sjukdomen, hur vi tänkte kring behandling och alternativ medicin. Hon var så hoppfull. Hon trodde verkligen att hon skulle besegra sjukdomen och ett tag såg det så positivt ut. Hon hade tjocktarmscancer som sedan spred sig till först levern, sen till lungorna och bukspottkörteln. Fina Paula.....så full av hopp, entusiasm och hade alltid ett uppmuntrande ord att säga. Jag tror aldrig jag uppfattade henne uppgiven. Hon hade såklart sina mörka stunder hon med, men hon var så positiv när vi hade kontakt.

Det är många cancersystrar som gått vidare nu. Jag hamnar i tankar och funderingar varje gång. Spelar det någon roll det vi hör? Är allt bara ett enda stort självbedrägeri? Kan jag lika bra bara lägga ner, spara alla tusenlappar jag lägger ner på alternativa medel varje månad och göra något roligare för pengarna? Är det värt nånting alls, det jag gör? Jag vet i ärlighetens namn inte. Jag kan verkligen inte svara vare sig ja eller nej på det. Men jag har innerst inne en känsla, eller till och med en övertygelse om att jo, det spelar roll det jag gör! Det kommer förmodligen inte rädda mitt liv och göra mig frisk, men jag tror att jag förlänger min tid. Hur länge är det ingen som vet. Några månader kanske, något eller några år.

Jag tror att om man får cancer och börjar med alternativa metoder direkt, utan att först använda strålning och cellgifter, så är förutsättningarna annorlunda och betydligt bättre. Har man sen inte spridning heller ökar oddsen betydligt. Men har det spridit sig och har man tagit cellgifter och strålning har man ett betydligt tuffare läge. Någon sa att för att det ska vara möjligt över huvudtaget att löja kroppen från cancer måste man gå in för det till 100%, utan undantag. Ingen avstickare alls, inget fusk, bara fullt fokus till 100%. Det är inte många som klarar det. Ingen av dem jag har och har haft kontakt med har klarat det fullt ut. Många klarar det i perioder, vissa klarar det till stor del men inte helt. Något som varit och är ganska gemensamt för dem som gått bort är att de fått så svåra smärtor av tumörerna som klämmer och förstör att de fått stora mängder morfin. Sen har det gått ganska fort. Morfinets eller sjukdomens verk, eller kombinationen kanske, jag vet inte.

Vad jag vet är att jag tänker fortsätta ett tag till att försöka hålla sjukdomen stången. Jag är orolig för njuren och ascitesen och vet inte hur jag ska få stopp på vätskan. Nu när cellgifterna inte verkar bita på just det problemet är jag orolig över att behöva byta till starkare cellgifter. Det vill jag verkligen inte. men Vätskan måste upphöra. Det tär på min kropp det med, tömmer ur kroppen på viktiga ännen vid varje buktappning och uppenbarligen trycker den på inre organ och påverkar funktioner negativt. Så, vätskan måste bort.

Jag har läst att kliniker och till och med vanlig sjukvård använder intravenöst c-vitamin för att motverka och få bukt med Ascites. Nu har jag inga möjligheter att få det men jag tar lipisomalt c-vitamin istället, oralt i vätskeform. Det ska vara så gott som jämförbart med intravenöst så nu har jag ökat på den doseringen rejält. Skulle behöva och vilja öka mycket mer, men magen protesterar. Det är nackdelen med att ta det oralt, att det retar magslemhinnan 😏.

Jag gör långt ifrån allt jag kan och tror är bra för mig! Jag går inte all in, jag har inte orken och kraften. Skulle vilja ha den men så ser inte verkligheten ut. Tänk om jag hade ett helt team runt mig som kunde sponsra med uppmuntran, pepp, praktisk hjälp och lite piska! Det borde räcka med att titta på mina barn och min man för att få fram kraften. Men den infinner sig inte. Viljan finns, kunskapen finns, motivationen finns men inte kraften, energin och orken. Hur får man den? Hur hittar man rätt sorts jävlar anamma och de sista inneboende krafterna till att göra sitt allra, allra yttersta för att överleva så länge som möjligt? Jag vet fan inte! Jag önskar så, att jag visste det!

Allt gott ❤️

onsdag 22 november 2017

Behandling och telefonsamtal med urologen

Behandling idag. Gick dit med tunga steg. Tänkte på mina inre organ som tar så mycket stryk av detta gift. Ett gift som jag behöver för att överleva här och nu men som tar livet av mig långsamt. En mycket, mycket märklig och smärtsam känsla. Idag kände jag mig på uruselt humör när jag var på sjukhuset. Orkade knappt prata och vara trevlig och det tror jag märktes för jag fick vara mycket mer ifred idag. Tack för det.

När jag kom hem fixade jag lite att äta. Satt och pratade med Emelie en bra stund, im skolan, kompisar och pojkvän. Älskar dessa stunder när vi pratar om HENNES liv, hennes känslor, upplevelser och förväntningar på livet och tillvaron! De stunderna betyder extra mycket för mig nu, då det känns angeläget att jag får ge henne så mycket av mig, som jag bara kan.

Apropå det, måste jag berätta en sak. När jag hade mina barnbarn här förra helgen så utbrast Benjamin spontant från ingenstans när vi satt i bilen: åh vad det luktar mormor! Jaaaa, det gör det instämde Amanda. Det låter säkert jättekonstigt men jag blev såååå glad, långt in i hjärteroten! Dom har en lukt av mig! I sitt sinne, minne, hjärta, som zoon kommer att kunna plocka fram sen! (Hoppas jag inte luktar illa bara 😏). Jag har luktminnen av min mormor, farmor och farfar. Ibland känner jag en lukt som luktar dem! Ibland kan det vara dofter som påminner mig om dem, som maträtter, parfymer eller liknande men ibland känner jag DERAS dofter. Framför allt min mormors. Hennes lukt känner jag då och då och det gör att jag tänker på henne. Det gjorde mig så lycklig att veta att även mina barnbarn kommer att tänka på mig och minnas mig när de känner lukten av sin mormor. Ja det blev en liten parentes 😊.

I kväll pratade jag i telefonen med Owe. Har bokat en tid för lite mental boostning, vilket jag behöver med råge! På fredag ska jag träffa honom och det känns bra att hinna med det innan jag åker nästa vecka.

Ikväll ringde en läkare från urologen. Han ville erbjuda en återbudstid i morgon förmiddag. Först blev jag jätteglad och lättad. Sen gick anfallet över. Läkaren ville göra en cytoskopi vilket innebär att de går in med en slang med en kamera i urinröret. Syftet är att gå upp i urinblåsan och in i urinledaren för att se om det finns något stopp där. Sova? Nope! Jag frågade om de inte kunde göra en kontraströntgen först, så att jag ev kan slippa cystoskopi men han tyckte väntetiden var för lång och tyckte att det här ingreppet var bra att göra nu för att ev kunna se något hinder där. Såg man inget där skulle man göra en kontraströntgen men väntetiden var som sagt flera veckor. Ja ja tänkte jag, det måste göras så det är bara att kavla upp ärmarna och spotta sig i näven. Men sen pratade vi vidare och summan av det är att han sa att det finns en möjlighet att det är ascitesen som orsakar tryck och därmed stopp! Det framgick att han hade ingen aning om att jag haft dessa förändringar även tidigare och att dessa kommit och gått! Han började läsa min journal under pågående samtal och kunde konstatera att det har hängt ihop tidigare, ascitesen och flödeshinder i urinröret OCH högre kreatinunvärden, precis som nu! Han började vackla....angående ordningen på cystoskopi och röntgen och vi landade i att göra röntgen först! Han skulle göra allt han kan för att jag ska få en tid för röntgen direkt jag kommer hem från rehab. (Nu slår det mig att jag kanske skulle ha bett honom kolla i Uppsala om tid nästa vecka! Ja ja, det är för sent nu och det kan vara skönt att bara få vara nästa vecka).

Först blev jag irriterad över att jag ska behöva vara min egen läkare! Han hade inte läst på, eller fått info om att detta var en återkommande förändring och utifrån det planerade han undersökningar. Om jag inte börjat ifrågasätta och tycka en massa så hade jag genomgått en smärtsam och obehaglig undersökning kanske i onödan. Men, han var så jäkla bra i sitt bemötande och förhållningssätt och han hade ingen som helst prestige i att ändra sig när han insåg sitt misstag. Som han dessutom erkände och inte försökte bortförklara! Stor eloge till honom för det! När han hade hela bilden klart för sig fann han det sannolikt att det är ascitesen som orsakar flödeshindret och då var röntgen en självklar undersökning att börja med. Behandlingen blir den samma, stent, eller rör, inopererad i urinledaren för att vidga upp och se till att flödet blir bra. Han sa flera gånger att vi inte får äventyra den enda njuren jag har. Om den tar för mycket stryk kan jag inte få behandling, och dit vill vi inte sa han. Nej det vill vi inte, men..... jag vill ju inte ha behandlingen heller men jag vill såklart ha möjligheten att ta till den. Ingreppet med slangen blir ett kapitel för sig. Sövas? Nope! I den här branschen ska man tydligen utstå smärta och obehag både högt och lågt! Undrar varför det är så? Är det så svårt att se till att vi som är kroniskt sjuka ska lida så minimalt det bara är möjligt?
Tydligen 😔. Jag skulle bli suiderad iallafall sa han. Om det inte innebär att narkosläkare är med och ger mig dunderdose, då gör jag det själv. Då blir det dubbla morfindoser mot när jag tappas. Nu pratar vi KÄNSLIGA ställen där de ska stickas med både det ena och det andra 😱🤪.

Skönt att urologen var så bra och professionell som han var. Det känns gott iallafall. Nu återstår att vänta på röntgentid, förhoppningsvis v 49. Sen är det bara resten kvar. Ja på måndag träffar jag ju gynläkaren och får väl veta lite mer kring hur det ser ut då. Han lär ju se med ultraljudet, om jag känner rätt, att det fylls på vätska igen redan. Kan jag inte få känna fel den här gången? Please 🙏

Fortsättning följer på detta spektakel. Får se vart vi hamnar med allt. Nu är det iallafall dags för skönhetssömnen!

Oro Och sorg

Mår inte alls bra just nu. Oron gnager i mig kring njuren och den här förbenade bukvätskan. Jag tänker att det kanske hör ihop? Ingen aning, men målar fan på väggen. Är rädd att cellgifterna förstör njuren så att den förlorar sin funktion och att det är början på det som orsakar Ascites nu. Att cellgifterna bryter ner mina inre organ är jag fullt medveten om, men nu känns det så påtagligt. Fast jag vet ju inte säkert heller att det är så, att njuren håller på att lägga av.

Mina älskade tjejer säger att dom självklart donerar en njure till mig om jag behöver. Jag är så tacksam för att dom tänker så, men frågan är absolut inte självklar för mig. Det är många aspekter kring det, om deras egen hälsa och framtida eventualiteter. Och, jag undrar ju hur sjukvården skulle ställa sig! Skulle man kosta på och göra sig besväret att genomföra en organdonation för en människa som har kroppen full i cancer? Är det ens försvarbart? Och skulle min kropp orka med det?

Nu känns det tungt igen. Jättetungt. Hamnar i moll-läge och tänker de svartaste tankarna. Ibland känns det som det får gå som det vill. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte kriga hela tiden och bara få bakslag. Och ibland är det självklart att jag ska kämpa till sista andetaget. Det finns alltid hopp! Så länge det finns liv, finns det hopp. Men hopp om vadå?

Har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Fast Jocke finns vid min sida hela tiden är det svårt att dela alla tankar och känslor. Och det blir påtagligt ensamt, smärtsamt och tungt ibland. Jag inser också att jag ÄR ensam (förutom Jocke) och det gör också ont! Det här med relationer, närhet, samhörighet och tillhörighet blir tankar och känslor som tränger sig på och det gör riktigt ont ibland. När tankarna kommer kring vad den här sjukdomen innebär, vad som komma skall och att den bistra verkligheten gör sig påmind genom komplikationer, ja då kommer de mörka tankarna. Jag går ner i källaren och blir sittandes där. Och då kommer även tankarna om relationer..... om vad som är viktigt. Hur olika vi alla är i hur vi tänker, agerar och prioriterar. Utan att kasta någon skugga på någon, vare sig på andra eller på mig själv, så kan jag bara konstatera att jag önskar att det vore annorlunda.

Jag känner en stor sorg över hur det är. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig riktigt. Jag behöver ta mig upp ur källaren snart. Det är jävligt ohälsosamt att vara där för länge. Det drar, det är fuktigt, mörkt och kallt och så jävla ensamt och sorgset. Jag behöver nog hjälp upp....

Livet. Det går upp.....och sen går det ner. Och så går det upp igen.... det är väl så livet är. Men nu har det gått neråt lite för länge. Och lite för mycket. Nu skulle jag verkligen behöva en annan riktning, om än bara lite 🙏

tisdag 21 november 2017

Matdagbok dag 12

Idag blev det i gen ordning med mattiderna. Frukosten åt jag kl 11 och gjorde då en smoothie på banan, kivi och hallon. Tog en halv näve cashewnötter oxå.

Lunchen hoppade jag faktiskt över. Klockan blev så mycket så jag tig en banan bara. 

Middagen blev en sallad med fetaost och oliver, blomkåls- och broccolimos med krispiga grönsaksbullar. Hade aioli till också. Gott! 

På kvällen blev det ett par knäckemackor, gjorda på bovete och durramjöl. Alltså nyttigt och glutenfritt 😊. 

Tror jag fyller på vätska i magen igen😩. Blir trött, ledsen och orolig. Nu är det inte kul alls. 😢

Matdagbok dag 11

Frukost i går var yoghurt naturell med blåbär, hallon, granatäpple och banan.

Lunch var aubergine- och zucchinigratäng. (Nu är den äntligen slut 😊) Den är god men det blir tradigt!

Middagen blev faktiskt rödspätta och äggsås. Med potatis. Gott som attan var det! I te enligt planen men det blev så.


söndag 19 november 2017

Matdagbok dag 10

frukost idag blev naturell yoghurt, en stor näve granatäppelkärnor, hallon och blåbär och en banan.

Till lunch bjöd vi in oss själva till Helen och Petri och fick heta räkor med rus och bönpasta.

Till middag åt jag aubergine- och zucchinigratäng och sallad.