fredag 20 oktober 2017

Mår allt bättre

Har känt mig lite trött och sliten efter behandlingen i onsdags. Har haft jättesvårt att sova och vaknar stup i ett. Känner dock att min egna energi kommer allt mer tillbaks och jag mår bättre och bättre. Jag har promenerat, pysslat lite i trädgården men mest tagit det lugnt. Vi håller på att byta bank just nu och det är jättemycket som ska ordnas med kort, konton, autogiron och e-fakturor! Tar jättemycket tid! Men nu tror jag det är så gott som klart 😊.
Idag har jag kört med lövblåsen på altan och rensat hängrännorna från löv. Vi fick hit slambilen som tömde vår brunn inför vintern och det känns bra att ha fått det gjort.

Jag har fått programmet till rehabveckan jag ska till Frötuna gård utanför Uppsala v 48 och det ser ut att vara ett jättebra upplägg med inslag som tilltalar mig. Mycket yoga och mindfullness, promenader, egen tid för behandling och annat smått och gott. Ser verkligen fram mot att åka dit.

I morgon ska vi åka och hälsa på Daniel. Ja och Angelica också förstås 😊. Ska bli så kul att se hur de bor och hur de har det. Saknar honom mycket. Saknar alla mina barn, hela tiden, varje dag, varje sekund ❤️.

Jag har kommit igång med kosten lite grann nu. Börjar allt mer återgå till att äta ”rätt” och det känns bra. Har varit noga med mina kosttillskott och andra preparat. Fick kontakt med en kvinna som är insatt i Omega3 - och 6 balansen och vi hade i går ett långt och intressant samtal. Jag känner till sen tidigare att de allra flesta av oss har alldeles för hög halt omega 6 i förhållande till omega 3. Balansen bör vara 3:1 men ör ofta betydligt högre. Det skapar tysta inflammationer i kroppen vilket gör oss sjuka. En kvinna vid namn Budwig forskade om dessa fettsyror för många år sen och kom fram till att  obalansen leder till bland annat cancer. Hon utformade en behandlingsmetod som hon med stor framgång använt på cancerpatienter. Hon är död nu men hennes dotter har fört hennes forskning vidare och det finns en behandlingsklinik som heter Budwig center. Iallafall, den här kvinnan jag pratade med, Eva, säljer balansoljor för att återställa balansen, vilket man testar genom att analysera blodet. Jag har beställt ett paket som innehåller två tester och olja för ca tre månader. Man börjar med att skicka in ett test för att möta fettsyrorna och gör om testet efter, jag tror det var 120 dagar. Jag tror att det är jätteviktigt att få ordning på denna balans för att få bukt med inflammationer, och därmed stärka immunförsvaret och hjälpa kroppen att läka. Så om jag nu får ordning på fettsyrorna och balansen mellan hormonerna så borde jag vara på god väg 😊.

Nu är det nattinatt ❤️

torsdag 19 oktober 2017

Behandling idag

Det gick bra, allt flöt på och jag sov mest. Efter behandlingen hämtade mor och far mig och vi åkte och hämtade Emelie och hon och jag blev avsläppta på Erikslunds shoppingcenter. Emelie köpte jeans, tröjor och höstskor. Och JAG köpte höstskor! Jag som har sååå svårt att hotta skor jag gillar sprang på dessa direkt jag kom in i skoaffären och dom bara skrek: KÖP MIG, KÖP MIG! Så det gjorde jag 😊. Så nöjd över att jag hittade dem. Riktigt snygga och riktigt sköna!

Vi kom hem ganska sent. Slängde ihop mat och hamnade i soffan. Hade tänkt titta på den nya serien ”Saknad” i kväll men hamnade i Emelies rum för lite mor/dotterprat. Det var mycket bättre och viktigare än tv:n😊. Hon har mycket att bära och har det tufft lillsnufflan ❤️. Det är inte lätt att vara i hennes ålder, 13, snart 14. Hormoner, kompisar, killar, skola, en sjuk mamma mm, mm. Det är tufft!
Önskar så att jag skulle kunna böra allt jobbigt åt henne men det är ju inte möjligt. Kan bara försöka finnas där och göra det bästa av situationen.

Den här sjukdomen. Den här situationen. Den tar musten ur oss ibland. Ibland kommer den plötsligt så nära och tar över. Helst de här dagarna när jag fått behandling. Min kropp och min hjärna är så påverkade av cellgifterna. Jag blir extremt trött och orkeslös, lättirriterad och arg och ilskan står inte alls i proportion till vad som utlöser den. Jag kan bli så arg och upprörd att det pulserar i tinningarna över nån sim kör illa i trafiken😳! Det är inte riktigt sunt. Och jag blir arg och irriterad över saker jag normalt inte bryr mig om. Jag försöker hålla tand för tunga, men det är jättesvårt. Det är precis som att cyton ”tar över”. Jag kan bli riktigt ”pompom” också, svårt att ta in och förstå saker snabbt. Som ex, Emelie är skyldig oss pengar och jag säger att vi kan göra så att hon får stryka hälften av summan, men då måste hon lägga dessa på att köps skydd till sin mobil (som ofta går sönder). Så åker vi och köper dessa saker till mobilen, som jag betalar och så drar jag av motsvarande summa från hennes skuld. Så, nu har hon bara hälften i skuld och JAG betalade sakerna! Det är TUR att jag inte jobbar på bank säger jag 😂. Det tog en bra stund innan jag rent logiskt förstog hur fel jag tänkte. Jag är absolut ingen Einstein men lite mer logisk än så är jag normalt. Syndromet är allmänt känt i cellgiftsträsket som ”cytohjärna”. Det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande att känna att man inte riktigt är sig själv. Jag har många gånger hamnat i dråpliga situationer som känts pinsamma, då jag inte har fått ihop det. Men, det är bara att gilla läget just nu och göra det bästa av situationen. Men det är tufft och det sliter! 😩


Den här sjukdomen och allt som hör till den, påverkar ju mig mycket, men den påverkar också min familj och nära vänner. Jag kan bli så djupt ledsen över vad både jag och andra får lov att gå igenom på grund av detta. Jag lastar inte mig själv eller någon annan, men känner en så fruktansvärt djup sorg över hur det blivit och hur det är. Varför ska någon tvingas genomgå allt det här?

onsdag 18 oktober 2017

Huvudvärk från helvetet

Vaknade i natt vid 02-tiden och hade ont i huvudet. En märklig huvudvärk, som släppte lite då och då men som sen tog fart igen. Lyckades somna om en stund men vaknade snart igen av att huvet dunkade och det blev bara värre och värre. Vid 04-tiden gick jag upp och började desperat leta efter Alvedon och Ipren! Utifrån min lever undviker jag Alvedon som pesten, men när jag får så här huvudvärk har jag inget val. Jag hade ont i huvet så att jag ville kräkas och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det släppte lite när jag satt eller stog upp så jag tog mitt täcke och gick upp och satte mig i fåtöljen. Hittade en halv Alvedon och en Ipren som jag tog och tog även en morfintablett då jag hade kraftigt ont i nacken och i bröstryggen. Somnade sittandes efter en stund men så fort jag försökte lägga mig ner började huvudet dunka igen. Efter en timme kunde jag ligga ner utan att huvudet kändes som att det skulle sprängas och till slut lyckades jag somna om.

Fy vilken natt. Har sällan eller aldrig haft sån huvudvärk. Jo, en gång för många år sen, när jag hade fått en garagedörr mitt på huvudet, fick jag en sån huvudvärk mitt i natten. Då konstaterades sen att jag hade fått ett diskbrock i nacken, så då kunde jag förstå smärtan. Men nu? Vad som orsakade detta vet jag inte, men jag hade som sagt kraftigt ont i nacken och i bröstryggen. Tankarna går så klart till tumörer. Att det är dem som spökar. Min första tanke var att jag fått tumör i huvudet, eftersom smärtan var så plötslig och intensiv och inte ville ge sig. Sen gick tankarna till att det är tumörerna i skelettet som växer och som orsakar smärtan. Det behöver ju inte vara någonting av detta och vad det berodde på kan jag bara spekulera om. Nu är den borta tack och lov och jag känner av i hela kroppen att jag tagit läkemedlen :-(. Känner mig matt, trött och har svidningar i magen. Som ett brev på posten.

Idag är det dags för behandling igen. Dos ett i kur tre. Får se vilka biverkningar jag bjuds på den här gången. Hoppas jag klarar mig hyfsat. Har en tanke om att jag ska orka springa i affärer på Erikslund med Emelie och mamma efteråt. Vi får se hur det blir med det....

Ha en bra dag allihop. Det ser ut att bli fint väder idag. Här skiner solen och himlen är blå. Ska försöka ta mig ut på en promenad innan jag ska iväg och lägga mig i sjuksängen. Pöss!

Läkarbesök

I går var jag och träffade min onkologläkare. Besöket var extrainsatt utifrån att jag varit så dålig och tanken var att vi skulle stämma av läget och besluta om röntgen skulle tidigareläggas. Cancermarkörprovet hade inte kommit ännu tyvärr, men blodstatus var klart. Alla prover ligger bra, till och med jättebra! Mina levervärden har blivit bättre, fortfarande en observationsstjärna i provsvaret med det är en minimal förhöjning. Även mitt HB och vita blodkroppar ligget bra. Inga avvikelser kring kalium och kalcium heller. Jag äter fortfarande en medicin, Spironolactone, som är vätskedrivande och kaliumbevarande, och det ansåg hon att jag ska fortsätta med ytterligare en tid för att hjälpa kroppen att göra sig av med vätskan. Hon tänker att kroppen kan behöva hjälp ytterligare en tid och jag har ju fortfarande kraftiga stasmärken efter kläder, så jag har fortfarande för mycket vätska i kroppen. Jag fortsätter med den ett tag till.

Jag tog även upp det här med morfinet. Hon skrev ut 5 mg, den svagaste som finns, så att jag kan använda dem till nedtrappning. Hon sa att det är ovanligt att cancerpatienter blir beroende men att det händer. Det kan då vara svårt/jobbigt att bli av med de sista mg och om jag får svårt med det ska hon remittera mig så att jag får professionell hjälp. Jag tror dock inte att det behövs. Jag är så jävla envis och beslutsam om att bli av med morfinet, så jag är ganska säker på att jag fixar detta själv. Jag tänker dock inte pina mig så att jag mår för dåligt och behöver det ta tid, så får det göra det. Som min läkare sa, "ta den fighten när du är i fas", och det är så jag tänker också. Alltså, om det blir för kämpigt så väntar jag ett tag till, men jag ska gå in för att bli av med det redan nu.

Läkaren berättade att hon hade gått igenom hela min journal på morgonen för att få ett helhetsgrepp. Hon konstaterade att min sjukdom har varit ganska stabil, oavsett om jag haft behandling eller inte, och att det som utgjort ett bekymmer är just Ascitesvätskan. Vi pratade om orsaken till denna, då det inte synts något på röntgen. Hon känner sig ganska säker på att vätskan orsakats av förändringar i bukhinnan. Hon sa att det gjorts tester på bukvätskan som visar att den innehåller bröstcancerceller och detta tyder på att det finns en spridning i bukhålan, någonstans. Eftersom jag tidigare har haft förändringar i bukhinnan är det sannolikt att det är därifrån det kommer igen. Hon sa att det kan vara svårt att se dessa förändringar på röntgen då det behöver vara ganska stora förändringar för att det ska synas. När det handlar om förändringar i bukhinnan är det inte knölar utan förtjockningar av bukhinnan, eller knottror i mer eller mindre omfattning.
Vi kunde också konstatera att tumörerna i skelett och lever inte en enda gång har vuxit sedan diagnos. De har stått still eller minskat under de här dryga två åren, vilket hon sa var förvånande och inte förväntat. Hon sa att den behandling jag själv ger mig sannolikt spelar roll i detta och det kändes så jäkla skönt att hon sa så. Hon sa med ett skratt, att hon förväntar sig att jag kommer att avbryta cellgiftsbehandlingarna snart igen och återgår till alternativa metoder utifrån hur hon lärt känna mig :-) .

Läkaren berättade att hon skickat en förfrågan till bröstcancerexperten på mottagningen, (den läkare jag hade först och som jag "bråkade med" kring att få sova när de skulle tappa min lunga på vätska), om olika behandlingsalternativ för mig, eller om det finns några studier som kommit lite längre, som jag skulle kunna vara med i. Hon berättade att det kommit lite nya läkemedel som varit framgångsrika och som inte är cellgifter, men hon var osäker på nyttan av dem för min del. Hon är engagerad och vill så väl och jag högaktar henne för det. Tänk om hon för en stund skulle kunna kliva ur sin roll som landstingsläkare och kunde prata fritt om behandlingsalternativ och teorier om alternativ osv, jag tror det skulle vara hur intressant som helst :-). Men men, hon har sin profession och jag vet att hon inte kan säga vad som helst. Men det känns riktigt bra att hon utifrån sin medvetenhet om min inställning och vilja, försöker göra vad hon kan för mig. Jag litar på henne som läkare och jag respekterar henne både som läkare och person och jag känner att hon respekterar mig och mina val, även om hon inte kan gå mig till mötes i allt jag vill.

Ja, allting såg bra ut och hon bedömde att min situation just nu är stabil, vilket jag själv känner också. Vi kom överens om att jag tar en kur till, alltså tre doser cellgifter och sedan gör jag en röntgen och efterföljande besök hos henne igen för bedömning om fortsatt behandling eller inte. Det känns bra så här långt, även om det inte känns bra att ta mer cellgifter. Jag skulle så gärna vilja slippa dem....tänkt om jag kunde må så bra och få så bra resultat som jag hade första halvåret 2016. Vill verkligen dit igen....och ska kämpa för att komma dit. Jag SKA dit, så är det bara :-).









måndag 16 oktober 2017

Healing och mat

I går var jag till Owe för första gången på jättelänge. Att prata med någon som är övertygad om kostens betydelse för självläkning, vikten av inre lugn och ro osv, gav mig lite mer inspiration till att försöka hitta tillbaks till där jag var förut. Det är månade sen jag tog promenader, sen jag mediterade, utövade qigong och djupandases. Det är månader sen jag åt ”min” kost och inte slarvade dagligen..... av förklarliga skäl kanske då jag varit riktigt dålig. Men nu börjar det bli hög tid att återgå till det jag vet är bra för mig och för min kropp. Owe gav mig verktyg till att kunna ge mig själv (och andra) Reiki healing och det ska jag göra till en daglig rutin. I det inryms även meditation och jag tänker att jag även kan djupandas samtidigt.

Ytterligare inspiration fick jag idag när jag besökte en vän, som också är sjuk i cancer. Hon använder samma alternativ som jag till viss del, men använder mycket annat som jag inte gör. Hon och hennes man är jätteduktiga med kosten och de bjöd på både lunch och fika idag och jag blev taggad att komma igång. Jag fick många nya recept och tips och idéer kring kosten, vilken jag är övertygad om är grunden för att läka kroppen. Absolut inte bara kosten, men den banar väg för möjligheten att läka. Utsätts kroppen för belastningen av skräpmat, gifter och skit så rubbas balansen och hela systemet får en massa fel och brister. Nu har jag ätit min sista pizza, på länge! Inget mer bröd, snabba kolhydrater, processat kött osv. Nä, nu ska jag återta kommandot över mitt liv! Kanske ännu viktigare nu när jag får cellgifter, så att kroppen inte säckar ihop helt av alla gifter. Bättre att stötta kroppen och stärka immunförsvaret så mycket som möjligt.

Det känns tydligt att dessa månader med skräpmat har triggat igång suget igen. Suget efter just skräpmat. Det är så lätt och går så snabbt att falla tillbaks i gamla mönster. Och mår jag bra av det? Svar NEJ! Min psoriasis har börjat blomma igen, mins leder värker så att jag börjar få svårt att sova. Det värker i axlar och höfter när jag ligger på sidan, för att lederna eller ledkapslarna är inflammerade, igen! Av skräpmat! Det är jag övertygad om!

Jag vill må bra. Så bra som möjligt. Jag vill leva. Så länge som möjligt. Jag tänker göra det JAG kan för att må så bra jag kan och leva så länge som möjligt.

Hej då pizza, korv, ost och kaviar! Hej då makaroner, skinka och grädde!

Hej frukt, grönsaker, nötter, frön, bär och kokosolja. Hej chaga, gurkmeja, kikärtor och linser!
Det är banne mig inte fy skam det heller och mörk toppen och smaklökarna vant sig igen smakar det andra illa! Been there, Done that. Det tar ett tag, men när jag kommit över tröskeln vet jag att jag mår så mycket bättre.

I dag var AH-teamet här. De satt nål i porten och tog prover. Nålen fick sitta kvar då jag ska få behandling på onsdag. I morgon är det läkarbesök. Jsg ska be om en tidigare röntgen då jag är orolig över magen. Jag börjar känna av något igen och har ökat ett par kg i vikt. Som alla andra gånger vill jag hoppas att det är nåt annat, men vad är oddsen för det? Ännu en anledning till att skärpa mig med kosten! Idag har jag på tal om något annat, klarat mig på halv morfindos! Så skönt. Kör på den nu tre dagar och halverar sen igen..... sen borde det vara över.

Nu är det god natt. ❤️

söndag 15 oktober 2017

Wallmans Salonger

Igår var jag och Jocke till Stockholm och besökte Wallmans salonger! Vi åkte tåg från Sala kl 13 och tog in på Clarion Hotel. Fint och mysigt rum! Vi slappade en stund och tog varsitt glas vin. Kl 18:30 började uppträdandet på Wallmans. Superduktiga artister! Artisterna tog emot när vi kom, visade oss till bordet, serverade oss hela kvällen OCH uppträdde. I pauserna mellan uppträdandena blev vi serverade en fyrarätters middag,av artisterna, som var suveränt god! Det var kalvfile till förrätt och till varmrätt fick vi först fylld pasta och sen oxkind med tryffelrisotto (den var ingen höjdare). Till efterrätt var det chokladtartar med beyliesmous. Söt så man stog och dog, så den åt jag inte. Var dock tvungen att smaka och den var gudomligt god! Vi hade även jättetrevliga bordsgrannar 😊. Ja det var verkligen en hellyckad kväll. Vi var mycket mätta och belåtna när vi återvände till hotellet. Och i morse åt vi hotellfrukost, som fick bra betyg den med. 😊

Kan inte nog tacka dig finaste Lotta för att du gav oss den här upplevelsen. Vi behövde verkligen ett avbrott från vardagen och att bara vara, och det här var perfekt för det. Tusen, tusen tack! ❤️❤️❤️



lördag 14 oktober 2017

Abstinens

Jag har ju den senaste tiden haft ont i kroppen som vid influensa och funderat över om det beror på cellgifterna eller morfinet. Nu är jag säker på att det handlar om morfinet.
Jag har ju helt slutat med långtidsverkande och tar vid behovs medicin morgon och kväll. Igår tänkte jag att jag skulle hoppa över den på kvällen för att se vad som hände. Fy fan säger jag bara. Det var ingen rolig kväll och en ännu mindre rolig natt :-(. Värk i kroppen, frossa och en känsla av att vara nedfrusen inuti, ont i magen och en allmän oro i hela kroppen. Har vaknat massor med gånger under natten och övervägde flera gånger att gå upp och ta en tablett. När jag vaknade i morse var det det första jag gjorde och efter ca 45 min infann sig lugnet. Googlade på abstinens av morfin och de stämmer in precis, så det råder ingen tvekan. Jag blir förtvivlad, rädd och frustrerad! Jag förstår nu så väl varför människor hamnar i ett morfinmissbruk när de blivit insatta på den här skiten. Ja, jag vet så väl att det kan vara absolut nödvändigt att ta morfin när man har smärta, att smärta i sig är skadligt för kroppen och så vidare. Så jag säger absolut inget om det. Men morfin är fruktansvärt beroendeframkallande. Jag tycker inte att jag har ätit det så värst länge och inte jättedoser, och ändå SKRIKER kroppen efter det nu. Inte mentalt alls, bara fysiskt och det är nog så jävligt. I dag ska vi till Stockholm och Wallmans och det finns inte en chans att jag klarar av det utan att ta tabletter. Utan tabletterna vill jag bara ligga i under en tjock filt i soffan och vara ifred. Jag ska ta den striden, men inte idag. Undrar hur lång tid det tar innan abstinensen går över? Räcker det med två tre dagar så är det värt att ligga i fosterställning och rida ut stormen. Men det kanske vore bättre att trappa ner mer långsamt, jag vet inte.

Jag har hela tiden varit starkt emot att ta mediciner i allmänhet och morfin i synnerhet. Men jag har läst och sjukvården har sagt, att när man tar morfin i proportion till den smärta man har, så blir man inte beroende. Det stämmer kanske, rent mentalt? Men det stämmer då inte rent fysiskt! Kroppen har vant sig redan och reaktionerna från centrala nervsystemet är hemska.

Ja,  jag får gilla läget idag i alla fall. Nu ska jag se vad som finns i garderoben och prova lite kläder till i kväll. Frågan är om man törs ta ett glas vin? Har inte druckit vin på månader..... ja, vi får se hur det blir. Recension av dagens upplevelser och bravader kommer sen.

Ha en bra dag och njut av solen!

fredag 13 oktober 2017

End of season

Nu är det verkligen på upphällningen i trädgårdslandet! Första frosten har satt sina spår på myntan och det börjar vissna och bli gult av alla löv. Jag planterade en liten pepparrot i somras och skulle ta upp en bit idag. Jösses vad den spridit sig 😳. Får se hur mycket jag ångrar den planteringen sen 😊. Tog också det sista av somnarmalörten som jag ska göra te av. Städade upp det sista bland krukor och annat och anser mig klar med odlingssskerns för vintern, förutom att vattenslangarna ska tas in.

Längtar till nästa vår då jag får sätta spaden här igen 😊

Det som återstår i växthuset är bland annat Physalis. Det finns många frukter som inte är mogna. Frågan är om de kommer att hinna innan frosten tar dem. Det kommer till och med nya blommor! 

En liten ynka gurka hänger kvar och väntar på att skördas 😊. 

Min trogna följeslagare Smilla, när jag är ute på tomten. Hon är runt mig hela tiden och följer även med på promenader en bit 😊

Tog en promenad och gick ner till sjön. Satt i solen och filosoferade en stund. Härligt väder idag!

Lekte lite med Snapchat oxå 😂



torsdag 12 oktober 2017

Igång hela dagen

Började dagen med att skjutsa Emelie till bussen, hem och åt frukost och åkte sen till jobbet. Var där ett par timmar och åkte sen till Sala och lunchade med en kollega och hade en jätte trevlig och mysig pratstund. Tack så mycket Marie, det måste vi göra om snart igen ❤️.
Sprang i några affärer och tittade på kläder sen, var även till hälsokostbutiken. Blev en sväng till Dollarstore för att köpa ett paraply. Det kan behövas så som det regnar nu, och det verkar hålla i sig också! Riktigt höstrusk och jag fryser konstant in i märgen! När jag kom hem tände jag en brasa och satte mig i fotöljen och vilade ett par timmar. Hämtade en glömd burk yoghurt hos chefen och Emelie hos Felix och sen var det kväll! Och godnatt 😊!

Ja, nu är jag trött men inte slut och det känns så bra. Det känns så bra att kunna vara igång, att ha energi till att vara på benen och inte ligga nästan dygnet runt. Jag har helt slutat med de långtidsverkande tabletterna nu men behöver ta korttidsverkande fortfarande. Ska avveckla dem också snart.

När jag var på jobbet pratade vi om att jag ska börja jobba lite smått. Jag siktar på att börja med ett par timmar i veckan och känna mig för. Ta det jättelugnt, ett steg i taget och verkligen känna efter hur jag mår och hur det påverkar mig. Jag kommer att få administrativa uppgifter och inte gå in i ärenden. Så får vi se hur det utvecklar sig. Jag tror att det kan bli jättebra. Jag känner att jag behöver något annat att tänka på, se något annat än Ljömsebo och inte hela tiden vara i sjukdomen! Ja, det ska bli riktigt roligt! Jag längtar efter att komma igång och på sikt vill jag ju jobba ”på riktigt”, med ärenden, vägledning, utveckling och allt annat som liggen i uppdraget som arbetsledare.

Ja, nu återstår inte så mycket mer än att sova! Emelie åker till sin syster i morgon och kommer hem på söndag. Vi åker till Stockholm på lördag och ska på Wallmans! Det ser jag mycket fram mot och är glad att jag blivit så pass pigg så att jag orkar åka! 🙏

Ha det så gott ❤️



onsdag 11 oktober 2017

Besök idag

Idag fick jag besök av min kära mamma och Kära Birgitta ❤️. Fick denna vackra höstblomma, så fin. Nu är här fullt av vackra blommor! Härligt att titta på nu i höstrusket 😊.
Vi käkade lunch och fikade, hade trevligt och mysigt några timmar. Hade tänkt att ta en promenad på EM men hamnade i soffan tills det var dags att åka till Sala för utvecklingssamtal med Emelies lärare.
Ja så mycket mer har det inte varit idag. I morgon ska jag göra ett besök på jobbet, det ska bli trevligt!

Fick besked nu i kväll att en nära vän ligger på sjukhus, då han ramlat ner från ett tak! Änglavakt hade han, som trots att han skadade sig i huvud, nacke och rygg, inte kommer få bestående skador. Ännu en gång blir man påmind om hur skört livet är. Ta hand om er och era kära ❤️.

Carpe Diem ❤️

tisdag 10 oktober 2017

Lite blandat

I lördags fick jag besök av Lotta och hon hade med sig den här fina  höstblomman.  Jättefin!
Vi fikade och hade en trevlig och givande pratstund. Alltid lika trevligt att träffa Lotta. En underbar människa som har ett enormt stort hjärta och genuint intresse för andra människor. 

I måndags träffade jag ytterligare en fin och Go människa, min chef Anna. Vi var ut och åt lunch i Sala och det var jätte trevligt! Blir alltid så sugen på att börja jobba när jag träffar Anna! Saknar verkligen mitt jobb när jag inte mår allt för dåligt. Fick denna vackra blomma och den lilla hjärtskålen av Anna och kollegorna.


Idag har varit en hemsk dag, då jag haft såååå ont i kroppen! Hoppade över morfintabletten i morse och förmodligen var det därför jag hade så ont. Jag har haft ont, frusit in i märgen och svettats om vart annat. Tvingade mig att laga mat men hamnade i soffan direkt efteråt. Jocke överraskade med att komna hem tidigt och vi tog en promenad på 2 km. Det var jättejobbigt och jag var helt slut efteråt. Tog en värktablett och mådde lite bättre sen. Vill verkligen bli av med dessa piller!!!! Avskyr att ta dem! Vet att de behövs ibland, jag vet....

Idag hade jag sjukvårdsteamet här för att ta prover. Kändes lyxigt att slippa åka in till  Sala idag då jag mådde så dåligt som jag gjorde. Jag hade per telefon bett dem kolla med läkare om jag ska fortsätta äta vätskedrivande läkemedel, och de meddelade att det ska jag. Varför visste de inte. Märkligt att ära dem när jag inte har vätskeproblem kan jag tycka. Ska ta upp det med min läkare när jag träffar henne nästa vecka. Jäkla pillerpicklande hit och dit!

Hoppas influensasmärtan ger sig snart. Det är slitsamt att ha ont hela tiden men det är samtidigt viktigt för mig att bli av med pillren. Det är lite som att " vill man vara fin får man lida pin". Men, inte hur mycket sim helst förstås. Nu ska jag iallafall sova. Får finbesök på lunch i morgon, av mamma och Birgitta. Det ska bli trevligt!

Natti natt 😴

söndag 8 oktober 2017

En tripp till Västerås

Idag var jag och maken in till Västerås och uträttade lite ärenden. Jocke hade tidigare varit på Runes färger och tittar på tapeter och golv och vi åkte dit för att titta igen, och beställde! Hittade en snygg fondvägg i kopparton och ljusa taperter till det och en supermjuk och skön heltäckningsmatta. Det innebär inköp av ny dammsugare också då den vi har är från 1800-talet och att hålla rent en sån matta kräver en bättre maskin. Men Jocke har lovat att städa, så det blir nog bra 😂.

Var sen till lite andra affärer på Erikslund och provade kläder. Ska ju på Eallnans på lördag och det skulle vara kul med något nytt att ha på mig tänkte jag. Provade kläder i två butiker, sen vrålvärkte kroppen resten av kvällen. Det blev många timmars springande i affärer totalt sett och det tog på kroppen och orken. Åkte hem och la mig i soffan medan Jocke fixade tacos. Körde ett program på frekvensapparaten och tittade på tv. Nu återstår bara att sova.

Allt gott❣️

fredag 6 oktober 2017

Kycklign och rostade grönsaker

I dag lagade jag något riktigt gott. Lade kycklingfile i en långpanna. Skar paprika, rödlök, vitlök och potatis i mindre bitar och la runt kycklingen. Hade på olivolja, salt, peppar och hackad rosmarin och masserade in det i kycklingen och grönsakerna. Jag anger inga mått för jag vet inte exakt hur mycket jag använde och jag tänker att det är en smaksak ändå :-)

Kycklingen och grönsakerna körde jag i ugnen på 220 grader i ca 20 min. Rörde om och körde ytterligare i 10 min med ugnen på grillfunktion.

Till detta gjorde jag picklad rödlök.
En stor rödlök strimlades. La den i 1 dl ättika, 2 dl steviasocker, 3 dl vatten, en kruka persilja, salt och peppar. Lät detta stå i kylen medan maten i ugnen blev klar.

Gjorde även en kall sås på
2 dl majonnäs, zest från en citron, 1 krm cayennepeppar och 2 rivna vitlöksklyftor. Blanda och låt stå i kylen.

Det blev riktigt gott! Den picklade löken och majonnäsen "gifte sig" verkligen och var suveränt gott till kycklingen och grönsakerna.

Jag gjorde så som jag har beskrivit här, men originalreceptet finns på www.köket.se och sök på Sandra Mastio och nyhetsmorgon så hittar ni det.

Rosa bandet och dagsformen

Nu är det oktober och rosa bandets månad. Jag har tidigare sponsrat rosa bandet genom att köpa både band och annat, men jag har slutat med det. Märkligt kan man tycka, eftersom jag själv är drabbad av cancer, men jag har ärligt talat blivit skeptisk till detta Jippo.

Man säljer produkter som innehåller både socker och annat som är cancerframkallande, och låter en del av kostnaderna för produkten gå till cancerfonden. För mig blir det på något sätt helt fel i huvet. Ska jag köpa sockerstinna produkter för att sponsra cancerfonden när jag vet att socker bidrar till att vi får cancer och göder cancerceller? Och ska jag sponsra cancerfonden som ger kostråd, som går stick i stäv mot vad jag är övertygad om är bra vid cancer? Nej, för mig blir det helt befängt faktiskt. Jag känner mig provocerad av detta jippo. För det är just vad det är.....

Det är naturligtvis inte så att jag inte vill gynna och bidra till cancerforskningen, men jag tänker att det finns andra sätt och andra organisationer. Jag skulle mycket hellre vilja stödja en organisation som är öppen även för alternativa behandlingsmetoder. Cancerfonden drar in enorma pengar varje år men vart går pengarna egentligen?

Det finns teorier om att läkemedelsbolagen inte är intresserade av att hitta botemedel till cancer då det finns så enormt mycket pengar att hämta inom läkemedelsbranschen. Det finns en hel uppsjö berättelser som gör gällande att det förekommer mörkläggning, motarbetning, mutor, hot och till och med mord, för att förhindra att alternativa metoder och preparat ska bli erkända som botemedel till sjukdomar i allmänhet och cancer i synnerhet, då det inte går att söka patent på naturpreparat och därmed finns det inga pengar att hämta. Jag tror att det ligger mycket i detta. Jag blir allt mer övertygad ju mer jag läser om detta. Och läkemedelsföretagen är i allra högsta grad inblandade i cancerfonden. De var till och med delaktiga i att grunda cancerfonden. Läkemedelsföretagen är med och styr över fonden, vilken information de ger ut, vad de forskar på, vad de väljer att lägga alla pengar på. Det får det att smaka illa i min mun och jag vill definitivt inte vara med och bidra till detta.

Ett annat fenomen nu i oktober är att det florerar massvis med kedjebrev på Facebook, som uppmanar folk till att sätta hjärtan på sin status, eller att man ska skriva olika saker på sin status för att visa att man bryr sig, att man ska tänka på de som är sjuka i cancer osv.....jag blir överöst av uppmaningar från folk som markerar alla i sin kontaktlista och skickar dessa kedjebrev. Jag är så trött på dem så jag kräks. Jag förstår att folk menar väl, men vad i hela fridens namn blir annorlunda för att jag sätter ett hjärta på min facebooksida? Eller om jag klistrar in ett meddelande på min sida, vilket är en kopierad text som är ändrad och felaktigt skriven, och som ska visa att jag bryr mig om de som på något sätt är drabbade av cancer. Det förändrar inte ett dugg och jag har så svårt att tro att någon som har cancer känner min sympati och stöd genom att jag gör detta. Jag gör det då inte. Jag skulle mycket, mycket hellre vilja att någon som bryr sig och vill visa sin sympati, skickar ett meddelande personligen till mig, skickar ett sms, slår en signal eller något annat som är personligt till mig, och inte bara i oktober utan när som helst. Varför gör man detta till ett jippo? Skicka ett sms till någon som är sjuk för att du bryr dig och vill visa omtanke, inte för att du uppmanas att göra det på Facebook. Det förlorar värde, i alla fall gör det det för mig!

Vi är alla olika och alla gör som de vill, naturligtvis. Men jag måste säga att jag inte känner mig ett dugg stöttad eller brydd om genom detta. Men det är jag det.

Idag har jag mått riktigt bra! Jag har haft ork och energi att hålla på i trädgården i flera timmar. Jag har fått gjort allt jag hade tänkte och behövde göra. Städat ur växthuset, planterat om örter, städat bland mina krukor osv......känns riktigt, riktigt bra. Vilade sen en stund på soffan och lagade sen mat. Gjorde en rätt som jag såg på tv4 morgon här om dagen och det blev såååå gott. Lägger ut receptet, för det är väl värt att testa!

Det känns på orken och energin att jag är på väg att bli "återställd". Är fortfarande trött och hade lite ont i kroppen nu i kväll, men det är biverkningar från cyton, och det får jag räkna med. Får nog vara glad så länge det inte är värre än vad det är. Ska försöka komma igång med promenader nu så att jag får upp flåset lite, vilket verkligen behövs.

I kväll är jag helt solokvists! Eller det har jag varit hela dan. Emelie åkte till skolan i morse och gick sen med en kompis hem och de är några stycken som ska sova över. Jocke är i Rättvik med jobbet. Gör kontroller på Rättviks marknad.....Det har faktiskt varit riktigt skönt att vara helt själv så länge. Det är inte så ofta det händer. Har inte träffat en enda människa idag :-) Bara jag och mina katter!

Nu är det idol och fredagsmys. Myser med ett äpple och behandlar mig med frekvensvågor :-)

Ha det gott!

torsdag 5 oktober 2017

Besök och kanelbullar

Idag bakade jag ett alternativ till kanelbullar.. Jag gjorde två olika sorter. Förutom det här receptet ovan, gjorde jag ett recept utan cashewnötter och hade istället i 3 dl havregryn. Hade också i vaniljpulver och kardemumma i dessa och de blev mycket goda! Toppa med riven kokos ska det stå längst ner :-)
Jättegoda, som sagt men söta! Mycket kolhydrater i dadlar men man äter ju inte så många och ofta....

På eftermiddagen fick jag besök av Louise-Marie och Cleas. Dom hade med sig diverse blom- och grönsaksfrö att så nästa vår, egenodlade rödbetor, morötter och lök. Så nu ska jag juica! Kan inte bli nyttigare än så 😂. Fick även en rådjursstek! Mums! Det ska bli smarrigt att tillaga! Tusen tack för allt ❤️. 

Har varit ganska trött idag och har influensaont i kroppen. Det får gärna gå över nu! Men jag är ändå betydligt piggare än jag varit och så länge det går åt rätt håll är jag glad. De ringde från AH-teamet för att stämma av hur jag mår och vi kunde konstatera att de inte behövs just nu. Vi ska stämma av per telefon en gång i veckan en tid så får vi se hur det ska se ut längre fram.

I kväll var det fullmåne som lyste upp ordentligt ute! Härligt! Här i skogen blir det verkligen svart på kvällarna så månen blev nästan magisk!

Önskar er en god natt 🌺

onsdag 4 oktober 2017

Påtat i trädgården

Idag har jag varit ute några timmar. Fått lite gjort men tagit det lugnt och vilat mycket. Druckit chaga i solen och njutit av frisk luft. Underbart skönt. Jag har rensat ut det mesta ur växthuset. Har en gurka, några tomater och physalis som ska mogna klart, sen är det bara att skura ur. Eller om det får bli till våren, vi får se.
Skördade de rödbetor jag hade kvar. Inte många det var betor under. Lite grönkål hade klarat sig, och mangolden. Den höga växten på bilden är bladtemynta. Den trivs verkligen där. Den är mer än dubbelt så stor mot de andra jag har.
Fick ner örterna som stått i kruka i pallkragarna också. De ska stå där bara över vintern och vänta på att sättas ner i min örtagård i vår 😊. Ja det känns bra med dagens prestationer. Nu ska jag och maken fixa ordning så gott det hår i sovrummet, som är under renovering.

Ha en trevlig kväll ❤️

Orkeslös

Tyckte jag mådde lite bättre när jag vaknade i morse men känner efter en stund, att jag mår lika skit som igår ☹️. Trött och ont i kroppen. I dag skiner solen och himlen är klarblå så det tar emot att ligga på soffan i dag, men det är det enda jag egentligen vill. Eller det kroppen vill, rättare sagt. Men, jag ska trotsa min lekamen idag och ta mig ut på tomten iallafall. Kolla hur det ser ut bland mina odlingar som jag inte tittat till på länge. Skulle behöva plantera om några örter inför vintern då dom inte fryser ihjäl i sina krukor. Skulle behöva skörda de rödbetor som är kvar, och salladen! Min mangoldsallad har vuxit så det knakar och sist jag tittade var den jättefin. Men det var ett tag sen, som sagt! Ja, vi får se vad jag orkar med att göra. Tänker definitivt inte ta ut mig, men lite sol och frisk luft skadar aldrig!

Den här senaste behandlingen tog verkligen och sänkte kroppen! Det känns inget vidare när jag vet att kroppen är för svag för att orka läka, och att cellisarna härjar runt med immunförsvaret. Men de håller tumörerna på plats för tillfället vilket gör att jag slipper vätskan och just nu är det det som har företräde. Jag knaprar mina kosttillskott, tar tinkturer och de preparat jag har och vilken dag som helst ska jag återuppta att äta ordentligt också. Vilken dag som helst......

Nä, ut i solen var det ja! Ha en bra dag allihop ❤️

tisdag 3 oktober 2017

Influensasymtom

Idag har inte varit någon bra dag alls! Har ont i kroppen som vid influensa, trött och frossig. Usch! Sviter av behandlingen med stor sannolikhet och då innebär det att jag förhoppningsvis mår bättre i morgon. Det är så himla olika hur jag mår efter behandlingar. Ibland mår jag bra dagen efter, speedad av all kortison. Men så är det inte idag. Min största ansträngning idag har varit att duscha, så då förstår ni energinivån.

Go kväll på er! Med förhoppning om en piggare dag i morgon ❤️

Ettårsdagen

I dag är det ETT ÅR SEDAN en älskad människa som står mig nära, tog första steget till att förändra sitt liv! Att välja livet framför droger, det är stort! Grattis fina älskade du, för att du gjorde det val du gjorde och tack för att jag får uppleva det! Det är värt så mycket för mig, mer än du nog kan föreställa dig. Inget berg blir omöjligt att bestiga efter den resa du gjort med ditt liv. Du har visat att vilja kan försätta berg! Jag är så stolt över dig ❤️❤️❤️

måndag 2 oktober 2017

Kur 2, behandling 6 - livet återvänder

Så, nu är det gjort för denna gång med. Allt löpte på bra och som det skulle. Sov inte en blund under behandlingen fast jag var jättetrött.

Var till Sandra och barnbarn en stund efteråt ❤️ Goaste ungar ❤️❤️❤️ Behövde verkligen den dosen, även om jag hade velat vara kvar längre. Får se till att snart få en dos till 😊

Fortfarande ont i kroppen. Svettas kopiösa mängder ibland, fryser ibland. Jag måste komma ihåg att det är nyligen som jag låg i sängen cs 22 timmar per dygn, under flera veckors tid! Det tar på krafterna det med, att inte röra sig. Kroppen blir som förtvinad..... fel ord kanske.....musklerna blir orkeslösa, orkar inte bära riktigt. Där hjälper ju cellisarna till också och gör musklerna svaga. Kroppen behöver startas om helt enkelt och det får ta lite tid. Det är skönt att känna att jag är på gång iallafall. Flera personer jag träffat säger att jag mer och mer börjar likna mitt riktiga jag. Senast sa Sandra det idag, att jag börjar bli mig själv igen. Det känns skönt att höra att det syns utåt också. Blir som ett kvitto😊. Vågen fortsätter nedåt vilket känns UNDERBART HÄRLIGT! Smärtan över levern och i sidan är nästan borta också 😊.


LIVET ÅTERVÄNDER 🙏

CARPE DIEM ❤️

Ont i kroppen

Mår inte alls bra. Trött, tung i kroppen och influensaliknande smärta i kroppen. Funderar på om det kan vara abstinens av morfintabletterna? Har dragit ner en del och kanske har gjort det lite för snabbt. Vill verkligen ifrån dem! Framför allt de långtidsverkande och det är bara dem jag äter nu, morgon och kväll. Har ätit 30 mg morgon och kväll och drog sen direkt ner till 20 mg morgon och kväll och nu tar jag bara 20 mg på morgonen.....detta på ca en vecka. Kroppen vänjer sig snabbt vid medikamenter 😕.

På väg till behandlingen nu, sitter i taxin. Killen som kör mig idag, är samma chaufför som jag ringde och klagade på för ca ett år sen. Han hade litervis med rakvatten på sig, körde som en idiot och höll på att krocka med en lastbil. Det första han säger när jag sätter mig i buken var att han fick sparken och gick arbetslös i 7 månader tack vare att jag ringde hans chef och klagade. Och det var inte sant det jag sa, påstog han. Jobbig stämning i bilen. Jag gick inte in i någon diskussion utan sa bara att vi har olika uppfattnnngar om vad som hände den gången. Jag tog inte upp att han kallade mig rasist.....

Idag är det riktigt höstväder 🍁🍂🌧. Grått, mörkt och blött. Ett skönt väder att ligga i en sjukhussäng hela eftermiddagen. Efter behandlingen ska jag hälsa på min dotter och mina barnbarn en stund. Längtar ❤️

Ha det gott!

söndag 1 oktober 2017

Piggare

Till min glädje vaknade jag i morse och kände inte ett spår av det jag kände igår kväll. Tvärtom mådde jag vra och kände mig piggare än på länge. Skönt! Daniel och Angelica var kvar till lunchtiden. Jocke fick för sig att börja riva väggar här och Danne fick rycka in lite innan han åkte. På eftermiddan åkte jag och Jocke ut i skogen en timme och tittade efter svamp. Hittade några ynka gula kantareller och lite trattisar. Trattisar finns det nog gott om men jag orkade inte gå mer än en timme. Tilläggas ska väl att vi mest gick på grusväg, inte mitt inne i skogen när det är snårigt och kuperat, det hade jag nog inte orkat. Efter den här timmen var mina krafter slut och kroppen sa ifrån genom att börja värka som vid influensa. Nu ligger jag nerbäddad i soffan en stund.....

I morgon är det behandling. Dos sex redan.....sen en veckas uppehåll. Får se hur många doser till det blir Känner mig rädd nu för att sluta för tidigt så att vätskan ska fyllas på igen. Kommer nog att köra på med lite marginal.... vad nu det är 🤔.

Allt gott 💖

lördag 30 september 2017

Mycket mys och lite ont

Har haft en fin och mysig dag med nära och kära. Daniel blev ordentligt uppvaktad samtidigt som jag fick njuta av alla som var här! Jag fick både blommor och en present till och med 😊. Blommor av mamma och pappas grannar, Tojje och Agneta - tack så mycket 😊❤️ Och meditationskulor av mamma och pappa - tack så mycket 😘❣️.

Jag har mått ganska bra hela dagen men blur så klart trött ofta och mycket men dagen gick över förväntan ändå. Men sen på eftermiddagen började jag få ont i området där levern sitter. En molande smärta som även gör ont när jag trycker. Börjar även få ont bakåt i ryggen, relaterat till andningen. Känner också av ett tryck i mellangärdet. Inte smärta, men tryck och obehag. Tänker vätska i lungan igen ☹️. Hoppas jag har fel.....men det känns allt mer som förra gången. Ska avvakta utvecklingen i morgon och får väl ringa AH-teamet och rådgöra om det inte ger sig.

Nu är jag trött så jag ser stjärnor så nu släcker jag för idag. God natt på er ❣️

En supermysig kväll

Tog det lugnt hela dagen idag. Småplockat lite men mest vilat då jag skulle få besök, och ville spara på krafterna. Min bror med familj kom och hade med sig mat som tillagades hör för att fira Daniel som fyllt år. Han kom med flickvännen Angelica. Det var en så trevlig och mysig kväll! Så god mat, som smakade ännu bättre då jag bara tittade på när den tillagades! 😊. Middag och småprat till Idol och en allmän genommysig kväll. Tack ni underbara människor för att ni finns och förgyller tillvaron!
Saknade Jocke och Emelie förstås som roade sig på annat håll, men får njuta av deras sällskap i morgon ❤️.

Jag är fortfarande mycket trött i både kropp och själ men känner ändå att jag börjar få mer kraft. Jag toksvettas emellanåt för att sedan frysa, blir andfådd så fort jag rör mig och får snabbt ont i kroppen och framför allt i ryggen, när jag är uppe på benen. Måste vila ofta och mycket, men känner ändå tydlugtcatg det har vänt och är på väg åt rätt håll. Börjar våga ta ut glädjen för det nu! Så tacksam för att jag får krafter att snart kunna ta tag i livet igen 🙏.


fredag 29 september 2017

Frötuna gård och retreat

I dag fick jag mail från cancerrehabfonden, att jag preliminärt fått en plats på Frötuna gård och retreat under v 48, måndag till fredag! Jag ansökte för länge sen, till flera olika rehabcenter och hade nästan glömt bort att jag sökt. Jag var på rehab första gången jag blev sjuk och var då några dagar på Alfta Rehab. Det var jättehärliga dagar och jag fick mycket information kring både sjukdomen, kost, motion osv. Tyvärr gick det in i ena örat och ut genom det andra. Tog tyvärr inte till mig all information som jag önskar att jag hade gjort. Nu har jag mycket mer kunskap och känner att jag vill använda dessa dagar för att få ny inspiration, några dagar då jag bara tänker på mig själv, går inåt och fokuserar.....

Fokus på Frötuna är kost, yoga och samtal! Precis det jag vill ha! Och så ligger det utanför Uppsala, vilket är helt perfekt! Så nu har jag ännu något att se fram mot! Bara två månader kvar. Förhoppningsvis är jag mer på banan då också. Ja, det ska bli mycket trevligt!


torsdag 28 september 2017

Lite energi

Idag när jag vaknade köndecjag mig som en mosad brun banan. Klev upp på vågen, som visade minus, så det kändes bra. Kände mig seg hela förmiddagen. Seg, trött och tung i kroppen. Provade att göra den där fina melon-och kiviglassen som jag la ut bild på härom dagen, men det gick inget vidare! Blev bara en stor isklump av allting men jag hällde i lite yoghurt och mixade så det blev gott 😊. Hade det eminenta nöjet att betsla räkningar och vilade en timme.....eller var det två. Vaknade iallafall vid kl 16:30 och gick ut. Tänkte ta en promenad men hamnade i växthuset och började röja med mina plantor. Fick skäll av Jocke när han kom hem, som tyckte att jag kunde samla ihop energi innan jag gör av med den typ, men det gick faktiskt bra. Jag tog det lugnt och det fick ta tid och även om svetten sprutade så kändes det ok. Om det hade varit för två dagars en hade det inte funnits på kartan att jag fixat att göra det jag gjorde idag, så helt klart går det åt rätt håll! Tack 🙏 för det!

I helgen kommer mina barn hem och hälsar på. Daniel fyller år idag (grattis Danne 💫🌺❤️🎊💫) och ska firas här hemma. Det blir lite uppdelat med när syskon och andra kommer så det blir en späckad helg. Jag har förvarnat att jag kommer att inta soffläge så det är de inställda på 😂. Och Jocke han åker och fiskar med ett gäng killar, vilket varit bestämt sen länge. Så ja, det blir en spännande helg. Och en helg där depåerna kommer att fyllas på med energi genom närvaro av älskade nära och kära! Det finns inte mycket som slår kraften i det 😊.

Apropå energi så har jag fått en gåva som jag ser så enormt mycket fram mot att använda. Jag har tidigare berättat om änglarcjagcharci mitt liv och ännu en gång har denna ängel satt sitt avtryck ❤️. Jag och Jocke har fått guldbiljetter på Wallmans i Stockholm, inklusive en fyrarätters middag! Det var egentligen bokat tills på lördag men biljetterna gick att boka om. Jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna åka! Att jag får vara tillräckligt pigg så att jag orkar. Förra året vid den hör tiden hade vi biljetter till en teaterföreställning i Stockholm som vi fick avboka, så den här gången hoppas jag verkligen, verkligen att vi kommer iväg. Om två veckor har vi bokat. Lagom så att cellisarna har tagit ordentligt så att vätskan förhoppningsvis håller sig borta och denna lördag är under behandlingsuppehållet, så jag ur behandlingssynpunkt är som piggast och känner minst av biverkningarna. Tusen tack underbara Lotta, för ditt stora hjärta, din generositet och din enorma omtanke! ❤️ Vi skulle verkligen behöva komma iväg på detta och bara njuta av tillvaron en stund, glömma allt vad sjukdomar och elände heter och bara vara vi. ❤️

Nu ska jag sova och samla kraft och energi till i morgon, en ny dag! Allt gott till er ❣️

onsdag 27 september 2017

Hemmadag idag

AH-teamet ringde kl 9 och ville komma på besök kl 11. Jag hann fixa lite med mina vitaminer och örter innan och satt på en panna kaffe. Sen var jag slut! Har fortfarande inte mycket till energi ☹️. När teamet kom fick de syn på mina örter, mariatisteln på bänken, och frågade vad det var. Jag talade om att jag är intresserad av alternativmedicin och läkeväxter. De grymtade något och sa inget mer. Inget intresse där inte, men heller inget negativt antiprat, vilket var skönt.
Dom gick igenom vad dom kommer att kunna hjälpa mig med och vi kunde konstatera att just för tillfället är det inte så mycket. Vi ska göra en avstämning på onsdagar och blir det något där emellan hör jag av mig. Trevlig läkare och sköterska. Läkaren tig lite kontroller, puls och blodtryck och det såg bra ut. Hon klämde på magen och lyssnade på lungor och hjärta. Magen kändes inte vätskefylld men lungan på höger sida var svagare än den vänstra. Det kan bero på vätska men kan lika gärna vara då att den inte återfått full funktion sedan tappningen. Vi hoppas på det senare!
När teamet gick var jag helt slut. Åt lunch och la mig för att vila en stund. Vaknade av att Jocke kom hem 17:30!

Blev ingen promenad idag. Får ta en i morgon istället. Högst på prioriteringslistan står att betala räkningar och sen en promenad. Det SKA göras helt enkelt. Sen skulle jag vilja och behöva ta reda på fröna från min Mariatistel. Trodde alla var förstörda men upptäckte att de flesta var ok. Så de vill jag ta reda på innan de blir förstörda!

Efter att jag vaknade på EM i dag hade jag ont i höger sida igen ☹️. Jag hoppas verkligen det inte är vätska i lungan igen. 🙏 Om någon där uppe tycker om mig kan det väl få vara bra en stund nu! Jag behöver det. VI behöver det! Please 🙏

Allt gott❣️

tisdag 26 september 2017

Hemgång!

Ronden har nu varit här och allt klart för att jag får åka hem! Taxin är till och med beställd till 13:15 😊. AH-teamet ska komma hem till mig på EM för ett första samtal. Nu har läkaren satt ut furix som jag fått intravenöst så jag vet inte vad teamet ska göra? Städa och tvätta kanske? Eller hjälpa till med ombyggnad? Nä, knappast troligt. 😂

Det rinner på i dränet. Snart fem liter som försvunnit den vägen. Är snart nere på min ursprungsvikt, sa jag det? Bara ett par kg kvar! Så jäkla glad och lättad att jag kan röra mig igen och smärtan är betydligt bättre. Tack för allt stöd, telepatiska styrkeöverföringsr och kramar 🙏. Det har betydit jättemycket. Nu hoppas jag att det får vara så här ett tag. Helst för alltid förståss. OM det blir en nästa gång tänker jag inte tveka att söka direkt! Och att se till att få cyto omgående, om jag har slutat med den. För det är min plan, att sluta med cyto om ett tag. Men vi får se. Nu ska jag gå in för att bygga upp en stark och motståndskraftig kropp! Promenader så mycket jag kan och orkar och vad gäller motion och kondition ska jag jag sätta upp mål och delmål och se till att ha disciplin att hålla det! Ska även göra en planering kring kosten. Göra veckoplanering och se till att handla efter den så det blir ordning på torpet! Nu känner jag mig taggad att återuppta mitt liv! 💫 💃💫

Sovit gott i natt

Var ganska pigg i går kväll och låg och tittade på tv sent, men det ser jag som ett friskhetstecken 😊. Sovit gott hela natten och vaknade 6:30 av att en sköterska skulle byta dränpåse. Har ont i ryggen, höger sida över lungan som tömdes på vätska 😕. Hoppas det är ingångshålet som gör ont. Jag vet av erfarenhet från hålen i magen att dessa kan göra ganska ont innan de läker och det här såret sitter ju i ryggen och jag ligger på det hela tiden.

Hemfärd eller inte idag är frågan. Hoppas AH-teamet är klara för att börja nu. Det borde de vara tycker jag. Läkaren är ju åter från semestern och allt 😊. Hoppas ronden är tidig idag så att jag får besked tidigt.

En sån här ska jag hem och göra sen! Visst ser den smarrig ut? 😜

Från en kär kollega

Jag fick ett meddelande på min facebooksida igår som jag vill lägga i bloggen dels för att dela med mig av dessa fina ord men framför allt för att ha det kvar. I FB-flödet "försvinner" det snart.
Texten är från Kamilla, som jag hade ynnesten att vara med och anställa och jobba med när jag jobbade i Västerås. Tack Kamilla. Du vet vad du betyder för mig ❤️.

"Vackra du. Min handledare. Så många skratt och svordomar. Bilfärder till rätten. Privata och djupa samtal. Så inspirerande med ett hjärta av guld. Ett andetag i taget. Ett steg framåt i taget. Din styrka är din kraft. Du finns i mina tankar och önskar dig så mycket mer än där du är nu. Kämpa 💪💞"

måndag 25 september 2017

Tappning genomförd

Allt gick bra från början till slut. Får se hur mycket det kommer ut nu. Det känns inte som att magen är sprängfylld men den är ju det enligt röntgen. Nu ska jag ju hinna med cyton som planerat och så behöver AH-teamet kunna komma till mig i morgon. Och då när det är klappat och klart kan jag åka HEM! 😊
Nu sätter all medicinering in ordentligt så jag ser rosa elefanter på en grön himmel.....🤣 Sover nog en stund nu!

Allt gott ❣️

Buktappning idag

Ja då var det dags igen 😩. Buktappning, för vilken gång i ordningen? Jag vet inte, men det börjar bli några stycken. Bad om, och fick samma premedicinering som vid lungtappningen. Det var första premedicineringen som var värd namnet. Ska ta dem snart och risken finns att jag somnar. Jocke är på väg för att hålla handen ❤️.

Jag hoppas att allt flyter på nu så att jag får cyton på eftermiddan och sen kan åka hem! Och, jag hoppas att detta är sista tappningen! Nu måste cyton göra sitt jobb! (Om det inte är så som den empatiske läkaren sa, att cyton kommer att sluta ha effekt).

Jag tycker att jag är piggare. Har fått lite mer krafter och vill ur sängen! Det känns som att det går åt rätt håll just nu, om jag ska gå på hur jag mår och känner mig. Hoppas, hoppas.....

Ni får ha en bra dag! Hoppas ni gör lite mer lustfyllda aktiviteter än vad jag ska göra 😘 Kram ❤️

söndag 24 september 2017

Sovit oroligt i natt. Vaknat flera gånger och trott det var morgon. Har haft ont i ryggen/lungan. Totalt rann det ut 0,9 liter ur lungan och sen drog de dränet. Läkaren idag bedömde att jag har stora mängder Ascites och vill att det ska göras ett ultraljud och en tappning. Hon misstänker också att jag en ansamling av vätska i vävnader i sidan, vilket gör att jag får smärtor. Man ska kolla det samtidigt med ultraljud. Förhoppningen var att ultraljud och buktappning skulle ske idag så att jag kan få min cytobehandling i morgon. Tyvärr fanns det ingen tid idag så nu ska man försöka få till det tidigt i morgon FM och cyto på EM och sen HEM! Inte till avd 1 i Sala, utan HEM till Ljömsebo 😂. Hoppas verkligen det blir så!

Fick besök av brorsan och Kajsa idag. Vi var ner till kafeterian och fikade. Skönt att lämna avdelningen en stund. När Conny och Kajsa gick avlöstes de av Sandra och Amanda. Dagen gick jättefort med så mycket sällskap ❤️❤️❤️ och nu är jag supertrött 😴.


lördag 23 september 2017

Tappning av lungan

Vaknade i morse med mer smärta än igår. Fick min medicin och det kändes lite bättre Jocke och Emelie kom vid 8:30 och vi hade en mysig FM. Jocke skjutsade sedan Emelie till Eira hos Helen och Petri. Vi hade en trevlig och förtroendeingivande stund jag och Emelie och det var så skönt att ha det pratet med henne. Det handlade om henne, hennes liv och kompisar mm. Inget om min sjukdom för en gångs skull!

När läkaren kom hade Emelie åkt till Eira och Jocke var tillbaks här. Läkaren var den läkare som jag hade allra först, som hånade mig och gjorde sig rolig på min bekostnad. Hon hade också en förmåga att titta på Jocke hela tiden när hon pratade med mig, och det gjorde hon idag med.

Det finns inte tillstymmelse av empati, förståelse eller värme i den människan. Hon babblade på i 190 om deras regler, polyci mm. Hon hade unde alla sina år aldrig varit med om att någon sover under ett sånt här ingrepp! Det var som att sätta på en bandspelare på snabbspolning! Hon mal, mal och mal utan att lyssna. Till slut blev det från min sida " ja men gör vad fan ni vill då"! Jag orkade inte lyssna på hennes malande! Hon upplyste om att tanken var att cyton ska ta bort vätskan men cyton kan sluta fungera för cancercellerna muterat..... vad fan har det med det här att göra?????

Ja jag svor och var otrevlig. Som ett trotsigt barn vände jag på huvet och vägrade titta på människan. Jag vet inte hur många gånger hon sa att det inte skulle bli lätt att få röntgenläkaren att gå med på att jag sover, dessutom kräver ingreppet att jag sitter upp och det blir ännu svårare. Hon skulle kolla med röntgen en gång till. Jag upplystes om att jag inte tvingas till ingreppet och den risk jag tar om jag avstår ät att jag får fortsatt smärta och svårt att andas Tills att cyton tar ordentligt, men den kan ju sluta funka, som hon så vänligt upplyste om.

Röntgen sa nej! Dom vill kunna kommunicera med mig. Det är risker med ingreppet och dom vill inte riskera något i onödan. Jag lovades ordentligt med lugnande. 20 mg stesolid och 10 mg morfin. Jag skulle få detta i god tid. 12:50 kommer sköterskan in med medicinen och talade om att ingreppet skulle ske 13:30! Det gick ganska snabbt att räkna ut att medicinen inte skulle hinna nå maximal effekt. Men när jag väl var på röntgen var jag susig och lite loj.

Ingreppet gick bra. Första bedövningen gjorde jätteont och jag röck till så han fick sticka om. Men sen flöt det på. En jätteduktig läkare 👍. Det var verkligen inte värre än buktappning. Det är nästan så buktappning är värre....

Det var Jocke som fick mig att ändra mig och ändå gå med på tappning trots att jag inte fick sova. Naturligtvis var beslutet mitt men han kunde peppa mig på rätt sätt och fick mig att förstå att det var nödvändigt att göra det här. Tack Jocke ❤️

Jag bad läkaren om ursäkt. Jag bad om ursäkt för att jag varit otrevlig. Det gjorde jag innan tappningen ska tilläggas. Jag var fortfarande förbannad på henne men jag behöver ju inte vara otrevlig. "Jag känner ju dig och vet att du har en egen vilja", sa hon och hon sa att hon gillar det. Hon är väl medveten om att jag tycker att läkarna är motsträviga och stelbenta, sa hon, och så är det ju verkligen. Ja ja, nu är det gjort. Får se hur många gånger som kommer behövas. Jag har dock mer ont nu än jag hade innan. Och inte kommer det så mycket vätska, bara 0,7 liter. Nu får det vara stängt till i morgon så får vi fortsätta då. Nu går ögonen i kors och jag ska sova!

Tusen tack för att ni höll om mig och höll mig i handen allihop! Jocke fysiskt och ni andra mentalt! Det betyder så enormt mycket i såna här extremt svåra stunder!



fredag 22 september 2017

Vätska i lungan

Efter en lång väntan kom äntligen läkaren in till oss och berättade att jag INTE hade en propp! Drog en lättnadens suck några sekunder tills att han talade om att smärtan beror på rikliga mängder vätska. Vätska i höger lunga. När jag ligger ner är vätskan 4 cm djup, så det är mycket vätska.
Jag bröt ihop. Jag har fasat för den gör dagen. Jag är livrädd, på riktigt. Jag uppfattar att tappning av lunga är betydligt jävligare än ur buken och den är ju jävlig så att det räcker. Jag vill verkligen, verkligen inte! Men om jag inte får bort vätskan kommer jag att få allt svårare smärtor och andra komplikationer.

Jag är ju inte i position att vägra, eller hota dem med matstrejk eller något sånt. Läkaren sa att han inte kan lova att jag kommer att få sova under ingreppet men han kunde lova att jag får starka lugnande. Men dom är som en fis i rymden! 10 mg stesolid är INGENTING i sammanhanget. Inget! Han skulle skriva att jag vill sova, så får vi se hur det blir.

När jag skulle sätta i porten ville jag sova, men fick inte. Ingreppet var för litet för det sa dom. Men jag blev rejält sänkt och det krävdes narkospersonal. Riskerna med narkosen fanns ju inte samtidigt som jag var HELT borta. Har inte ett spår av vad som hände. SÅN sänkning vill jag åtminstone ha. Det borde jag väl kunna få? Resurskrävande ja, eftersom ingreppet behöver ske på operation och narkospersonal behöver vara med, men SNÄLLA, ge mig det 🙏. Vägrar de ska jag noga ta reda på vilja risker jag tar om jag inte tappar ur och så får jag ta ställning kring hur jag ska göra sen. Vi som är kroniskt cancersjuka går igenom så himla mycket svåra och jobbiga behandlingar ändå så det som är möjligt att bespara oss, borde man väl göra? Kan man inte tänka HUMANT istället för ekonomiskt nån gång?

Jag har framfört detta till nattpersonalen som i sin tur ska rapportera över det till dagsklterskan i morgon. Hon tyckte som jag, att det inte borde vara några problem. Ja, det visar sig i morgon.

Nu ska jag sova. Ska vara fastande från kl 00:00 så jag hoppas ingreppet blir tidigt på FM. Bara Jocke hinner hit ❤️. Jag känner mig som en sjuåring som är livrädd för att gå till tandläkaren. Håll om mig, håll mig i handen är ni snälla ❤️. God natt och sov gott ni fina själar ❤️

På akuten

När jag träffade överläkaren på EM och han undersökte mig, började han misstänka att smärtorna jag har beror på en propp i lungan. Smärtorna hade tilltagit under dagen och det gick åt en del extra morfin och ändå släppte inte smärtorna. Läkaren ville promt skicka mig till akuten för att göra en röntgen och det var ju inte så mycket jag kunde säga emot det. Han bestämde sig för att skriva ut mig från avd 1 och skriva in mig i AH- teamet fast det inte var klart med allting. Han muttrade något om byråkrati osv och han fattade tydligen beslut som inte var riktigt som det skulle. Anledningen var, som jag och Jocke förstog det, att han inte ville att jag skulle bli tillbakaskickad till Avd 1 då de inte har läkare under helgerna! Så, om jag inte blir inlagd, ville han att jag ska kunna få hjälp av AH-teamet men han var tydlig med att han ansåg att jag skulle vara inlagd i Västerås under helgen.

När vi kommer till akuten visar det sig att han inte skickat remiss till röntgen utan bara till akuten, vilket innebar att jag fick gå samma väg som alla andra. VÄNTAN, med andra ord. Träffat två olika läkare som gjort samma undersökningar och ställt samma frågor och den senare beslutade att jag ska göra en röntgen. Så nu har jag fått en kanyl i armen för att få kontrast och vi väntar på röntgen sen flera timmar tillbaks! Behöver jag säga att jag är trött på det här?

Nu börjar det bli dags för min medicin igen. Smärtorna tilltar och hungriga är vi. Jocke stackarn sitter på en trästol och försöker härda ut. Jag har ju iallafall en brits.

Ingen aning om hur det kommer att bli i helgen heller, om AH-teamet kommer hem, eller hur det blir. Om jag nu blir utskriven. Ja fy fasiken! Vilket ställe att tillbringa en fredagkväll. Hoppas ni har bättre och roligare saker för er! ❤️

Ont i sidan

Vaknade i natt av att jag hade ont i sidan/ryggen på höger sida. Kände av det redan under dagen igår och tänkte då att det kanske var levern jag kände av. Smärtorna i natt blev värre och i morse hade jag riktigt ont. Jag har ont från revbenet ner till höften, hela högra sidan. Är både öm vid beröring men har ont hela tiden. Gör ondare när jag andas. Jag blir orolig över att det är min njure som är illa ute😩. Det får inte vara den, jag ber till högre makter 🙏.

Nu har jag fått smärtstillande på avdelningen och kommer att träffa läkaren under FM. Hoppas han har något klokt och lugnande att säga.

Vågen går fortsatt åt rätt håll, det känns bra! Nu är det bara dryga 10 kg kvar till originalvikt. Sen är det bara att hoppas på att det håller i sig. Även om cyton inte verkar fullt ut än så länge så borde det inte vara så lång tid kvar till full effekt.

Ha en bra dag!

torsdag 21 september 2017

Helt färdig

Angelica och Roger bjöd på mat och kaffe och jag hade en jättemysig eftermiddag. Angelica skjutsade mig hem vid 16:30, jag stupade i säng och sov sen till kl 20. Tittade på Idol och gick och la mig igen. Har ont i kroppen, öm i huden över hela kroppen. Vet inte om det har med cyton att göra, eller om det är nåt annat jävulskap på gång. Blysänken i kroppen ☹️. Orkar inte.... så trött på detta. Det här är inget liv. Kanske borde vara tacksam över att jag iallafall får vara med, men det är svårt att känna så ibland. Att släpa mig igenom varje dag, vad är det för glädje med det? När varje dag handlar om att dagen ska ta slut så att jag förhoppningsvis ska må bättre, orka, känna glädje osv.....livet är just nu en enda lång kamp.

Jag vill ha tillbaks mitt liv! Vad är meningen med det här? Någon sa till mig här om dagen: "kom ihåg att allting som händer är förutbestämt vad vi ska gå igenom och uppleva"! Ja man kan ju undra varför isåfall, om det nu är så.

Nu ska jag sova igen. Längtar efter mina barnbarn så det gör ont. Ska drömma om dem små älskade liven ❤️❤️❤️.

Allt gott ❣️

Lågt kalium

Fruktansvärt trött igår. Sov, sov och sov. I morse var jag som en död sill. Taxichaffisen som hämtade mig stank som det värsta horhuset i Texas men jag höll truten och kröp in i baksätet. Orkar inte gnälla och bråka hela tiden.

Har sovit på avdelningen sen jag kom kl 7 i princip. Ja förutom när jag får furix, då gör jag en egen stig i korridoren till toaletten. Träffade läkaren idag med, som berättade att mina levervärden är påverkade så det här med att undvika alvedon tyckte han var en bra idé! Jag har inga jättestora avvikelser men tillräckliga sa han. Han har fortfarande inte fått svar på mitt järnvärde men han tror inte det är jättelångt med tanke på hur övriga blodstatusen ser ut. Mitt kaliumvärde har sjunkit pga av vätskedrivande, så nu får jag mediciner för det. Det läkemedel jag får sänker blodtrycket så han tordes inte gasa på för mycket sa han, så vi skyndar långsamt. Tydligen kan låga kaliumvärden ge trötthet också, så det spelar säkert in i att jag är så trött.

Nu ska jag bli lite omhändertagen av Angelica och Roger. Blir hämtad på sjukhuset och tillbringar eftermiddagen hos dem. Skönt att vara bland lite människor nån gång 😊. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken 😊.

onsdag 20 september 2017

Samtal med läkaren

Träffade överläkaren Kalle Werner idag. En sympatisk läkare som gjorde sitt bästa för att se helheten. Han berättade att avd 80 skrivit över mig på avd 1 i Dala och inte till AH -teamet, därav förvirringen. Han ville att jag skulle vara kvar resten av veckan så att dom får gå igenom allting, läkemedel, smärtganteribg, vätska osv, och han såg inga hinder till att jag sover hemma. Han satte in furix gånger 2, morgon och lunch. Han ville även ge mig blodförtunnande i förebyggande syfte då det tydligen är mycket vanligt med blodproppar vid spridd cancer. Det sa jag nej till. Han ville även sätta in stående alvedon mot smärta för att minska morfinet, det sa jag också nej till. När jag förklarade att jag ville spara på levern tyckte han det var ett klokt val.

Jag drog min historia, men utelämnade det alternativa. Han ville kolla alla värden och skulle även ta järnvärdet då jag är så trött. Ja summa summarum gav han ett bra intryck och verkade lyssna på vad jag sa. Det kändes bra. Underläkare var med och det verkar som att hon var under utbildning för han förklarade allting för henne och hon skrev som en tok!

Efter furixdos nr två fick jag träffa chefen för AH-teamet och blev inskriven där. Hon förstog inte varför de inte kunde börja jobba hemma hos mig direkt men jag la mig inte i det där. Bad henne bara tala om när det är dags så jag vet. Hon bad mig framföra någonting till någon men den bollen la jag snabbt tillbaks till henne! Fick sen träffa arvetsterapeuter och fick stödstrumpor som går upp till ljumskarna, en annan sorts strumppådragare och avdragare. De kommer att komma hem sen och se vad jag kan behöva i hemmet.

Det känns verkligen som att det här är en förberedelse för vård i livets slutskede! Hädanefter är det det här teamet som ska ha allt ansvar kring min vård, med provtagning och buktappning. Buktappningen sker på sjukhuset men det är dom som gör bedömning osv. Det enda dom inte tar ansvar för är själva cytobehandlingen. Det känns som att jag har gått in i en ny fas typ.....den känns inte angenäm. Och jag vill bli utskriven från AH-teamet! Förstå mig rätt. Är tacksam över att det finns och kommer såklart använda det med glädje men mitt MÅL är att bli av med dem! Jag ska få detta att vända. Jag ska börja må bra igen och klara av att ta mig själv till provtagning osv.

När jag ringde sjukresor idag för att åka ifrån sjukhuset ifrågasatte hon varför jag behövde det! Har aldrig fått frågan förut och har ju skickat in ett intyg om behovet. Hon sa att om man inte behöver hjälpmedel och är under 80 år måste de ifrågasätta! Sen kollade hon och såg att jag har intyg och att jag inte ens ska samåka med andra. När taxin sen kom sitter det två människor i bilen! Ja ja, det finns alltid något att gnälla och klaga över men visst är det märkligt att det ska vara så svårt att få till det rätt ibland? Eller så är det konstigt att det inte blur mer tok än det blur, vad vet jag 😂.

Nu är det god natt för mig!

Inställelse verkställd

Åh vad skönt det var att komma hem igår och vara med familjen. Dom hade gjort så fint hemma och vi käkade god mat. Mys i soffan till Idol och sen blev det godnatt. Var halvdöd när klockan ringde 05:40. Gäsp!

Vågen visade nedgång! Minus 8 kg på fyra dagar, det är bra. Det är stor skillnad på rörelseförmågan och påfrestningar när jag rör på mig. Blir lättare att hålla igång kroppen. Nu ska det bara fortsätta så här ett tag till så att jag slutligen når min normalvikt, men dit är det ca 15 kg till. Men det går det med. Jag räknar med att jag lagt på mig nåt kg också av maten som inte varit den bästa på sistone.

Taxin hämtade mig 6:30. Samma chaufför som jag lämnar klagomål på för att han kör för fort och håller på med mobilen under bilkörning. Idag tittade han inte på mig när jag kom, hjälpte mig inte in i bagaget med resväskan, sa inte ett ljud på hela resan men han gav fan i mobilen och höll hastigheten 😂. Det är bra!

Nu är jag på avdelningen igen och har fått min medicin och frukost. Nu är det bara 23 timmar kvar till nästa dos 😂. Ronden dyker väl upp vid 10-tiden. Sköterskan som tog hand om mig för medicinen i morse berättade vilka som skulle vara med på ronden och säger att det kommer att vara en underläkare med som inte har nånting att säga till om! Lite märkligt att detta framhävs av både personalen och av henne själv till patienterna tycker jag. Det verkar vara viktigt här. Men dom är i allafall väldigt trevliga och tillmötesgående.

En sköterska kom in med en speciell tvättsäck med plastad insida, där jag ska lägga min ev tvätt, sjukhuskläder och handdukar, eftersom jag går på cyto. Det ska hanteras på ett särskilt sätt tydligen. De måste även ha speciellt skyddsförkläde på sig fem dagar efter att jag fått behandling när de tar prover och ger medicin i porten. Man är som spetälsk 😂. Kanske inte ska pussas med folk när jag fått behandling? Kanske överför gifterna till andra då, eftersom det ska vara såna skyddsåtgärder. Detta är inget jag märkt av tidigare, det är nytt för mig.

Idag ser det ut att bli strålande väder. Klarblå himmel vad jag kan se. Hoppas det håller i sig ett tag. Skulle gärna ta en promenad i solen sen om det blir möjligt. Kan inte göra det här bara, då jag inte har rätt skor med mig. Har typ träskor i plast i storlek 42, för att få på mig något som inte kräver så mycket hukande. De är smidiga att hoppa i mellan taxin och dit jag ska men promenader blir svårare 😊.

Ha en bra dag ❣️

tisdag 19 september 2017

Nattpermis

Efter många om och men fick jag åka hem över natten. Ska inställa mig för medicinering kl 08:00 i morgon bitti. Sjuktransporten hämtar mig redan 6:25 så jag kommer iallafall i tid!
Det visade sig att jag bara är insatt på furix EN gång om dagen. Jag är 100% säker på att läkaren på avd 80 sa att dosen ska ökas till 2 ggr/dag men så står det inte i journalen. Det gör mig ännu mindre motiverad att ligga kvar. Få medicin kl 8en gång om dagen och i övrigt inte har något vårdbehov. Det är inte ekonomiskt försvarbart ens.

Först skulle jag inte få åka hem för jag har en infart i porten men sen fick det bra att åka hem med den. Snabbt som rackarn tig jag mina saker och åkte, innan de ändrade sig igen 😂. Så nu är jag hemma, i min soffa med mina kära ❤️❤️❤️.

Måste tillägga att det verkligen var urgullig personal på sjukhuset i Sala! Mycket trevligt bemötande och älskvärda! Det här jag skrev om läkaren var inte MIN uppfattning, att hon stog lägst i rang utan det var hennes egna ord! Hon såg sig själv som den som har minst att säga till om. Kanske är det så att underläkare har litet lägre status rent generellt och är man sedan vikarierande har man väl ännu lägre status kan jag tro. Tråkigt att det är ett sånt system inom vården, att folk känner sig rangordnade. Men hierarkin inom sjukvården är ju allmöbt känd och det är väl lite så set behöver vara. Alla kan ju inte bestämma men alla ju bli lyssnade till! Men jag tror inte man lägger sig i och tycker och tänker inom andras områden inom sjukvården. Men vad vet jag.....

Nu ska jag njuta av att vara hemma en stund 😘 Ha det gott ❣️

Förvirringen är total

På ronden i dag sa läkaren att jag fick åka hem! Jag skulle mellanlanda på sjukhuset i Sala för att prata med AH teamet och göra en planering med dem. Sagt och gjort så åkte jag till Sala sjukhus. Fick ett rum och en säng och reagerade på det då jag ju snart skulle hem, men ja ja, skönt att kunna ligga ner tänkte jag. Sen kommer det en sköterska och ska skriva in mig. Men jag ska ju hem? Jo men de har inskrivningsrutiner så här. Ja ja, dom gör som dom kan tänkte jag. Så kommer det en undersköterska och vill veta vad jag vill beställa för mat till i morgon. Men jag ska inte vara kvar säger jag. Jag ska hem idag! Det visste han inget om och ville ha beställning utifall jag blir kvar. Så det fick han.

Så kommer det en underläkare som berättar att hon bara jobbar här tillfälligt, att hon "bara" är underläkare och längt ner på skalan 😳 och vill lyssna på hjärtat. Hon börjar prata om att jag ska få träffa nån annan underläkare i morgon och återigen påtalar jag att jag ska HEM idag. Nej säger hon det går inte. Du ska skrivas in i AH teamet men den läkaren har semester tills på måndag! På MÅNDAG? Ska jag vara inlagd här till på måndag??? Ja, det är den planering som finns. AH teamet kan inte börja jobba med dig förrän nästa vecka och i väntan på det måste du vara här för att få din medicin.

Jag talade om att jag inte fattar nånting! Detta är inte den info jag fått. Jag skulle bara mellanlanda här en stund och sen åka hem. Underläkare (som står lägst i rang 😂) kutade iväg och pratade med nån annan läkare, kom tillbaks och sa att hon skulle prata med verksamhetschefen och sen återkomna. Hon kom sen och berättade att verksamhetschefen gått för dagen och den andra läkaren var på nåt annat. Så nu får jag vara kvar till i morgon tills att ronden varit här så får vi se hur det blir.
Vet inte varför men jag kommer att tänka på GÖKBOET!

Aledningen till att jag behöver AH teamet är ju primärt för att få intravenöst vätskedrivande och det är det dom ska ge mig här nu istället. Det känns så onödigt att vara inlagd för att få furix, samtidigt som jag vet att jag måste få det två gånger om dagen för att inte vätskan ska fyllas på igen. Så om det nu är så, att AH teamets läkare har semester och dom inte kan börja komma till mig, så lär jag bli kvar här. Alternativt att åka sjukresa två gånger om dagen men med transport och väntetider tar det nästan lika lång tid. Men jag ska klura på det där. Känns inte alls nödvändigt att tillbringa all min tid här. Kvällarna vore ju trevligt att få hemma med familjen.

Ja, tänk så det kan bli! Man är helt inställd på något och så blir det något helt annat. Nåt positivt med allt detta är iallafall att jag fick träffa en arbetsterapeut. Hon ordnade med strumppådragare och en gripklo! Fick detta på momangen. Jag fick också veta att jag kan få en hävarm monterad över sängen hemma, jag kan få en höj- och sänkbar säng och andra saker som kan underlätta. Sånt här tänker inte jag på att det finns att tillgå så det var jättebra att få träffa henne. Allt som underlättar tillvaron är bra!

Nu ska jag bara vänta på att det ska bli rond i morgon!


Mår bättre

I natt har jag sovit riktigt bra. Bara vaknat en enda gång. Mycket bättre med magen vad gäller matsmältning och gaser. Inga extra värktabletter igår, det är skönt. Mådde illa hela dagen igår så jag åt just inget. Fick inte i mig lunchen alls men tog en tallrik yoghurt naturell med bär och till kvällsmat köpte Jocke en räkmacka till mig. Hade beställt korvstroganof och ris men det var inte ätbart!

I morse när jag vaknade kände jag mig riktigt pigg jämfört med tidigare. Det kan vara betapreden jag fick igår i samband med behandlingen som gör att jag mår bättre. Kontrollerna idag låg också bra. Tempen på 36,4 och syresättningen på 95. Blodtrycket minns jag inte men det låg bra, lite högre än igår vilket är bra, men det ligger absolut inte högt. Jag ser gärna att trycket ligger lite högre än för lågt då jag tänker att blodet som transporterat allt det cellerna behöver, ser till att det går lite snabbare och lite mer effektivt. Så säger "min" näringsterapeut och jag tror på honom 😊.

Inget illamående idag heller 👍. Har till och med druckit en halv kopp kaffe men sen tog det stopp. Märkligt det där med vanor, att det ska vara så svårt att skippa kaffet helt. The är ju lika gott om inte godare, men nånting gör att jag måste ha lite kaffe, även om jag bara får i mig ett par munnar 😊.

Nu ska jag duscha och hoppa i mina egna kläder, vänta på ronden och hoppas få åka hem! Hem till mina godingar. ❤️❤️❤️ Katterna inkluderat fast dom är fästingbomber 😝.

Tänk om, det kan vara så bra att jag till helgen har så mycket kraft och ork att jag kan påta lite i mina odlingar!!! Bara putsa lite, skörda det som håller på att förgås och slänga det som är över och förbi. Det vore såååå skönt att få det gjort. Måste också ta reda på hur jag ska övervintra mina lavendelskott. Stora plantor överlever vintern i rabatten utomhus men jag har satt sticklingar, som jag är tveksam till om dom klarar vintern ute. Lavendel har blivit min favoritblommor. Så vacker, doftar såååå gott och kan användas till annat än bara att titta på. Jag ska skriva ner alla läkeörter och medicinalväxter jag har odlat, vad de är bra till och hur man kan använda dem i ett eget inlägg sen.

Jag hoppas så mycket att jag känner rätt, att det är påväg att vända nu. Jag känner lite motstånd till det här med att jag ska få ett hemsjukvårdsteam då jag sätter likhetstecken mellan det och att det är i livets slutskede. Jag VET rent intellektuellt att det inte alls måste vara så, att det kan vara högst tillfälligt, men det sitter i huvet. Jag får försöka se det som att det är ett steg för att underlätta tillvaron så länge jag har problem med vätskan.

Ha en trevlig dag 🌺

måndag 18 september 2017

Behandling 4

Hade inte feber i morse men var helt utslagen av trötthet. När läkaren gick ronden var han tveksam till om jag skulle få behandling idag eller inte, men jag ihärdade och han lämnade det till mig. Det fanns inga direkta risker med behandling utan var mer en fråga om jag skulle orka. Då så, då kör vi för är det något jag inte orkar är det att ha bukvätska.

Jag har sovit hela dagen förutom när det sprungit personal här med mat, mediciner och så vidare. Jag blev inte piggare av behandlingen utan snarare tvärt om. Jocke var hit en stund men åkte snart då jag inte orkade hålla ögonen öppna.

I morgon blir det förmodligen hemgång. Läkaren som gick ronden skickade remiss till sjukvårdsteamet som gör hembesök. Han pratade något om att de kan ge både furix intravenöst och ta prover osv. Utgår ifrån att jag får veta mer i morgon.

Nu vankas det Idol och sen Kockarnas kamp. Alltid något 😊.

Allt gott ❣️

söndag 17 september 2017

Status que

Har mått skapligt idag. Furix har hjälp mig att svälla av lite från benen och den tappning som gjorts har gått bra, så till vida att jag inte fick kramper. Det kom dock bara 0,8 liter på hela dagen. Känner att det finns mer men det kommer inte ut av nån anledning. Nu i kväll fick jag hastigt och lustigt starka smärtor i ryggen som strålar fram i underlivet. Känns som en riktigt svår mensvärk. Suck. Då jag kräktes så mycket av morfinet igår fick jag ketogan idag istället men det verkar inte hjälpa ett dugg. Har fått två sprutor nu och har fortfarande lika ont, plus att jag har fått min långtidsverkande morfin. Ja jag blir väl missbrukare på köpet också om det ska fortsätta såhär 😢.

Idag har det varit rena E18 här 😊. Först kom Mikaela en stund och sen kom Helen och Angelica. Mysigt och trevligt med sällskap en stund. Jag hade bett Helen köpa med sig skor och byxor åt mig, vilket hon gjorde. Så nu har jag skor som jag bara kan stoppa fötterna i när dom är svällda och en par mjukisbyxor! 😊 Efteråt sov jag i flera timmar 😂. Nu är jag fruktansvärt trött igen och det känns inte som att det blir några problem med att sova, om vara värken släpper.

Imorgon är det behandling nr 4. Får se om dom skickar hem mig efter det. Längtar efter Jocke och Emme men när jag mår så här är det rätt skönt att vara här.

God natt mina fina vänner ❤️ Och stort tack till alla er som hör av sig till mig på olika sätt. Det betyder jättemycket och er omtanke värmer massor ❤️ Tack

Jobbig natt

Har sovit ganska dåligt i natt då jag vaknat många gånger. Det är gaser och sura uppstötningar som håller mig vaken. Kl 6 i morse slog det mig att jag ju faktiskt hade kunnat be om något, framför allt mot magsyran 😳. Fick det nu på morgonen och det brukar hjälpa en stund.
Alla kontroller vad UA i morse. Temp på 37,4, som är förhöjd för att vara mig och det är nog därför jag mår som jag gör. Syresättningen låg på 94 och det är "bra" men jag vill ligga på 97-98 vilket jag brukar göra. Nu rör jag ju inte på mig så det är ju inte konstigt att det ligger lägre. Blodtrycket låg på 123/87 så det känner jag mig nöjd med.

Nu ska vi snart fortsätta tappa urvätska. Lite rädd att kramperna ska komma tillbaks men håller tummarna att det går bra.

Nu ska jag blunda en stund !

lördag 16 september 2017

Kräks av all morfin

Efter en stunds vila öppnades katetern igen och det tappades ur 0,6 liter. Sen kom smärtorna tillbaks. Krävdes ytterligare en morfinspruta och samtidigt fick jag mina långtidsverkande tabletter. Det blev för mycket för kroppen som reagerade med att tömma magsäcken ut och in. Hann inte ända fram till toaletten så jag använde handfatet 🤢. Inte så fräsch information men intressant på så sätt att jag kunde se att frukosten fortfarande var osmält!!! Jag har tydligen extremt dålig matsmältning 😲. Måste ta reda på vad jag behöver tillföra för att ändra det. Matsmältningsenzymer och probiotika! 

Nu får de inte tappa ut mer vätska idag. Kan inte ta mer morfin idag så nu får vi vänta tills i morgon. 

Sov så gott ❣️

Tappning idag

Sov större delen av dagen innan tappningen. Premedicinering som vanligt innan och idag blev jag extremt trött. Det visade sig att det var på akutröntgen ingreppet skulle göras, men jag orkade inte ens bli orolig eller upprörd över det. Jocke var såklart med. Är så evinnerligt tacksam att jag har honom. Inte en sekunds tvekan att han ska åka 11 mil för att vara med den stund det tar och sen åka hem igen ❤️.

Sticket gick jättebra! Bedövningen kändes inte mer än vanligt och resten kändes inte alls. Lite segt att komma igenom bukhinnan och läkaren fick ta i en hel del och när hon kom igenom blev det med ett ryck, men det gick bra. Så jäkla skönt! Jag blir nästan euroforisk när det går så där bra! 🙏

Efteråt var jag ännu mer trött och utmattad. Det rann på hur bra som helst och efter dryga två liter började jag få känningar från ryggen. Vi bestämde att göra en paus och jag fick en extra värktablett. Men sen satte kramperna fart ☹️. Samma sort som förra gången, kraftiga smärtor över bröstet och en känsla av att det dras åt ett band och jag fick jobbigt att andas. Bad om och fick en morfinspruta. Det har lugnat ner sig men är långt ifrån bra. Ska avvakta lite och se om det ger sig, annars får jag be om en till. Maten fick de ta ut igen. Finns inte på kartan att jag kan äta nu.

Matt och trött

Känner mig sjuk, har ingen ork alls i kroppen. Trött, vill bara sova, yr, matt och illamående. Jag förstår inte hur mina värden kan ligga så bra när jag mår så jäkla dåligt? Att ha tumörer i sig gör att man blir trött och även vätskan, men så här? Det går inte att beskriva......

Idag 13:30 ska jag buktappas. Vet inte om det blir på akutröntgen eller på lab 21 och tänker inte fråga heller. Har ju ändå inget val. 

Intravenöst Furix hjälper till att få ut vätskan. Fick i går EM och fick springa på toa några gånger och tyckte det värsta trycket lättade lite, men nu är det samma lika igen. Har nyss fått en ny dos och springer på toa igen.....tror dock att jag skulle behöva få furix hela tiden för att det ska hålla undan, eftersom det verkar fylla på lika snabbt fortfarande. Längtar efter cellgiftsbehandlingen nu 😳, så att jag kan bli av med det här. 

Nu måste jag sova. Ha en bra dag ❣️

fredag 15 september 2017

Inlagd igen

Träffade läkaren på förmiddagen, min läkare tack och lov. Hon bedömde ganska snabbt att jag skulle läggas in för att få hjälp med vätskan, både i buken och resten av kroppen. I väntan på besked om plats på avdelningen hann vi prata en hel del, om kvarliggande kateter, bedömning av om jag är i livets slutskede och mycket mer. Hon lät mig avgöra om katetern och jag bestämde mig för att avvakta. Har fortfarande en förhoppning om att det ska vända snart och om det bara är 1-2 tappningar kvar så är det ju onödigt. Så vi väntar med det.

Vi bad om öppenhet, ärlighet och tydlighet kring läkarens bedömning om mitt tillstånd. Hon sa att hon förstås inte kan garantera någonting men hennes uppfattning är inte att jag är i livets slutskede! Hon uppfattar inte mitt "skick" så dåligt att hon tänker att slutet är nära. Hon menar att sjukdomen i sin har varit stabil och alla prover ser bra ut, det är vätskan som ställer till det nu men det är inte livshotande. Hon tror på att cellgifterna ska kunna stoppa bukvätskan och därmed ödemen i benen och att jag sen piggnar pp mig igen.

Angående ödemen i benen var läkaren tämligen söker på att det inte är lymfsystemet som är trasigt utan att det handlar om att bukvätskan orsakar ett starkt tryck på ledningarna som ska cirkulera runt vätskan och när det blir trögt, eller stopp i ledningarna blir det en ansamling som blir kvar i kroppen. När jag pratade med läkaren här på avdelningen nyss säger hon att det inte är lymfvätska som fylls på i benen utan Ascites. Hon menade att det blir så fullt i buken att det inte får plats mer och då söker sig vätskan andra vägar. Så, det är alltså bukvätska jag har som skvalpar runt överallt! Det trodde jag inte. Men nu vet jag det.

Ja, så är jag tillbaks på avd 80 igen. På planeringen står röntgen för att se om det tillkommit något i buken som kan orsaka vätskan, provtagningar, vätskedrivande läkemedel och buktappning. Jag bad om eget rum men fick först nej på den då de endast hade enkelrum kvar reserverade för dem som behöver vara isolerade. Jag förklarade mitt dilemma med gaser, både fisar och rapar som sprider en vedervärdig odör, som blur jobbig både för mig och andra. Dom ordnade en enkelsal pt mig 🙏.

Mor och far var i närheten när de fick besked att jag var inlagd, och de kom och hälsade på. Jocke åkte hem för att hämta mina saker och jag hoppas att han hinner tillbaks innan det blir buktappning. Annarsgår jag försöka vara stor flicka ändå 😏.

Nu ska jag sova en stund. Är så extremt trött 😴😴😴