fredag 29 juli 2016

Tillbaks till livet

Nu har det halsonda gett med sig! Det var en fruktansvärt intensiv men tack och lov kort vända! 1 1/2 dags riktigt superont i halsen, hög feber och sängläge. Jag var tvungen att resignera och ta alvedon då smärtan i halsen blev helt outhärdlig. Helt klart fruktansvärd! Grät nästan av bara tanken på att svälja, för att inte säga när jag kände att jag var tvungen att hosta! 😖

Jag var ute och plockade älgört som sagt och kokade te på. Drack kolloidalt silvervatten och sprayade det även i halsen, drack chagate med ingefära och tog två alvedon. På två dygn var både halsont, feber och förkylning puts väck! Helt otroligt! Har aldrig varit med om att bli frisk så snabbt! Nästa gång kommer jag att köra igång med hela artelleriet direkt, vid första symtom. Då kanske jag klarar mig helt utan alvedon 😊

Vad värre är så har visdomstanden börjat kännas av igen. Det känns så tydligt att det är tandköttet som är irriterat och börjar bli svullet igen. Sköljer med kokosolja och KS flera gånger om dan. Har det försvunnit en gång kan det försvinna en gång till 😊 Jag vet ju att om jag går till tandläkaren så spolar dom rent och skickar hem mig med en räkning på minst 1500kr. Men jag går ju så klart dit om jag måste, men dån dag till försöker jag allt själv.

Jag skulle vilja vara helt frisk nu! Behöver komma igång med mina promenader igen. Känner i hela kroppen hur jag slöat till och börjar få ont lite här och var igen! Inte bra alls! Nä, skärpning fru Sellin, det här duger inte!!! 😜

I morgon får jag iallafall lite motion för då ska jag vara barnvakt åt mina barnbarn 😂😂😂

Ni får ha en trevlig kväll och snart en god natt! ❤️

onsdag 27 juli 2016

Sjuk 😢

Vaknade i morse och hade jätte ont i halsen. Det kändes som jag hade ett stort öppet sår i svalget! Snorig och feber också. Har varit ute och plockat älgört som jag ska koka te på snart. Har druckit KS och sprayat KS i halsen men ännu känns det inget bättre. 😟

tisdag 26 juli 2016

En skön kväll

Efter ett riktigt åskoväder blev det en skön kväll och en vacker himmel. Vi var ner till vattnet och klipporna och Jocke fiskade.....

Blev dock inget napp denna gång.... Men en skön kväll var det 😊❤️
Att ligga på klipporna och titta upp på himlen, djupandas och bara vara i nuet, det är balsam för själen 🙏



På Gräsö

Vi åkte till Gräsö igår och campar igen. Igår var det kanonväder och 29-30 grader varmt. Idag har det varit växlande molnighet och betydligt svalare. Just nu är det åska och regn. Sitter i förtältet och tittar på ovädret och tar en whiskey, precis som det ska vara.

Tack mobilt internet för att det går att kombinera camping och jobb 😊


måndag 25 juli 2016

Ett år har gått

nu är det ganska precis ett år sen jag fick veta att jag hade cancer igen. Ett helt år har gått! Det känns overkligt! Tänk vilken resa det varit. Och att jag mår som jag gör idag trodde jag inte att jag skulle göra för ett år sen.

Den 22 juli 2015 vaknade jag mitt i natten av att jag fick plötsliga,  kraftiga smärtor i ryggen. Det kändes som en kniv vreds om i ryggen. Det satt i en vecka och till slut åkte jag till akuten. Och då började denna resa....

Först fick jag besked att jag hade en inflammation omkring bukspottkörteln och att det var det som orsakade smärtan. Det tog dom tillbaks sen och vad som verkligen orsakade de där krampartade anfallen vet jag inte än idag. Jag har inga tumörer i det området där kramperna var och den smärtan har inte kommit tillbaks en enda gång sen dess. Mycket märkligt, men så är det. Det var väl kroppens sätt att tala om att nåt var väldigt, väldigt fel.

Tiden efter beskedet, att jag hade spridd bröstcancer känns som en overklig mardröm. Jag minns att det kändes som att jag var i en mardröm dygnet runt. Jag grät, grät och grät. Jag planerade min begravning, planerade avsked till mina anhöriga. Och så grät jag lite till. Jag ville lägga mig i fosterställning och bara skrika rakt ut. Det gjorde jag också ibland..... Fy vilken tid det var! Jag levde i en konstant känsla av overklighet, ett mörker, helt utan hopp om en framtid.

Jag minns att jag sökte mycket på internet om överlevnadsstatistik. Läkaren vägrade att uttala sig om tid, om jag hade ett par år, eller möjligtvis fem år kvar...så jag googlade. Jag hittade nån tidsaspekt, att  medellivslängden var ca 18 månader för metastaser i levern. Det var ingen uppmuntrande läsning. Och min läkare pratade om palliativ vård = vård i livets slutskede. Det var så overkligt så det går inte att med ord beskriva det.

Så hittade jag sidor på internet, av ren slump, om människor som påstog att spridd cancer inte alls måste innebära döden. Först bläddrade jag bara förbi och tänkte att det är i USA och där tror dom på vad som helst. Jag trodde inte på det och var inte intresserad av att veta mer. DÅ var mitt enda fokus att jag ville komma igång med cellgifter och strålning så snabbt som möjligt. Jag åt morfin och var susig och ville mest ligga och halvsova i soffan. Men av någon anledning började jag läsa artiklar om folk som överlevt med hjälp av alternativa metoder. Jag hittade en e-bok, "Mot alla odds", tror jag den heter, och den började ge mig lite, lite hopp. Så sprang jag på Kerstin och hennes historia. En svensk kvinna! Som botat sig sjäkv från cancer. Inte spridd bröstcancer, men ändå! Jag hittade en sida som var flera år gammal men det fanns en mailadress till Kerstin. Jag chansade och skrev till henne och jag fick svar! DET, den kontakten, gjorde att jag ville veta mer och mer och ju mer jag sökte, ju mer öppnade sig en helt ny värld. Det är helt makalöst fantastiskt! Och allt detta, all denna kunskap har funnits hela tiden, jag har bara inte känt till den. Jag har fullständigt litat på sjukvården! Jag har förlitat mig på forskning, på läkare och sett dem som överheten, proffs, och jag har inte ifrågasatt sjukvården på det sätt jag kanske gör idag.

Ibörjan kände jag mig lite hoppfull och mycket skeptisk. Idag känner jag mig mycket hoppfull och lite skeptisk. Jag har fortfarande lite svårt för att till 100% tro på att jag ska och kan bli frisk. Jag brukar tänka att jag vågar tro att jag köper mig några fler år, det är gott nog. MEN innerst inne vill jag ju bli frisk! Helt frisk. Det vågar jag dock inte tro på fullt ut. Det finns alternativare som är sååååå övertygade om att det är fullt möjligt och jag önskar så att jag kunde känna denna övertygelse. Över 40 års hjärntvättning att den traditionella sjukvården är den rätta och enda vården ändrar man inte bara så där 😊. Jag vill ha bevis, bevis och åter bevis för att tro fullt ut. Jag skulle vilja våga tro fullt ut och det finns dom som säger att det är först då som fullständig läkning kan ske.

Det jag vet helt säkert är att jag rent fysiskt mår mycket bättre idag än jag gjort på många år. Kanske någonsin till och med. Psykiskt är det en berg- och dalbana, då jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, oro och ångest. Men jag har idag hittat ett annat lugn ändå. Jag har inte dödsångest på samma sätt som tidigare. Jag känner mig rätt lugn över tanken att det kan bli så, att jag inte lever så länge till. Jag får inte panik av tanken längre och jag är inte rädd! Men jag vill leva. Jag VILL finnas kvar, jag vill se mina barn och barnbarn i många år till. Det är mycket kvar som jag vill uppleva och uppnå. Jag är inte klar här ännu. Men om det skulle bli så att kroppen börjar spjärna emot och ge upp, ja då får jag ställa in mig på det och göra det allea bästa av tiden jag har kvar. Det känns skönt att känna och tänka så, att inte vara paniskt rädd.

Jag är helt säker på att jag mår mycket, mycket bättre idag, både psykiskt och fysiskt än vad jag gjort om jag tagit cellgifter. Jag känner mig så övertygad om att det valet jag gjorde, att avbryta behandlingen, var det bästa jag kunde göra. Jag tvekar inte en enda sekund på det. Jag lever hellre den tid jag har kvar att må bra, även om den nu skulle bli kortare. Det måendet, både fysiskt oxh psykiskt, som cellgifter skulle innebära för mig, är jag hellre utan även om det innebär kortare tid kvar. Jag har fått cellgifter förut och jag vet hur jag mådde då och det var inget liv, ingen livskvalitet och det kan jag vara utan. Någon sa till mig att, " ja, men du får ju ändå vara med! Och de dina får ha dig kvar en stund till". Ja det stämmer, men jag vill inte vara kvar och må skit konstant! Och jag tror inte att de mina skulle vilja att jag fanns kvar bara för att, om jag inte har någon livskvalitet.

Jag säger inte att jag aldrig kommer att ta cellgifter men just nu känns det sååååå långt bort! Ja faktiskt helt uteslutet, men man ska aldrig säga aldrig.

Nu ska jag krypa ner i min säng och försöka få min skönhetssömn 😊 Önskar er en god natt ❤️

söndag 24 juli 2016

Smärtor och annat

Jag har under den senaste tiden haft mer ont i ryggen än vad jag haft tidigare. Det har varit främst långt ner i ländryggen och ut i höften på höger sida. Jag har varit orolig över att det är tumörer som spökar, men nu har det blivit mycket, mycket bättre i ryggen. Så fort jag får ont nånstans i närheten av vart jag vet att jag har tumörer, så är första tanken att det är dem som växer eller har spridit sig. Och det är väl inte så konstigt heller egentligen. Men så påminner jag mig om att jag faktiskt kan ha ont i kroppen av andra skäl, precis som alla andra. Jag har ju haft ont i kroppen under många år, så det är väl inte så konstigt om jag har det nu med. Sen vet jag ju i och för sig inte vad det är som har orsakat det onda.

Ont i ryggen har jag haft i många år, typ 25 år, mer eller mindre. Jag har haft förslitningar, diskreduseringar osv och inflammationer i ledkapslar. Vad nu det har berott på. Psoriasis artrit har varit en förklaring men det har aldrig visat något på prover eller röntgen vad gäller lederna. Eftersom jag haft/har psoriasis har läkarna utgått ifrån att jag har artrit och det besked jag fått har varit: "lär dig leva med det! Det går inte att bota, bara smärtlindra!".

Jag kan känna av lederna lite grann nu med ibland men på en skala, om jag hade smärtor som en 10 förut så har jag kanske 1 eller 2 idag! Så det är stor skillnad. I lederna, men inte i ryggen. Där är det fortfarande högt, kanske 7-8, ibland 10..... Men det är en annan smärta. Jag skulle tro, utan att veta, att den tidigare smärtan utgjordes av inflammationer i leder och muskelfästen mm medan det idag beror mer på tumörerna. Jag har ju gått ner en hel del i vikt, ca 30 kg, och det är klart att det spelar stor roll för hur kroppen och jag mår.

Apropå vikt och ork.... När jag red senast för några veckor sedan, klarade jag utan problem av att komma upp i sadeln själv genom att häva mig upp. Jag försökte det förra sommaren också och det var stört omöjligt då, 30 kg tyngre. 😂 Det kändes bra att märka sån skillnad. Jag känner på orken över huvud taget, att jag orkar så mycket mer än tidigare.

Jag har varit orolig för att jag haft en konstig känsla i magen också, rent fysiskt alltså. Det har känts som att jag är stum och hårt när jag trycker på vissa ställen och jag har känt att jag är typ svullen i mellangärdet. Jag har tänkt även där att det är tumörer som spökar men jag tror faktiskt mer på att det är tarmarna. Jag sköter inte magen som jag ska och det är klart att det får konsekvenser. Och nu, sen återfallet är jag superuppmärksam på ALLT som händer i kroppen. På gott och ont! Minsta avvikelse ger oro för fler eller växande tumörer, sen när symtomen lagt sig kan jag se andra orsaker till avvikelserna. Ja det är väl något jag får leva med. Det är nog svårt att komma ifrån.

Sen ett tag tillbaks har jag haft ont och en känsla av tryck i nedre delen av buken, typ ner mot livmodern. Det blir mest påtagligt när jag stått mycket och går bort när jag vilar. Såklart har jag tänkt att det är nåt skräp som hittat dit. Den senaste röntgen sa att jag fortfarande hade en förändring på ena äggstocken, fast gynekologen inte kunde se någonting vid ultraljudet. Det är klart att jag funderar på om det kan vara nåt ändå. Nu har jag fått en blödning också, vilket spär på oron lite, men det är samma sak där, jag har blödit förut fast mensen upphört sen flera år tillbaks. Man kan göra det utan att det är något fel, så jag har bestämt mig för att det är så 😊. Om det inte ger med sig får jag söka för det, men jag avvaktar ett tag till.

Rent fysiskt mår jag bättre idagsläget, än vad jag har gjort de senaste 10-15 åren, kanske mer. Jag har under många år känt mig trött, seg, orkeslös, varje ansträngning har tagit emot jättemycket. Och jag har haft ont i kroppen. Så är det inte nu. Jag känner mig mycket piggare, har ork och energi och betydligt mindre ont i kroppen. Jag hoppas förstås att det håller i sig, jag passar iallafall på att njuta så länge det varar 😂.

Fånga dagen mina vänner 🌹

fredag 22 juli 2016

På väg hem

Nu har vi lämnat Skara Sommarland och är på väg hem. 




onsdag 20 juli 2016

På Skara Sommarland

Nu har vi avverkat Varberg och Ullared! Det var en upplevelse måste jag säga. Det var jobbigt och kul på samma gång, men fasiken så dyrt det blev! Ja ja nu är det gjort iallafall 😊
La ut på facebook att jag var i Varberg och det visade sig att en kär fd jobbarkompis var nån km ifån campingen. Hon och hennes familj kom och hälsade på! Det var så trevligt och roligt att träffa dem! ❤️


Fina Sanna ❤️ I Varberg av alla ställen och samtidigt som mig 😂
I morgon blir det en heldag inne på sommarland! Hoppas på värme och massor med sol! 🌞

måndag 18 juli 2016

Framme i Varberg

På kvällskvisten kom vi äntlugen fram till Varberg och Läjets camping. Det tog oss ca 9 timmar att ta oss hit med några stopp på vägen. En ok camping men det fanns inget HAV! Hur kan man i te ha ett hav på en camping vid västkusten???? En stor miss förstås men vi ska å andra sidan inte vara på campingen i mirgon utan på ULLARED 😂😂😂. Sen bär det av till Skara Sommarland på onsdag!

Ha det bäst ❤️

Prisad vare KS

Tandvärken är borta! Den är puts väck! Helt otroligt makalöst! Det trodde jag helt ärligt inte. Bevisligen funkar det som det sägs, iallafall i det här fallet! Kommer alltid se till att jag har en flaska KS hemma hädan efter. Börjar förstå folks frälsning av detta medel. 😊 Tack KS för att jag slspp smärtan och kan njuta av semestern. Tack KS för mer pengar över till Ullared i morgon då jag nu slapp söka akut tandvård. 😂


Kolloidalt Silver

Eller KS, som det vanligtvis förkortas, är ett vatten som innehåller små micropartiklar, eller joner av silver. Det säga döda svamp, bakterier, virus och vissa parasiter. Medlet är mycket omstritt och omdiskuterat. Motståndarna hävdar att det inte har den hälsoeffekt som görs gällande och att det är skadligt för kroppen då metaller lagras i kroppen, bland annat i levern. Folk som använder KS tar det mot förkylningar, influensa, magsjuka mm och det påstås vara ett universalmedel. Jag har tagit ca 2 msk per dag i samband med att jag borstar tänderna men rekommenderad dos vid cancer är ett par dl minst om dan. Hur som helst.....

För ett par dagar sen fick jag som jag redan berättat om, ont i tandköttet, orsakat av en inflammation vid en visdomstand. I går em blev det allt värre och jag bestämde mig för att ringa tandläkaren nu på morgonen. Vi ska ju iväg på semester idag och jag vill inte förstöra dessa dagar med tandvärk 😖.

Så ringde jag folktandvården i morse. Man får ju inte prata med nån nu för tiden när man ringer utan får en telefontid. Den första lediga tiden låg dock flera timman senare så jag bestämde mig för att strunta i det. Jag tänkte att jag i värsta fall får söka akut där vi är på semester. Jag bunkrade upp med KS och kokosolja i bilen och satte igång att skölja, skölja och skölja. Oljan varannsn gång, ks varannan. Olhan spottas ut medan ks ska sväljas. Döm om min förvåning när svullnaden och smärtorna började avta efter ett par timmar! Jag fortsätter skölja med jämna mellanrum och det börjar banne mig ge sig! Det verkar funka! 

Jag har inte ropat hej helt ännu då jag fortfarande har ont och det kan ju vända igen men jag håller tummarna. Har varit skeptisk till KS men funkar detta är det ju helt fantastiskt! 

Uppdaterar om fortsättningen senare 😊  

söndag 17 juli 2016

Tandvärk

Det är så typiskt, att få tandvärk nu när vi ska åka på semester! Dålig planering av mig kan man säga 😝 Tuggade sönder en vitlök och bet på i går kväll och jädrar vad det gjorde ont! Det pulserade i hela ansiktet och tårarna rann. Men ont ska väl med ont förgås?

Nu på morgonen har jag dränkt bomullstussar med sprit och biter på. Börjar bli lite lullig nu så det verkar hjälpa 😂 Nä skämt å sido, men det känns lite bättre. Kureringen fortsätter under dagen och i värsta fall får Jocke ta fram polygripen, det vet jag andra som gjort 😂

Semester ska vi på iallafall!!! 😜



lördag 16 juli 2016

Krämpornas återtåg

Man ska väl inte måla fan på väggen men det är svårt att låta bli. Har fått så ont i ryggen så tanken på värktabletter börjar knacka på 😟 Det sitter framför allt i ländryggen och strålar ut i höften och det verkar inte vilja ge med sig. Jag var ut och promenerade igår och det blev ännu värre. Jag vet ju att jag haft jäkligt ont tidigare med och att det sen gått över. Det måste ju inte vara tumörerna som spökar, men det ligger ju nära till hands att tro det. Har även ondare i bröstryggen och i lederna, min psoriasis är värre, så nåt skit är det i kroppen. Om jag bara visste vad. Tycker jag gör allt som vanligt och vet inte vad jag ska lägga till eller dra ifrån. Har tandvärk också, ja varför inte? 😝 Har fått en inflammation i tandköttet längst bak i nederkäken. Jag borstar och sköljer med ks och hoppas på det bästa. Nu börjar det dock göra ont i halsen nör jag sväljer och jag är svullen i en körtel på halsen. Jäkla skit! Vill inte ha penicillin men kanske blir så illa tvungen. Ska avvakta nån dag till iallafall.....

I övrigt är det städnkng, handling och fixa husvagnen som står på agendan idag. På måndag bär det av söder ut 😊

Ha en bra dag! ❤️

fredag 15 juli 2016

Vart tog veckan vägen?

Veckan har gått extremt snabbt. Tycker jag kom hem från Gotland igår! Har jobbat förstås haft en del att pyssla med, som att plocka 18 liter kantareller med maken 😊 Kul att hitta så mycket svamp, även om jag själv inte äter mer än nån matsked.

Igår hämtade jag Amanda, som ska vara hos oss en vecka. Mysigt att få rå om henne ett tag ❤️

Idag träffade jag en tjej som är likasinnad som mig 😊 Faktiskt den första jag träffar i verkliga livet som delar min situation, uppfattning om sjukvård, sjukdom, medicin, kost osv. Ett mycket intressant möte och jag hoppas att vi kommer att träffas snart igen. Två-tre timmar bara flög iväg och vi hade nog kunnat prata i flera timmar till 😂 Så roligt, intressant och trevligt! För att inte säga inspirerande. Jag fick lite nya uppslag, fick lust och inspiration att utveckla det här med maten och osv. Tack fina Pia för en supertrevlig eftermiddag! På återseende ❤️

Nu återstår inte så mycket mer av dagen än soffhäng och en film, Patrioten!

Go kväll ❤️❤️❤️


Zucchini med tomatsås/grönsaksröra

Lagade denna grönsaksröra idag. Blev mycket gott!
1 zucchini
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1/2 broccolistånd
1/2 röd paprika
5-6 körsbärstomater
1 fp krossade tomater
Basilika
Salt, peppar, chilikrydda

Koka upp vatten och lägg i strimlad zicchini några minuter. Häll av vattnet.

Bryn alla grönsaker, häll över krossade tomater och ha i kryddor. Puttra på svag värme i 10 min. 

måndag 11 juli 2016

På väg hem igen

Under veckan som gått har jag tänkt ta mig in till Visby och gå omkring innanför murarna. Det blev dock inte av. Idag när jag skulle åka hem fick jag dock möjligheten att kika in en sväng, dä jag blev bjuden på en supergod lunch av min skjuts hem 😊 Insåg att jag verkligen borde ha tagit mig tid att strosa omkring innanför murarna, så jag måste ju åka tillbaks snart igen 😊
Nu lämnar jag Gotland för den här gången, men som sagt på återseende! Har haft en underbar vecka men nu längtar jag så mycket efter att få krama om mina kära där hemma ❤️

söndag 10 juli 2016

Sista kvällen på Gotland

En hel vecka har gått och det är nu sista kvällen på Gotland. Har haft det jättebra, har verkligen njutit och laddat batterierna. Det är med blandade känslor jag åker hem. En del av mig vill vara kvar och fortsätta njuta av allt vad det har inneburit att vara här - ensamhet, eftertanke, havsluft, bokskrivande, och en del av mig längtar hem till familjen så det värker i kroppen ❤️ Den här veckan har betytt mycket för mig, på flera plan och jag tror att den kommer ha positiva eftervärkningar.

Nu under eftermiddagen känns det som att det börjar smyga sig på en förkyldning :-( . Det kittlar och sprakar i ena bihålan, det gör ont i huvudet och jag har flimmer i ögonen. Börjar även kännas i halsen när jag sväljer. Ska sätta in en stöt med en överdos ingefära, citron och vitlök och hoppas att det ger effekt. Glömde tyvärr mitt KS hemma så det blir ingen grogg 😊

Ha det bäst! ❤️

Att göra val

Det här med alternativa behandlingsmetoder.... Jag håller på att läsa boken "Anticancer, ett nytt sätt att leva" igen och det gör att jag fylls på med övertygelse om hur viktigt det är med kosten. Kosten och andra faktorer, som gifter inplast, bekämpningsmedel, gödningsmedel osv och även det inre lugnet, att inte stressa och vikten av att må bra.

Jag är glatt lverraskad över att affärerna här på Gotland har en hel del ekologiska matvaror. Till och med i småbutiker i Klintehamn fanns ett stort utbud! Jättekul. Jag hittade till och med ekologisk färsk gurkmeja, vilket jag inte hittat hemma! Priserna är såklart högre här men det är de på allavaror. Men det verkar helt klart som att det börjar hända saker i vårt medvetande om vad vi stoppar i oss. Ekologiskt börjar bli vanligare och ju mer vi efterfrågar det, desto mer odlas och finns i affärerna och priserna sjunker! Superbra! 😊😊😊 Det handlar ju inte bara om cancer men jag hoppas och tror att vi är på väg mit en vändning vad gäller denna epidemi och kosten är av stor betydelse i den frågan, är min övertygelse.

Jag är med i olika grupper på facebook. På gott och ont. Några är hälsogrupper som riktar sig mot alla som är intresserad av hälsa. Det finns otroligt mycket kunskap där och välvilja och hjälpsamhet som jag aldrig kunde drömma om. När jag skrev i grupperna om mina röntgenresultat fick jag flera tusen kommentarer och flera hundra besökare på bloggen. I de grupperna ställer jag frågor ibland och får oftast många svar som de flesta är entydiga. Jag har några "klippor" i dessa grupper vars svar jag lägger stor vikt vid. Sen måste man ju naturligtvis sålla och vara kritisk och inte svälja allt som sägs.

Jag är även med i grupper som vänder sig till människor som på olika sätt drabbats av cancer. I flera av dessa grupper är det TABU att skriva om alternativa metoder. Jag har gjort det några gånger och har länkat till min blogg, men har då blivit kontaktad av administratörerna med aja baja. Motiveringen är att det är människor i grupperna som vill freda sig mot den typen av information, dom vill inte beblanda sig. Jag kanske har skrivit om det förut? Jag tycker det är så tragiskt att dessa människor inte kan lyfta blicken och se utanför sig själva. Det skulle kunna få dem att må bättre!

Alla gör sina egna val och de val vi gör ska respekteras. Det är jag det första att hålla med om. MEN :-), det ÄR frustrerande att se när människor i grupperna får svar som "jag äter det jag vill och är sugen på, jag ska iallafall dö så det spelar ingen roll", eller "jag tror, precis som många läkare och dietister att det inte spelar någon roll vad vi äter, det går inte att svälta ut tumörer". Sånt är ok att skriva i grupperna, men inte att man tror att grönsaker kan vara nyttigt och hjälpsamt! Jag tycker det är synd att människor får sån information itutat i sig, när jag vet att de kunde må bättre om de gjorde andra val.

Apropå val så kan jag ju välja att gå ur de här grupperna. Jag har länge tänkt göra det men någonting håller mig kvar. Vet inte vad för jag skrollar oftast förbi inläggen som till 90% består av hur eländigt folk mår och hur sjukvården brister!

Nä, jag tror ska ta och göra slag i saken och gå ur. Varför vara med i något som får mig att känna frustration? Bättre att vara i sammanhang där man känner positiva känslor. En anledning till att jag ör kvar tror jag är att jag har fastnat för några personer som jag vill fortsätta att följa. Männuskor som väckt sympati och empati hos mig....

Nu ska jag inta en sen frukost. Så här näst sista dagen på Gotland tog jag sovmorgon och känner mig såååå slö. Ska äta yoghurt och färska jordgubbar och det blir nog en kopp kaffe också.

Ha en bra dag mina vänner! Det tänker jag ha 😊

lördag 9 juli 2016

Strålande sol

och ljummet i vattnet. Ännu en dag med bad och sol. Nu börjar dock längtan efter familjen bli allt mer påträngande. Längtar efter att krama om dom, höra deras skratt och känna deras närhet. Det är nyttigt att längta, att vara ifrån varann och få sakna. Jag saknar dem enormt och inser hur fruktansvärt mycket de betyder för mig. ❤️

Har två dagar kvar att njuta av tillvaron här på ön och här ska njutas maximalt 😊

fredag 8 juli 2016

Balsam för själen

I dag var jag och fikade med fina Lotta och Minna i Klintehamn. Vi fikade på Bullboden, som drivs av Hasselakollektivet. Mycket trevligt vad det. Så kul att träffa både Lotta och Minna ❤️

På eftermiddagen klarnade himlen upp och det var strålande sol hela eftermiddagen och kvällen. Jag låg på stranden en stund och satt sedan utanför huset tills solen inte nådde fram, vid kl 20. Har njutit av livet idag med, med råge! Havet var ljummet och det var underbart skönt att både sola och bada! Insuper lugn och fyller på med massor med energi ❤️


torsdag 7 juli 2016

Recept på typ vegetarisk Chili con carne

I går gjorde jag en maträtt som blev så himla god, så jag måste bara dela med mig. Måtten är dock inte exakta, bara ungefärliga. 

1 dl torkade vita bönor la jag iblöt över natten. Kokade den sen på svag värme i 30 min. 
1 dl Paulines supermix av råris, mungbönor och solrosfrön, kokades i 15 min
2 dl hackad broccoli, npgra stänger hackad sparris, 1 gul lök, 3 vitlöksklyftor, 2 stjäljar bladselleri och en hackad röd paprika frästes. Blandade allt och hällde i en förpackning passerade tomater. Kryddade med salt, svartpeppar, chilipulver, paprikakrydda och någea tsk sambal oelek. Lät detta koka ihop 10 min.  Såååå gott! Räckte till 3 rejäla portioner! Bon apetit!  

Strandläge idag

Idag vaknade jag kl 8:20. Glad över att inte ha sovit bort förmiddagen, somnade jag om igen och vaknade 9:45 😳 Studsade upp och åt frukost, packade handduk, bok och solbrillor och gick ner till stranden. Helt ärligt höll jag på att frysa rumpan av mig. Det blåse kallt, sanden var blöt efter gårdagens regn och det var inte alls skönt. Gick tillbaks mot stugan igen och kom på att jag kunde lägga mig i en liten grop en bit från stranden 😊 Där låg jag tills kl var nästan 15. Gick ner och doppade mig några gånger i havet. DET var skönt! Och i lä var det underbart varmt och gott i solen. Så, nu har jag bränt mig 😊 Men det är inte så farligt och i mirgon ska det regna så huden hinner vila från solen.
Nu på kvällen har det regnat en hel del. Det gör inte ett dugg. Det är mysigt att vara i stugan med tända ljus och trevligt sällskap. Ja, med mig, jag, mig och mig själv 😂😂😂

Har haft en superskön dag och mår toppen! ❤️ Tacksamhet och ödmjukhet 🙏

onsdag 6 juli 2016

Nostalgitripp

Idag, eller på sen eftermiddag, åkte jag till Snäcks camping. Efter att ha skrivit hela dagen på boken behövde jag göra något annat och då det slutat regna bestämde jag mig för att göra denna nostalgitripp.

Här är berget som ligger vid campingen. Där tillbringade jag och min faster många dagar, både på tu man hand och i sällskap av våra killar vi raggade på stranden 😊 Jag var 9 och Susse 12. Vi träffade killar som vi fick chans på, min hette Conny och hennes Tomas! Ha ha ha, det känns som ett helt annat liv😊
När jag såg berget var det flera ord som kom upp i mitt huvud och det var: Jordgubbsvägen i Karlskoga, fjärilar och humlor på Ljungmansgatan, Mini, Lady, fästingar och maneter! Det är bara Susse som kan associera till det tror jag 😊

Den här grottan finns på vägen upp för berget. Jag visste ungefär vart den skulle ligga och gav mig den på att hitta den. Hur smart det var med ond höft och rygg och med hala Converseskor vet jag inte, men grottan hittade jag och upp för berget kom jag 😂 Då 9 år, nu 48 😊
Här gömde vi saker, som hmmm cigaretter 😳. Men det vi gömde försvann och det visade sig vara "våra killar" som var bovarna 😂

Det har hänt lite på campingen på snart 40 år. Nu finns det restaurang och poolområde, det fanns inte då. Den kiosk som fanns är det lilla hus man ser taket på i nederkant.  

På den stranden krattade jag och Susse tång! Som belöning fick vi var sin glass i kiosken. 

Här är kiosken idag! GB-Trofé och Nogger var högst skattade glassen😊

Regn idag

I dag regnar det på Gotland. Det gör inget, det är mysigt att vara här i stugan 😊 Jag äter lite, skriver lite och bara är ibland också. Ska ta en promenad om en stund. Jag har fått så förbenat ont i höger höft och ländrygg bara, så det går inte så fort att promenera. Fick inte med mig gympaskor heller så det får bli lite flanering helt enkelt 😊
Funderar på att åka in till Visby idag. Det är ju Almedalsvecka och det kryllar förmodligen av folk. Är lite sugen på att åka till Snäckgärdsbadets camping också, bara för att titta och ta en liten nostalgitripp. Där har jag barndomsminnen ifrån och det skulle vara kul att se om det ser ut som jag minns det. Ja, vi får se vad det blir av dagen. ❤️

tisdag 5 juli 2016

Några ord om tacksamhet

Jag känner mig så enormt tacksam över att få möjligheten att vara här! Jag fattar inte att det är sant, nyper mig i armen. Änglar finns här på jorden med, och en av dem heter Lotta Holmberg! Hon är min fd chef, som börjat jobba här på Gotland. Hon har köpt sig en stuga på Björkbacka strandby och hon bjöd mig att vara här en vecka. Hon har inte ens bott i stugan själv ännu utan låter mig inviga den 😍.
Jag finner inga ord för den tacksamhet och ödmjukhet jag känner inför det Lotta gör för mig. Jag vet att hon inte väntar sig någonting tillbaks men jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska återgälda detta. Jag vet att hon är angelägen om att jag ska ha det så bra jag bara kan och det ska jag verkligen se till att jag har. 😊

Tusen och åter tusen tack du fina människa ❤️❤️❤️

Njuter


Det vore synd att säga att jag inte njuter av tillvaron! Det är såååå skönt att bara vara, göra det som faller mig in, bara umgås med mig sjäkv och tänka på det som faller in.

Jag gick ner på stranden på kvällen. Gick en bit från området och hittade en trevlig plats där jag slog mig ner! Den mjuka sanden, bruset från vågorna, solen som värmer, måsarna som skriker.....lukten från havet, och stillheten! Det är mäktigt och helt fantastiskt underbart! Saknar dock min andra hälft ❤️

Gick sen hem och lagade middag. Det blev en favoriträtt idag, bestående av torskrygg, stekt sparris och stekta tomater och hollandaisås. Mums! 

Har skrivit lite på min bok under kvällen men nu säger ryggen ifrån. Behöver nog sova också med tanke på att jag släkte lampan kl 03:30 igår 😂 

I morgon är en ny dag. Ta till vara på den så mycket ni kan, det ska jag göra. ❤️❤️❤️

Dagens lunch

bestog av en macka ala Helen 😊 Ett ägg vispat med gaffel i djup tallrik, rör ner 1 dl madelmjöl, ha i lite smör och salt och blanda till en massa. In i micron 2 min! Klart! Blev jättegott!

Nu skiner solen från klarblå himmel. Jag ska åka en sväng till Hemse, sen ska jag ta med lite picknik och gå ner och sätta mig på stranden.

På Gotland 😊

I går kväll kom jag till denna underbara ö, Gotland! Jag ska vara här en vecka och umgås med mig själv, promenera, meditera, djupandas, njuta av luften och doften av havet.

Idag består frukosten av en drink gjord av rödbetor, groddar, selleri och ingefära! 

fredag 1 juli 2016

Många tankar

Jag är just nu inne i en period då jag tänker och funderar mycket. På värden i livet, mening med det som händer. Vad finns bortom det vi ser? Finns det ett liv efter döden? I vilken form, på vilket sätt? Jag brottas även med tankar och funderingar kring min sjukdom och möjlighet till tillfrisknande. Jag känner mig inte sjuk. Inte alls. Jag glömmer bort att jag är sjuk, tänker inte i termer av att jag ÄR sjuk. Blir lite rädd att jag är slarvig, att jag börjar leva som förut igen. Men det gör jag ju inte, jag vet ju det när jag tänker efter. När jag tänker efter inser jag att det snarare är så att mitt nya sätt att leva har blivit min vardag nu, så jag tänker inte på det på samma sätt längre. Det är skönt förstås, jag måste inte uppbåda all min energi till att ha fullt fokus på hur jag ska försöka överleva hela tiden. Jag kan slappna av och bara vara ibland också. Självklart tar sjukdomen och tillfrisknandet fortfarande mycket av min energi och fokus, det måste det göra, men det är på ett mer positivt sätt idag, det är inte längre betungande. Jag måste dock påminna mig om att hålla rätt kurs, att inte bli slapp och slappna av så att jag glömmer bort att göra allt som jag måste göra........

Jag har börjat söka mer inåt. Jag försöker hitta ett lugn, en inre ro. I och med det har jag börjat fundera mer över min "andlighet", min tro osv. Det är ganska angenämt faktiskt. Jag läser böcker, artiklar på nätet, pratar med folk på FB som jag lärt känna utifrån min sjukdom och det är så intressant att borra lite mer i de här frågorna.

Jag tänkte idag på hur vi från barnsben får lära oss om vad som är rätt och fel och hur det blir vår verklighet, vår sanning. Om hela samhället vi lever i, eller 90 % av det i allafall, har en övertygelse om vad som är rätt och fel, så är det svårt att gå emot och tänka något annat. Som det här med min sjukdom t ex. När jag blev sjuk 2010 fanns det inte i min värld att jag skulle avstå cellgifter. Tvärt om! Jag var galet förtvivlad över att jag inte fick behandling omedelbart när jag fick diagnosen. Jag tänkte inte tanken en enda gång att jag skulle välja bort vad sjukvården kunde erbjuda mig och vad som ansågs vara rätt behandling. När jag blev sjuk igen 2015 hade jag inte heller några såna tankar. Jag ville ha behandling så snart som möjligt. Jag var helt inställd på att det sjukvården sa var det som var rätt. Jag vet att läkare kan göra fel ibland men när det handlar om en vedertagen behandlingsmetod skulle det inte ha fallit mig in att ifrågasätta den. Då.

Sen började jag läsa på nätet om hur lång tid jag kunde tänkas ha kvar att leva. Sjukvårdens budskap var att jag skulle dö. Jag hade fått den värsta tänkbara diagnosen typ, spridd bröstcancer, och den överlever man inte.  Det gör INGEN!
Det har varit min övertygelse också, precis som de allra flesta andra människors. Det har vi fått lära oss av läkarkåren, sjukvården i hela världen, att det är så. Och då är det väl så?

När jag fick beskedet, att jag har spridd bröstcancer och skulle få palliativ vård, hamnade jag i ett chocktillstånd. Inte helt otippat och föga förvånande. Den ångest jag upplevde under den närmaste tiden var enorm. Det går inte att beskriva. Känslan var fruktansvärd hemsk och ångesten fick en ny dimention. I detta svarta mörker där det inte fanns en endaste gnutta hopp, sprang jag på en artikel om en läkare i USA som påstog att det gick att bota ALL cancer. Jo hej du tänkte jag. Sånt humbug, typiskt USA! Att folk går på sånt, jag fattar inte. Hur kan man tro att naturmedel ska kunna bota CANCER?
Så gick mina tankar. Men jag läste artikeln och i den stog det om nån annan, nån person, nån metod, nån länk osv, och jag började läsa, och läsa, och läsa, och läsa. Den första boken jag hittade var "Mot alla odds". Den gav mig mitt första hopp, men jag var fortfarande sprängfylld av tvivel, oro och ångest. Så ramlade jag över Kerstin Unger Sale'n. Såg hennes artikel på nätet, såg ett inlägg från henne i ett forum där det fanns en mailadress. Inläggen i forumet var flera år gamla, men jag chansade och skrev till henne. Och fick svar! Och vi pratade i telefon några gånger och har mailat varann och hon var så övertygad i sin tro och vetskap att det visst GÅR att bota cancer genom att hjälpa kroppen att självläka. Hon blev mitt nästa hopp och det har sedan dess vuxit lite mer, undan för undan.

Jag har träffat på människor på nätet som gett mig tips och råd, jag har fått såååååå mycket förslag på vad jag ska göra och äta och jag har stött på enormt mycket engagemang och välvilja. Och övertygelse. Övertygelse om att det GÅR att hjälpa kroppen att läka. Jag köper inte allt jag hör, jag sållar en del, men det allra mesta är samstämmiga råd och tips som jag tagit till mig. Jag har inte testat allt, men mycket. Och det har ju haft positiv effekt, hittills.

Jag tänker ibland att det när som helst kan rasa. Jag kan när som helst bli dålig, cancern kan börja växa, andra organ kan bli drabbade. Om ett halvår kan det vara slut! Jag tänker så med ibland. Jag VET ingenting egentligen om prognosen framåt. Men idag vågar jag tro mer och mer. Jag känner mig fortfarande inte övertygad men jag vågar tro. Jag skulle önska att jag kunde känna den övertygelse som t ex Janne Forsström alias Tian Schaman känner. Han har inga som helst tvivel kring sin övertygelse om hur allt hänger ihop med kropp, själ och naturligt läkande. Han menar att cancer, som alla andra sjukdomar, uppstår på grund av själsliga trauman och att det därför är prioriterat att läka själen först. Han pratar om förlåtelsens kraft, om vikten av att hitta balans, harmoni, glädje osv. Att tänka och känna inåt. Han hänvisar till en lära som menar att tumörer är kroppens sätt att säga att det behövs en radikal förändring. Tumörer är inget man bara får utan de uppkommer som en konsekvens av ett trauma. Han skriver bland annat så här:

"De flesta tror att cancer är något elakt som hux flux har bosatt sig i kroppen och att liemannen väntar bakom hörnet. Så är det naturligtvis inte. De börjar hata cancern och motarbeta den med alla tillgängliga medel, och speciellt inom skolmedicinen använder man allt mer brutala metoder för var dag som går…
Ju mer vi försöker motarbeta kropp & själs självläkande processer, desto mer kommer de "bita sig fast" i vår fysiska organism.
Om man istället vänder på det hela och blir Vän med sin sjukdom kommer man enklare och snabbare vända på förloppet, gå mot hälsa."

Jag tror att det ligger mycket i detta. Istället för att lägga energi på att hata sjukdomen är det tusen gånger bättre att fokusera på att hjälpa kroppen att läka det som gått fel. Det låter kanske flummigt och man kanske måste ta mer del av det här sättet att tänka för att förstå det, jag vet inte. För mig känns det iallafall betydligt bättre att känna att det är jag och min kropp som samarbetar för att läka, dvs kropp och själ, istället för att känna att kroppen är invaderad av nåt ont jävulskap som ska förintas. Det ger en betydligt mer behaglig känsla. För mig. 

Nu har jag pladdrat klart för den här gången. Det var barazen liiiiiten liten del av allt som cirkulerar i tankar och känslor. Det kommer garanterat mer 😊

Nu önskar jag alla en god natts sömn ❤️❤️❤️