onsdag 31 januari 2018

Liiiiite bättre!

I morse gick jag från sängen till soffan och där har jag legat hela dagen med undantag från toabesök. Vid 10:30 kom ah-teamet. Hon tog prover och satte dropp. Ett klart dropp, som jag förstog det skulle reglera vätska- och saltbalansen. På kvällen kom dom tillbaks och satte ett näringsdropp.

Min onkologläkare ringde och frågade hur jag mådde. Hon hade fått veta igår EM att jag åkt hem och var inte alls nöjd med det. Hon tyckte att jag skulle ha blivit inlagd på avd 80, onkologen, utifrån mina dåliga värden. Hon kände sig mer nöjd när hon fick veta att jag hade hemsjukvård direkt.
Läkaren var orolig framför allt över mitt sjunkande albuminvärde och hon tyckte att det hade sjunkit snabbt senaste tiden. På frågan vad det kan få för konsekvenser fick jag först inget svar men när jag fortsatte fråga och ställde en direkt fråga om jag kan dö av det, sa hon att ja, det kan bli så allvarligt. Hon kände sig dock lugnare nu när hon pratat med mig och hörde att jag inte var fullt så dålig som hon befarat. Det är inte utan att jag blir orolig förstås...... sen ringde de från ah-teamet och frågade om jag inte skulle läggas in igen.

Albuminvärdet kan sjunka av flera orsaker. Bland annat buktappningarna är en stor orsak men läkaren menade att värdena inte sjunkit så mycket tidigare och undrar varför de gör det nu. Undernäring är ytterligare en orsak till sjunkande värden. Och det är ju faktiskt så att även innan jag blev inlagd har jag haft svårt att äta pga illamående. Så det är ju under flera veckor jag inte ätit ordentligt. Så näringsdropp tyckte både jag och läkaren var en bra idé. Hon ska se till att följa upp mina prover regelbundet och hon har oxå en tanke att sätta igång behandling lite tidigare för att få bort roten till det onda, dvs bukvätskan. Det finns ju risker med det också förstås och hon skulle rådgöra mer med kollegiet sa hon.

Jag var först orolig men under kvällen började jag känna att jag började återfå lite livsandar! Jag har ätit mat också! Jocke kokade torsk, äggsås och potatismos åt mig och jag har idag ätit två portioner av detta, a 1dl vardera. Känts bra i magen och har fått behålla det! Tycker att jag känner mig liiiite piggare och börjar känna hopp om att återfå energi och kraft! Och jag behövde komma hem! Hem till dem jag älskar och som ger mig kraft. Jocke är heeeeelt fenomenal och jag känner mig så trygg och lugn när han är med. Han trixar och fixar hela tiden och ger mig så enormt mycket, både kärlek, omtanke och omsorg 🙏❤️❤️❤️❤️❤️. Tack mitt allt för allt du gör för mig❤️.

Jag känner mig också så tacksam över allt stöd jag fått och får  under den här tiden av nära och kära, och även av er här på bloggen som jag aldrig har träffat. Ni är helt underbara och fantastiska allihop! Det ger mig energi, det ger mig vilja och styrka att känns att jag inte är ensam. Jag har också lyckats med bedriften att BE OM HJÄLP, vilket jag alltid haft mycket svårt att göra. Men nu har jag gjort det och det känns sååååå bra och jag är säker på att vi tillsammans ska kunna vända på detta. Tack för att ni finns för mig när jag behöver er som mest ❤️.

Äntligen hemma

I går morse väcktes jag och skulle förberedas för operation av stenten. Duschade och fick på mig operationsskjorta och fick rena sängkläder. Hade sprungit på toa under natten igen och vid flera tillfällen fått upp galla. ”Min” kirurg kom och gjorde ett ultraljud för att kontrollera vätskenivån i buken. Jag hade en känsla av att magen skulle spricka, men det var bara lite vätska, inget han ville sticka i.

Urologen kom på fm. Han förklarade hur det ser ut med stenten och vad som sannolikt hänt. Han sa att så länge som jag kan kissa och mina njurvärden ligger bra, så kan man låta stenten vara som den är. Då byter man ut den när det är dags efter ca 4 mån eller om den ger besvär innan. Det lät ju såklart bra! Jag tog ändå upp frågan om narkos och han sa att när man bara ska ta bort stenten görs detta på mottagningen och det tar 30 sekunder. När man däremot ska byta den är det lite mer avancerat och då genomförs alltid ingreppet på operationsavdelningen och narkosen är då alltid med. Urologen trodde inte att det skulle vara några som helst problem med att få sova, eller iallafall näst intill. Det lät jättebra i mina öron! Jag behövde aldrig använda mig av det övertalningstal jag utformat 😂.

Urologen ville ha ett njurvärde som idag och jag fick själv bestämma om jag skulle stanna en dag till eller komma tillbaks dagen därpå. Efter att ha fått beskedet att AH-teamet kan komma hem till mig med start idag, bestämde jag mig för att åka hem. Nog för att jag blivit otroligt bra bemött av personalen och det känns tryggt och allt sånt, men hemma är hemma. Bara tanken på hemma gjorde mig lite piggare 😂.

Så jag åkte hem, väl omhändertagen av min man ❤️. Jag kan fortfarande inte äta så han har inte så mycket bestyr det med iallafall. Ska få näringsdropp av ah-teamet när dom kommer. Känner att jag har noll energi och ork. Kräktes i morse igen, fortfarande galla 😖.

Det har varit skönt att sova i min egna säng. Hade ju bara hunnit ligga i den två nätter innan jag blev inlagd, så den är inte inluggen ännu. Skön är den iallafall.

Har sänkt mina morfindoser. Tagit bort de långtidsverkande och tar bara vid behov. Tar inte alvedon längre heller. Tänker försöka minimera doserna utan att ha ont, för det tänker jag försöka se till att inte ha.

Nu ska jag hoppa i kläderna och förflytta mig till soffan. Yeeeha! 😊


måndag 29 januari 2018

Smärtor i flanken

Vaknade i natt och hade ont i höger sida av ryggen, i höjd med njuren. På morgonen blev smärtan värre och värre och blev som kramper. Personalen säger hela tiden att jag ska säga till när jag har ont, för jag ska inte behöva ha smärta. Men plötsligt tog det stop. Jag hade fått dagens extratid redan på fm! Någon läkare har ändrat min ordination till doser som inte hjälper ett dugg. Senare ändrade en läkare ordinationen igen men höjde den långtidsverkande bara och det är den vid behov jag måste få tillräckligt mycket av, när det blir förjävligt. Helgdagen har jag haft jätteont och det tär enormt på både kropp och själ. Jocke stog här i dörren 8:30 i morse. Han hade missat att besökstiden börjar kl 12:30 😊 Han smög in och satte sig och ingen sa något. Det var skönt att ha honom här, min klippa och trygghet ❤️.

På EM var jag på röntgen. Det visade sig att stenten som är inopererad i urinledaren kommit ur läge och därför skaver. ”Min” kirurg var in till mig och berättadezdet först och sa att han skulle ringa urologen direkt och få en tid för att korrigera stenten. Medan han gick iväg och ringde kom en annan läkare och berättade samma sak 😊. De skilde sig dock lite åt i vad urologen sagt till dem. Jag har bönat och bett att få sova, men fick olika bud om detta. En läkare sa att urologen ska komma och prata med mig i morgon medan den andra sa att jag blir nerkallad för ingreppet. Ja, så det visar sig hur det blur helt enkelt. Jag kommer att försöka in i det längsta att få sova, eller åtminstone att de däckar mig ordentligt! Bara tanken på att dom ska sticks in saker i urinröret får mig nästan att kräkas! Och jag är så fruktansvärt trött på alla dessa smärtsamma och jobbiga ingrepp! Jag fullkomligt hatar att tvingas gå igenom allt detta, så att få göra det smärtfritt och ångestfritt tycker jag är en mänsklig rättighet!

Nu får jag näringsdropp igen! Skönt att veta att jag får i min näring fast jag inte kan äta. Nu är jag fastande från kl 24 också, tills ingreppet är gjort så det här droppet sitter bra nu.

All eloge till en underbar personal här på avdelningen. Alla är så omtänksamma, förstående, tålmodiga och duktiga. Ska man vara inlagd är det på avd 85 man ska vara! 🙏❤️

söndag 28 januari 2018

Näringsdropp

På eftermiddagen kom Emelie och hälsade på en kort stund, tillsammans med kompisen Rebecka och hennes mamma Chis, där Emelie tillbringat helgen. Härligt att se henne efter en vecka! Kul att se Rebecka och Chris också som jag inte sett på flera år! De var här en kort stund, sen skulle Emelie med tåget.

Kl 15 kom kirurgen hit. Vi pratade om den sammanfattning han skrivit i min journal om operationen och han gjorde en buktappning. Det rann jättefort och mycket vätska så jag fick jätteont så vi fick lov att pausa efter bara en kort stund. Har även fått näringsdropp nu och tycker att jsg mår lite bättre. Jag har ont i mage och rygg men det får jag alltid vid buktappning och har fått extra smärtlindring. Ska nu försöka få i mig lite fil och frysta hallon.
Jocke kom på eftermiddagen. Han har bara varit borta i fyra dagar men det kändes som en evighet sen jag såg honom när han kom. Det är min bästa medicin, att ha honom vid min sida ❤️. Synd att han inte kan vara där hela tiden!
Ny dag i morgon. Hoppas må tillräckligt bra så att jag kan åka hem. ❤️

En liten kick





Nu på förmiddagen kom min dotter Sandra och mina barnbarn helt apropå, men en bukett tulpaner och en KALL MELON! 😊 Härligt underbart ❤️ Fick en liten dos energi av kramar och omtanke ❤️❤️❤️

Melonen var jättegod! 😊 Älskar er ❤️❤️❤️ 

Natten

Har sprungit på toaletten med 1-3 timmars mellanrum hela natten. Kissnödig, illamående och en klump i halsen. Fy vilken natt. Kan inte sköta magen trots laxermedl. Börjar bli riktigt jobbigt läge.
Just ni i denna stund är jag jättesugen på melon! En riktigt kall melon 😊. Finns tyvärr inga såna inom behörigt avstånd. Tror jag försöker sova en stund till istället ❤️

lördag 27 januari 2018

Ronden mm

Läkaren gjorde ett ultraljud vilket visade en hel del vätska, men han bedömde att det inte var akut med tappning idag utan kan avvaktas till i morgon. Det kändes helt ok.
Har haft svårt att äta idag med. Fick i mig nån sked mos och ett par köttbullar, sen tog det stopp. Slumrade fram till kl 14:30, då jag fick besök av Lotta en kort stund. Hanse och Erika kom med barnen senare på EM. Jag gick ut med dem i dagrummet men efter bara några minuter vände sig magen ut och in och jag kräktes. Blev tillbaks till sängen igen.

Nu har jag inte ätit på flera dagar för att jag mår så illa! Illamåendemediciner hjälper inte. Fattar inte vad det är för fel. Det är ju samma läge som innan operationen igen. Jag mådde ju likadant då. Frågan är varför? Är det vätskan som orsakar det här? Det sliter något enormt på psyket att må så här hela tiden. Blir orolig över att det är så här det ska vara i fortsättningen 😢.

Jag vill hem. Jag vill må bra. Jag vill ”leva”, inte bara överleva.

❤️

Status que

Sovit skapligt i natt. Vaknar och springer på toa en del. Känns som jag är kussnödig så blåsan ska spricka, sen kommer det 3 droppar 😏. Har väl med infektionen att göra och borde ju lätta snart då jag får penicillin.

När jag vaknade i morse vid kl 6 kändes det som att jag mådde betydligt bättre än igår. Men ju längre tid jag var vaken desto sämre började jag må. Och nu är det samma läge som igår. Mår fruktansvärt illa. Har ingen ork och energi. Känner mig nedstämd och ledsen idag. Så jävla trött på den här skiten så det finns inte!!!! Krångel med magen också. Kan inte ”sköta magen” ordentligt vilket är jättejobbigt. Fyller på bukvätska. Känns skillnad mot igår. Nu har nivån mage stigit upp i bröstet och jag blir flämtig när jag rör mig. Förmodligen läge att tömma igen. Väntar på ronden nu och enligt sköterskan kommer dom att göra ett nytt ultraljud.

Så, vi får vänta och se.

Här är det strålande solsken idag! Helt underbart väder. Önskar jag hade varit pigg så jag hade varit hemma, kunnat sitta ute och dricka en kopp kaffe. Det hade varit trevligt. Nu börjar det bli hög tid att sätta fart med odlingen också. Funderar på om jag ska hoppa över igår? Det känns så osäkert allting. Ska jag sätta igång massa odlingar som jag inte orkar sköta om? Det tar enormt mycket tid att pyssla med det där........framför allt om det blir lössangrepp 😂. Men nåt ska jag väl sätta. Måste kanske inte fylla varenda cm på fönsterbrädorna, men nån bytta kanske. Tänk om jag blir pigg och inte har sått, då får jag ju spunk 😂.

Jag längtar efter Jocke och Emelie. Har inte träffat Emelie sen i söndags. Vi har daglig kontakt och hon har det bra, men mammahjärtat längtar mycket. Och gubben är i Vemdalen. Det är han så väl förtjänt av och jag är så glad att han kom iväg, men saknar honom inte mindre för det. Han har skickat ett par bilder och det ser helt underbart ut! Idag har de enligt vädersolen klarblå himmel och -10 grader ❄️.

Återkommer senare med fortsättningen på denna dag ❤️


fredag 26 januari 2018

Fortsatt inlagd

Planen var att jag skulle åka hem idag men jag mår inte bra. Jag har svårt att både äta och dricka då jag mår så illa. Känner mig allmänt dålig, energilös. Har nu fått dropp igen men tycker inte jag mår bättre. De har tagit urinprov vilket visade bakterier, så det är skickat för odling och jag än insatt på penicillin. Läkaren kom på EM och ville ta ett ultraljud. Vätskan har fyllt på ganska bra och han sa att det är jätteviktigt att jag blir tappad om det känns som att magen ska spricka, för den kan göra det nu när den är nyopererad. Läkaren satt han är ledig i helgen men han vill att personalen ringer honom om jag behöver tappas, för då kommer han in! Om jag inte får gehör från personalen så ska jag ringa själv sa han, och gav mig en lapp med hans privata telefonnr! Vilken läkare! Jag frågade vart han kom ifrån och han menade att det var hans plikt att se till att jag får det jag behöver, att han vill avsluta det han påbörjat! Vilket engagemang, helt makalöst! Är så glad att jag träffade på honom av alla läkare!

Både igår och idag har jag legat i sängen. Har ingen ork att vara uppe. I dag tog jag mig in i duschen och det var jätteskönt! Nu är det sängläge igen. Jag hoppas illamåendet går över snart. Jag är så hungrig men det går inte att äta! Men maten här har mer att önska om man säger så och det hjälper ju inte till. Men jag får inte ens ner a-fil och bär längre.

Får se hur morgondagen blir. Jag åker inte hem så länge jag mår så här iallafall, om dom inte kastar ut mig förstås.

Ha det gott ❤️

onsdag 24 januari 2018

Epiduralbedövning och annat

I går hade jag som sagt en deppardag. Jag såg inte allt i svart men det var många frustrerande tankar, förhoppningar som gick i kras osv. På EM kom Jocke och Natalie och hälsade på, sen kom även Helen. Vi gick ut i dagrummet och satte oss och jag kände hur jag började få allt ondare i både magen och i ryggen. När vi satt där och pratade kom min onkologläkare, Birgit! Hon satte sig hos oss en lång stund och pratade om situationen, behandling mm. Det kändes riktigt riktigt skönt! Men jag hade sååååå ont. När jag var tillbaks till sängen kollade dom vart epidiralen tar och det visade sig att den helt gått ner i benen. Efter kontakt med narkosläkare beslutades att ta bort epiduralen och ge tabletter i stället. Fyyyyyyy Fan vad ont jag hade! En klar 10 på en skala. Det var inte uthärdligt! Jag fick stora doser morfin men det hjälpte inte. Efter en stor dos kapades topparna en aning men det fanns hur mycket som helst kvar. Jag fick även oxascand och sov stötvis under natten. Jag fick förklarat för mig att när epiduralen sätts ut tar det tid för annat medel att verka. Det är som att de krockar. Hade även jättemycket obehag från katetern. Kändes som blåsan var sprängfylld, vilket inte var fallet.

I morse och under dagen har morfinet börjat verka. Jag tar även alvedon till det, då kombinationen ska vara bra. Kirurgen gav mig en åthutning när jag jag sa att jag inte vill ta alvedon, frågade om jag trodde han ville mig illa?! Jag gav med mig och har fått en bra smärtlindring!

Jocke kom och kramade om mig en stund innan han stack hem ifrån jobbet. Mamma och pappa kom och avlöste honom en stund. Jag har inte kunnat äta ordentligt idag. A-fil och bär, petat i en sallad och åt två rostade brödskivor på kvällen.

Kom ur sängen på kvällskvisten! Det gick riktigt bra och jag kunde sköta magen! Hallelulia! 🙏

Nu är det sängen för resten och hoppas kunna sova. Önskar er en god natt ❤️

tisdag 23 januari 2018

Resultat av operationen

Som jag skrev i tidigare inlägg gick själva operationen bra, utan några komplikationer. Senare på kvällen kom läkaren till mig och berättade vad han hade gjort. Urologen hade mycket riktigt varit där och satt in en stent, eller slang, i urinledaren mellan njuren och urinblåsan och det hade gått bra. Det hade inte alls varit så trångt som de trott och läkaren sa att detta ingrepp blev något av profylax, dvs förebyggande åtgärd. Men nu är den på plats. Det jag inte visste innan är att denna sten ska bytas ut var fjärde månad. Det känns inget vidare måste jag säga. Jag trodde den sattes och sen satt den där. Men den slaggas igen av urinsalter och annat och måste alltså bytas ut men jämna mellan rum. Hur detta sker är en annan fråga. Jag vet att jag inte får sova vid ingreppet. Efter operationen har det kommit en hel del blod från urinledaren och mina blodvärden har sjunkit. Inte allvarligt men det verkar inte vilja ge sig. Läkaren säger att detta inte är något ovanligt så jag får lita på det.

Äggstockarna är borta och de tumörer som satt på dem. På vänster äggstock hade jag en stor cysta som läkaren inte kan säga säkert om den innehöll cancertumörer. Dock finns det en misstanke om att den innehöll den saknade njuren! Det är inte bekräftat men det kan alltså vara så att den njure jag saknar under tiden den tillverkades i fosterstadiet, hamnade lite galen kan man ju säga. Ja, det är ivägskickat på analys så jag får veta sen vad den innehöll. Klart var i alla fall att det var cancertumörer på båda äggstockarna, där fanns inga tveksamheter enligt läkaren. Så det är skönt att de är borta. Oavsett så tänker jag att kroppen nu har två tumörer mindre att jobba med, vilket borde vara en fördel för fortsatt läkning.

Tanken var ju att läkaren skulle operera bort en "fettkappa" man ha över buken. Min kappa var dock så liten, kort och tunn och han såg ingen vinning i att ta bort den. Det hade inneburit att han hade fått öppna upp buken hela vägen upp till mellangärdet och han tyckte inte det var försvarbart i förhållande till resultatet. Så den är alltså kvar intakt. Varför min var så liten kunde han inte säga, annat än att vi alla är olika. Så jag nöjer mig med det.

Sen var det detta med bukhinnan. Det har ju funnits misstanke om att jag har små blåsor på bukhinnan som orsaker bukvätska, och nu är det bekräftat. Han beskrev det som att man hade tagit en näve risgryn och strösslat över bukhinnan, så mycket knottror var det. Hundratals små knottror som är mellan 0,5 - 1 mm stora. Att de inte synt på röntgen är för att det är så små. Men, dessa är cancer och det som orsakar vätskan i buken. Om man ska hitta något positivt att säga om det så såg han även att flera av blåsorna var läkta, vilket innebär att de svarar på cellgifter. Min tes är ju att när jag fick ascites första gången och fick cellgifter så försvann ju vätskan och förmodligen skedde en läkning då. Nu när de kommit tillbaks biter inte samma cellgifter på dessa. Läkaren sa att det finns andra sorter, och inte bara cellgifter heller utan även andra läkemedel som kan avhjälpa problemet.

I går kändes det ändå ok och idag känns det skit. Idag känner jag mig ledsen och uppgiven, gråter titt som tätt och undrar om jag verkligen orkar fortsätta kämpa. I morse när ronden skulle komma var den inte "min" läkare utan den andre, som jag inte har så mycket till övers för. Det blev jag besviken över för jag föredrar min läkare och hade velat ställa frågor. Nu gick mötet med den andra läkaren bra ändå men som väntat kunde han inte riktigt svara på mina frågor. Han gjorde ett ultraljud på magen för att se om det fyllts på vätska vilket var minimalt. Det kändes bra men tanke på att jag hade känslan av att det fylldes på igen. Han har också skickat en remiss till röntgen för att sätta in en permanent kateter så att jag ska slippa stickas varje buktappning. Men en permanent kateter kan jag sköta den själv i princip och den är knappt synlig.

Så på eftermiddagen dyker "min" läkare upp. Jag började böla så fort jag såg honom och han bara log och sa att det var en vanlig reaktion. Dag ett är man oftast glad och uppåt och tacksam för att man överlevt operationen och dag två har allting sjunkit in och man gråter. Han var dock vid gott mod och gav mig lite hopp. Han tyckte det var tidiga att sätta in en permanent kateter utan tycker att nu ska jag först och främst läka från operationen. " Låt mig sen och Birgit hjälpa dig" sa han. Han tänker att det finns läkemedel som ska kunna få bort bukvätskan och det måste inte nödvändigtvis vara cellgifter. Det känns bra. Jag kände mig lite mer bättre till mods när han hade varit här. Han inger ett sånt lugn, en sån kunskap och professionalitet så det liknar ingenting! Alla läkare borde vara som han.

Jag frågade vad konsekvenserna blir av alla dessa buktappningar i längden. Det som händer är ju att vid varje tappningstillfälle förlorar kroppen ämnen som den behöver vilket dränerar kroppen på energi. Kroppen återhämtar detta men sker tappningarna ofta har den ju kortare tid för återhämtning. Sen är det vanligt att man får svårt att äta, vilket gör att kroppen inte får tillräckligt med näring, vilket ytterligare dränerar energin. Så summa summarum är konsekvenserna av bukvätska och tappningar att kroppen blir svagare och svagare.

Ja, så ser det ut. Jag hade definitivt hoppats på andra besked efter operationen men nu känns det ändå som att det kan finnas en chans att bli av med vätskan. Det är ju bara den som ställer till det för tillfället. Jag behöver lägga upp en plan, en strategi för hur jag ska boosta kroppen maximalt och få i mig så mycket näring det bara går. Kruxet är ju att jag inte har vare sig matlust, förmåga att äta eller ork att göra alla dessa juicer och smoothies. Men på något sätt ska det gå, det måste det ju göra.











måndag 22 januari 2018

Operationen klar

Väcktes på väg till uppvakningen vid kl 12. Operationen borde ha tagit ca 3 timmar för jag somnade vid 9. Det gick hur bra som helst att få ryggmärgsbedövning. Kändes inte! Men, jag hade blivi grundlurad kring premedicinering! När jag kom för att sätta ryggmärgsbedövningen frågade dom om jag gått stesolid. Jag trodde han skämtade och svarade nej, jag ska ju få er häxblandning. Nämen, det gick inte serru! Här måste vi vara valna och alerta för att känna om dom sticker fel! Allvarligt! På riktigt! Hade jag haft läkaren framför mig som lovat detta, vet jag inte vad jag hade sagt. Inget snällt iallafall. Fick nåt lugnande intravenöst som jag inte alls kände av men sticket gick som dagg bra! Bedövningen skulle ta i buken bara, men det kunde hända att det ”rann ner i benen”, och det gjorde det. Är bortdomnad från rumpan och neråt. Känns som när en kroppsdel ”somnar”. Kan inte lyfta vänster ben. Men detta går ju över sen. Har kateter så jag behöver inte ens gå på toa. Nr2 brukar tar 3-4 dagar innan det kommer igång tydligen. Jag har en pump kopplat till ryggmärgen som pytsar in bedövning kontinuerligt. Inte som morfin som man blir groggy av tack och lov!

Jag har ännu inte träffat läkaren så jag vet inte vad han har gjort eller inte gjort. Jag hade blid i urinen en sväng på uppvakningen och det sa dom berodde på stenen som är inopererad, så det verkar gjort iallafall. Väntar på att läkaren ska dyka upp men nu är klockan så mycket så han kommer nog inte förrän i morgon.

Jocke satt på mitt rum när jag kom till avdelningen ❤️. Han hade tagit med sig jobbet dit för han ville vara där när jag kom. Min älskade omtänksamma man ❤️. Är så tacksam över att jag har honom  så ni anar inte. Hur som helst blev jag riktigt trött på kvällskvisten så han åkte hem och tog hand om Emelie. Hon har varit orolig så det kändes skönt att meddela henne att jag vaknat och mådde bra!

Ätit har jag gjort. Torsk och potatis men nån örtsås. Helt ok men jag fick inte i mig så mycket. Har GLUKOSDROPP! Mot min vilja och ja sa till i morse att dom INTE fick ge mig det, men efter att ha pratat med narkosen ändrade jag mig. Hon förklarade att kroppen stressas enormt under en operation och börjar brytas ner. Om det finns glukos bryter den ner glukos, finns inte det bryter den ner något annat som jag inte minns vad det heter, och det belastar njurarna enormt. Så, valet blev ganska enkelt! Men järsiken vad det tar emot att pumpa in glukos rakt in i blodet. Men det får bli en nollning sen när jag är klar med det här.

Ja så ser det ut just nu! Återkommer med mer information när läkaren varit här.

Orolig natt

Dränet blev sittande till kl 03 i morse. Läkaren sa att det skulle tappas ur, stängas och dras. 3 liter var tömt på 50 min sen kom det några droppar då och då, och enligt min uppfattning var det klart då. Vi delade inte den uppfattningen. Jag talade om att ju längre dränet sitter, desto ondare får jag. Men uppfattningen var att det inte var klart så länge det kom droppar. Det har varit mycket smärta, mycket morfin och mycket illamående och en del kräkningar. Har nog inte sovit mer än sammanlagt ett par timmar. Sköterskan som jobbade i natt har gjort allt hon kunde för att hjälpa mig, (förutom att dra dränet några timmar innan 😳) och all personal är toppen. Det betyder sååå mycket. Och på EM kommer min brorsdotter och jobbar också 😊❤️.

Kl 6 var det att hoppa in i duschen och tvätta mig med descutan. Får inte dricks eller äta och är såklart supertörstig! 😂 Sneglar på vattenkranen hela tiden men törs inte dricka. Har fått stränga order! Bäst att lyda 😊.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Är jättenervös! Inte minst för ryggmärgsbedövningen! Men för operationen i sin helhet. Vad kommer dom hitta? Vad kommer dom kunna göra? Urologen ska försöka sätta dit röret, om det går. Det kan tydligen vara för trångt. Hoppas inte!

Det ska gå bra! Jag ska vakna och få besked om att operationen avlöpte som förväntat. Äggstockar med tumörer är borta, liksom fettkappan som sannolikt är största boven till bukvätskan. (Det sa läkaren igår)! Ja, och sen kommer allt att börja gå åt rätt håll! Så är det bara ❤️

Fan vad törstig jag är!

Ha en bra dag och håll en tumme eller två för mig ❤️❤️

söndag 21 januari 2018

Nu är jag på plats på avd 85

Idag har varit den bästa dagen på länge. Mådde ganska bra, hade energi och var relativt smärtfri. På EM fick jag ta en tablett dock. Sjuktaxin kom 16:30 så jag var på avd vid 17:30. Hade inte ätit middag så jag köpte en macka med skagenröra i cafeterian och när jag kom till avd tog jag en kopp kaffe och sköljde ner den med. Sen blev jag sååååå illamående. Fick pimperan mot det och morgin då jag även fick ont i mage/bröstrygg. Efter en timme släppte det så pass att jag kunde gå och duscha. Mådde sen riktigt bra.

Läkaren som ska operera mig kom in på kvällskvisten. Han var inte i tjänst men brukar komma och hälsa på sina patienter kvälken innan ibland fick jag höra. Vilken läkare alltså! Men han kom med besked som var mindre trevliga. Han hade pratat med narkosläkaren och denne hade sagt att han ville att det ska vara så gott som tomt på vätska vid operation. Nu när läkaren kom i kväll konstaterade han att det var rikligt med vätska igen. Han ville/behövde göra en buktappning. Nu, här direkt. Utan Jocke 😢. Jag konstaterade att jag inte hade så mycket val och att det skulle innebära att jag inte skulle hinna få lugnande. Bad om intravenöst morfin, vilket jag fick och lite hjälpte det. Bedövningen gjorde lite int men själva sticket sedan, kändes inte alls! Jag säger det igen, vilken läkare!

Det rinner på ordentligt. På 50 min hade det kommit 3 liter och det rinner på bra fortfarande. Jag går jätteont i mage och bröstrygg, blir som kramper, då det går så fort. Men dom är frikostiga med morfin och illamåendemedicin......

Nu går ögonen i kors så jag orkar inte hålla dem öppna längre..... önskar er en god natt ❤️

fredag 19 januari 2018

Buktappning och lite annat

Natten som var, var inte så rolig. Vaknade varannan timme av magen som inte ville sova. När kl ringde kl 5 var jag halvdöd 😴. 06:15 var vi på avd för att ta prover. Först kom en sköterska och skulle ta i armvecket. Hon fick inte till det. Så provade hon att använda porten men det fungerade inte heller. Då bad hon en annan sköterska om hjälp. Han envisades med att vilja sticka i min arm där jag har ödem och jag har i 2 1/2 år fått höra att det är ”förbjudet” att sticka i den, vilket jag påtalade. Han undrade om det var jag som bestämt det, eller nån annan 😳. Jag talade om att det är sjukvårdens ord. Ändå letade han kärl på handen. När jag påtalade igen så gick han över till den friska armen men var snart tillbaks och letade i armvecket i den andra igen. Och jag sa till, återigen! Så bestämde han sig för ett kärl i handen, rätt hand. Så tejpade han fast sudden han skulle ha på sticksåret efteråt på bordet. Matbordet i dagrummet. Men allvarligt. Till och med Jocke reagerade och kom fram och sa att den där skulle inte jag låta nån sätta på mitt kärl! Sköterskan fick dock inte ut något blod. En sköterska från dagvården kom som en räddande ängel. Hon observerade också sudden han tejpat på bordet och sa att hon kunde ta över! Tack för det!

Vi knatade ner till dagvården men porten gick inte att använda. Första gången på 2 1/2 år den strular. Remiss till röntgen för att kolla fibrinstrumpa och det visade sig senare att det var så. Fick medicin för att lösa upp den så det ska väl fungera sen.

Tappningssticket gick bra. Snabbt och smärtfritt! Det rinner på bra och det är en enorm lättnad i buken. Är sjukt trött efter premedicineringen och är vrålhungrig, men annars är det bra. Väntar bara på att fibrinstrumpemedicinen ska verka klart och att bukvätskan ska ta slut så jag får åka hem!

Har besök av mor och far som ska hjälpa Jocke med lite saker och jag hoppas ju hinna hem och träffa dem. Ja, det blir allt för nu. Så bra som jag mår just nu är det länge sen jag mådde. Hoppas det kan hålla i sig över helgen så jag hinner boosta inför operation.

Ha det gott ❤️

torsdag 18 januari 2018

Lite bättre

Igår låg jag på soffan hela dan. Åt lite melon och yoghurt med granatäpple och hallon. Svårt att äta, har ingen aptit, fast jag är hungrig. Magkramperna fortsätter men inte lika intensivt. Det är ungefär samma idag som igår. Fick för mig att jag skulle gå ut en stund idag. Det var ett helt företag att få på mig kläder och när jag väl kom ut var jag helt slut. Var ute en kort stund och fick andas in lite frisk luft iallafall.

De ringde från onkologen på EM idag. Röntgen hade erbjudit en tid för tappning på tisdag! Tisdag! Det går ju inte. De hade då en tid i morgon kl 8, så det får bli den. Ska vara på Avd 80 för provtagning mellan kl 06-6:30. Blir en tidig morgon men skönt att få det gjort.


onsdag 17 januari 2018

Magsmärtor och kräkningar

Min läkare ringde sen eftermiddag. Hon hade inte glömt bort mig men sa att hon inte gillade dessa exakta telefontider då de är svåra att hålla. Hon skulle skicka remiss till röntgen direkt och kontakta dagvården för samordning. Troligtvis blir det tappning torsdag, eller fredag. Ja, så länge jag väntar lär jag ligga ner så mycket som möjligt.

Mådde dåligt under kvällen. Hade jäkligt ont och åt värktabletter men de hjälpte inte. Gick och la mig kl 20 och vaknade vid 22-tiden av att jag behövde kräkas! Höll sedan på med dessa trevligheter till kl var 01:30 nånting. Enorma magsmärtor och kräktes galla. 🤮 La mig i soffan för att störa Jocke och Emelie så lite som möjligt. Sov resten av natten utan magsmärtor men dom är tillbaks nu på morgonen. Inte i samma styrka som i natt men de börjar bli värre och värre igen. Ska ringa dagvården och höra vad dom tänker, om jag behöver åka in eller om det bara är att bita ihop.

Nu är jag hungrig som bara den! Sugen på limpmackor med ost och salami! Helt fel kost vid dessa magbesvär jag vet 😊 har inte det hemma heller så jag kan inte falla för frestelsen. Det är konstigt det där att nu när jag har så svårt att äta, är det bara skitmat jag är sugen på! Har svårt att få ner sallad, soppor och sånt som jag normalt äter. Är bara sugen på strips, hamburgare, pizza..... varma mackor, tunnbrödsrulle....ja typ allt jag har ätit förut och mått dåligt av! Märkligt.....

Ska nog gå upp och göra en tallrik havregrynsgröt med bär och kanel. Eller kanske yoghurt med bär.....och melon! Ja vi får se vad det blir.

Ha en bra dag ❤️😘

tisdag 16 januari 2018

Anestesimottagningen och magproblem

Mådde riktigt pyton idag när jag vaknade. Efter flera dagars förstoppning tog jag laxoberaldroppar igår kväll och satan i gatan vad det ställde till det i magen 😩. Såna kramper och sammandragningar i mage och tarmar så jag trodde jag skulle tuppa av. Helt ärligt, jag kände på riktigt att nu vill jag fan inte vara med längre. Panik över att det inte ville släppa. Skulle åka med sjuktaxin 7:50 och var helt slut. Tog mig iväg iallafall men det var ingen rolig resa. Väl framme mådde jag lite bättre. Träffade en jättetrevlig narkosläkare. Han sa att dom inte bryr sig så mycket om albuminvärdet. Det kan vara så att återhämtningen går snabbare om värdet är bra, men det var inget som på något sätt var avgörande.

Han sa att jag kommer att få ryggmärgsbedövning! Jag trodde först att det skulle innebära att jag inte får sova. Då vet jag inte vad jag hade gjort! Men så var det inte. Jag kommer att sövas, men dom sätter ryggmärgsbedövningen först! Nej! Inte en till grej som jag ska behöva genomlida! Jag vill inte genomgå fler jobbiga och smärtsamma ingrepp. Jag bad att dom kan göra det när jag sover, men icke. Dom vill att man är vaken så att man kan säga till om det pirrar i benen osv.....suck. Blir så trött, och ledsen 😢. Ytterligare ett stressmoment! Han lovade bedövning och lugnande, betydligt ”kryddigare” grejer än stesolid. ”Du kommer inte att bry dig om vad vi gör med dig”, sa han. Ok då, då får det väl gå då. Det lät som att det fanns en strimma chans att dom låter mig sova om jag trilskades tillräckligt men får jag såna kryddor då går det väl an.

Han visste inte om urologen skulle vara med, han såg bara att det fanns önskemål om det. Angående buktappning sa han att det är att föredra att tappa innan operation om det är mycke vätska, då det kan bli ”svajigt” att tappa ur många liter i samband med operation. För hans del och ur operationssynpunkt spelar det ingen roll om det görs i morgon eller på fredag.....

Jag hade redan innan ringt dagvården och det visade sig att min läkare hade en telefontid på fm. Jag tänkte att det blir perfekt, så hinner dom ordna gör tappning i morgon. Ingen läkare ringer......försöker få tag i dagvården, telefonsvarare som säger att dom inte har lediga telefontider idag.....ringer avdelningen som först inte alls vill befatta sig men hon går till slut med på att gå ner en våning och ge dem en lapp om att jag önskar bli kontaktad. Där är jag nu.....hoppas dom ringer snart så att de hinner få till en tappning i morgon. Har så jäkla ont, trots morfin och har börjat kräkas skum med galla. Mmmm jag vet, låter inte det minsta trevligt och det är det inte heller! Fy för den lede säger jag!

Nu återstår väntan på att de ringer. Väntan är ett inslag i tillvaron som blivit ganska bekant! ”Den som väntar på något gott.....”. 😂

Ha en trevlig dag ❤️

måndag 15 januari 2018

Ont och trött

Mådde skapligt när jag vaknade men ganska snart började jag få ont i magen. Har magknip som kommer i kramper över hela buken och en ihållande smärta i bröstryggen. Förmodligen vätskan som trycker på. Åkte ändå till jobbet. Hade en del saker att slutföra, vilket jag gjorde. Pratade med chefen om att jag kommer att opereras och vara borta nu ett tag. Vi får se när jag är tillbaks men det blir nog inte förrän i mars skulle jag tro.

Åkte direkt hem. Åt lite, la mig i soffan och sov hela eftermiddagen. Fixade lite mat tills Jocke och Emelie kom hem och hamnade i soffan igen. Kl 20 gick vi och la oss! Energinnivån sprudlar inte här direkt.

Höll mig hela dagen från att ta morfin men nu ikväll stog jag inte ut längre. Är så himla rädd för att kroppen ska vänja sig igen och jag ska behöva gå igenom en avgiftning igen. Inget jag vill, men jag inser ju att det är viktigt att bli smärtfri så långt det går. Jag inbillar mig att det är de långtidsverkande tableyternasom är värst! Då finns ju preparatet i kroppen konstant och det borde rent logiskt vara lättare för kroppen att bli beroende. Än så länge känner jag inte av några abstinens när jag inte tar morfin så än är det nog ingen fara. Känslan att bli smärtfri efter en hel dagskramper är obeskrivligt skön och befriande. Det sliter mycket att hela tiden ha ont.

Har jag sagt att jag längtar efter operationen? 🙄😂 I morgon ska jag till anestesimottagningen och prata med narkosläkaren. Får se om han kan ge något svar på det här med provtagning inför operationen, om urologen kommer att vara med på operationen och om det är en nackdel att buktappa den här veckan..... förmodligen kan han inte svara på något av detta men fråga ska jag. Annars får jag ta kontakt med dagvården. Det trycker på ordentligt i magen nu och jag vet inte om jag står ut en hel vecka till. Om jag bara ligger på soffan och knaprar morfin, kanske.....

God natt och sov gott! Med hopp om en morgondag som innehåller glädje, kärlek och positiv energi ❤️❤️❤️

söndag 14 januari 2018

Trevliga besök idag

Dagen idag började riktigt bra. Mådde bra när jag vaknade men hade ont i mage/rygg så jag tog en värktablett. Emelie och Jocke åkte till Romme och åkte skidor. Jag fick besök av min bror på fm och vi satt och pratade i flera timmar. Trevligt, skönt, välbehövligt..... ja det gjorde gott för själen ❤️.

Fick sen besök av en fd kollega som blivit en fin vän, Lotta. Flera timmars prat, också det trevligt och mysigt. Käkade lite mat också. Hon fick bli försökskanin på gratinerad fylld zucchini. Ingen hit om ni frågar mig, lite smaklöst och tamt men det gick ner.

Tyvärr fixar inte kroppen mer än så. Har ont i mage och rygg och käkar värktabletter 😩. Det är då själva fan att jag inte ska klara av en stund på benen utan att få betala för det. Har jag sagt att jag längtar till operation???? 😏




Igår var en hemsk dag. Hade ont i magen och i bröstryggen, mådde illa och var orkeslös. Fem minuter vid spisen och jag blev skakig i hela kroppen. Vad fan är det som händer???? Det går åt heeeeelt fel håll hela tiden! Sen i juli har det bara gått utför. Har bättre dagar då och då men mår ändå aldrig riktigt bra. Det är säkerligen Buktappningen som tar ut sin rätt. Har ju tappat ur vätska regelbundet under flera månader nu, så det är klart att kroppen tar stryk. Är så rädd att operationen inte ska bli av..... då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vet att jag kanske har för stora förhoppningar för denna operation men det känns som att det är den eller inget som kan hjälpa mig att få en drägligare tillvaro.

Den livskvalitet jag har just nu, är inte mycket att hänga i gran. Jag klarar inte av att göra just nånting längre. Förmiddagarna är bäst, då är kroppen utvilad och jag har maximalt med energi. Koka kaffe, fixa gröt och pressa en citron och grapefrukt, sen är jag slut som artist. Jocke och Emelie åkte till Romme idag och ska åka skidor. Att åka skidor finns inte på min karta, men det hade varit mysigt att följa med och titta, få lite frisk luft, vara ute, se nåt annat..... men jag orkar inte. Måste ligga ner ofta. Det räcker inte med att sitta vissa dagar.

I fredags var jag dock med in till Västerås. Var till Sandra och barnbarnen och det gick jättebra. Hon har en soffa 😊. Det känns skönt att kunna åka till folk och halvligga i soffan 😊 då kan vi iallafall träffas ❤️. Det gick bra hos Hanse och Erika också och då lånade jag inte ens soffan 😊. Men så igår blev det bakslag delux. Idag känns det ungefär som igår. Väntar besök idag ❤️ Och det får nog bli horisontella samtal 😊. Ja det är som det är. Men tidigare var det kortare perioder med vissna dagar, nu är det tvärt om och även när jag har bra dagar mår jag aldrig riktigt bra. Det tär och sliter mycket på både kropp och själ. Därför hoppas jag sååå mycket på operationen! Det måste vända för att jag ska orka. Jag orkar inte kämpa med kosten och allt annat om det hela tiden känns som att jag spottar i motvind.

Ja, jag har en deppkurva just nu. Behöver komma upp ur den, jag vet! Frågan är hur.....

Nu ska jag iallafall ha egentid med min bror! Det ska bli trevligt ❤️

fredag 12 januari 2018

Illamående

Sluttampen av tappningen blev jobbig igår. Fick enorma kramper i magen och bröstryggen. Fick både morfin och oxasepam och till slut släppte det lite. Kände av det hela kvällen men det mattades av betydligt. Ingen aning om vad som hände, om det gick för fort kanske. Sov större delen av eftermiddagen och kvällen igår till följd av all medicin. Sov hela natten och i morse när jag vaknade mådde jag riktigt bra, men hade ont i magen. Eller var öm på magen rättare sagt! Kändes som en enorm träningsvärk ungefär. Ingen ovanlig smärta i samband med buktappning så inget jag oroar mig för.

På EM åkte vi till Västerås. Jag tillbringade ett par timmar hos Sandra och barnen medan Emelie och Jocke uträttade ärenden. Sen åkte vi till Hanse och Erika och uppvaktade Emma som fyller år i morgon. Medan vi var där kände jag hur jag började bli extremt trött och även illamående. På vägen hem blev det värre och värre och jag mådde verkligen dåligt. Sen gick det bara över. Känner mig matt i kroppen och fryser, men illamåendet gick över. Nu blir det nog inte så mycket mer än soffläge. Som det känns just nu åker nog ögonen igen inom en snar stund 😏.

Jag hoppas att jag har lite energi i morgon. Dels vankas det besök på fm av familjen Larsson och sen skulle jag vilja ta en riktigt lång och skön promenad! Vi får se hur det blir med det 😊.

Önskar er en trevlig kväll gott folk!

torsdag 11 januari 2018

Läkarsamtal

Min läkare kom in till mig för en stund sen. Hon tyckte att det var bättre att hon kom till mig än att jag skulle behöva vänta till eftermiddan för att komma till henne, nu när jag ändå är här.
Jag kan bara konstatera att jag har en underbar läkare! Det går att resonera med henne, hon lyssnar, hon har empati, hon är engagerad. Det är helt klart hennes förtjänst att jag får operation. Hon sa idag att det egentligen går ”utanför ramarna” men menade att eftersom det går att resonera med mig, att jag har en egen vilja och är medveten om risker och konsekvenser, går det att gå utanför ramarna. Jag är så glad och tacksam över att hon tänker så.

Läkaren vill absolut att jag ska ta lethrozol en period nu, och pausa cellgifterna. Hon tror stenhårt på lethrozolen och jag är nu beredd att ge det en chans. Det jag riskerar med den är biverkningar och blir de för jobbiga kan jag ju alltid sluta. Den norske hormonläkaren förespråkade ju inte lethrozol men det var ju inte direkt några risker med behandlingen men han tyckte det var bättre att reglera upp progesteronet. Jag gör både och nu då, stryper östrogenet och ökar progesteronet. Ett tag, så får vi se effekterna av det.

Jag tog även upp frågan om Ibrance, det enda läkemedlet som finns mot spridd bröstcancer. Läkaren sa att hon har den behandlingen i bakhuvudet om det inte blir bättre efter operationen. Den har tydligen haft bra resultat och börjar användas mer. Det känns bra, att det finns något att ta till att prova med om operationen inte har effekt.

Efter läkarbesöket kändes det bra. Bättre än på länge. Trots alla motgångar under en längre tid kände jag någonstans en känsla av hopp. Det var länge sen jag kände så, på riktigt innerst inne.

Tappningen pågår fortfarande och det har hittills kommit över fyra liter. Fick ont i magen så nu pausar vi en stund. Väntar på att Jocke ska komma tillbaks så att vi kan äta lunch. Börjar bli riiiiktigt hungrig. Tänk att få äta utan att sprängas 😊.

Buktappning -igen

Har försökt härda ut så länge jag kunde men nu gick det inte mer. Var tvungen att ringa och be om en tid igår och som vanligt trixade dom ihop en snabb tid så jag fick komma redan idag. 7:30 var vi på avdelningen och jag fick premedicinering och 8:30 sattes slangen. En mycket trevlig, sympatisk och duktig läkare! Sticket kändes knappt och trots att han hade lite svårt att komma igenom bukhinnan kändes det så gott som ingenting. Efteråt kändes det onödigt att ha tagit så mycket premedicinering..... men men, man vet ju aldrig vad som väntar. Det rinner på ordentligt och jag hoppas verkligen att det töms ordentligt idag. Sen på eftermiddagen ska jag träffa min onkologläkare. Har en del frågor kring mina värden och operation.

Ja jag får se hur länge vi behöver tillbringa den här dagen på sjukhuset idag. Min trygghet, klippa och kärlek är som vanligt vid min sida ❤️.

Ha en bra dag ❤️

måndag 8 januari 2018

Måste varit bukvätskan

Det måste ha varit bukvätskan som spökade när jag kräktes. Har nu ätit middag och får behålla det och mår inte illa alls. Tror stenhårt på kombon vätska, mat och gardinstänger! 😂 Mår bra hur som helst! 👍

Falskt alarm?

Tror nog inte jag har kräksjuka ändå! Efter att magen tömde sig har det varit lugnt i flera timmar. Har legat på soffan, inte känt nåt av magen, inget illamående eller nånting! Borde må betydligt sämre om det vore kräksjuka! Tror nog det hänger ihop med bukvätskan ändå. Har fyllt på ganska rejält nu igen och mär jag sen äter blir det väl för mycket. Att jag sen var igång och kartade i gardinstängerna gjorde väl inte att det skvalpade mindre direkt. Har druckit lite och det har gått bra. Ska snart äta lite oxå, så få se hur det går. Går det bra ser jag det som ett kvitto på att det inte är kräksjuka.

Kräksjuka?

Vaknade utvilad efter en god natts sömn. Har inte känt av magen alls i natt. Käkade frukost och konstaterade att jag nog var så gott som återställd. Skönt 😊. Poppade musik och började städa ut julen. Började må lite illa och tänkte att jag nog behövde äta. Käkade lunch....sen var det kört. Fy fan vad jag mådde illa. Hängde gardiner, sprang på toa, hängde gardiner, kräktes, hängde gardiner.....sen vände sig magen ut och in. Nu hänger jag INTE gardiner 🤢. Varför? Varför? Varför? Jag orkar fan inget mer! Sätter mig snart i ett hörn och spelar på läppen. Helvetesjävlaförbannadeskit!

Smuttar chaga med ingefära som jag spetsat med ks och hoppas det hjälper......

Allt är inte gott ❤️

söndag 7 januari 2018

Bättre idag

Har sovit så gott som hela natten med undantag av några magknip. Ingenting mot natten innan! Kände direkt jag vaknade att jag har en annan energi idag. Har tagit det lugnt, tagit mig in i duschen och tog sen en promenad. Gick Ljömsebo runt, vilket är ca 2 km och det var alldeles lagom. Det var såååå skönt med frisk luft. Och friskt var det, det bet i kinderna.

Emelie och Jocke är i Romme och åker skidor idag. Härligt för dem att komma i väg, men det skulle vara ordentligt blåsigt idag.

Nu har jag ställt in en kycklinggratäng i ugnen. Nytt recept som ska bli spännande att smaka. Återkommer med recept om den blir godkänd 😊.

Nu ska jag bara slappa och ”vegitera” som Owe säger, tills familjen kommer hem. Allt gott! ❤️

lördag 6 januari 2018

Soffläge idag

Har varit en jobbig natt med magknip och spring på toaletten. Gick upp vid kl 9 och la mig i soffan och där har jag legat. Har bara värmt på mat och hämtat citronvatten. Har haft ont i magen hela dan, mått illa och även haft ont i nedre magen, som mensvärk. Har tagit värktabletter och mår då betydligt bättre. Nu mot kväll ingen känner jag mig mycket bättre än i morse och ber till högre makter att det betyder att det vänt. Nu börjar det tära ordentligt på både kropp och själ att må så här.
Hade velat gå ut i solen idag mär det var så fint väder, men det var bara att glömma. Hoppas på i morgon istället.

Kram ❤️

fredag 5 januari 2018

Mår inte alls bra / tack

Vaknade vid 10:30 idag med..... har börjat sova länge på mornarna. Inte alls likt mig. Jag älskar att gå upp tidigt, sätta på kaffe, tända ljus.... titta på nyheterna. Nu är det dags för lunch när jag går upp! Men, kroppen behöver det väl. I morse vaknade jag vid 7:30 och tänkte gå upp men kände att kroppen verkligen behövde sova mer. Så så fick det bli.

Jocke skulle ner till sjön och testa ett ekolod på isen så jag följde med för att få lite frisk luft. Det var en utmaning att bara få på mig kläder och skor, men när jag väl kom ut var det skönt. Skönt med frisk luft. Vi tog bilen till sjön ochvjag hade med mig en stol att sitta på annars hade det aldrig gått.  Vi var inte där länge alls och helt ärligt tyckte jag inte alls om att Jocke var på isen. Flera cm slask uppepå isen men han har provborrar och den är 15 cm tjock, så det ska inte vara nån fara. Men jag är mer harig av mig, skulle aldrig gå it nu. Det ska bli kallare nu och när det varit minusgrader några veckor känner jag mig säker, inte förr 😂.

Har fått i mig lite att äta idag. En portion havregrynsgröt på fm och potatismos, kokt torsk och äggsås till både lunch och middag. Mår inte riktigt lika illa idag men det finns där hela tiden. Drack chaga med ingefära och tyckte det hjälpte lite. Har svårt att dricka men har försökt få i mig citronvatten. Några dl har del blivit iallafall. Tycker nog jag känner min liiiiiite bättre nu ikväll. Har iofs sovit i soffan en stund men ändå. Jättetrött är jag och har gått och gick och la mig redan 20:30. Hoppas verkligen på lite mer energi i morgon. Skulle behöva hjälpa Emelie med håret som hon missfärgat. Så typiskt, att blondera håret och få det gult! Hur många gånger har man inte gjort det? Massor! Jag tyckte Emelie blev fin i håret men det tyckte inte hon, så det spelar ingen roll vad jag säger. I morgon ska hon färga det mörkare igen och jag har lovat hjälpa till.....får använda den energin jag har till det.

Jag vill säga tack till er som hör av sig till mig, för att kolla hur jag mår, ge tips och råd och vissa bara för att bosatt ni tänker på mig. Ni anar inte vad det värmer, den omtanken ni visar. Det betyder jättemycket för mig, särskilt när jag mår dåligt. Tusen tack ❤️❤️❤️

torsdag 4 januari 2018

Mår tjyvens

Idag är ingen bra dag. Har ont i magen, mår fruktansvärt illa och känner mig matt. Har svårt att få i mig något att äta. Det gick bra med gröt i morse och under dagen har jag ätit smoothies på banan, bär, citron och grapefrukt. Mår illa bara jag tänker på mat. Hoppas må bättre snart då jag vet att det är viktigt att få i mig näring.

Har knappt varit på benen idag men när jag varit det blir jag helt slut. Funderar på om det fyllts på mer vätska i lungan, men jag har inte ont där.

Owe var så snäll och kom hit och gav mig healing idag. Tyckte att jag fick lite mer energi direkt efter.  Får se hur det utvecklar sig under kvällen. Har även kört frekvensbehandling två timmar idag.

Fortsättning följer ......

onsdag 3 januari 2018

Vaknade 10:30 idag! Hade sovit i mer än 13 timmar. Då räknar jag inte timmarna på soffan innan jag fick och la mig. Är väl all morfin som för mig trött kan jag tro.

Har ont i magen, men nu känns det som vanligt ”dagen efter buktappningsmärta”. Jobbigt att vara uppe och stå och gå pga smärtan. Har ätit nyttigt idag! Juicat rödbetor, morötter hallon och granatäpple, lite blåbär också. Druckit färskpressad citron och blodgrape.... gjorde en grönsaksgryta med röda linser. Ska vara mkt proteiner i röda linser, och proteiner behöver jag tydligen mycket av. Men proteiner kan i för höga halter omvandlas till glukos och bli näring till tumörerna. Balansgång det där.

När jag googlade på vad jag ska äta för att få upp albuminet såg jag att albuminet är viktigt även för sårläkning. Så har jag allt för lågt albumin kanske det blir ett hinder för operation ....
det stog inte så jättemycket om hur man kan få upp albuminet annat än att äta kött och fisk. Jag som skulle bli mer eller mindre vegan 😏. Men det finns ju proteiner i spenat, linser, bönor, nötter mm så det ska väl ordna sig. Benbuljong borde ju vara bra också.

Magen strejkar igen. Har inte varit på toa på flera dagar nu. Tarmarna verkar ha semesterstängt helt för tillfället. Fan säger jag! Jag vet ju hyr viktigt det är att magen är igång. Får ta dessa pulverpåsar och droppar igen så det händer något antar jag. Vet att det inte är det bästa för tarmen, men vad ska jag göra?

Det känns som det fylls på vätska igen..... never ending story 😕



tisdag 2 januari 2018

Buktappning och hemgång

kl 8:30 var jag på akutröntgen. Jocke var med förstås. När läkaren kom in i rummet fick jag kalla kårar då jag kände igen henne som en av de läkare som höll på att få hål på bukhinnan i 40 min. Hon påpekade dessutom att hon hade haft problem förra gången hon stack mig. Men, den här gången gick det bra och smidigt och det hela var över på 20 min. Sköööönt. Tappades på lite drygt 3 liter sen var det stopp. Känner att jag har vätska kvar men det kommer inte ut. Får se hur lång tid det tar innan jag behöver upp igen. Är knölig i buken, men det ska ju inte vara nåt farligt så jag få lita på det. Men det känns konstigt.....

Jag har varit och är extremt trött och illamående kommer och går. Beror förmodligen på höga doser morfin. Framför allt när jag är uppe mår jag illa. Orkar heller inte prata så mycket utan mår bäst när jag bara ligger och är tyst.... kan ju vara skönt för vissa 😂.

Träffade en kururgläkare innan jag gick hem. Hon förklarade att ascitesen bildas ju mer man tappar. Kroppen fungerar så att den tillslut producerar vätska så länge det finns lyckor att fylla med vätska. Det låter inget vidare 😢. Levern producerar normalt ett protein, albumin, vilket behövs för att hålla kvar vätskan i blodet. Om levern är utsatt minskar produktionen av albumin och vätskan lämnar blodbanan och fylls på i kroppen istället. Det går att tillföra albumin men det bryts ner så snabbt att kroppen inte har någon nytta av det. Enligt kirurgen är det man kan göra att ge levern mycket näring! Levern behöver pysslas om ordentligt och belastas så lite som möjligt! Så nu om inte förr ska jag verkligen gå all in! Hade ju tänkt görs det ändå och nu om aldrig förr ska lever boostas! Kan ju inte bli värre iallafall.

Nu måste jag vila. Vi hörs sen 😊❤️

måndag 1 januari 2018

Långtråkig dag

Idag har det varit en lååååååång dag. Läkaren kom inte förrän vid kl 14 och berättade då att det inte syns något nytt på röntgen men jag har fyllt på rikligt med bukvätska redan. Vad det beror på kan han inte säga. Det syns inget på röntgen som kan förklara det. Jag bad läkaren känna på min mage då det känns som jag har en svullen tarm på ena sidan. Han kände och klämde och konstaterade att det inte är någon tarm! Han trodde först att det kunde vara ett brock men ändrade sig sen. Han tror det är en muskel. Han var iväg och tittade på mina röntgenbilder och kom sen tillbaks och sa att jag ju har en cysta på vänster äggstock som är mer än 10! cm stor. Det hade jag ingen aning om! Det senaste måttet jag hörde var 4-5 cm. Men nu kallades det cysta och inte tumör! Läkarens teori är att cystan ligger och trycker på en muskel ”uppåt” utåt i buken och att det är den jag känner. Han trodde inte att det var en tumör iallafall eller något annat läskigt. Så då släpper jag den nu ett tag. Den ska ju opereras bort hur som helst snart!

Jag har fortfarande ont i magen men har fått så mycket smärtlindring så det känns nästan inget alls nu. Är trött och dåsar till mest hela tiden.

Jocke hade sovit hos sin bror under natten och kom till mig tidigt i morse. Han satt här hela dan och väntade på besked om det skulle bli buktappning idag eller ej. Sen EM fick vi veta att det blir i morgon bitti 8:30. Jocke åkte hem och lovade infinna sig strax efter kl 8 i morgon. De där buktappningarna gör jag helst inte utan honom. Han har tydligt bättre effekt än vad stesoliden har 😂.
Röntgen visade att jag även hade vätska i höger lunga igen 😩. Inte så mycket att det behöver tappas än så länge och jag hoppas det håller sig så!

Jag hoppas, hoppas, hoppas att operationen kommer att minska på vätskan. Om jag har en cysta som är större än 10 cm är det ju inte osannolikt att den retar bukhinnan och orsakar vätska. Det kan inte bli den 22 Jan snabbt nog nu! Risken finns att jag kommer att behöva tömma jätteofta nu, bär det redan är fullt två dagar efter senaste tappningen. Suck. Och pust!

Nu måste jag sova. Ögonen går i kors igen 😏. Hoppas få sova i natt nu.... kanske ska be om något att sova på så att jag inte ligger och vrider mig femhundrasjuttioelvagånger! God natt ❤️

Bukvätska

Har sovit jättedåligt. Vaknat flera gånger och har haft svårt att somna om. Kl 6 kom dom in och skulle ta prover, blodtryck och temp. Lågt tryck, bara 108 i undertryck. Tror övertrycket låg på 70. Ingen temp iallafall. Sköterskan sa att röntgen visade att jag har fyllt på bukvätska igen. Remiss är skickad för buktappning redan idag. Vad händer? Två dagar har gått sen senaste tappningen och nu är det redan fullt! Blir nog åter diskussion om permanent drän skulle jag tro. Och kanske lika bra det, så jag slipper bli stucken hela tiden.

Min tanke var ju att det skulle börja gå åt rätt håll nu! Inte åt det här hållet..... är orolig för att dom ska backa på operation, att dom ska säga att det inte är nån mening. De borde ju tycka att det är ännu mer angeläget att operera nu om det fylls på så ofta, nen man vet aldrig!

Tiggde åt mig kaffe så nu börjar jag bli människa. Väntar på att min brorsdotter Mikaela ska komma, då hon jobbar här. Hamnade på avd 85 som är kvinnokliniken då det var fullt på både onkologen och kirurgen. Tacksam för att vara just här. Det är så lugnt och skönt, supertrevlig och duktig personal.

Ska träffa läkare på förmiddagen och får väl veta om de såg nåt speciellt på röntgen. Alltid lika nervöst för vad som hänt där inne. Har det vuxit? Har det tillkommit nytt?

Här kan jag förresten inte bli kvar! Ska ju börja mitt nya grönsaksliv nu och det funkar dåligt med sjukhusmaten 😳. Nej jag måste hem till mina grönsaker och slowjuicer.....ska dra täcket över huvet ett tag och bara gå upp på mina promenader och för att äta. Möjligtvis kryper jag fram för att skriva nåt blogginlägg oxå. Känner att jag behöver ”försvinna” ett tag. Samla ihop mig. Fundera över saker som händer i mitt liv. Ha strategier.

Återkommer senare när ronden varit här. Gott nytt! 🌺

Inlagd

Alla prover är bra. Inget tyder på infektion men när man går på cellgifter kan symtomen vara diffusa tydligen, och syns inte alltid på proverna. Jag varit på röntgen och eftersom jag hade tid på tisdag för röntgen bröstkorg/buk gjorde dom den nu istället. Har inte fått något svar ännu. Får vara kvar för observation över natten i väntan på röntgensvar. Jocke var kvar till prick kl 24 sen slängde han sig i en taxi till sin bror. Han försökte få vara kvar här, men det gick inte alls! 

Märklig nyårsafton. Inget blev som planerat. Men nytt år blev det ändå. Detta år måste bli bättre än det som varit. 🙏