fredag 31 december 2010

Gott Nytt År


Önskar er alla ett Gott slut och ett Gott Nytt År!

tisdag 28 december 2010

Ett par dagar i stugan

I söndags åkte jag och familjen till stugan. Jag och Jocke var dit på juldagen för att skotta snö och sätta på värmen så att det skulle vara varmt när vi kom på söndagen. Och det var jätte varmt och gott. Det har kommit massor med snö och det blir så härligt där. Lite snöbilder:

Min älsklingsplats i kvällssolen på sommaren......fast just nu inbjuder det inte att sitta där direkt :-)

 Ja, gissa vad det här är??? Jo, det är ett tält. Inte heller så inbjudande just nu :-) Undrar om det går att få det beboeligt igen? Faktum var att det hade möglat så vi är tyvärr tvugna att kasta det ändå, därför står det kvar. Ja, slarvigt att inte ha fått ner det innan vintern, jag vet :-)
 Min dotter Helen och hennes pojkvän Petri kom och hälsade på. På kvällen tände vi facklor och en eld......
och släppte iväg luftballonger. Jättemysigt!

Boggteman och bloggande

Jag har bestämt mig för att sluta skriva bloggteman. Det var inte så roligt och inspirerande som jag trodde. Det känns som att jag ska skriva bara för att skriva och då kan det vara för min del. Men jag fortsätter att skriva inlägg lite då och då som tidigare, iallafall ett tag till. Jag började ju blogga för att ha en ventil när jag blev sjuk. Min tanke har hela tiden varit att skriva av mig under sjuk- och behandlingstiden och när jag sen är frisk så slutar jag blogga. Och det är så jag tänker fortfarande. Jag kommer att fortsätta blogga fram tills att jag är i gång med mitt friska liv och kommer igång att jobba ordentligt. Så, det tar ett tag till.

lördag 25 december 2010

Dag 11: Mina syskon

”Mina syskon” består av en bror, min lillebror Conny.  När vi var små var vi som hund och katt. Vi bråkade nästan jämt och var nog en pina för omgivningen många gånger. Han var tidernas retsticka och jag var tacksam att reta och pucklade på honom så fort jag fick chansen. Det var äkta syskonkärlek mellan oss J Men fast vi oftast bråkade så fanns det stunder då vi hade trevligt ihop…..jo, vi kliade varann på ryggen när vi åkte bil till Alingsås minns jag! Och riktig syskonkärlek spirade när någon annan var dum mot min lillebror. Då vaknade hin håle själv och jagade iväg dom dumma ungarna! Ja, vi bråkade tills jag flyttade hemifrån och lite till. Jag flyttade när jag var 16 år och han var då 13. Efter att jag flyttat fick vi en allt bättre relation. Min bror är något av det käraste jag har. Vi träffas inte så ofta men i själ och hjärta står vi varann nära. Min bror är inte bara en bror utan också en vän. För mig symboliserar min bror tillit, trygghet, ärlighet, stabilitet och mycket omtänksamhet. Den bästa bror man kan ha!

Julafton

Julafton firade vi hos min bror och hans familj. Det var en trevlig och mysig kväll med god mat, tomte och julklappar, lek och sång. Så jättetrevligt. Och det bästa av allt var att ha sina nära och otroligt kära omkring sig :-) Jag slogs under kvällen av en så stark känsla av glädje och tacksamhet över vilken fin familj jag har och att jag har turen att ha dem nära mig. Att jag får vara kvar, att dom får vara kvar.....Ja, det blev faktiskt lite djupa tankar men dom var inte tunga, bara starka. Min kära brorsdotter Mikaela hade skrivit en så fin skrift till mig som hon ramat in och jag blev så otroligt rörd. Hon toppade sen kvällen genom att sjunga Hallelulia för oss och det var så jätte jätte fint. Min älskade son och bror spelade gitarr till henns sång och även dom var otroligt duktiga.

Snälla Tomten kom med många paket :-)

torsdag 23 december 2010


Önskar er alla en riktigt god jul. Hoppas ni får massor av kärlek och värme!


På strålningen i dag

I dag var Emelie med mig till strålningen. Hon fick instruktioner av mig om att vänta i väntrummet och inte gå någonstans medan jag var inne i behandlingsrummet de minuter det tar där. Men när det sen blev min tur erbjöd sköterskan henne att följa med och det ville hon. Personalen tog hand om henne medan jag fick behandling och hon fick följa med dem och titta på tv-skärmen där hon kunde se mig. Emelie hade fortfarande inte sett mig utan kläder sen operationen då hon tycker det är läskigt men på det här sättet gick det bättre. Personalen tipsade om att ta kontakt med lekterapin för att Emelie ska få hjälp att hantera det hon går igenom och ja, det vore kanske inte helt fel.

tisdag 21 december 2010

Dag 10: Det här hade jag på mig i dag

Ja för intresseklubbens skull  så kan jag berätta att jag hade blå jeans och en svart stickad jumper på mig idag. Och som vanligt hade jag min svartgråa buff på huvet. Just det här temat är just nu lite tråkigt men det kan ju komma att bli lite roligare om några kilon. För faktum är att jag har gått upp en hel del i vikt, både på grund av vatten och för lite motion. Jag är glad i mat, vilket inte gör saken bättre. Och redan innan jag blev sjuk så märktes det på vikten. När jag sen blev sjuk och blev stilla sittande/liggande i flera månader så märkets det ännu mer, såklart! Att jag sen samlade på mig vätska i flera liter gjorde inte saken bättre. Spärrballong var nog ett ord många associerade till när de såg mig ett bra tag. Jag har nu förvisso gått ner några kilon men har många kvar innan jag är nöjd. Framför allt när det gäller kläder......därför är dagens tema lite "surt" för mig. Inget i garderoben passar. Och det tar emot att köpa kläder i "fel" storlek. Jag utgår ifrån att jag kommer att gå ner igen, frågan är bara hur och när....

Jag är inte och har aldrig varit en klädfantast. Kläder är inte ett stort intresse för mig. Det viktigaste för mig när det gäller kläder är att de är bekväma och att jag kan känna att det är "jag". Jag ser varken elegant, snoffsig eller moder ut, utan ser nog mest alldaglig och lite omodern ut, och det är helt okey :-) Men när jag gått ner några kilon till ska det onekligen bli roligt att hoppa i kläder jag inte kunnat använda på länge :-)
Puss och kram på er

söndag 19 december 2010

Vinterbilder

Jag gick igenom bilder på datorn och hittade dem här. Dom är i från Januari i år och snömängden är lite mer än vi har fått hittills. Härliga bilder eller hur?

Stugan i Vinterskrud :-) 



fredag 17 december 2010

Pepparkakshus

Här är resultatet av vårt arbete i kväll :-)


Många tomtar och snögubbar skulle konkurrera om platsen runt huset. Ingen fick ligga kvar i lådan :-)

Lite av varje

Har nu avverkat första behandlingsveckan och det har gått över förväntan att ta sig fram och tillbaks till stan varje dag. Jag har åkt buss in till stan och åkt med Jocke hem och det har fungerat jättesmidigt. Nu har Jocke semester så nu blir det ännu enklare när jag har bil. Har funderat över hur det fungerar med ersättning för transporter. Om jag åker kommunalt står landstinget för hela beloppet. Men om jag ska åka buss båda turerna varje dag får jag vänta i flera timmar på bussen på sjukhuset, därför väljer jag bilen. Frågan är om man får ersättning för det......hur det än är så är ekonomin rätt skral efter flera månader på sjukersättning, det vet alla som provat på det :-) Så, alla bäckar små. Jag ska forska lite mer i det sen.

Just nu håller jag och Emelie på att baka pepparkakshus, eller JAG blev det tydligen :-) Hon tröttnade ganska snart och inväntar garneringen istället. Bilder kommer sen !

Det är julfest på jobbet ikväll. Jag har varit helt inställd på att gå på den och har sett fram mot att träffa alla på jobbet, men jag orkar helt enkelt inte idag. Har sovit dåligt flera nätter och har ont i kroppen så jag är inte alls upplagd för fest idag. Jag vill bara vara hemma, ta det lugnt och vara med familjen så det är jag.

Trevlig kväll på er alla!

Dag 9: Min tro

Religion var inget som förekom i min familj när jag växte upp. Vi följde som de flesta andra de kristna sederna och traditionerna, men inte mer än så. Jag hade ändå en tro på att det fanns en gud fram tills att jag var tonåring. Då började jag istället söka inom New Age rörelsen. Jag var en flitig besökare hos medium av olika slag och hade en stark övertygelse om andevärldens existens bland oss levande. Jag blev spådd i kort, i händerna, av knackande bord, jag fick healing och chackrabehandling och jag var på seans. Jag sökte i det här i flera år men kom till sist på att det jag sökte var just bevis för att det jag sökte fanns. Jag har fortfarande en tro på någon form av existens utanför vår medvetande men idag är jag inte lika angelägen om att veta. Jag känner mig ganska nöjd med tanken på att det kan vara si eller så och jag letar inte vidare idag. 

Hur som helst tror jag på tomten :-)

Ha en bra dag allihop!

torsdag 16 december 2010

Så ont i lederna :-(

Jag har haft psoriasis artrit i flera år och har haft jobbigt i varierande grad i perioder men det som händer med kroppen nu har jag aldrig varit med om tidigare. Både huden och lederna slår bakut och jag gräver snart ner mig nånstans. Jag har ont från axlarna och ner till fotlederna. Värst är det i knän, höfter, ländrygg, skuldror, axlar och nacke. Handlederna och fingrarna kommer strax efter och har snart kommit i kapp.
Flera nätter i rad har jag vaknat flera gånger av att jag får ont i kroppen när jag legat i samma ställning en längre stund. De senaste dagarna har värken i lederna blivit värre och jag har blivit jättestel i hela kroppen. I natt vaknade jag 01:30 och har sen inte sovit en blund. Jag klarar av att ligga ca 15 minuter i samma ställning så jag har farit som en propeller i sängen i natt. Halv fem började det krypa i benen också så då gav jag upp. Jag gick upp och duschade, kokade kaffe och tittade på tv. Åkte med Jocke in till stan och var på strålbehandlingen 40 minuter innan dom öppnade. Som tur var startade dom tidigare och strax efter kl 8 var jag klar och åkte hem. Men sova går inte nu heller.....kan inte ligga ner :-(

Undrar om det här är kroppens reaktioner på allt den varit utsatt för med cellgifter, operation och allt vad det inneburit? Undrar om det är ett "skov" nu och sen går det tillbaks till "normalläge", eller är det här en ny fas? Man får svära ibland och nu är en sån gång: FAN, FAN, FAN....jag vill inte det här, orkar inte. Jag vill komma tillbaks, orka röra mig, promenera, vara pigg och glad, orka hålla på och pyssla och plocka hemma, göra saker med familjen, med Emelie. Senaste veckorna har gått åt samma och fel håll för det tyvärr då det bara blir värre och värre. Det finns biologiska läkemedel som man får injicerat och som hjälper mot både utslag och ledvärk och mitt hopp står till att jag kan få det. Medlen kan ge en del allvarliga biverkningar, är förstås svindyrt och skrivs ut restriktivt har jag förstått, men jag hoppas iallafall att jag "kvalar in" för att få det.

Cupcake Award

Cupcake Award

Jag har fått denna Award av min bloggvän Malin; http://gladilivet-m.blogspot.com/
Tack Malin.

Awarden innebär att välja tre favoritförfattare och ange en bok av dem, skicka vidare Awarden till fem favoritbloggar och tacka den man fått awarden av och till sist klistra in loggan på bloggsidan.

Jag är ingen storätare av böcker men läser en del i perioder. Sedan jag blev sjuk har jag inte läst en enda bok tyvärr. Jag fick flera böcker av mina jobbarkompisar men har inte klarat av att hålla koncentrationen tillräckligt för att läsa ännu. Men, det kommer :-)

Det finns många bra författare men jag har valt tre vars böcker jag sträckläst.

Torey Hayden, psykoterapeut  med specialisering på barn med selektiv mutism. Jag har läst flera av hennes böcker och måste jag välja ut en så väljer jag Rävungen. Den handlar om en djupt störd liten flicka som Torey Hayden tar sig an. Hennes böcker är skildringar från hennes erfarenheter ur verkligheten och griper verkligen tag.
Nästa författare jag vill nämna är Lotta Tell. Jag har bara läst en bok av henne och den heter " I skuggan av värmen". Det är en självbiografisk roman där hon beskriver sitt liv som missbrukare och om hennes väg tillbaks till livet. En tung och gripande bok.

Sist men inte minst väljer jag Jackie Collins som får väga upp det tunga och tragiska i föregående littratur. Jag har läst de flesta av Collins böcker och har sträckläst dem alla. Lyx, överflöd, intriger, kärlek och makt i en salig blandning där man kan drömma sig bort från verkligheten en stund känns skönt :-). Chansen är nog den bok jag tyckt bäst om. " En roman av det amerikanska "sagoriket" är berättelsen om makt, våld och lyx, men också om starka familjeband, öm kärlek och kamp för överlevnad".  

Award vill jag ge till följande bloggvänner:
2010...Livet förändras: http://bc-cancer.blogspot.com/

onsdag 15 december 2010

Dag 8: Ett ögonblick

Jag tänker inte skriva om något särskilt ögonblick utan om vad jag associerar själva orden till.  Jag kommer att tänka på att på ett ögonblick kan en persons tillvaro förändras totalt och aldrig mer bli den samma. På ett ögonblick kan du förlora en nära vän. På ett ögonblick kan ditt liv förändras genom att du får ett tragiskt besked......på ett ögonblick kan ditt liv förändras genom att du vinner storvinsten på triss, "plötsligt händer det" :-)  

Var rädda om varandra, sätt värde på det du har, bry dig om dina medmänniskor, gör det där du alltid längtat efter men som aldrig blir av, ring eller hälsa på den där vännen du inte pratat med på länge, osv. Ett ögonblick kan förändra allt.....ta vara på det du har!

tisdag 14 december 2010

Dag 7: Min bästa vän

För mig är vänner personer som står mig nära, som jag tycker mycket om och som jag delar mycket med. Den jag står allra närmast, tycker så otroligt mycket om och som jag delar ALLT med är min man. Så om jag ska benämna någon som min bästa vän så är det han. Jag omger mig för övrigt inte med så många vänner men dom jag har står mig nära och betyder mycket för mig. Tyvärr utspelar sig livet så att det inte finns så mycket tid till att träffas som jag skulle önska men jag kanske måste ta mig tiden mer än vad jag har gjort.

Min sjukdom har gett mig ett lite annat perspektiv på vänskap än jag hade innan. Några vänner har distanserat sig  medan andra kommit närmre. Och så är livet tänker jag. Vi är alla olika och klarar av att hantera svårigheter på olika sätt. Under den här perioden då jag varit sjuk har jag bearbetat en hel del som har med relationer att göra och jag tycker att det förändrade perspektivet jag fått är mer ödmjukt och förstående än innan och det känns skönt. Något jag lärt mig, eller har fått förståelse för den senaste tiden är att jag behöver vara mer öppen med vad jag vill och behöver, att folk omkring mig inte automatiskt förstår vad jag vill och behöver. Bara för att det är självklart för mig behöver det inte vara det för andra. Så, om du vill något, behöver något, förväntar dig något, så säg det. Ett vänskapsförhållande klarar av det utan problem. Och om det inte skulle göra det så är det nog inte vänskap det handlar om.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst".

måndag 13 december 2010

Bara 24 ggr kvar

Det gick jätte bra på strålningen i dag. Det känns ju inte och den korta stund man ligger och får behandling är bara några minuter. Det kliade ju förståss på näsan hela tiden men det var lugnt ändå :-) Jätte gullig personal var det också. Ja, man lär ju känna dem ganska väl när det här är klart. Efter behandlingen åkte jag hem till min kära mor och bjöd in mig själv på lunch och fick jättegod rödspätta med räksås. MUMS var det! Tillbringade sen några timmar med att åka runt i olika affärer medan jag väntade på att Jocke skulle sluta jobba. SÅ kan det dock inte fortsätta för då blir vi ruinerade ;-)

Go´ kväll kära vänner!

Första strålbehandlingen i dag

Det är lysande att bli stråladLucia! Får se om jag är självlysande i kväll :-) Kram på er och ha en bra dag.

Dag 6; Min dag

Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva på det här temat......min dag....alla dagar är mina men det är klart att det finns bättre och sämre dagar :-) Men en dag som ligger nära och som betyder mycket för mig är dagen då jag blev fru Sellin :-)
Det var en helt underbar dag och min man fick mig verkligen att känna att dagen var min :-)

lördag 11 december 2010

Dag 5; Vad är kärlek?

Det är inte helt enkelt att sätta ord på vad kärlek är tycker jag. Kärlek är att älska, men att älska kan vara så mycket. Jag tycker i och för sig att folk säger ”jag älskar dig” alldeles för lättvindigt i dag, att det används som en slentrianmässig fras och till och med missbrukas ibland. Man säger ”jag älskar dig” när man egentligen menar ”GUD vad rolig du är”, ”Åh vad glad du gör mig” eller ”jag tycker så mycket om dig” och så vidare. ”Jag älskar att lyssna på musik, jag älskar att resa, jag älskar att promenera i månsken”…..ja, det är uttryck för att man tycker om någonting väldigt mycket och ja, man kan ju älska saker, händelser och personer på olika sätt. När man använder ordet älska avser man en stark känsla av välbehag helt enkelt.

Kärlek är för mig en oerhört stark känsla, en stark känsla av värme och ömhet för någon som betyder mycket för mig. Känslan är abstrakt men känns även fysiskt ibland. Känslor som ”bubblar” i kroppen, det är så underbart :-) !

fredag 10 december 2010

Dag 04; Det här åt jag i dag

Ja det blir nog inte så intressant tror jag. Hastigt och lustigt blev jag varse att vi fick middagsgäster så jag lagade ordning kasslergryta. Gott blev det nog och vi blev alla mätta. Kasslergryta med curry och grädde är gott en höjdare i de flesta sammanhang. Har gått hem i de sammanhang jag gjort den och så även idag :-)
Natti natt

torsdag 9 december 2010

Inritning

I går var jag till strålbehandlingen för inritning. Jag fick ligga i "maskinen" och dom tog bilder både utanpå och innanför och kom sen fram till hur strålarna ska gå, vilket ritades in på kroppen. Fick träffa en läkare och sjuksköterska efteråt och fick information om biverkningar och "förhållningsorder" under behandlingstiden. Biverkningar är framför allt trötthet och att huden på området som strålas kan bli rött och irriterat. I övrigt var det inga konstigheter. Dom har ett drop-in system på förmiddagar och eftermiddagar så det är bara att åka dit när man själv vill inom ramen för dessa tider.

När jag satt i väntrummet i går så läste jag om att man skiljer på slumpmässig, ärftlig och genetisk cancer. När jag pratat med min läkare tidigare har vi kunnat utesluta ärftlig cancer eftersom att jag är den första i släkten som fått bröstcancer. Äggstockscancer går under samma vad gäller ärftlighet men det är det heller ingen som haft. Jag har därför utgått i från att jag har en slumpmässig cancer men det finns alltså ytterligare en aspekt med genetisk cancer. Läkaren hade svårt att förklara skillnaden för mig mellan ärftlig och genetisk jag förstog det så att man kan bära på genetiska anlag som gör att man har större benägenhet att bilda cancer, utan att det för den skull är ärftlig.......hmm....låter ju som samma sak, men hur som helst har vi haft en hel del cancer i släkten så jag ska göra ett släktträd och lämna in det för bedömning om den risken finns. Det är säkert inte så men det är ändå skönt att veta det i såfall.

onsdag 8 december 2010

För ett halvår sedan

Nu är det ett halvår sedan jag och Jocke slutade röka :-)  Det är helt ofattbart att vi klarade det till slut och till och med utan hjälpmedel. Ja, Jocke hade plåster ett par veckor och jag åt Champix ungefär lika länge. Jag blev så illamående av dem när jag började med cellgifterna så jag var tvungen att sluta. Det känns så skönt att vara rökfri, på flera sätt. Suget kryper på mig ibland men det är inte värre än att jag kan skjuta det åt sidan. Jag har varit rökare i trettio år och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har försöka sluta. Jag har provat så gott som alla hjälpmedel som finns......Nu, när jag fick en cancerdiagnos lyckades jag utan större svårigheter. Tidigare när jag har försökt sluta har jag alltid ramlat tillbaks då jag övertalat mig själv att jag bara ska ta en enda cigarett till, sen så ska jag sluta för gott. Eller så har det hänt nåt som gjort mig arg, ledsen eller upprörd och så har jag använt det som en ursäkt. Det behövdes inte mycket för att hitta orsaker till att börja igen. Men så blev det inte den här gången och jag vet inte vad som skulle kunna få mig att röka igen! Det finns inte på kartan och det är SÅÅÅÅÅÅÅ underbart skönt.

måndag 6 december 2010

Kroppen protesterar igen

Efter att ha känt att kroppen blivit allt piggare och jag orkar allt mer, har blytyngderna återvänt igen. Har mycket sämre ork i musklerna och har ont igen, både i leder och muskler och fötter och fingrar är svullna. Jag tror inte att jag har överansträngt mig, jag har tagit mina promenade men jag har inte utsatt kroppen för påfrestningar. Trodde att det här var över nu men tydligen inte. Jag märker på min psoriasis okså att kroppen inte mår bra. Suck....Jag vill vara PIGG och full av energi!!!

Dag 3: Mina föräldrar

Ja, nu är det inte dag tre längre eftersom jag inte skrivit temana på några dagar, men det får gå ändå.

Ja, mina föräldrar ja :-) Mamma Nancy och pappa Lennart. Min mamma jobbar inom vården sen många år och pappa som glasmästare. Mamma och pappa är två underbara människor som jag älskar jätte mycket. Dom ställer alltid upp och finns för barn och barnbarn så ofta dom kan. Tack för att ni finns.

söndag 5 december 2010

Lördag kväll

har jag tillbringat hos min bror och svägerska. Det är alltid lika roligt att sammanstråla med dem och vår mor och far var med också :-) Vi fick supergod mat, oxfilé och gott vin och vi spelade ett supertrevligt spel; med andra ord eller nåt sånt. Vi hade en super trevlig kväll hur som helst. Tack för att ni finns :-)

fredag 3 december 2010

I dag

I Dag ska jag åka till jobbet och träffa jobbarkompisar. Det ska bli jättetrevligt. Det bjuds på mat och underhållning och senare blir det eventuellt utgång, vilket jag dock avstår. Jag ska ta bussen hem och när man bor så här i avkroken finns det inte så många alternativ på tider att välja på. Så speciellt sen hem blir jag inte.

I Dag blev jag glad när jag vaknade i morse. Vågen visade att den saaaaakt smyger nedåt, men den går i allafall åt rätt håll :-) Blev lite mer taggad till att promenerar mera!!! :-) Jag skulle vilja gå ner några kilon tills att jag ska börja med antihormonerna för jag har förstått att det är svårt att gå ner i vikt när man äter dem. Jag ser framför mig att jag ska ha den här vikten i fem år och den tanken är hemsk! Måste lägga in en högre växel vad gäller kost och motion. Kanske ska se till att lösa det där årskortet på badhuset som jag tänkt i flera år......nu är det kanske dags att se till att det händer nåt. Många har sagt att jag inte ska bry mig om vikten just nu utan ta det sen. Haken är bara att det blir mer och mer att ta hand om "sen" och jag vantrivs verkligen med den övervikt jag har. Inga kläder passar och jag känner mig ful och otymplig.....Nej, upp till kamp mot kilona!!!

I Dag snöar det igen och det har snöat i natt men det är hittills inga massor som kommit. Den starkaste kylan har lagt sig och nu är det "bara" -8 idag. Plötsligt blev -8 milt :-) Jag ska hoppa i kläderna och ta en promenad. Ska ägna resten av dan till att förbereda till Emelies tillställning i kväll. Hon har bjudit hit några kompisar som ska äta tacos och titta på film. Jocke jublade inte när vi kom på att jag skulle bort och han får hålla ställningarna själv här hemma med ett gäng småtjejer :-) Han grejjar det nog utmärkt bra.

Ha en bra dag allihop och ha sedan en trevlig och skön helg. Kram

torsdag 2 december 2010

Dag 2; Min första kärlek

Ja, när jag gräver i mina fornminnen minns jag en kille jag träffade på Gotland. Jag var 9 och han 10 eller 11. Han hette Conny Öhman och bodde på Jungmansgatan i Visby. Jag var på semester med min farmor, farfar och faster Suss. Jag och Suss raggade upp Conny och hans kompis Tomas tror jag han hette och vi var så kära så. Vi var på Snäcks camping och klättrade upp på berget och pussades :-)  Romansen varade i några dagar tills det var dags att åka hem. Vi hade kontakt per telefon vid något tillfälle men träffades aldrig igen. Vid ett senare tillfälle, någor år eller två senare var jag till adressen där han bodde men han hade flyttat. Ja, det var min första romantiska erfarenhet :-)

(Minns du vad roligt vi hade den sommaren Suss? Humlor på burk, fästingar och Mini :-) ) Ja, jäklar....det är över trettio år sen nu, trettiotre snart. Det är inte klokt vad tiden går!

onsdag 1 december 2010

Dag 1: Presentera mig själv

Ja, det är alltid lika svårt att veta vad jag ska säga när jag ska berätta vem jag är. Jag är ju mycket, men vad är viktigt i just det här sammanhanget? Hur som helst är jag 42 år, en kvinna i mina bästa år :-) Just nu lite tillfuffsad av en cancerbehandling men är på väg att repa mig. Jag har fyra underbara barn och en bonusdotter. Sammanlagt är dom fyra döttrar och en son. Mina tre äldsta har jag från ett tidigare förhållande och den yngsta med min nuvarande man. Ja, jag är gift sedan i somras, närmare bestämt den 6 juni. Vi har varit sambo i 11 år och han är mannen i mitt liv. Ja, bredvid min son förstås :-)

När jag var tonåring drömde jag om att arbeta med utsatta människor som har det svårt, speciellt social utsatta. Mina betyg räckte dock inte till att komma in på den gymnasielinje som behövdes så jag hoppade över gymnasiet helt. Klokt beslut eller inte går att diskutera men jag var enormt skoltrött och hade inte motivation till att gå en linje som jag inte var intresserad av. Jag började jobba inom vården som sjukvårdsbiträde och jobbade flera år inom geriatriken. Jag utbildade mig sedan till undersköterska och när utbildningen var klar fick jag klart för mig att jag hade samlat på mig en hel del gymnasiepoäng som kunde ge mig behörighet till högskolan. Jag läste då några terminer till på komvux och 1999 kom jag in på socialhögskolan. Det är något jag är så glad över att jag gjorde! Jag tog examen 2002 och har sedan dess jobbat som socialsekreterare. Jag jobbar med barn- och ungdom och min huvudsakliga arbetsuppgift är att göra barnavårdsutredningar. Det är ett mycket spännande jobb. Det är lärorikt, påfrestande, omtumlande, roligt, givande, omväxlande och ja, listan kan göras lång och växlar enorm mellan olika känlsoyttringar. Jag är stolt över mitt jobb och känner att jag gör en mycket viktig insats.

Jag har inget speciellt fritidsintresse som att träna eller vara med i några kreativa grupper. Jag tillbringar den allra mesta av min fritid med min familj och gör saker med dem. Mest blir det alldagliga sysslor och inga större "happenings" men det händer så klart ibland det också. Ibland roar jag mig med att handarbeta i perioder. Sommarstugan som vi skaffade oss 2009 är ett stort intresse som jag skulle vilja kunna lägga ner betydligt mer tid på än vad som är möjligt just nu. Att kunna tillbringa så gott som hela sommaren i stugan hjälpte mig enormt mycket den här sommaren.

Livet har inte alltid varit så lätt men idag känner jag mig ganska stark. Jag har kommit närmare mig själv och ser på tillvaron med lite andra ögon än tidigare. Kanske har jag blivit lite mer ödmjuk.......ja, jag tror det. Förståelse och empati för andra har jag alltid haft lätt att känna men jag har även lärt mig att  kunna känna det för mig själv och det har gjort mig gott. Ja, med risk för att bli för djup så avslutar jag här. Det finns kanske anledning att utveckla det här med empati och ödmjukhet en annan gång.

Bloggtema

Såg på Lindas blogg  att flera bloggare använder sig av ett speciellt bloggtema just nu. Jag har kikat lite på olika bloggar som använder det och det är ganska roligt. Jag tänker använda mig av det jag också och kommer även att skriva "vanliga" inlägg. Temat ser ut så här:

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag garanterar inte att jag kommer att skriva om ett tema varje dag. Idag kanske det blir ett, två eller tre och någon dag inget alls. Det är inte ens säkert att jag kommer att följa ordningen på temana heller :-)