torsdag 11 augusti 2011

Nu lämnar jag bloggen

Hej alla vänner, både verkliga och okända :-) Det är länge sedan jag uppdaterade bloggen nu och jag ser att det ändå är flera besökare varje dag. Jag blir lite rörd över att det finns dom som gör sig besväret att gå in på min blogg varje dag fast jag inte uppdaterat den på flera månader.  Jag började ju blogga när jag fick bröstcancer och har hela tiden tänkt att bloggen skulle vara ett hjälpmedel under sjuktiden. Nu är jag färdigbehandlad och cancereländet är borta och livet har återgått till det "normala" igen och därmed är min bloggtid över. Jag känner inte att jag vill fortsätta och blogga om livet i allmänhet utan det har fyllt sin funktion för mig. Jag är så glad att jag använde mig av den möjligheten på flera olika sätt. Det har hjälpt mig mycket att kunna skriva av mig och jag vet att det har varit skönt för mina nära och kära att kunna gå in och läsa. Jag kommer att låta bloggen ligga kvar för att kunna återuppta den igen om det finns anledning att skriva mer om "min cancer", vilket jag hoppas slippa.

Jag vill tacka alla som besökt min blogg. Bara vetskapen om att ni läser det jag skriver har varit ett stort stöd för mig. Och de kommentarer jag fått har betytt jättemycket. Tack så mycket och tack för mig! Många stora kramar och hopp om framtiden :-)

Jag finns på facebook; carinasellin@hotmail.com, kanske ses vi där?


onsdag 15 juni 2011

Lite blandade bilder på vackra och söta ting

 Älskade lilla Emme på skolavslutningen
 Så här vackert blev det på ett ställe på tomten i stugan där vi försökte rensa bort alla växter i höstas....vi lyckades tydligen inte så bra men fint blev det :-)
 Mer sockersött :-) Mamma och Pappas nya familjemedlem, Cilla. Så otroligt söt och charmig. En sån hund skulle jag kunna tänka mig, men nu blev det ju kanin i stället :-)
Emme älskar att leka med Cilla. Ja, dom verkar gilla varann :-)

Tillökning i familjen

I dag var vi och hämtade den här lilla varelsen, som ska bli vår nya familjemedlem. Hon heter i dagsläget Brummelina men kommer förmodligen att döpas om av våra tjejer. Hon är 10 veckor och är rasen heter Teddyblandning. Hon är helt lugn och cool, nyfiken och gillar att bli klappad.  



måndag 13 juni 2011

Mammografisvar idag och lite annat

I dag fick jag svar på mammografin och det visade inga tecken på cancer! :-) Det känns ju bara helt underbart förstås. Inte för att jag har gått och varit speciellt orolig för att det skulle vara nåt men det är ändå skönt att få ett positivt svar. Så nu är det ju helt enkelt så att det är ett år kvar tills att jag ska på någon undersökning och kontroll igen. Känns lite läskigt men det är ju så det är. Helst skulle jag nog vilja genomgå en helkroppsröntgen var sjätte månad eller nåt sånt ett par år, men så gör dom ju inte.

I morgon är det skolavslutning för lilla Emelie. Hennes första :-) Stora tjejen, det är inte klokt vad tiden går fort. Hur som helst så skulle jag rota fram nåt att ha på mig och det slutade med att jag tömde min garderob och byrå. Jag rensade ut två papperskassar med kläder som jag VILL ha men som jag inte kommer i längre. Dom kassarna spar jag och ska ge mig f-n på att komma i dom. En kasse blev kastkläder, mest beroende av att det inte finns på kartan att jag kommer i dem igen då det var alldeles för små storlekar. Så, nu gapar garderoben nästan tom :-( Ska se till att komma ut i spåret och sätta fart på förbränningen!! Tänk att det ska vara så svårt att få tummen ur.....

Undrar om jag kommer att se så här glad ut när jag släpar mig runt i spåret :-)

måndag 6 juni 2011

Vilken underbar helg

Inte nog med att vi har varit långlediga, så har vi också haft det SÅ bra hela helgen. I fredags fick jag umgås med lilla barnbarnet som sov över och det var riktigt mysigt. Hon börjar bli så stor och tiden går alldeles för fort. Hon är så underbar lilla stumpan :-) 

I lördags åke jag och kärleken till stugan efter att ha skjutsat Emelie till hennes farbror och faster. 

Vi har firat vår första bröllopsdag OCH 
att vi varit rökfria ett helt år nu.

 Vi har ätit och druckit gott och bara gjort det som fallit oss in. Turligt nog så föll det oss in att jobba lite, så vi fick en hel del gjort både på tomten och på stugan. Men vi har också slappat, solat och haft det jätteskönt.

Gratinerad hummer åt vi till förrätt

Grillad Oxfilé åt vi till varmrätt och

jordgubbar till efterrätt. 
Skumpan glömde vi bort att öppna så den finns kvar till en annan gång :-) 

Jag är så glad och tacksam för att jag har dig Jocke. Du betyder så mycket för mig och jag älskar dig över allt sunt förnuft och alla tänkbara gränser. Tack för att du finns och för att du är min. 

torsdag 2 juni 2011

Mammografi och lite annat

Förra fredagen var jag på mitt första återbesök för Mammografi efter operationen. Jag visste att dom skulle undersöka båda brösten och hade ju mina funderingar över HUR det skulle gå till på den sidan där jag inte har något. Men det gick faktiskt och det gick bra också :-) Det går att pressa in det minsta lilla mellan dom där plattorna tydligen. Det gjorde lite ont, men det var inte så farligt som jag trodde. Nu är det att invänta svaret, som skulle ta ca två veckor så det borde komma nästa vecka.

Förra måndagen var jag till kirurgen för att träffa en läkare. Jag började ju träna på crosstrainer förut och överansträngde mig så att jag svullnade upp och fick ont i operationsområdet. Det har inte gått över ännu fast det är flera månader sen så en läkare skulle titta på det. Det var ingen fara. Det var normalt "postoperativt" och "poststrålningseffekter" sa han. Så det är bara att köra på. Jag behöver inte vara försiktig att använda armen så länge det inte gör ont, så det är ju bra. Putsa fönster och måla får jag göra hur mycket som helst :-) Behövs nu då vi håller på att renovera....

Vi har bestämt oss för att försöka sälja huset vi bor i och flytta in till Västerås. Det är något vi pratat om från och till under flera år och nu har vi bestämt oss för att göra allvar av det. Vi har haft hit mäklare och fått råd om vad vi behöver göra och det är en del. Vi hoppas vara klara till semestern så att vi då bara kan vara lediga och njuta av tillvaron och så sätter vi igång med försäljningen i augusti. Så med lite tur kanske vi kommer härifrån till årsskiftet :-)

Ha en trevlig kväll alla ni där ute :-)

måndag 16 maj 2011

Håll mitt hjärta



Just nu har jag en period i mitt liv då det känslomässigt bubblar upp en massa till ytan. Den här låten spelades för oss på Alfta och den har kommit att betyda jättemycket för mig. Den hjälper mig faktiskt när det känns tungt och jag kan inte lyssna mig trött på den. Det är nog den finaste låt jag någonsin lyssnat på. Var så goda, lyssna och njut!

onsdag 11 maj 2011

Venporten

I dag var jag till sköterskan på onkologen för att spola venporten. Det skulle ha gjorts i februari men jag har dragit på det då jag tycker det är så fruktansvärt obehagligt. Första gången dom stack i den så träffades en nerv och det gjorde SÅÅÅÅ ont och efter det har jag varit livrädd varje gång. Oftast har det ju gått bra men ibland har det gjort ont, dock inte som första gången. Så i dag packade jag med mig bedövningssalva och plåster som jag skulle sätta på nån timme innan jag skulle vara hos sköterskan. Glad i hågen kletar jag på salvan och plåstret och när jag sen berättar för en jobbarkompis att jag satt på salvan upptäcker jag att det är Dactacort! SALVA MOT FOTSVAMP! Det var ju bara att tvätta bort och inse att det idag blir spolning utan bedövning. Jag slipper väl i allafall få fortsvamp på bröstet :-/ Väl hos sköterskan fick jag ett Emlaplåster och det fick sitta en stund innan hon skulle sticka. Hon lugnade mig med att hon var JÄTTE duktig på att sticka i portar. Skönt tänkte jag. Så stack hon, en gång, två gånger och tre gånger och det gjorde så in i förbenat ont!!! Hon kom inte igenom ordentligt och när hon försökte var det som att sticka in en kniv i en varböld. Hon konstaterade att jag har nån nervknut ligger precis där.....Ja, det var en pärs kan jag säga. Jag fick andas djupa andetag och koncentrera mig till max för att inte få panik. Men nu är det över för den här gången. Ny spolning om en tio veckor så där och under hösten, i oktober, blir jag förhoppningsvis av med porten. 

Nu väntar avslappning i soffan :-) Ha en bra och skön kväll!

fredag 6 maj 2011

Dags för hemfärd

Fem dagar går fort, fruktansvärt fort. Men dom har varit enormt innehållsrika och givande och jag är så glad och tacksam över att jag har fått varit här. Tacksam över att ha fått träffa alla dessa underbara människor och att ha fått redskap att använda för resten av mitt liv. Tacksam över att ha fått uppleva atmosfären på Alfta Rehab, att ha fått träffa Rut som var med och grundade stället. Hon är bara helt fantastisk. En dam på 86 år, hon bor i ett hus bredvid stora huset och kommer varje dag och äter. Hon går runt bland gästerna och frågar hur maten smakar och är allmänt social. I går kväll hade vi fikastund med Rut och Isa, Isa som informerat om om kosten....Isa intervjuade Rut om hennes liv och Rut bjöd verkligen på sig själv. Vi fick också veta att Rut varit ut på promenad och känt sig stel i benen och ställde sig då och stretchade! Hon visade oss hur hon gjorde och hon var mer spänstig än flera av oss andra som var 30-40 år yngre än henne. Ja, hon är verkligen en krutgumma. Så ät mycket grönsaker mina vänner. Rut har varit vegetarian i över 60 år och pigg som en nötkärna :-) Jag är glad över att jag fick uppleva henne här på Alfta, "live", så att säga.

Jocke, nu kommer jag snart hem och hackar sallad och grönsaker!!!!!  :-)

torsdag 5 maj 2011

Näst Sista dagen idag

Ja, nu är det sista kvällen och i morgon ska jag tillbaks till verkligheten igen :-) Det har varit helt fantastiska dagar och jag är så tacksam över att ha fått möjligheten att vara här. Hela Alfta Rehab genomsyras av en så harmonisk känsla, allt är så genuint och genomtänkt. Vi har fått massor av god och nyttig mat, vi har fått prova på avspänning och kroppskännedom. Vi har motionerat i olika former i den omfattning vi själva vill och i allt, i hela programmet, har vi deltagit på våra egna villkor. Vi har också fått ta del av klok kunskap, om vikten av att vara rädda om oss själva, med tankar om hur vi ska gå vidare i livet. Vi har gråtit ibland men vi har också skrattat mycket.  Den här veckan har gett mig så mycket och har överträffat mina förväntningar med råge. 

Nu ska jag avsluta kvällen med att träffa en av grundarna av Alfta Rehab. Jag har hört att det vankas chokladkur och är mycket nyfiken på vad det kan vara :-)

Ha en trevlig kväll!

onsdag 4 maj 2011

Tredje dagen på Alfta

Dagen idag har gått varit präglad av träning och motion. Kl sju i morse var jag på gymmet och tränade en timme och sen efter lunch hade vi vattengympa. Efter middagen tog jag och en tjej en promenad som varade i 50 minuter och kvällen avslutades med Afrodans :-) Nu känner jag mig helt slut i kroppen och knoppen också för den delen. Tror att jag kommer att somna ovaggad. Jag har fått ont i mitt knä som jag gjorde illa när jag spelade brännboll på påskafton, men jag hoppas att det känns bättre i morgon.

God natt och sov gott kära vänner och kram på er

tisdag 3 maj 2011

Dag nummer två

håller på att ta slut och det är snart bara sängen kvar. Vilken dag det varit! Jag får väl erkänna att jag stängde av klockan när den ringde i morse så det blev inget gym för mig på morgonen. Däremot avslutade jag kvällen där och det var skönt. Har även tagit en promenad i hagleskurar och halv storm och det var faktiskt helt ok det med :-) Maten har varit lika fantastisk som i går, personalen är så professionella, kunniga och goa och gruppen jag är med i består av helt underbara tjejer.

Vi hade bad på schemat idag men det hoppade jag över då jag behövde prioritera annat. Vi hade också  kostlära igen och vi har haft "Balans i livet" grupp två gånger. Det är helt makalöst vilka mekanismer som frigörs i en grupp. Jag trodde inte att det skulle göra det på så kort tid, men hon är otroligt proffsig, terapeuten. Känslomässigt har det varit tungt och omtumlande, men fruktansvärt skönt och inspirerande.

Nu är det god natt för idag. Carpe Diem

måndag 2 maj 2011

Första dagen på väg mot sitt slut

Vilken dag det har varit idag! Den har för det första bara blåst till så tog den slut. Vill stanna tiden för nu går den alldeles för fort. Jag känner redan efter en dag att det är som balsam i själen att vara här.
Klocklan 7 vaknade jag i morse och tog en promenad före frukosten. På vägen tog jag dom här bilderna.....

 Huvudbyggnaden där vi bor och gör allt annat.....
 Promenadstig utmed sjön......
 och följer man stigen kommer man till baksidan av huvudbyggnaden som ni ser här. 
Det här är utsikten från mitt rum. Helt okey men kanske inte wowupplevelse :-)

Ja, idag har vi haft "Grupp" både på för- och eftermiddag, Balans i livet heter den. Det är en jätteduktig terapeut som håller i gruppen och redan efter en kort stund var det så mycket känslor i rummet så man kunde ta på dem. Det var en upplevelse i sig kan jag säga. Dom här grupperna handlar om hur vi människor fungerar, hur vi agerar och varför.....om val, vilja och förändring. Att möta sina spöken, att våga vara rädd om sig själv. att kunna sätta gränser, om goda relationer och relationer som suger energi. Det kommer att bli en känslosam vecka och jag tror att vi kommer att få mycket att fundera över. 

Vi har fått lite kostinformation, om olika livsmedels egenskaper och alla måltider genomsyras av bara nyttigheter, lite "Anna Skipper" inspirerat. Eftersom jag redan innan hade börjat lite med den sortens kost, som mycket grönsaker, frön, bär och örter så faller det mig precis i smaken. 

Jag har också varit i gymmet idag och det var riktigt, riktigt skönt. Vi fick instruktioner för träningsmaskiner och övningar med balansboll som vi sedan kan köra när vi vill. Jag har tänkt att jag ska vara på gymmet i morgon bitti när dom öppnar, dvs 6:30. Vi får väl se hur det blir med det :-)

Det har varit en superbra dag som gett massor till både kropp och själ och jag ser fram emot att få till mig ännu mer :-)

Ha en trevlig kväll allihop och var rädda om er. 

söndag 1 maj 2011

Har anlänt till Alfta Rehab

Ikväll anlände jag till Alfta Rehab. Det första som ger stort intryck är den helt magnifika naturen. Det är helt fantastiskt. Jag hade lust att stanna efter vägen flera gånger, men nöjde mig med att fota genom bilfönstret. Jag ska utforska mer i morgon hur det ser ut i omgivningen. Själva Rehab har hittills gett ett mycket gott intryck. En lung och skönt atmosfär, trevliga människor och ett spännande schema. Veckan är fullspäckade i princip men det finns utrymme för egen tid och återhämtning också. Det är mycket grupper, som låter jätte spännande och inspirerande. Ja, fortsättning följer. Jag lägger upp lite bilder på hur det ser ut sen. 
God natt och sov gott

tisdag 26 april 2011

Vilken härlig påskhelg :-)

Långledig och strålande solsken, så underbart skönt det varit. Påskafton kombinerades med firande av min brors 40-års dag så det vart ett stort kalas. Släktingar kom långväga ifrån och det var jätteroligt att träffa dem igen :-)

Vi har tillbringat så mycket tid vi bara kunnat i stugan. Vi hade varit slarviga med att tömma ur varmvattenberedaren i höstas så den hade spruckit sönder och orsakat en vattenskada. Inte så farligt men beredaren fick ju bytas. Som tur är har vi snälla hjälpsamma vänner som bistog oss med att få till det bra. Så inget ont som inte har något gott med sig. Nu fick vi större beredare och den sitter på en bättre plats, superbra!

Vi har fått en hel del gjort på tomten i stugan. Jag har fått igång mina små odlingar i pallkragar så nu är det bara att hoppas att det tar sig. Min dotter Helen och hennes familj besökte oss i stugan och gav oss mycket, välbehövlig hjälp, tack för det :-) Och ja, nu är det vardag och jobb igen och det känns faktiskt helt bra :-)

torsdag 14 april 2011

Telefonsamtal med bröstenheten

I morse ringde jag bröstenheten och bokade tid för rådgivning. Jag har svullnat över operationsområdet och blivit stel och fått ont, även i armhålan på den opererade sidan. Jag hade tidigare fått tillbaks så gott som full rörlighet i armen men nu blir jag stelare och stelare för varje dag. Och sköterskan som jag pratade trodde som jag själv var inne på, att jag tränat för mycket på crosstrainern. Från att var helt otränad till att börja träna tre till fyra gånger i veckan blir för mycket för armen och jag riskerar att få problem med lymfsystemet :-( Så det blir till att ta det lugnare. Jag kom på att jag kan träna på crosstrainern och hålla händerna på de fasta handtagen, men då fanns risken att det blir för statiskt. Jag kan varva mellan att hålla i de fast och att sträcka armarna rakt upp i luften samtidigt som jag tränar :-) Ja, det får bli nåt sånt då för jag vill inte sluta nu när jag kommit in i att träna. Två veckor utan att jobba med armarna på crossen så får vi se om det blir bra. Tänkte att jag skulle köra detoxen nästa vecka så då kan det passa bra att dra ner på träningen lite.

Nu blir det en kopp kaffe och en stund i solen :-)

lördag 9 april 2011

Aktuell status

Jag har ju berättat att jag detoxade en vecka, och efter det så läkte mina eksem jättemycket. Jag hade tänkt att detoxa tio dagar men orkade inte mer än sju men även efter det har jag tänkt på vad jag äter. Inte fanatiskt, men nyttigt. Jag försöker undvika socker och för mycket fett. Och faktiskt så har jag skaffat ett program som heter heter hälsovakten. Jag tycker programmet är superbra.....man lägger in allt man äter och motionerar och programmet visar så gott som allt man får i sig både vad gäller fett, kalorier och vitaminer. Det är lätt att se vad som är nyttigt och onyttigt att äta. Man väljer själv om man vill räkna kolhydrater eller kalorier och kan på så sätt välja vilken diet man vill. Ja, jag gillar programmet som sagt och det hjälper mig att hålla motivationen uppe.

Jag börjar varja morgon med att dricka en dryck på kryddor och andra nyttigheter som ska vara renande och som håller tarmarna igång. Var annan dag tränar jag på crosstrainern 30 minuter, gör 100 sit-ups och stretschar 30 minuter. Det är så jäkla skönt efteråt, men under själva träningen, framför allt på crosstrainern, är det hur tråkigt som helst. Jag får verkligen övertala mig själv att fortsätta och sätter upp olika mål för att motiver mig själv att kämpa på varje gång. Vissa dagar visar vågen MER än dagen innan och då är det tungt, men när den visar mindre ökar motivationen igen. Och faktum är att både vikt och midjemått krympt på bara två veckor så jag känner mig peppad att fortsätta.

När jag hade kört detoxen en vecka upptäckte jag att mina eksem började läka. Ganska snart efter att jag började äta som vanligt igen kom dom tillbaks och nu är det som vanligt igen. Jag har funderat på vad jag gjorde annorlunda när eksemen läkte och kom fram till att jag då inte åt kött, fisk eller fågel, i princip inga animaliska produkter alls och väldigt lite mejeriprodukter. Vete, som finns i pasta åt jag inte och inte ris heller.....nej kosten bestog av grönsaker, frukt, bönor och linser i princip. Jag drack inte kaffe och inte vin men massor med vatten. Jag vet inte vad som gjorde att eksemen läkte men tänker försöka ta reda på det. Så nu ska jag återigen köra en detoxvecka och sen successivt införa animaliska livsmedel, mejeriprodukter och pasta. Det verkar ju onekligen som att kosten är en viktig del i hur eksemen "blommar" eller inte och jag ska gå in för att hitta rätt sorts kost för att må så bra som möjligt.

Det psykiska och emotionella välbefinnandet är A och O när man pratar om måendet. Det finns saker som jag behöver förändra för att må så bra som möjligt.....jag är medveten om vad jag behöver göra men det tar lite tid att komma till den punkten att kunna genomföra det. Kort och konsist handlar det om att värna om sig själv, att inte utsätta sig för saker som får en att må dåligt, att hitta en harmoni i livet, en  mening, en tillfredställelse..........Vad är viktigt, vad kan jag vara utan, vad behöver jag, vad behöver jag inte.......Det är inte helt lätt att svara på dom frågorna men nog så viktigt och jag börjar göra det. Både med fysisk träning och med mental medvetenhet :-)

Apropå sund hälsa och medvetenhet så är det dags att gå och lägga sig nu. God natt och sov så gott!

onsdag 6 april 2011

Vårglädje

Nu känns det verkligen att det är vår i luften! Även när det är gråmulet och tråkigt väder så är det skön värme.....eller mindre kyla :-)  Och idag var det solsken igen och jag kunde sitta på altanen utan jacka och det var härligt :-)

Nu har jag jobbat i fyra dagar! Det är roligt att vara på gång och jag ser fram emot att kavla upp ärmarna igen. Jag känner att jag får bråttom ibland, att jag vill börja jobba mer än planerat men jag övertalar mig själv om att ta det lugnt. Jag tror att det är bra att utöka arbetstiden successivt för att det inte ska bli ett bakslag sen. Jag känner redan nu efter så kort tid att stressinslagen börjar dyka upp och det gäller att förhålla sig rätt till det, det som är rätt för mig iallafall. Att skapa och upprätthålla en bra balans mellan jobb och privatliv är A och O, och en viktig faktor för att må bra.

fredag 1 april 2011

En milstople idag

I dag börjar jag att jobba igen :-) Halvtid till att börja med. Det känns jättebra och skönt att komma igång igen. Det är ett år sen nu. När jag tänker tillbaks så känns det både som att tiden har gått jättesnabbt samtidigt som det kändes som evigheter sen jag jobbade.

Det känns nästan overkligt det som har hänt under det senaste året. Mammografin i april och besedet i maj och sen hela karusellen med allt vad det innebar. Och nu är det över, nästan. Nu återstår "bara" en rekonstruktion och en jäkla massa tur så att inte eländet kommer tillbaks. Men det får jag ta då isåfall. Just nu är jag frisk och mår bra och är på väg tillbaks till MITT liv :-)

Ha en bra dag och en skön helg! Kram

torsdag 31 mars 2011

Tankar

De senaste dagarna har jag tänkt och funderat mycket. På livet i allmänhet och på hur olika livets lott faller ut. Människor blir sjuka, några av dem blir friska och några av dem dör. Människor vi älskar och står nära rycks ifrån oss, förr eller senare. Vi vet inte när eller hur dom rycks bort, bara att dom kommer att göra det. Och tur är väl att vi inte vet.....Det är inget vi går omkring och tänker på, att någon nära kan ryckas bort när som helst, men kanske borde vi göra det? Vi skulle behöva sätta mer värde på det vi har här och nu. Sätta värde på dem vi är nära och som vi älskar och inte bara ta dem för givna. Vi skulle behöva säga allt det där som vi vill säga men som aldrig blir av. Vi skulle behöva ringa det där samtalet vi tänkt ringa, eller besöka någon som allt för sällan får besök. Såna här tankar kommer när någon går bort eller när det händer något tragiskt men efter en kort tid så faller vi in i samma gamla mönster igen, låter livet rusa iväg och tänker att jag ska, sen.

Efter att jag blev sjuk och har tillfrisknat är det flera som har sagt till mig att jag har blivit annorlunda. En arbetskamrat sa till mig att "nu får jag lära känna dig på nytt, den nya Carina" :-). Ja, kanske är det så. Själv tycker jag inte att jag genomgått någon drastisk förändring, utan mer att jag värderar och prioriterar lite annorlunda nu än tidigare kanske. Jag går in för att må så bra som möjligt, både psykiskt och fysiskt och inser att jag inte längre kan skjuta upp saker och ting till senare. Jag anammar nog sinnesrobönen mer nu än tidigare: 
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

När det gäller min cancerresa har jag haft tur. Om man kan prata om tur när man har fått cancer.....jo, det är såklart man kan. Och tur har jag haft hittills och förhoppningsvis även i fortsättningen. Men, det finns inga garantier för någonting. Min prognos är positiv men risken för återfall finns hela tiden i mitt medvetna. Vilken dag som helst kan jag upptäcka en ny knöl eller få andra symtom som visar sig vara en spridning. Jag är väl medveten om det och jag tänker på det ibland, men det är inget som tynger mig på det sättet att jag går omkring och är rädd eller som på något sätt hindrar mig i mitt sätt att leva. Men jag tänker mer på att vara rädd om mig, att göra det jag kan för att må så bra som möjligt. Och det känns skönt! 

Lev varje dag som om den vore din sista,
Carpe Diem

onsdag 30 mars 2011

En låga har slocknat

I går eftermiddag somnade Linda in och en ny stjärna tändes på himlen. Jag träffade aldrig Linda utan kände henne endast genom bloggen men då Linda var en flitig bloggskrivare lärde man känne henne ganska väl. För mig har Linda stått för hopp, kämparglöd och tillförsikt. Linda slutade inte, trots vetskapen om sin dåliga prognos att hoppas på ett mirakel som om inte göra henne frisk, iallafall ge henne mer tid. Så blev det inte tyvärr. Mina tankar går till hennes barn, man och andra nära och kära som har förlorat någon de älskar.

Som andra skrivit på sina bloggar uppmanar jag alla att bidra till cancerfonden! Varje människa som avlider i cancer är en för mycket! Forskningen behöver komma framåt för att rädda liv och se till att allt färre barn förlorar sina föräldrar.



måndag 28 mars 2011

Tankar till Linda

Det är med sorg i hjärtat jag följer Lindas blogg. Både hon och familjen har kämpat hårt länge nu. Jag tänker mycket på henne och hennes familj. Det går bara att föreställa sig vad dom går igenom och jag hoppas och tror att dom har mycket stöd av varandra.

Jag kan bli så arg när jag tänker på vad den här förb---ade sjukdomen orsakar människor. Så mycket lidande! Kan inte låta bli att undra VARFÖR?

lördag 26 mars 2011

Jag mår så bra!

Jag började som ni vet med en Detoxkur för ett tag sen. Den gick ut på att utesluta kött, fisk, fågel och mejerivaror. Jag åt i princip bara grönsaker, frukt, bönor och linser. Jag hade tänkt äta så i två veckor men efter en vecka gav jag upp. Det var inte riktigt min grej och jag mådde inte bra av det. Så jag bestämde mig för att fortsätta äta som kuren förespråkar, men att inte utesluta andra livsmedel. Så, kort och gott så äter jag NYTTIGT nu. Jag äter allt, mycket av det som är nyttigast och lite mindre av det som inte är lika nyttigt. Och jag har börjat träna :-) Jo, det är SANT. Ni som känner mig vet att jag aldrig har tränat i hela mitt liv. Promenader är det mesta jag utövat. Jo, en kort period gick jag till gymmet men jag var dit högst tio gånger. 

Jag är överviktig och vill verkligen gå ner. En morot jag har är förstås att må bra, komma i kläder, kunna röra mig ordentligt och trivas med mig själv helt enkelt. Men en stor motivation är också den förestående bröstoperationen. Jag vill inte vara överviktig när det blir dags för den, då det påverkar resultatet. Så, mitt mål är att gå ner till en vikt jag trivs med och sen hålla den. Utan en massa kurer och svält, utan av att äta sunt, röra på mig och ta hand om mig helt enkelt. Så det har jag börjat med nu. Jag tjatade lite på min kära pappa och fick låna hem mina föräldrars krosstrainer. Och det är så jäkla skönt att träna! Jag längtar tills jag får träna nästa gång. Det för med sig att jag dricker mycket vatten, är inte sugen på sötsaker och jag fortsätter att äta "rättare".  

På inte ens två veckor har följande hänt: ( Krosstrainerna har jag bara haft en vecka, men kosten ändrade jag för snart två veckor sen). 
* Jag har gått ner i vikt
* Jag känner mig mycket piggare och har ork! Jag längtar INTE till soffan :-)
* Jag känner mig glad 
* Jag sover bättre
* Mina eksem läker!!!! 
* Ledvärken har blivit lite sämre, vilket kan bero på att jag slutat med medicinerna och utsätter lederna för påfrestning dom inte är vana vid. Men jag har inte så ont att jag överväger att börja med medicinerna igen, inte ännu i allafall. Min reumatologläkare har sagt att jag inte kan förvärra ledproblemen genom att träna så jag fortsätter. OM det blir för jäkligt får jag väl börja med medicinerna igen. 

Apropå mediciner så äter jag ju Tamoxifen. Jag väntar fortfarande på besked av min onkologläkare om jag är i klimakteriet eller inte. Jag har lite värmesvallningar ibland men det är inte mycket. Däremot har jag dagar då jag känner mig SÅÅÅ ledsen. Jag påstår att jag mår bra, för det gör jag. Jag känner mig glad, pigg och stark men ibland börjar jag bara känna mig ledsen och kan gråta över ingenting, absolut ingenting!. Jag kan sakna mina barn och börja storböla för det! Så, det är garanterat medicinerna eller klimakteriet som spökar.

Ha en skönt helg i solen kära vänner, Kramar

lördag 19 mars 2011

Alfta rehab

Nu har det blivit klart att jag ska åka på rehabiliteringsvecka till Alfta rehab utanför Bollnäs under v 18. Jag tror att det kan bli ett bra alternativ till Lustgården på Sätrabrunn. Hemsidan erbjuder inte direkt några bilder på stället och omgivningen men jag tror att det blir kanonbra :-)

På den här sidan ser man lite av hur det ser ut : http://www.alftaquren.se

Ha en trevlig kväll, kram på er

fredag 18 mars 2011

Tandläkarbesök ála Emelie

Idag var jag med Emelie till tandläkaren. Hon hade inga hål, men tandsten!!! Har aldrig hört talas om att man kan få det i så tidig ålder, men det kan man tydligen. Inget ovanligt sa tandläkaren och det beror ju då inte på kaffe, vin och cigaretter i hennes ålder utan har med saliv-sammansättningen att göra. Eltandborste rekommenderas, så det ska införskaffas. Här är en bild som visar hur duktig hon är min lilla tjej.
Emelie blev bländad av lampan så hon fick låna ett par solglasögon :-) 

tisdag 15 mars 2011

Detoxen igång

I går drog jag igång med detoxkuren! Jag startade morgonen med en drink gjord på citronsaft, vitlök, färsk ingefära, cayennpeppar, kryddnejlika, gurkmeja, kanel och honung toppat med linfrön och psyllumfrön. Det vore synd att säga att det var gott :-) Det var om inte annat JÄTTE starkt. Jag hoppas att det GÖR gott istället. Drinken ska vara bra för att hjälpa organen att göra sig av med gifter. Frukosten bestog av naturell yogurt, blåbär och jordgubbar. Ett äpple och en banan blev dagens mellanmål.

Till lunch åt jag linssoppa med rotsaker rostade i ugn. Helt ok men receptet behöver mer kryddor till nästa gång. Det blev faktiskt samma rätt till middagen då jag inte hade vara sig ork eller lust att ställa mig vid spisen igen. På kvällskvisten blev det ett glas vatten och en näve nötter. Jag var ganska hungrig när jag gick och la mig och tänkte tanken att det här kanske inte är min grej......Men i morse visade vågen -1,5 kg :-) Ja, jag vet att det bara är vatten som försvunnit :-) Jag tog i allafall drinken i morse och tänker att jag kör på!

Ha en bra dag och kram på er

torsdag 10 mars 2011

Födelsedag idag


Idag får jag ytterligare en årsring och har nu hela 43 stycken. Min käre make och Emelie kom och sjöng för mig i morse och hade med sig kaffe, smörgås och presenter :-) På jobbet sjön dom för mig och det kändes som när man gick i skolan igen :-) I kväll kommer tjocka släkten, som dock inte är så tjock.....hjärtligt välkomna är dom iallafall! 

tisdag 8 mars 2011

Laddar för Detoxkur

Jag har bestämt mig för att köra en rejäl Detoxkur på 14 dagar. Jag har sökt information på internet om hur man gör och vad man ska tänka på och har hittat en hel del menyer. Jag ska börja på måndag nästa vecka och jag ser riktigt fram mot det. Det känns som att jag verkligen behöver rensa ur kroppen ordentligt och jag hoppas ju också att jag går ner lite i vikt.

När jag sökt på nätet har jag ramlat över en hel driva med information om detoxkurer. Vissa preparat ska rensa ur levern, andra gallblåsan och ytterligare andra tarmarna. Kuren ska hjälpa mot trötthet, krånglande mage, ledbesvär, bättre hud, starkare immunförsvar, förbättrad ämnesomsättning etc, etc. När jag frågade min läkare i går om det finns något medicinskt hinder att genomgå ett detoxprogram var hon tydlig med att hon tror att det är rena lurendrejeriet. Jag har ju bestämt mig för att testa det här så jag måste ju tro att det fungerar. Flera jag pratat med säger att det verkligen känns som att kroppen är renad efteråt. Så, jag ska gå in för det här helt seriöst. 




Den här veckan ska jag minska ner på matintaget över huvud taget men framför allt socker, mejeri- och animaliska produkter. Kaffe är något jag också ska minska på under veckan så att kroppen inte blir allt för abstinent när jag drar igång. Jag ska också försöka sätta mig in i vad allt är, som jag sen ska äta. Många av livsmedlen har jag aldrig hört talas om och vet inte om jag ska leta i grönsaksdisken eller i rishyllan :-) 
Ja, spännande ska det bli. Fortsättning följer på detta ämne ..........

måndag 7 mars 2011

Läkarbesök idag



I dag hade jag tid hos "min" läkare på onkologen. Det var ett tidigarelagt återbesök utifrån att jag är fortsatt sjukskriven. Att vara lite snurrig och vimsig är helt normalt enligt läkaren och det hade jag ju hört förut så det kom inte som någon överraskning. Inget att oroa sig för, det går över. Och det är ju skönt. Jag tycket att det redan har blivit bättre faktiskt. Känner mig mer alert i huvudet sen jag började vara på jobbet så jag hoppas att det är en kortare tid det handlar om innan jag är med i matchen helt igen.

Ibland känner jag mig precis som Doris :-)

Jag tog upp frågan om remiss till plastikkirurgen och fick då beskedet att det är aktuellt först om 1 eller 1½ år!!! Förra våren när jag pratade med kirurgläkaren sa han att operation skulle bli aktuellt om ca 1½ år och det skulle alltså vara nu i höst. Men så är det inte......" Hör av dig  nästa vinter och påminn mig om att skicka in remissen lite tidigare än normalt" var det vi landade i. Ja, det är väl inte så mycket att bråka om. Praxis är att man opererar tidigast ett år efter avslutad strålbehandling. Jag blir bara så frustrerad när jag får olika besked av olika läkare.

Ja happ, hur som helst så var jag och åkte skridskor i går och jag kan tala om att jag använde muskler då som jag inte visste att jag hade. För övrigt var det inte riktigt läge för mig att åka skridskor. Det var för påfrestande för benen. Men nästa år går det bättre och då ska jag se till att ha skridskorna slipade också :-)

tisdag 1 mars 2011

Möte med försäkringskassan

I går hade jag möte med min chef och försäkringskassan för att göra en planering för hur jag ska återgå till jobbet. Jag kommer att arbetsträna under mars månad och tanken är att jag ska öka tiden på jobbet successivt så att jag är där halvtid den sista mars. Om det går som det ska så börjar jag jobba halvtid första april, 75 %  i maj och heltid i juni. Det känns som en bra planering. Det som är mindre roligt är att jag från och med mitten av april får sänkt sjukpenning då jag varit sjukskriven ett år. Det blir väl inga stora summor, men ändå. Och jag tror att jag blir av med AFA-försäkringen också i samma veva. Men vad gör man? Det är som det är. Det är skönt att vara på väg tillbaks iallafall.  Ett år har snart gått...... När jag gick igenom min mail på jobbet fick jag syn på ett mail min arbetsledare skickade ut för info när jag blev sjuk. Jag fick en riktig backflasch och det kändes så overkligt på något sätt. Vad mycket som har hänt på ett år, hur jäkla jobbigt det har varit ibland, hur familjen har mått, och hur vi faktiskt har kämpat oss igenom allt! Det är helt otroligt egentligen.

Önskar alla en bra och trevig dag. Kram på er

måndag 21 februari 2011

Brist på inspiration

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone och det är helt enkelt så att jag saknar inspiration. Jag känner inte att jag har så mycket att skriva om heller. Vill inte och har inte för avsikt att använda bloggen som en allmän dagbok utan den skulle främst handla om min sjukdom och allt som har med den att göra. Nu är jag färdigbehandlad, mår ganska bra och är på gång på jobbet lite smått. Inte värst mycket att tillägga för tillfället. Om ett par veckor ska jag till "min" doktor på onkologen och prata minnesstörningar och jag kommer att efterfråga remiss för bröstrekonstruktion....

Mitt liv håller sakta men säkert på att återgå till det "normala" igen och det är jag så tacksam för. Ibland kryper rädlan för återfall över mig och den är hemsk men än så länge kan jag hålla dom värsta demonerna borta. Mina odds är ju ändå rätt bra så jag kör på det :-)

Ha en bra dag, Kram

onsdag 16 februari 2011

Det blir inget Sätrabrunn

Jag har väntat i flera veckor på att få besked från stiftelsen Lustgården om rehabiliteringsvecka i mars. I dag ringde dom och meddelade att det inte blir något det här året. Det hade med personalstrul att göra tydligen. Tråkigt, tråkigt.....kan ju söka nåt annat eftersom pengarna redan är beviljade, men vart? Har sökt på nätet och hittar inget inom rimligt avstånd. Jag har ansökt hos maken om att han ska ta lite hand om mig några dar i mars så vi får väl se hur det blir med det. Han pratade om att öppna Ljömsebo spa.....han nämnde nåt om badtunna och bidrag......:-)
'

I dag var jag till jobbet ett par timmar. Har kommit överens med min chef att jag ska arbetsträna ett par timmar om dan. Det är märkligt hur stressfaktorn slår till direkt jag kliver innan för dörren på jobbet. Jag blir helstirrig i huvet och tappar tankarna hela tiden. Hur som helst var det trevligt att komma tillbaks till jobbet och träffa alla goa arbetskamrater :-)

måndag 14 februari 2011

Förra veckans resultat

Jag har ju bestämt mig för att försöka göra mig av med några kilos övervikt och har börjat promenera. Förra veckan promenerade jag sammanlagt 4 timmar och 20 minuter, 200 situps och skottade snö i 1½ timme. Jag trodde att jag skulle märka av någonting på vågen efter en vecka OCH det gjorde jag......jag hade GÅTT UPP 1,3 KG!  Sååååååååå tråkigt och inte direkt motivationshöjande! Fick lust att lägga mig i soffan och äta praliner och strunta i alltihop. Men det tänker jag inte göra.....jag tänker fortsätta med mina promenader. Det kan nog vara så som min käre make tror, att eftersom jag på grund av värk i benen inte kan gå fort så blir mina promenader endast "friskluftsintag" och inte mycket motion. MEN om jag fortsätter att promenera så blir kroppen starkare och starkare så att jag kan öka tempot. Ja, det är väl så jag måste tro. Ny vecka, nya utmaningar alltså :-)

Nu blir det promenad i det vackra  vintervädret. Ha en skön dag

fredag 11 februari 2011

Fortsatt sjukskriven

Hade telefontid med en onkologläkare igår. Samma läkare som tyckte att jag kunde jobba heltid då jag var pigg och atletisk :-) Han sjukskrev mig dock ytterligare en månad då mina kognitiva funktioner har mer att önska. Jag ska få en tidigare återbesökstid för att följa upp läget och kommer att bli kallad om ca tre veckor.

Ja, dom kognitiva funktionerna är tröga fortfarande. Minnet sviker och jag har svårt att fokusera. Blir jag stressad, vilket jag blir lätt, så blir jag helvirrig. Många uppfattar säker att jag är helsnurrig! Jag hade planerat att börja jobba nästa vecka men som det är nu så kommer jag att arbetsträna några timmar i veckan för att se hur det går. Vill inte utmana ödet och utsätta mig för mer stress än jag klarar av just nu. Lite bakslag känns det som eftersom det var en liten milstolpe att återgå till jobbet igen.....men bättre att skynda långsamt än att få backa.

Snön det fortsätter att vräka ner så dagens träningspass blir snöskottning! Ha en trevlig dag, Kram

tisdag 8 februari 2011

Reumatologen idag

I dag var jag till reumatologen i hopp om att få hjälp med mina ledbesvär. Jag fick både positiva och negativa besked av doktorn, som för övrigt var en av de allra bästa läkarna jag träffat på. Han var rak, tydlig, hade humor, lyssnade, ingav förtroende, gav intrycket av att han visste vad han pratade om. Ja, han hade dom egenskaper en läkare ska ha helt enkelt. En stor ros till honom :-)

Hur som helst så konstaterade han efter att ha lyssnat på och undersökt mig, att jag inte har inflammationer i mina LEDER utan i SENFÄSTENA. Det positiva med det är att lederna inte angrips och successivt förfaller och leder till svåra funktionsnedsättningar. Det negativa är att den åkomman jag har är svårare att behandla/lindra. Någon behandling finns inte utan det är smärtlindring det kan bli frågan om. Han sa att kortison och cellgifter som kan ges vid ledbesvär inte biter på den typen av inflammation som jag har. Han sa också att det inte är aktuellt för mig med biologiska läkemedel då de har en ökad risk för residiv cancer, alltså att den cancer jag haft kommer tillbaks. Läkemedlen hjälper hur som helst inte på värken i lederna, men däremot kan de hjälpa mot utslagen. Men som sagt var, det är ju inte att tänka på.

Ja, så summa sumarum så är det bara att gilla läget, det är som det är. Värken är något jag lär få leva med. Jag kan inte göra det värre genom att överbelasta lederna och det var ju skönt. Så fortsatta promenader blir det, trots värkande höfter. Doktorn tyckte jag skulle investera i en motionscykel vilket är lättare för lederna.

Jag fick Orudis utskrivet, vilket är en smärtlindrande och antiinflammatorisk tablett med långtidsvärkande effekt så jag hoppas den hjälper något. Iallfall så att jag sover bättre på nätterna för som det är nu vaknar jag 5-6 gånger per natt av att jag får ont av att ligga i samma ställning. Jag läste bipacksedeln förståss och som vanligt är det ju en hel radda med biverkningar som är mindre trevliga. Liten ökad risk för Stroke och hjärtinfarkt....och sen var det en hel del krångel relaterade till njurarna. Och då blir jag fundersam om jag behöver vara extra försiktig eftersom jag bara har en njure? Måste komma ihåg att be mamma kolla det!

Undersökningen idag visade att jag har högt blodtryck. 160/100 låg det på och Orudis riskerar att höja det ännu mer så jag behöver kolla upp trycket några gånger för att se om jag behöver blodtryckssänkande medicin. Ja är det inte det ena så är det det andra.....men doktorn sa också att mina värden låg jätte bra. Lika bra som hos en kille i 20-årsåldern som gör militärtjänstgöring!!!! Det ni :-) 

söndag 6 februari 2011

Utmaning

Jag har fått en
 av Annika med uppmaning att svara på följande frågor:

Hur länge har du bloggat?
Jag startade den här bloggen i maj 2010.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Det är nog ett tiotal bloggar jag följer ganska regelbundet. Oftast läser jag bloggarna några gånger i veckan.

Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Det är i huvudsak ämnesbloggar jag läser, bloggar som handlar om bröstcancer. Jag tittar ibland in på bloggar om mat där man kan hitta många roliga recept. Jag läser även några dagboksbloggar.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ingen har sagt något om det men jag tror att dom känner igen mig som den jag är även i bloggen. 

Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag kan skriva om mycket när det bara handlar om mig, men allt för privat vill jag inte vara. Jag tycker mig ha hittat en gräns som känns bra för mig och jag tycker inte att jag tänjer på den. Saker som berör andra än mig själv är jag restrektiv med och skriver jag om andra är jag noga med att det är neutralt och inte utlämnande.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Anledningen till att jag började blogga var att jag blev sjuk i bröstcancer och jag ville att blogge skulle fungera som en ventil för både mig och dom som finns runt omkring mig. För mig att skiva av mig i och för andra att kunna läsa om vad som händer utan att ha känslan av att tränga sig på och fråga. Det är alltid roligt att få bekräftelse i form av kommentarer på inlägg men syftet med bloggen är inte att få bekräftelse.

Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
Nej det har jag inte men det skulle vara roligt att träffa flera av mina bloggsystrar :-)

Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
Skadligt vet jag inte, men jag kan tycka att vissa som bloggar lämnar ut sig för mycket i förhållande till vad jag anser är sunt. Men alla är vi olika och var och en avgör själva vad man lämnar ut.

Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Jag tror inte att jag kan se några nackdelar. Nej, jag kommer inte på några.

Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
Jag tror inte det eller ska jag säga att jag hoppas inte det eftersom jag tänker mig att sluta blogga när min cancerresa är över. Om två år hoppas jag ju att cancern är ett minne blott. Jag hade tänkt att sluta blogga nu under våren men eventuellt kommer jag att fortsätta ett tag till, vi får se.
,
Jag skickar Bloggutmaningen vidare till Carin, Malin,Heidi och Ingela.

Kalvfilé med gorgonzola och cognac

Hittade ett recept på recept.nu som lät så himla gott.  I dag var jag och handlade ingredienserna och i kväll lagades denna rätt. Jag gjorde potatistoppar till istället för ristimbal som anges till receptet.

Kalvfilé a’ la LM med gorgonzola och cognacsås
Måste säga att det var en besvikelse......kankse jag som gjorde nåt fel, men det blev inte alls så gott som det lät och såg ut. Inget jag kommer att göra igen. Men nu har jag provat det :-)

lördag 5 februari 2011

Motionsplanering

Startade dagen med att ta en promenad. Rundan jag går tar ca 50 minuter nu och just nu är målet att minska tiden varje gång. Jag har bestämt mig för att gå rundan fyra gånger i veckan, tisdag, torsdag, lördag och söndag och när jag kommer hem gör jag 50 situps och står "i brädan" så länge jag orkar. Fick tipset om brädan av en kompis och det innebär att man ligger på mage på golvet, reser sig upp på tårna och underarmarna och står i den positivionen så länge man orkar. Det tar enormt mycket på mag och ryggmuskler. Jag klarar bara av ca 15 sekunder än så länge men målet är att öka varje dag så länge det går.

Detta än nog minimal träning för att göra något åt konditionen och vikt men jag vill inte ta i för mycket för då vet jag att jag tröttnar snabbt. Den här planeringen kan jag hålla utan större problem om jag bara ger mig f_n på det, så det ska jag göra.


Ha en trevlig och skön lördag!

onsdag 2 februari 2011

Hemkommen från Egypten

Nu är vi hemma i Sverige igen och det känns minst sagt skönt. Inte för att vi inte har haft en underbar semester för det har vi, men det blev allt mer oroligt där nera de sista dagarna. Demostationerna började även i Hurghada och vi fick rådet att inte lämna hotellet på kvällarna. De sista dagarna var vi även utan pengar då banken kollapsade. Gick inte att ta ut i bankomat eller att växla in svenska kronor. Men vi klarade oss bra ändå, tack vare att vi hade All inklusive. 

Bjuder på en liten bildberättelse för den som vill :-)

Fri dryck hela dagarna och kvällarna, både vatten, läsk och alkohol. Vi var lite rädda för att det skulle vara blaskigt men alla drycker var helt ok. Nja, förutom de inhemska drinkarna då....dom hade lite mer att önska.

 Jocke avnjuter ett glas vitt på balkongen innan middagen.

 Bild tagen från poolområdet utanför vårt hotellrum. Vårt rum låg på femte våningen och vi hade en jättefin utsikt.

Utsikt från vårt hotellrum. Havet syns i bakgrunden. Nere vid stranden låg hotell, resturanger och pooler som vi hade full tillgång till. Poolen här såg inbjudande ut men var ISKALL. 

 Emelie tvingade sig i för att prova sitta i poolbaren.....hon stog ut unefär lika länge som det tog att knäppa kortet :-)

 Njuter av sol och värme.....

 och av bad i uppvärmda bassänger :-) Det fanns flera poolområden med flera rutschkanor. Helt underbart och barnen hade hur roligt som helst.

 Lunch vid poolresturangen. Maten var helt ok, tyckte vi alla utom Emelie. Hon har mer eller mindre levt på pommesfrites och ketchup en vecka. Nån dag åt hon även kyckling och köttfärsbiffar. Vi hade totalt nio olika matställen att välja på som ingick i all inclusive. Varierande kvalitet på maten men överlag var vi nöjda och har ätit oss mätta tre gånger om dagen :-)
 Våra fina tjejer

Jocke och jag i Foajen i väntan på bussen till flygplatsen. Vi har haft en jättebra vecka men det var skönt att åka hem.

måndag 24 januari 2011

I natt bär det iväg

Nu är alla friska och krya så vi kommer iväg som planerat. Natalie fick penicillin och blev pigg på bara någon dag. Nu packas det och vägs väskor för brinnande livet :-)

Ha det så gott allihop så hörs vi när jag kommer hem igen. Kram kram

fredag 21 januari 2011

Halsbaskilusker i familjen....

Halsbasiller har slagit ner i familjen :-( Natalie har fått feber och ont i halsen och fick penicillin idag. Hon är ju så klart förtvivlad över att vi kanske inte kommer i väg på tisdag, men vi får hoppas och tro att hon snart kryar på sig. Egypten finns ju kvar och det går resor dit varje vecka :-) Krya på dig gumman

torsdag 20 januari 2011

Tamoxifen nästa

I dag var jag på ett läkarbesök på Onkologen.....fick träffa en läkare jag aldrig träffat tidigare. En kuf, kort och  gott. Han tittade till på mig vid något tillfälle men satt mest vänd åt sidan och stirrade på en fläck på väggen....Han informerade om biverkningar av Tamoxifen, vilka inte var så roliga. Venproppar och livmoderscancer, jo jag tackar. Men fördelen med att äta Tamoxifen kontra riskerna överväger markant. Han sa så här;
 "Kvinnor i allmänhet riskerar att få livmoderscancer med 0,4% och för kvinnor som äter Tamoxifen ökar risken till 0,7%."  Ingen större risk alltså men ändå en fördubbling med läkemedlet. Och, risken för återfall i cancer minskar med hela 30 % så det är väl inget att fundera på. Sen var det en hel radda andra biverkningar men som goa doktorn sa så känner 50% inga biverkningar alls så vi utgår i från att jag tillhör den gruppen tyckte han. Ja, man ska inte ha negativa förväntingar utan tänka positivt :-)

Jag tog upp frågan om fortsatt sjukskrivning på deltid efter den 15 februari men det tänkte han inte skulle behövas. Han tyckte att jag var så pigg och altetisk !!! att jag ska kunna gå igång på heltid direkt. Han informerade om att flera andra jobbar heltid under hela behandlingstiden.....egna företagare och direktörer gör det tydligen så en månad efter avslutad strålbehandling tyckte han absolut att jag kunde jobba. Ja, ja vi får väl se hur det blir. Jag är inte helt pigg i kroppen och inte heller i knoppen. Känner mig fortfarande virrig ibland, tappar totalt tråden och får kämpa för att plocka upp den.....glömmer vart jag är på väg, vad jag nyss sagt, vad jag är på väg att göra, får inte ihop sammanhang ordentligt ibland. Ja, ibland är det helt enkelt bromsolja i skallen. Faktum är att dom här symtomen förvärras när jag är stressad och när det är rörigt omkring mig och någon sa att det finns risk för att det blir kroniskt om jag utsätts för för mycket stress för tidigt. Och stress, i varierande grad och i olika former är ett ofrånkomlingt inslag i mitt arbete. Ja, hur som helst så sa doktorn idag att jag ska känna mig för nu vecka för vecka och om jag inte känner mig redo att börja jobba heltid så får jag höra av mig. Det är ju några veckor kvar så jag hinner kanske återhämta mig och bli mig själv igen på den tiden....

onsdag 19 januari 2011

Sista behandlingen idag

Jag hoppas att jag inte behöver komma tillbaks hit någon mer gång. Det kändes som en stor befrielse att gå därifrån idag och veta att jag är KLAR nu :-) 25 behandlingar är avklarade och det har gått mycket bättre än jag trodde. Återstår att se vad som kommer att hända med det illröda märket jag fått på bröstet. Det har gått sönder och ser ut som brännskador. Det kan tydligen förvärras de följande två, tre veckorna då strålningseffekten sitter i så lång tid efteråt. Jag fick med några specialkompresser hem vilka kan komma väl till pass när vi ska vara i sol och värme.

Min handläggare från försäkringskassan ringde i kväll och sa att hon godkänner intyget från läkaren att jag kan resa utomlands. " Ta väl hand om dig och ha det så bra på semestern" skickade hon med. Trevlig handläggare!

tisdag 18 januari 2011

Lustig blomma

Den här blomman fick min man av Helen och Petri när han fyllde år.....

Det var i från början bara ägget, som började spricka efter några dagar och sen har detta vuxit upp. På knoppen eller vad det är står det......
Visst är den lustig? :-) Det ska bli roligt att se hur den ser ut när den vuxit klart.