lördag 9 september 2017

Nu är det tufft

Tyckte jag mådde bättre igår, men det gick över idag. Fy fan säger jag, jag orkar inte mer. Jag orkar inte må så här. Jag orkar inte, men vad har jag för val? Känns som att jag bara gnäller och klagar, men ja, det är så här det är och känns just nu.

Den här vätskan gör mig galen! Den gör mig till fånge i min egen kropp. Jag orkar och klarar nästan ingenting! När jag har fysisk ork och företar mig något får jag betala för det direkt genom att kroppen sväller upp som en spärrballong och jag blir däckad. Det blir svårt att känna glädjen att kunna göra saker när det är så. Idag är kroppen mer svullen än igår, så jag kan väl dra slutsatsen att cellgifterna inte gör sitt jobb fullt ut än iallafall. Idag är jag svälld högt upp i magen och det trycker mycket på andningen. Har svårt att andas när jag inte ligger ner, har ett enormt tryck i huvet och huvudvärk. Tanken på, eller rädslan för stroke poppar upp igen......

Lika mycket som kroppen lider, lider själen. Jag har aldrig mått så här dåligt tidigare. Ångest har fått ett nytt ansikte. Både ångest inför sjukdom, begränsningar, död, efterlevande......och ångest över skeenden i livet. Saker och ting ställs på din spets och människor visar sitt rätta jag. Det gör så ont, så fruktansvärt ont att inse vissa saker. När jag behöver stöd som mest, när jag är som mest sårbar och trasig, då får jag en loska i ansiktet. Hur förhåller man sig till det i en sån här situation? Lägger det åt sidan? Låtsas att det inte finns? Stoppar huvet i sanden? Om det vore så enkelt.

Jag känner att livet rinner ut. Det är så det känns. Det rinner ifrån mig. Jag vet att det är destruktivt, men det är så jag känner. Det är så jag upplever min situation just nu. Har jag veckor kvar? Månader? Eller är det dagar? Jag vet, jag ska inte tänka så! Men jag tänker så. Känner så. Jag vet att jag kanske känner så för att energin är på noll, och jag behöver göra allt jag kan för att öka energin, livslust och motivation. Men jag vet inte hur jag ska göra det. Jag tycker att jag gör det jag kan, nu kan jag bara vänta på att det vänder.......

Förlåt för dessa ord, som jag förstår är tunga för några av er att läsa. Men det är så här jag mår just nu och jag tänker inte låtsas som något annat.

15 kommentarer:

  1. Så obeskrivligt jobbigt du har nu. Mitt råd är att du ringer onkologen genast och beskriver din situation. Du har väl ett nr du kan ringa även på helgen? Annars är det 1177 du ringer för rådgivning. Jag tolkar din situation som mycket allvarlig, svullnaden, andningen och trycket i huvudet blir ju inte bättre heller. Hänvisa också till dålig livskvalitet , det är vårdgivaren känslig för.
    När det gäller personer man förväntar sig stöd från men som gör en besviken så får du försöka lägga problemet där det hör hemma -hos dom. Alternativet är att du eller någon annan informerar/konfronterar dom. Dom bryr sig säkert men är rädda och kan inte hantera situationen. Värst för dom kan jag tycka. Du har ju andra människor runt dig som ger energi så du får koncentrera dig på dom.
    Jag tror på cytostatikan du får men allt tar ju tid och du var ganska påverkad innan behandlingen kom igång, glöm inte det.
    Du har nog, som du skrivit överskattat dina krafter och tagit ut dig. Försök vila och sov så hoppas vi det känns bättre sen. Kan du äta bättre nu? Kanske du ska undvika grapefrukt som kan minska effekt av läkemedel, tror du brukar juica det.
    Visst är det tufft att läsa det du skriver men bra att du klär dina tankar i ord. Vi kan ta det. All styrka till dig nu. Kram//Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ullis ❤️ Jo jag juicer grapefrukt dagligen. Kanske ska göra en paus..... fast det är bara morfin jag tar nu, men det får allt mindre effekt iofs.... Tack för din omtanke, den värmer ❤️

      Radera
  2. Självklart ska du skriva som du vill! Vi är många som läser och känner med dig, vi vill dig allt gott och önskar att ditt mående ska vända till det bättre. Om det bara gick skulle jag dela en flaska Blue nun 24 K bubbel med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 🤗 Kanske jan bli så en vacker dag Maud ❤️❤️❤️ Tack för din omtanke ❤️

      Radera
  3. Alla känslor och funderingar är lika viktiga Negativa och positva Det är det som är livet...
    Styrke kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. ❤️❤️❤️
      Jag vet men det tar på något sätt emot att skriva om elände hela tiden, men samtidigt är det ju precis då det är och känns just nu. Ja, det är det som är livet..... kram ❤️

      Radera
  4. Åh Carina, så tufft du har det! Önskar att jag var i din närhet och bara fick hålla om dig länge, länge ❤. Håller med att du bör kontakta onkologen. Vet precis hur det känns när personer i ens närhet, som man litar på och håller av försvinner. Här tyvärr råkat ut för det jag också men man får försöka glömma dem. Hoppas innerligen att du får hjälp med ditt mående. Tycker att du är en bland den klokaste och starkaste kvinnan jag fått äran att lära känna!
    Många varma kramar!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så fint sagt Birgitta. Blir riktigt rörd. Tack ❤️

      Radera
  5. Vad du har det jobbigt nu. Jag tänker som Ullis att du bör kontakta läkare.Det kan inte ha sådana besvär med vätskan det låter farligt.
    Att folk gör som de gör måste du slå bort! Det tar för mycket energi från dig. Vila och ta hand om dig. Jag förstår att du får fruktansvärd ångest. Det är självklart att du kan skriva om det. Vi vet vad du kämpar med och orkar höra det samt stötta dig i den mån jag kan. Kram Annika 😘

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika, kramar till dig ❤️

      Radera
  6. Hoppas så att du kan få hjälp att må bättre!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Vi älskar dig och finns i alla lägen, på riktigt ❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet det mitt ❤️ och det är jag så tacksam för ❤️

      Radera
  8. Fy tusan vad jobbigt du har det😥det är självklart att du ska få klä det i ord! Varmaste kramar till dig och din familj fina Carina💖

    SvaraRadera