I natt har det inte blivit många timmars sömn, totalt 2-3 timmar. Lite självförvållat då jag låg vaken för länge, faktiskt till 01:30. Det har inte hänt på månader men igår kollade jag igenom bloggen och hamnade på det inlägg när jag berättade att jag skulle lägga bloggen pt sidan då jag var frisk igen. De svar jag fick på inlägget var av några tjejer jag haft lite kontakt med genom våra bloggar och jag gick ut på deras för att få en uppdatering. Jag gjorde det för ett år sen med men resultatet av det var som bortblåst igår. När jag kom in på Malins blogg mindes jag dock att hon gått bort 2013. Jag läste igeonom nästan hela hennes blogg och mindes. Jag insåg hur snabbt det gick för henne. Hon insjuknade 2010 och fick återfall 2012 och några månader senare var hon borta. Jag minns henne som en mycket rädd tjej och det finns med ända till hennes sista inlägg 😢 Hon var dock, så länge vi hade kontakt, en mycket glad och positiv tjej och jag trodde att det skulle gå vägen för henne. Men det gjorde det inte....Jag hamnade såklart i mitt eget när jag läste, undrar hur det kommer att bli för mig. Kommer jag också hamna på hospis och bara vänta? Ligga i sängen, totalt beroende av mediciner och hjälp av andra och vara rädd? Hemska tanke. Jag tror inte att jag kommer att vara rädd när min tid kommer. Jag är inte rädd för att dö. Jag vill bara inte dö än på många år utan vill vara en del av livet och med alla som jag älskar. Men rädd är jag inte. En stor smärtsam sorg har jag i bröstet av vetskapen om att jag kommer att lämna dem för tidigt, men som sagt inte rädd.
Ja detta ägnade jag mig åt till kl 01:30 och försökte sen sova. Krypningar i benen höll mig vaken. Ibland hjälper inte magnesium och inatt var en sån gång. Kan säkert bero på att jag fick behandling igår. Använde mig av andningsteknik för att kunna sova och lyckades efter en stund. Kl 04:20 vaknade jag av att jag fick en riktigt hemsk och sur uppstötning! Ursäkta informationen om den känns otrevlig, men det var så det var! Plötsligt kom det bara och jag höll på att storkna! Tappade andan och kunde inte svälja. Och det sved och brände i halsen nåt vedervärdigt. Jag har varit med om det här förut och det har ett direkt samband med cellgifterna. De andra gångerna jag fått såhär har också varit i anslutning till behandlingar. Ja, sen var det kört igen! Krypningar i benen OCH i armarna! Hemskt. Upp och gick och drack vatten några gånger vilket resulterade i toalettbesök och att jag blev allt mer vaken. Sen skulle Jocke upp och jag måste ha somnat en stund när han gick upp för jag hörde inte när han åkte. Vaknade sen 6:30 och då var det bara att gå upp och kolla att Emelie var vaken. Och det var hon 😊 Ja det blir nog, förhoppningsvis att sova middag idag. Är trött i både kropp och knopp!
Ska nog försöka slänga ihop lite kakor idag, inte bara sova 😊. Har fått recept av fina Pia, som måste provad! Att baka kakor med oepparkakskryddor och saffran bidrar lite till juldofter tillsammans med dofterna från hyasinterna som sakta men säkert är på gång att blomma.
Ha en bra dag och tänk på att fånga dagen. Ta vara på stunderna, på tillfällen som ges att kramas, visa kärlek och omtanke ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar