Mitt samtal med Kerstin

Idag lyckades jag få tag i den kvinna jag pratat om, som skulle hjälpa mig med kosten. Vi Skypade i nästan 1 1/2 timme. Hon hade mycket att säga om både sjukvård och kost. Hon själv fick livmodercancer för 16 år sen. Hon avsade sig traditionell behandling och gick idtälket in för att ändra sin kost och sitt sätt att leva. Efter åtta veckor var tumören borta och hon har varit fri från cancer sen dess. Hon påtalade att hennes var en primär tumör och ingen metastas, vilket jag har. Hon uttryckte sig nåt i stil med att för mig är tillståndet allvarligt och det brinner i knutarna.
Enligt Kerstin och flera med henne ska kosten läggas om radikalt och man ska äta massor av grönsaker, frukt och kosttillskott. Man ska motionera, visualisera, meditera och andas rätt, omge sig av positiva och kärleksfulla människor, göra sånt man mår bra av. Men när det handlar om metastaser är det svårt. Hon tror att det är svårt att göra detta på egen hand och rekommenderade några kliniker i Tyskland som erbjuder alternativ behandling. Hon gav mig dock inga råd kring cellgifter eller inte, hon förkastade inte cellgifter helt. Hennes uppfattning är att cellgifter och strålning behandlar symptom men inte själva orsaken. Hon uppmanade mig inte till något annat än att lyssna på min inre röst, att göra det jag själv känner är rätt. Fick råd kring kosten och tillskott och att jag är välkommen att höra av mig igen.

Efter vårt samtal gick luften ur mig. Alla jorden känslor bara öste över mig. Vet inte vad som hände, men så som jag har gråtit idag vet jag inte om jag gjort tidigare. Allt bara kändes så meningslöst!

Tankarna har tvingat sig på: Jag har en obotlig sjukdom! Acceptera! Jag kommer att dö! Acceptera!
Ska jag, den tid jag har kvar, äta grönsaker och dricka juicer och läggs ut massor med pengar på kosttillskott, eller ska jag leva som vanligt, äta god mat, ta ett glas vin osv? Frågan är vad jag mår bäst av! Just nu känns det så förbenat tungt och hopplöst och jag VET att det är så destruktivt att vara där jag är just nu. En Ulf Brånell har skrivit en bok som heter "Mot alla odds" och han skriver bland annat om vikten av att ta sig ur krisen. Men hur gör man det? När man vet att det inte finns något hopp? Han hade lite tankar och ideer och jag ska läsa dem igen...... Har inte läst hela boken klart ännu men hoppad få lite hjälp med att styra tankarna.

Det blev inget muntert inlägg idag alls, men det är så det är. I morgon är en ny dag, eller som Morran säger "Det är en dag i morrn å"!

God natt alla där ute. Var rädda om varann. Ta vara på det lilla och det stora.

Kram ❤️