Det växlar

snabbt i tankar och mående. Nu i några dagar har jag känt mig stark, pigg, positiv och hoppfull. Har läst mycket om kost och hur det påverkar sjukdomen osv. Har bestämt mig för att helt utesluta socker och vitt mjöl och att även sluta eller mycket starkt begränsa kött och fisk. Ska oxå gå in för att göra kroppen basisk.....det kändes då bra i några dagar men idag är det tungt. Får tankar som att jag griper efter halmstrån, att jag lurar mig själv att tro att kosten kan förändra min sjukdom.

Om det bara hade varit tumörer i skelettet hade det känts bättre, men i levern! Jag har sökt som en galning på nätet om prognoser, och ja att den är dyster vet jag ju, men hur länge kan man tänkas fortsätta leva? 11% av dem med levercancer lever efter 5 år, det är det enda som går att hitta. 11% ! Det är inte många. Jocke brukar säga att jag alltid drabbas av saker som få människor gör och i just det här fallet hoppas jag att han har rätt!

Man måste tro. Man får inte sluta hoppas. Tron kan försätta berg och hoppet är det sista som sviker. Igår hade jag både tro och hopp, hade känslan jag vill ha, att jag tänker då inte ge upp! Jag tänker visa hela världen att man kan leva länge med cancer i levern! Idag är en annan dag. Jag känner mig ledsen, rädd och arg och har dessutom ont i levern. Första gången jag känner av den......säkert därför det känns visset idag.

Men, jag och Jocke var ut i skogen. Vi kollade en led i dkogen där vi kan åka skoter i vinter. Plockade flera liter lingon som någon ska rensa och koka sylt på :-) Det var jätteskönt att komma ut i skogen och njuta av solen ❤️