lördag 19 september 2015

Tankar

Det slog mig när jag låg och skulle försöka sova, hur olikt sig livet har blivit. Jag bär hela tiden en känsla av att det snart ska bli som vanligt igen men det kommer det ju aldrig att bli. Det som förut var min vardag, mins tankar om livet, om framtiden har förändrats, för all tid framöver. Det slog mig att jag hade samma känsla nör jag hade fått mitt första barn! Jag var helt uppslukad av det faktum att jag hade satt ett litet liv till världen och jag minns så väl att jag tänkte att mitt liv kommer aldrig någonsin att bli det samma igen. Någonting har gjort att det förändrats för all framtid. Känslan då var eufori och fullständig lycka. Känslan av förändring, något nytt och oåterkalleligt i livet var en högst angenäm känsla. Känslan nu är inte lika angenäm. Den förändring livet erbjuder är inte något jag vill ha, utan är snarare en mardröm. Jag har fortfarande inte fullt ut kunnat ta in att detta är oåterkalligt, det kommer inte att gå över, det blir inte bra. Det ordnar sig inte den här gången. Det känns så främmande, så overkligt......händer det här verkligen mig? Ja, jo, det gör det, helt på riktigt, i verkligheten.

Det är svårt, oerhört svårt att hantera alla känslor som sköljer över en, när som helst, hur som helst. Ibland känner jag mig bara så förtvivlat ledsen och undrar varför, varför, varför händer detta mig, oss? Ibland känner jag mig bara så arg, jävla skitcancer! " Ibland känner jag mig ganska lugn och tänker att jag måste göra det bästa av det som är. Då kan jag tänka positivt, jag vågar blicka lite framåt i tiden, jag vågar hoppas och tro. Och så PANG, ner i avgrunden igen och kravlar. Då är det svårt att titta framåt, jag ser bara behandlingar och skit framför mig, alls biverkningar som väntar, funktioner som kommer att slås ut. Jag vill inte. Jag VILL verkligen inte! Men jag måste! Jag har inget val. Det val jag har är att jag kan välja hur jag ska förhålla mig till det som händer. Jag ska verkligen försöka uppbåda alla mina krafter och all min vilja till att leva mitt liv i en positiv balans, att göra saker och tänka tankar som jag mår bra av. Bort med alla destruktiva, plågsamma tankar! Ingenting förändras eller blir bättre av det, snarare tvärt om.

Jag ska verkligen gå in för att försöka leva i nuet. Ta till vara på livet. Fånga dagen! Jag kommer att trilla igen, det vet jag, men jag klarar det! Jag klarar av att snubbla och ramla ibland, bara jag tar mig upp igen. Och det gör jag. Bara för att jag vill, för att jag har så många anledningar att vilja det, för att jag kan.

God natt och sov så gott ❤️

8 kommentarer:

  1. Louise-Marie19 september, 2015

    Hur svårt det än är ska man tro och inte ge upp! Det sker ju under varje dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vet och det är ju det jag vill tro. Men ibland är det svårt.

      Radera
  2. ❤️ Kram från Carmen

    SvaraRadera
  3. Vi finns här och stöttar dig, fångar dig när du faller och älskar dig i all evighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att ni finns där och det är det som gör att jag orkar❤️ Älskar er över alla gränser ❤️

      Radera
  4. Kramar om <3 //Pia

    SvaraRadera
  5. Tack, den behövdes ;-) ❤️

    SvaraRadera