fredag 11 augusti 2017

Livet gör ont nu

Gassande solsken och klarblå himmel. Jag ligger under en filt i soffan och knaprar morfin 😩. Ja jag är tvungen för att stå ut, men det hjälper inte heller. Vill inte ta hur mycket som helst men det känns som att börjar närma mig att sluta tänka på vad jag VILL och istället göra det jag BEHÖVER. Men det känns som att sjukdomen håller på att vinna, den håller på att ta över. Den tvingar mig att göra en massa saker som jag inte vill, som jag vet leder mig åt fel håll och det känns förjävligt! Det känns som att jag resignerar..... till någonting jag inte vill, något jag vet kommer att sänka min kropp och själ och som tar kål på mig snabbare. Men det är väl så den här sjukdomen är. Jag insåg försent vad jag behövde göra. Nu bestämmer inte jag längre.....jo, det gör jag ju rent teoretiskt men när smärtorna blir för stora och energin är så när som på noll, är man inte så kaxig.

Det får lov att bli cellisar igen. Jag ska ringa på måndag och be dem ordna första behandlingen så snart som möjligt. Jag minns hur det var i höstas... både jag och Jocke konstaterade att jag började må betydligt mycket bättre när jag började med cellgifter. Hur nu det är möjligt att må BÄTTRE av cellgifter. Det kanske säger något om konditionen jag var och är i. För det är samma läge nu. Precis samma.

Det är så mycket jag skulle vilja göra! Som att gå ut till min älskade man och ge honom en stor kram och tala om att jag älskar honom. Jag tar och gör det, nu på en gång. Varför skjuts upp saker till sen, man vet aldrig när och om sen blir. CARPE DIEM ❤️

8 kommentarer:

  1. Usch, jag lider med dig. Tacksam att du orkar skriva och dela med dig. Känns lite som man står bredvid på nåt konstigt vis.
    Stor, varm kram till dig
    /Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att skriva blir en pysventil för mig. Sen är det kanske inte så uppmuntrande läsning för andra men det är som det är med det. Stor kram till dig Kia ❤️

      Radera
  2. Bra att du tar emot cellgifter. Det hjälper dig inuläget. Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja måste ju få det att vända på något sätt.... kram ❤️

      Radera
  3. Håller med Annika, du måste ta emot cellgift för att orka med resten. Se det som en möjlighet för det är det. //Ullis

    SvaraRadera
  4. Jag håller med de andra, ta emot cellgifter.

    SvaraRadera