Röntgen, lymfsvullnad, leverkänning och allmänt skitmående

I morgon är det dags för datortomografi av bröst och buk. Äntligen! Känns som jag väntat jättelänge, men så länge är det ju inte. Och egentligen är det ju röntgensvaret som är det väsentliga, inte själva röntgen. Men jag har fortfarande inte fått någon tid för magnetröntgen av skelettet. Jag ringde till röntgen idag och frågade om hur det ser ut och fick till svar att dom har enorma väntetider. Jag står på väntelista och hon kunde inte säga något alls om när det kan tänkas att jag får tid. Hon frågade om jag  kan tänka mig att åka till Uppsala om det blir någon tid ledig där, vilket jag sa att jag naturligtvis gör. Jag tycker att det är skittungt att få vänta på skelettröntgen. På något sätt känns det absolut viktigast att få besked om hur levern mår, men även om det inte vuxit något i den kan det ju ha exploderat i skelettet och det vill jag ju så klart veta, så snart det bara går. Nej, det känns inte alls bra att få vänta ytterligare :-(

Ont i levern har jag. Och jag känner en tyngdkänsla där levern sitter. Det känns som att jag är svullen över området där levern sitter och det hugger. Det far så mycket tankar och funderingar i skallen hela tiden och det är sååå jobbigt! Jag vill veta hur det ser ut, om det växer eller vad det beror på att det känns så här. Jag blir rädd och orolig över att det är tumören som vuxit så mycket att jag känner av det men hoppas ju att jag har fel.

Jag har fått och gett mig själv lymfmassage ett par dagar och något blev galet tror jag. Jag är ännu mer svullen i kroppen och jag har ont och har hårda svullnader där jag har de stora lymfkärlen. Tankarna snurrar ju kring det med, om det är spridning till lymfsystemet som gör detta, eller om det är så enkelt att jag gjort fel när jag utförde massagen.... Usch, tusen frågor och inga svar! Helt ärligt är jag så förbenat trött på det här! Jag känner att jag bara vill bryta ihop och skita i allting. Jag orkar inte kämpa hela tiden och inte få någon utdelning. Jag mår ju aldrig bra! Jag mår lite bättre ibland men det går ju snabbt över igen! Det ena avlöser det andra. När benen slutar värka börjar hjärtat slå som en tok, när det blir bättre får jag jätteont på bålen, när det går över blir kroppen blytung och orkeslös, när jag får lite energi igen får jag åter igen ont i kroppen......suck, suck och dubbelsuck. Jag vill må bra! Jag vill ha tillbaks mitt liv! Jag vill lägga min tid på något annat än att söka information om cancer på nätet, jag vill inte lägga tid på att oroa mig, att vänta.... Jag vill ta ett glas vin eller två, eller tre, jag vill äta gott och det jag själv vill, jag vill ha ork och energi, jag vill, jag vill, jag vill......
Jag är så trött på det här! Mest av allt på ovissheten och denna ständiga väntan.

Jag har funderat över hur jag kommer att förhålla mig, beroende på vilket resultat röntgen visar. OM det visar att det står still tror jag att jag kommer att lägga in en högre växel och bli ännu mer rabiat i min kosthållning osv för att försöka ännu mer att få det att minska. Om det har minskat kommer jag nog fortsätta som jag gör nu, kanske liiiiite mer avslappnat, unna mig liiiite mer än jag gör idag. Om det har ökat vete håle hur jag reagerar. Jag har svårt att tro att jag återgår till cellgifter i det här läget, då ska det ha ökat bra mycket. Tror jag. Gud vad jag hoppas att det har minskat, att allt det här har spelat någon roll, att all kraft och energi som går åt till det här ger resultat. Att det åtminstone ger mig mer tid, även om jag aldrig blir frisk. Min tro sviktar en hel del just nu. Jag fick rådet att i mitt självläkande måna om mitt inre, att tänka positivt, vara lycklig och tro på det jag gör. Det är inte alltid så lätt ska gudarna veta! Ibland sviktar det rejält, ibland känner jag mig övertygad. Just nu vill jag bara att tiden ska gå så att jag får svar. Delsvar. Svar för den här gången, innan ny period av väntan startar.....

Idag fick jag besked från en "bröstsyster" att hon fått spridning till skelettet :-( Jag är så ledsen för hennes skull och det gör ont i hela hjärtat. ❤️ Skickar stora varma styrkekramar till henne ❤️ ❤️ ❤️ Du vet vem du är min vän och du vet att du kan höra av dig när du vill!

Förlåt för ett dystert och negativt laddat inlägg idag. Ibland blir det såna, det kan inte hjälpas. I morgon är en ny dag. "Solen går upp i morgon också"! Eller hur Pela :-)

Kramar till er, alla ni fina ❤️