söndag 30 juli 2017

Nu spricker jag snart

Det ska bli skönt att tömma magen i morgon, men jag skulle ljuga om jag påstog att jag ser fram mot det. Är rädd som bara den. Vet inte vilken röntgen jag ska till heller, vet bara att jag ska till dagvården först. Sköterskan som ringde om tiden visste inte vilken röntgen jag ska till. Jag har varit på akutröntgen två eller tre gånger och det var inga vidare upplevelser. Däremot på vanliga röntgen gick det hur bra som helst och jag undrade varför jag hade tagit lugnande för. Men som sagt, allt beror på vilken läkare som ska utföra ingreppet. Jag hoppas vid min gud att det inte är någon läkare som ska lära upp sig, som jag hade vid det tillfället när det tog en timme och han bökade med nålen tills en annan läkare fick ta över. DET vill jag verkligen inte uppleva igen.

I morgon kommer jag att försöka få läkarna att sätta in en kateter i buken, så att vätskan kan rinna ut hela tiden, i en påse som jag själv tömmer. Eller om hemsjukvården gör det, jag vet inte. Jag vet att dom är lite restriktiva med att sätta in en sån, förmodligen för att det är risk för infektion i bukhinnan. Men OM jag skulle få det så skulle jag våga vänta med att påbörja cellgifter och köra på för fulla muggar med kost och tillskott. Då skulle jag slippa sticket en gång i veckan och det skulle förändra såååå mycket för mig. Om dom vägrar sätta dit en påse så är det nog cellgifter som gäller för jag orkar inte hålla på så här.

I dag har magen varit superspänd och jag har jobbigt att sitta och att andas. När jag står upp får jag ett tryck i buken och jag får ont. Jag har även ett tryck i huvet, framför allt bakom ögonen. Förra gången fick jag elefantben då vätskan i buken stasade så att flödet stoppades och jag det är nog så nu med, fast nu även uppåt. Benen är svullna och jag får stasmärken av byxorna men än så länge inga elefantben.

Ja, fy fan vad jobbigt det här är. Önskar inte någon att uppleva det här. Det är nog svårt att förstå om man inte varit med om det. Det känns som att jag håller på att både kvävas och spricka :-(
Nä nu ska jag gå och knyta mig och hoppas att jag får sova och inte drömmer mardrömmar om i morgon :-/

Allt gott.


4 kommentarer:

  1. Förstår att du behöver tappas och håller tummarna för dig idag. Tror det är ovanligt om ens möjligt att ha en kvarvarande kateter till bukhålan men där är jag djupt okunnig också. All styrka till dig idag.//Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det går. Det fanns tankar kring det förra gången men det var i sluttampen och det behövdes inte.

      Radera
  2. Det är inte så mycket jag kan säga mer än att jag tänker på dig! Det är som du skrev - inget som går att förstå för den som inte varit med om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maud. Nej så är det. Sen beror det ju på hur känslig man är också förstås.

      Radera