söndag 14 januari 2018

Igår var en hemsk dag. Hade ont i magen och i bröstryggen, mådde illa och var orkeslös. Fem minuter vid spisen och jag blev skakig i hela kroppen. Vad fan är det som händer???? Det går åt heeeeelt fel håll hela tiden! Sen i juli har det bara gått utför. Har bättre dagar då och då men mår ändå aldrig riktigt bra. Det är säkerligen Buktappningen som tar ut sin rätt. Har ju tappat ur vätska regelbundet under flera månader nu, så det är klart att kroppen tar stryk. Är så rädd att operationen inte ska bli av..... då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vet att jag kanske har för stora förhoppningar för denna operation men det känns som att det är den eller inget som kan hjälpa mig att få en drägligare tillvaro.

Den livskvalitet jag har just nu, är inte mycket att hänga i gran. Jag klarar inte av att göra just nånting längre. Förmiddagarna är bäst, då är kroppen utvilad och jag har maximalt med energi. Koka kaffe, fixa gröt och pressa en citron och grapefrukt, sen är jag slut som artist. Jocke och Emelie åkte till Romme idag och ska åka skidor. Att åka skidor finns inte på min karta, men det hade varit mysigt att följa med och titta, få lite frisk luft, vara ute, se nåt annat..... men jag orkar inte. Måste ligga ner ofta. Det räcker inte med att sitta vissa dagar.

I fredags var jag dock med in till Västerås. Var till Sandra och barnbarnen och det gick jättebra. Hon har en soffa 😊. Det känns skönt att kunna åka till folk och halvligga i soffan 😊 då kan vi iallafall träffas ❤️. Det gick bra hos Hanse och Erika också och då lånade jag inte ens soffan 😊. Men så igår blev det bakslag delux. Idag känns det ungefär som igår. Väntar besök idag ❤️ Och det får nog bli horisontella samtal 😊. Ja det är som det är. Men tidigare var det kortare perioder med vissna dagar, nu är det tvärt om och även när jag har bra dagar mår jag aldrig riktigt bra. Det tär och sliter mycket på både kropp och själ. Därför hoppas jag sååå mycket på operationen! Det måste vända för att jag ska orka. Jag orkar inte kämpa med kosten och allt annat om det hela tiden känns som att jag spottar i motvind.

Ja, jag har en deppkurva just nu. Behöver komma upp ur den, jag vet! Frågan är hur.....

Nu ska jag iallafall ha egentid med min bror! Det ska bli trevligt ❤️

4 kommentarer:

  1. Massor av kramar till dig!!! Catarina

    SvaraRadera
  2. Lätt att bli missmodig när orken sviker. Man känner sig mer och mer "utanför" det vanliga livet. Man tvivlar på vad som är rätt och fel. Men dina rtg-bilder och B-prover visar ändå att allt du hittills gjort inte var förgäves. Du har kanske brist på protein? Ketogendiet syftar ju inte bara att minska cancercellernas tiigång till glukos utan också att tillföra kroppen mer protein. Har läst någonstans att i Norge rekommenderar onkologer satsa mer på proteindiet i samband med cytostatika. Känner med dig Carina och känner igen mig själv då mitt mående försämras. Svårt, på gränsen till vad man tål blir det. Men det kommer ändå nya bättre dagar och ett nytt hopp. Låt hoppet leva i dig. Håller alla tummar för dig. Stor systerlig kram ❤❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du ❤️ Har testat ketogen kost men mådde dåligt av det. Gjorde möjligtvis fel..... men protein omvandlas till glutamin i kroppen och cancerceller kan använda det som bränsle så det är inte bara att stoppa i sig massa proteiner vad jag förstått. Men just det där kan jag inte något om så vet inte mer än så och försöker att inte ”vräka i mig” proteiner. Men, i och med att jag har albuminbrist så är det säkert protein jag saknar som gör att jag mår som jag gör. Känns lite som moment 22 😏. Stor varm systerlig kram till dig ❤️

      Radera