Ingen infektion

Svullnaden och rodnaden var inte så farligt när jag vaknade i går morse och det ser bra ut i dag med. Så någon infektion är det nog inte på gång tack och lov. Det ser ut att läka som det ska och det känns bättre för varje dag. Jag är flitig med mina övningar och rörligheten blir bättre och bättre. Jag samlar på mig vätska kring operationsområdet och är svullen i armen men inte så att det är nån fara. Det är svårt att låta bli att använda armen för mycket. Det gör ju inte ont när jag lyfter eller utför monotona rörelser så jag glömmer bort mig hela tiden. Igår kände jag på eftermiddan att jag använt armen för mycket så idag ska jag ta det lugnare. Det kan nog vara värt att göra det nån vecka till så att jag inte får betala dyrt för det sen i form av lymfödem.

I går tog jag en promenad i solen och det var så härligt. Jag kunde gå i skaplig takt, iallafall bara lite under normal promenadtakt i 20 minuter utan större problem. Fick stanna och pausa några gånger då jag fick mjölksyra i benen men det var stor skillnad mot hur det varit tidigare. Kände mig så glad då jag tänkte att nu har det vänt och cellgifternas effekter börjar avta. Men idag har jag bromsolja i benen igen och superont i fötterna. Orkar inte stå längre tid än det tar att bre en macka. Men det kanske kan bero på att jag höll på för mycket igår? Jag ska iallfall ta en promenad senare idag då det gör gott för både kropp och själ.

Jag fortsätter att samla på mig vätska. Eller behåller det jag redan samlat rättare sagt och jag blir inte av med det. Furixen har inte speciellt stor effekt tyvärr. Det verkar som att jag får vänta ut det här och under tiden stå ut med att känna mig som en flodko.

Efter månader av att befinna mig i en kokong av cancer och cellgifter känns det som att jag börjar vakna upp ur en dvala. Två etapper av den här resan är avklarad och det känns som att jag så sakteliga börjar skymta mitt liv där framme och det känns så JÄKLA bra. Det enda smolket i bägaren just nu är ovissheten om det här förbenade HER-2 svaret. Men med alla tummar och tår hoppas jag att jag för en gång skull på den här resan tillhör majoriteten, vilka är negativa på provet.

Ha en bra dag allihop.