Igår var en tung dag i flera bemärkelser

Igår när jag vaknade var kroppen som en spärrballong fortfarande så jag ringde sjukhuset och frågade vad jag skulle göra. Jag fick veta att hjärtat blir ansträngt när man samlar på sig mycket vätska varför det var angeläget att komma till rätta med det till operationen. Fick en telefontid med jourhavande på eftermiddan, vilken ordinerade ökad Furixdos och mycket vätska. Fick veta att det är viktigt att tillföra kroppen elektrolyter när man får vätskedrivande, vilket bland annat finns i saft, juice och coka cola. Bra att veta. Jourläkaren blev mycket förvånad när han fick veta att ingen blodanalys var planerad inför operation så han remittrade mig. Då jag blir andfådd när jag rör mig blev jag också remitterad till lungröntgen för att se om jag har vätska i lungorna. Viktigt att veta inför operation sa läkaren och jag hoppas att det inte kan innebära att operation flyttas om jag har vätska där.

På förmiddagen i går var jag på skelettröntgen. Att ta mig från bilen och till röntgen var en utmaning och jag fick gå fram och tillbaks två gånger då jag jag först skulle ha kontrast och sen komma tillbaks för bilder. Kroppen blir helt slut efter en sån utflykt och jag borde nog ha nöjt mig med sjukhuset och sen bara vilat. Men efteråt åkte jag för att köpa nya byxor, vilket var ett måste då sista paret gått sönder. Jag hade tänkt att köpa ett gäng jeans i olika storlekar, pröva hemma och sen lämna tillbaks dom jag inte skulle/kunde ha. Väl i butiken kändes det onödigt så jag bestämde mig för att pröva jeansen. När jag väl fått av mig mina och på de nya byxorna var jag helt slut i kroppen och var andfådd som om jag sprungit flera mil. Byxorna jag fått på mig var för små men det fanns inte en chans att jag provade ett par till så jag tog ett nr större och hoppades att dom skulle passa. Jag skulle köpa ett par byxor till som det var rea på och som jag inte skulle få byta eller lämna tillbaks men efter att jag nästan brytit i hop i affären var expediten vänlig nog att skriva på kvittot att jag fick byta ändå. Det är nog svårt att förstå hur det kan vara en sån påfrestning att köpa byxor. Jag tror att det helt enkelt blev för mycket på en och samma dag då jag hade gått ganska långa sträckor under dagen, för att vara mig just nu. Kände mig så frustrerad, arg och ledsen över hela situationen. Åkte hem till mor efteråt och fick lite tröst en stund vilket kändes bra. Tack för att du finns mamma!

Insamlingen till cancerfonden har stått still ett tag men här om dagen kom det in två bidrag igen. Tack mor och anonym för det :-)