Tofflorna och den svarta mössan är till Emme. Hon blev så lycklig och var SÅ tacksam över att jag stickade till henne, att jag blev rörd. "Får hon saker så sällan"? Nej, inte alls. Det handlade om att det var JAG som hade gjort dem :-) Hon är för gó.
Bloggen handlar om mig och mitt liv med cancer. Jag skriver om känslor, skeenden, relationer, tankar och mycket mer som har med min situation och sjukdom att göra.
måndag 6 september 2010
Tidsfördriv
Tofflorna och den svarta mössan är till Emme. Hon blev så lycklig och var SÅ tacksam över att jag stickade till henne, att jag blev rörd. "Får hon saker så sällan"? Nej, inte alls. Det handlade om att det var JAG som hade gjort dem :-) Hon är för gó.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fina!! Jag köpte garner i vintras och tänkte att jag skulle fixa mig en mössa eller två.. men det stannade mest vid "tanken" för de där garnerna ligger fortfarande kvar i påsen!
SvaraRaderaHärligt när det man ger bort blir riktigt uppskattat! :-)
Kram!
Fantastiskt! Emme förstår verkligen att uppskatta äkta hantverk. Tofflorna passar ju bra när ni ska vara i stugan i vinter ;)
SvaraRaderaTack ska ni ha :-) Ja, det är roligt. Tror jag kommer att behöva sysselsättning nu när maken börjar jobba och dottern är i skolan......stickningen kommer att bli ett bra tidsfördriv. Kram
SvaraRaderaJag blir så avundsjuk på alla som kan sticka och virka. Jag försökte sticka en halsduk förra hösten och jag kom 15 cm tror jag. Den ligger gömd i någon låda och kommer inte bli längre än just 15 cm. Jag brukar titta in till dig varje kväll sedan jag hittade din blogg på cancertjejer och ville bara lämna ett spår och säga hej.
SvaraRaderaVarma hälsningar Annelie
Tack Annelie. Jag har kikat lite i din blogg och kommer att besöka dig med :-) kram
SvaraRaderaSå fina Carina! Vad duktig du är, dolda talanger, härligt! Kul att se att du hittar på saker att göra :-) Skickar stora kramen till dig! Anne
SvaraRadera