Vaknade i natt av att jag inte kunde andas. Fick bara ner stötvis med luft och kippade som en tokig och lät som en skriande åsna. Både maken och dottern vaknade och undrade vad som stog på. Maken trodde jag satt i halsen och skulle till att ta grepp om bröstet. Emme stod i dörren och såg livrädd ut. Sen släppte det bara. Det var SÅ nära att jag fick panik men det släppte i tid. Jag fick, i sömnen upp magsyra, vilket på nåt sätt gjorde så att jag fick nån krampliknande reaktion som gjorde att jag inte kunde andas. Riktigt otäckt var det. Återigen en följd av dåliga matvanor?? Måste börja äta mer grönt och röra på mig mer tror jag.
För övrigt mår jag ganska bra. Blir snabbt trött i kroppen och behöver vila mycket, men har inte ONT, och det är SÅ skönt. Tjao
Åh, stackare! Det lät riktigt otäckt och obehagligt. Men vilken tur att det släppte av sig själv.
SvaraRaderaSkönt att höra att du inte har ont någonstans! :-)
Kram kram!!
Usch vilken mardröm. Du verkar vara så lugn av dig och tur är väl det.
SvaraRaderaVore det inte trevligt med en hund? Har man hund så kommer man ut vare sig man vill eller inte. Hamster till barnen och en liten hund till dig ;) Ni har ju en bra promenadskog eller cykelbanerundan är ju lagom lång.(Troligen har jag lite hundabstinens själv;)).
Kram
Jo hund skulle passa ur motionsynpunkt men jag vill inte ha någon egen. Har funderat på att fråga grannen om jag får gå ut med deras för dom brukar bara gå med honom till närmaste lyckstolpe :-/
SvaraRaderaTror du det har med maten att göra?
SvaraRaderaKan det inte vara av medicinerna?
Jag fick alla möjliga och omöjliga biverkningar.
Det mesta smakade metall.
Magkatarren blev så svår att jag fick äta dubbel dos av tabletterna.
All världens styrkekramar till dig.
Slå knockout på den jäveln.
Det gjorde jag.
Opererade bort venporten i veckan som var.
Nu ska jag skåla i kväll!
Det gör du rätt i :-) Jag tar en skål för dig jag med !!! :-)
SvaraRadera