Igår träffade jag en barndomskamrat som jag inte sett på flera år. Det var riktigt, riktigt roligt att träffa henne och hennes familj. Vi har känt varann sen vi var i fem-årsåldern vilket alltså innebär att det är en så där 37 år sen. Fast vi kunde konstatera att vi då inte har blivit gamla även om 37 år låter som låååång tid. :-) Det är märkligt att det med vissa människor inte spelar någon roll hur länge man är i från varandra, så känns det som att man träffades igår.
Jag vill tacka för de bidrag som kommit in till insamlingen. Det är verkligen uppskattat :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar