Det känns som att det är alldeles omöjligt att må bra. Ksnske kan jag inte räkna med det när jag har cancer lite här och var i kroppen? Det kanske är att begära för mycket, att tro att jag ksn må bättre än så här just nu? Ja jag vet inte. Jag VET att jag mår bättre idag än vad jag hade gjort om jag hade fått cellgifter. DET i sig gör att det känns lite bättre förstås :-)
I går mådde jag verkligen apa! Det kändes som att jag skulle åka på världens influensa. Var fruktansvärt trött både i kropp och själ. Kände mig arg och irriterad och ville bara dra täcket över huvudet. Fick ont i magen också, under revbenet på höger sida, där levern sitter och blev såklart orolig. Kände mig svälld över buken och det kändes som något satt ivägen i magen. Tankarna skenade i 190 hela dan och som sagt, jag mådde pyton.
Idag har jag mått betydligt bättre. Känslan i magen är borta och den värsta tröttheten har lagt sig. Har dock haft ont i nacken hela dagen och det har gått upp i huvet. Jag har använt vetekudde, fått massage av Jocke och avslutade kvällen med att bada i spabadet och slutligen vetekudde igen. Huvudvärken börjar släppa så smått men ligger där och pyr. Får se om jag får kapitulera och ta en alvedon
till slut :-/.
När vi var hos mina föräldrar på påskdagen tog jag ett blodsockervärde och låg på 6,2 tre timmar efter maten. Jag vet att det ligger inom normalvärdet även om det ligger lite i överkant men med tanke på min sjukdom ligger det ALLDELES för högt. Idag ringde jag vårdcentralen och bad om att få komma och ta ett blodtryck och ett långtidssockervärde. Först sa hon att jag var tvungen att gå via en läkare för att ta sockervärdet, men hon ändrade sig sen och gav mig en tid i morgon. Jätteskönt!
Väntar fortfarande på en kallelse till onkologen för att få svar på röntgen. Väntan är jobbig som attan den här gången, nästan outhärdlig! Enligt en klok man jag känner inom alternativmedicinen så ksn min oro mycket väl vara orsaken till att jag mår som jag gör. Vi pratade en del om inre stress senast vi träffades. Han sa att min inre oro över saker i livet, saker som ligger utom min egna kontroll kan utgöra ett hinder till att min kropp klarar av att läka. Det är A och O att skingra oro och stress och hitta ett inre lugn. Hur gör man det? Jag vet faktiskt inte. Livet. Det går inte att eliminera störningsmoment men det finns olika sätt att hantera dem, att lära sig att inte låta dem orsaka en inre stress. Frågan är hur?
Dagarna går.....och det är så svårt att ta tag i vissa saker, fast jag VET att det är så viktigt för kroppens läkning. Varför är det så? Eftersom jag väljer den alternativa vägen borde jag verkligen prioritera att göra ALLT som står i min makt för att hjälpa kroppen att läka. Jag förstår inte själv vart problemet ligger! På riktigt, varför är det så svårt att göra val som är bra för mig, vilket borde vara så sjäkvklart?
Ja, om någon har svar på livets gåtor så lyssnar jag gärna!
Nu ska jag sova och ladda inför en häktisk dag i morgon. Späckat schema med en massa tider att passa och tajma. God natt och sov gott kära vänner ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar