ska det bli spännande att träffa den för mig nya läkaren. Ska bli spännande att få provsvaren också förstås. För första gången sen jag började den här resan känner jag mig inte speciellt orolig över vad provet ska visa. Jag känner att jag vet vad jag behöver göra om det skulle visa sig gå åt fel håll, vilket jag också är helt inställd på. Av nån anledning...... Jag har funderst över det, varför jag har en känsla av att det kommer att vara negativa besked nör jag mår så bra som jag gör. Jag har tänkt att jag "fuskat" så mycket men när jag tänker efter har jag nog inte gjort det. Alltså, fuskat! Nån gång har jag stoppat fel saker i munnen. Jag åt faktiskt ett par bitar pizza när jag hjälpte min dotter att flytta och en liten bit till här om dagen.... Men bortsett från det? Nån korvskiva har det väl slunkigt ner och när vi käkade kräftskagen var det socker i lagen. Så jo, fuskat har jag ju. Men jag tror inte att det är då pass att det jag ätit fel ska göra att det går åt fel håll. Då är det nog snarare att jag inte basar kroppen tillräckligt, att jag slarvat med chaga och kosttillskott.
Det är väl märkligt det där att jag slarvar, fast jag VET att jag borde vara suuuuuperstrikt. Jag vet att mitt liv står på spel och ändå väljer jag att stoppa saker i kroppen som jag VET inte är bra, eller låter bli att göra saker som jag borde.... Varför gör jag så? Borde det inte vara självklart att gå all in till 200 procent och inte vika av i något hörn förrän kroppen är i toppform? När jag vet att jag är sjuk och vad kroppen behöver! Det är konstigt hur man är! Lika konstigt att man röker fast man vet att det är farligt och att man kan dö av det. Fast det är klart, det finns många som röker men som inte blir sjuka. Det finns få som har spridd bröstcancer som överlever! Om jag vill vara en av de få som gör det borde jag sluta "fuska"! Förstår jag inte allvaret tillräckligt kan man undra! Ja jag vet inte. Jag tänker ofta att jag borde göra både det ena och det andra och att jag ska ta tag i det om värdena visar på försämring. Men det bästa vore om jag satsade allt nu och såg till att minimera tumörerna och deras påverkan på kroppen maximalt, innan jag "fuskar".
Jag tror, dels att jag förtränger verkligheten lite och inte vill ta in hur det verkligen är och dels så orkar jag inte fullt ut. Jag håller ganska hårt på vissa delar medan jag gör avkall på andra. Det är svårt att stålsätta mig ibland och jag känner att det är såååå lätt att glida över på det "gamla", det tidigare livet igen. Att dricka för mycket kaffe, få för lite sömn, stressa, dricka vin, inte motionera osv, osv.
Jag skulle behöva en coach! En personlig coach som pushade och peppade, som påminde, tjatade och hängde i och motiverade. Det har gått ganska bra hittills men jag skulle behöva det nu känner jag. Min motivation borde ju vara på topp när konsekvenserna kan bli ganska ödesdigra om jag slarvar, men jag känner mig helt ärligt lite sliten. Jag är nog i en liten svacka just nu. Jag har tappat lite av det där "jävlar anamma" av olika anledningar, men jag ska komma igen. Jag har tappat lite fokus, men jag ska plocka tillbaks det! Fokus....koncentration, målmedvetenhet, inspiration, beslutsamhet, envishet, uthållighet, fighting spirit....ja jag ska hitta dit igen!
Carpe Diem ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar