måndag 23 november 2015

En kreativ dag

Jobbade några timmar på förmiddagen och kände mig nöjd med att få klart ett par utredningar. Gick sen ut på en långpromenad, ca 1 timme. Det bet ganska friskt i kinderna men det var skööönt! Jag kunde gå på ganska bra och blev både svettig och andfådd. Jag brukar inte kunna gå då fort då benen säger ifrån, men idag fick jag minnsan upp ångan ordentligt. Stretchade när jag kom hem och gjorde stabiliseringsövningar för ryggen.
Lagade sen mat, fixade lite här hemma och stickade sen sockor :-) Det är roligt att sticka men jag får ont i ryggen och domnar i händerna :-(

Det slog mig idag, att det ju faktiskt inte är ett dugg konstigt att min kropp är tung och seg! Jsg har ju faktiskt pumpat in en hel del gift i kroppen och även om det inte var massor av behandlingar har jag ändå fått några doser. Jag minns förra gången jag var sjuk, då 2010. Jag kunde inte ta långs promenader alls och blev helt slut när jag försökte. Och det satt i låååååång tid efteråt. Minns så väl när jag gav mig ut på en promenad när det hade snöat massor och det var svinkallt ute. Jag gick kanske en kilometer, max, och tyckte det gick jättebra. Som en blixt från en klar himmel sa kroppen bara ifrån. Mysklerna i benen tog slut helt enkelt! Det tog sån tid innan jag kom hem. Jag släpade mig hem, sakta, sakta och fick liv att stanna och vila efter några steg. Ja det var hemskt. Jag minns det där så väl och hur jobbigt det var att inte orka nånting så den här gången bestämde jag mig för att försöks hålla ihång kroppen hels tiden (det gjorde jag INTE förra gången). Och till skillnad mot förra gången rör jag på mig betydligt mer men jag känner ju att kroppen är belastad. Dock känner jag också att kroppen återhämtar sig sakta men säkert. För ett par veckor sen skulle jag göra plankan. Jag klarade inte ens en halv minut innan armarna sa ifrån. Först tänkte jag att den övningen inte var nåt gör mig men ändrade mug och gör den så länge jag  orkar efter varje promenad. Det blir längre och längre varje gång och det sporrar att se hur snabbt det går :-)

Ja jag tänker att det hon ser hälsoterapeuten stämmer bra överens med verkligheten och det är helt logiskt. Kroppen är stressad av cellgifterna, även om JAG inte känner mig stressad. Cellgifterna bryter ju ner och tar död även på friska celler och gör också att några nya celler inte bildas. Och det tar ett bra tag innan kroppen återhämtar sig som sagt. Bara det nör jårrt börjar växa igen, handlar om flera veckor efter avslutad behandling.

Apropå håret så har det stannat av, håravfallet! Jag tappar fortfarande men inte massor längre utan bara lite grann. Men först ska det sluta ramla av helt innan det börjar växa ut igen. Jag är jäkligt tunnhårig och underhåret som var längst har ramlat av mest. Har blivit betydligt korthårigare :-)

Nu är det godnatt för mig för ikväll. Nu blev det sent igen, får skynda mig att dova nu :-)

Natti ❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar