lördag 17 juli 2010

Lite tankar och funderingar

Under den här tiden har jag fått erfara att det inte är så lätt att vare sig vara den som är sjuk eller att vara den som står bredvid. Det är inte så lätt att vara den som ska vara stark och axla de bördor som ska axlas, lika lite som det är att veta och se vad den andra får bära. Det är många frågor som behöver tas om hand och det är inte alltid så lätt…..att ha barn försvårar det hela en hel del. Någon måste orka- Vem är denne någon? Det finns inte att ingen orkar, så enkelt är det. Barnen kan ibland vara en befrielse, något som lättar upp och som gör det så enkelt och naturligt. När vi var på Leksand tappade jag min ”huvudbonad” vid två tillfällen……ett var när jag åkte gocart och ett var när jag åkte vattenrutchbana…..jag tänkte inte så mycket på det, det var som det var. Efter dagen var slut påpekade min sexåriga dotter att jag tappat ”hatten” två gånger och hon hade uppmärksammat att folk runtomkring reagerat. Hon sa att hon inte ville att jag skulle bli ledsen för att hon är rädd om mig!!! Det spelade ingen roll hur mycket jag bedyrade att det inte gjorde något så var hon angelägen om att ingen skulle skratta åt mig. Hon är så underbar min lilla tjej, så omtänksam och rar. Hon förklarar för sina kompisar som kommer hit att henne mamma är sjuk, att dom måste tvätta händerna innan dom tar på mig och att dom inte får pussa på mig för annars kan jag bli sjuk och hamna på sjukhus. Hon prövar också sina kompisar och sig själv genom att säga att hennes mamma är sjuk och har tappat håret………”jag börjar vänja mig nu och tycker att mamma är fin ändå, vad tycker du? ” Hur svårt måste det inte vara för en liten sexåring att gå igenom det här? Eller är det enklare för henne som lever i en sån enkel värld? Jag vet inte……………Hon frågar mig ibland om jag ska dö, om min sjukdom kommer att göra att jag kommer till himlen. Nej säger jag då, jag kommer inte att dö nu. Jag får medicin som gör att jag ska bli frisk. Fast hon ser ju att jag blir sjukare först…..sjukare än vad hon uppfattat att jag var innan. Det ÄR en sjuk värld, den här cancervärlden.

Nu har jag passerat dagen D, den dag som varit störst risk för att jag ska hamna på sjukhus på grund av låga vita blodkroppar. Kanske kan jag ropa hej nu då första dygnet gått och jag ännu inte fått feber? Jag mår ganska bra förutom att jag har ont i kroppen och munnen känns som jag har spetälska….hur nu det känns. Jag har iallfall inte feber vilket betyder att jag får vara hemma. J

2 kommentarer:

  1. Ja, barn tänker kloka tankar och ibland mer än man anar. Hon är bra gullig och omtänksam lillskruttan (som blivit så stor).
    Skönt att du klarat dig från febern. Kram/ Britt

    SvaraRadera
  2. Ja oj vad mycket mixade tankar som dyker upp när man blir sjuk och ändå måste man kämpa på...klok liten tös ni har :) så skönt att du inte fått feber och att det går relativt bra Carina..Kramar till er alla <3 /Pia

    SvaraRadera