Lite historia och bakgrund

I början av mars upptäckte jag att jag hade en förändring i bröstet. Jag tänkte inte så mycket på det just då. Det var rörigt i mitt liv just då och mycket att tänka på. Efter någon vecka tyckte min sambo att jag borde kolla upp förändringen och jag bokade tid hos familjeläkaren. Väl där fick jag remiss för mammografi. Jag fick tid den 19 april.

När jag var på mammografin tog dom en massa bilder och kände igenom mina armhålor efter svullna lymfkörtlar. En läkare skulle titta på bilderna och när det var gjort fick jag veta att jag skulle på ultraljud. Jag förstog att dom hade sett nåt som inte skulle vara där men hade varit med om detta förut då jag hade en vätskefylld systa, så oron var inte SÅ hög. Efter ultraljudet talade läkaren om att dom skulle ta en biopsi. Hon skulle gå in i bröstet och ta ett vävnadsprov som skulle skickas för analysering. Jag fick sedan en återbesökstid till bröstenheten i handen och gick till jobbet.

Det tog en stund innan jag förstog vad som just hänt. Ja, jag hade en knöl i bröstet och nu var prov taget för analysering. Kunde det vara så att jag har cancer? Tankarna snurrade på ganska bra måste jag säga. När det gått ett par dagar var mina tankar och känslor totalt i kaos. Jag fick tag i den läkare som utfört biopsin och bad henne vara ärlig med vad hon gjorde för bedömning. som väntat kunde hon inte säga någonting om vart åt det lutade men hon kunde säga att jag hur som helst, om knölen var elakartad eller ej, sannolikt kommer att behöva operera bort bröstet. En tumör är en tumör och det ska man inte ha i bröstet. Om man tar bort hela bröstet beror på hur stor knölen är i förhållande till bröstet. Alltså tänkte jag, blir jag av med hela bröstet då min knöl var stor och bröstet litet.

Jag blev sjukskriven, tack och lov. Jag hade inte klarat av att utföra mina arbetsuppgifter nåt vidare under den här tiden. Jag grät om vart annat, kände mig omväxlande normal och glad och sönk sedan ner i dom svartaste av svarta hål. Så höll det på varje dag första veckorna......och denna VÄNTAN. Jag skulle inte få komma till bröstenheten förrän den 17 maj. Det kändes som evigheter. Jag ringde några gånger och bad dom ge mig återbudstider om det blev några, vilket dom lovade. Men så blev det ju inte. Kan tänka mig att det inte är många som lämnar återbud till ett sånt ställe.....

Så kom då iallafall den 17 maj. På vägen till sjukhuset tänkte jag att jag kommer säkert att få besked om att knölen är godartad men behöver tas bort. Jag var helt inställd på att jag kommer att få en operationstid inom två veckor. Men tji fick jag.....

"Ja, du har ju lämnat vävnadsprov och det visar att du har bröstcancer. Vi tänker att du ska få cellgiftsbehandling i sex månader och sen opererar vi bort bröstet. Kom det här som en överaskning för dig? Vill du vara med i en studie? Kan du bestämma dig nu tror du? " Riktigt riktigt så här var nog inte konversationen, men nåt i den stilen och som jag upplevde den. Jag ifrågasatte behandlingsplaneringen då jag var så inställd på operation direkt och fick svaret att man beslutat om detta på en behandlingskonferans. Det var praxis att göra så här när tumören var så stor som min......men VARFÖR? Ja, det är så bestämt nu. När jag gick därifrån kändes det som om jag var i en annan verklighet, att det här inte hände mig. Jag skulle snart vakna och allt skulle vara som vanligt.