onsdag 4 november 2015

Nu hoppar jag och håller andan

Idag fattade jag ett beslut som jag har gått och våndats med en tid. Det här med att fortsätta med cellgifter eller inte..... Jag har resonerat fram och tillbaks! Jag tänker så här:

Cellgifterna må minska tillväxten av tumörerna, men är i sig själva cancerframkallande. Cellgifterna försurar min kropp och sänker mitt immunförsvar och båda dessa faktorer utgör en risk för min hälsa, det försvårar för kroppen att läka. Cellgifterna bryter ner min kropp, mina inre organ, minskar omfånget på min hjärna, orsakar nervskador vilket jag redan känner av, gör mig känslomässigt "skadad", cellgifterna ger mig en radda biverkningar..... Cellgifterna försvårar, för att inte säga omöjliggör att kroppen kan självläka genom alternativa metoder. Man kan inte förgifta kroppen med gifter och förstöra organen och sen tro att alternativ behandling ska funka. Man behöver göra tvärt om, dvs ge kropoen en chans, förutsättningar för att självläka. Jag sa till en person förut att jag törs inte avstå cellgifter! Han vände på frågan och undrade hur jag törs ta dem? Och det undrar jag med!

Jag tror att alla har förstått vid det här laget att jag har beslutat mig för att avstå behandling, iallafall för ett tag!

Det var tänkt att jag skulle få cellgifter till v 51. V 50 skulle jag ta röntgen och svaren skulle jag få v 1-2. DÅ skulle jag besluta om fortsatt behandling eller ej. Så damp det ner en kallelse till röntgen redan nu och jag utgick ifrån att det hade att göra med att jag begärt en second opinion. Idag ringde jag onkologen och sa att jag inte kommer på fler behandlingar förrän jag fått röntgensvaren. Möttes av lång tystnad och frågan om jag är sjuk, och att det är därför. Nej, jag förklarade som det var.... Lång tystnad. Nån timme senare ringer min läkare! Det visar sig att röntgentiden igår, var en gammal remiss som någon glömt att avboka. Min läkare hade samma planering som vi kommit överens om, med ny röntgen i dec. Hin pladdrade på om att vi tar den här röntgen dom en extra och håller kvar ursprungs planeringen, hon pratade om cellgifter och behandlingar efter röntgensvaren som en självklarhet. När jag påtalade att jag vill avstå blev hon tyst, började säga någon men avbröt sig och sa sen att ja du hör som du vill.

Efteråt blev jag osäker. Gör jag rätt? Tänk om det sätter en jäkla fart med spridning nu? Isåfall funkar ju inte den här teorin med kost alls, då stämmer ju inte det för fem öre! Tror jag på kostens betydelse, eller gör jag det inte? Svar JA, det gör jag! Ja men då så! Ta ett djupt andetag, ta sats och hoppa! Jag måste våga för att vinna! Ofrånkomligt är det så att om jag ska följa sjukvårdens rekommendationer så VET jag ju att jag inte överlever. Det säger dom alla, min sjukdom är obotlig och jag kommer att dö av den. Ingen överlever spridd bröstcancer särskilt länge. Medianen är två år! Det säger vetenskapen, den vedertagna sjukvården. Det fick mig att krisa ihop fullständigt när jag fick diagnosen och den krisen och paniken höll ett stadigt tag om mig ända tills jag fick läsa om alla dessa människor som överlevt, som blivit friska, som självläkt! Då föddes det en strimma hopp. Min läkare sa: " ja men många klara sig inte, dom läser du inte om"! Det är sant! Många dör men några klarar sig med alternativa behandlingar. Hur många överlever den traditionella? Nada! Med den alternativa verkar det iallafall finnas en chans, ett hopp om än litet.

Många som testar det alternativa gör det som en sista utväg. Då är kroppen redan förstörd och förgiftad av cellgifter och strålning! Nej, jag tror att man måste bestämma sig för vad man tror på och sen gå all in! Och det har jag för avsikt att göra nu! Jag tror på det här ich om röntgen inte visar på fler metastaser eller på tillväxt av dem jag har, tänker jag mig att avstå cellgifter tills att det blrjar växa igen. Om det nu gör det, vill säga.

Jag vet att det finns dem som tycker att jag gör fel val men jag önskar att ni kan förstå varför jag gör det här. Jag känner mig inte HELT trygg med mitt val men jag känner i själ och hjärta att jag gör rätt. Har jag fel så visar det sig och då får jag ta konsekvenserna av det då. Jag är villig att satsa på att överleva längre än två år.

Kramar ❤️

17 kommentarer:

  1. Vi ställs inför val hela tiden, men sällan så viktiga som det du ställts inför.......
    Jag hoppa/s med dig 😙
    Å livet är som sagt här och nu.......
    Som åskådare har jag inte sett dig så fräsch och pigg och stark som nu, när du egentligen är sjuk 😕
    Trist att din behandlande läkare inte är mera ödmjuk inför de val man måste göra:/
    Pöss på dig

    SvaraRadera
  2. Hoppa och vinn☺. Håller tummarna o vet att du vinner.

    SvaraRadera
  3. ❤️ Följ ditt hjärta & din tro ❤️ Kram fr Carmen

    SvaraRadera
  4. Modiga Carina ❤

    SvaraRadera
  5. När allting kommer till kritan så måste en följa sitt hjärta. Alternativa mediciner och behandlingsformer har funnits sedan urminnes tider. Vissa mer effektiva än andra. Precis som alla behandlingar är unika är våra kroppar. Om du har två vägar att vandra och vet vad som väntar i slutet på den ena vägen men ser att på den andra vägen kan det finnas spår att gå i som gör din vandring längre och stabilare, vem kan då säga att du gör fel? Vi är fostrade att tro att den vetenskapliga evidensbaserade läkarvård har alla svar. Nog har dom många, men har dom ditt svar? Det vet bara du och vad du än väljer och vilken av vägarna du än går så är det viktigaste att du känner att spåren är behagliga, vinden är varm och även om det regnar ibland så värmer solen bakom molnen. Jag har inte varit i din situation så kan aldrig förstå men jag är övertygad om att för att känna att man gör rätt så behöver man vara sann mot sig själv. Plus, om du snubblar på några eländiga rötter så är vi många som gärna drar upp dig igen ❤ // Raudmäe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina, underbara Kamilla ❤️ Kloka och stärkande ord ❤️❤️❤️Kram ❤️❤️❤️

      Radera
  6. Det finns lättare val man kan tvingas till kära syster... Du är den starkaste jag vet och tror du på det är det aldrig fel att välja chans till liv❤️
    ❤️Älskar dig❤️ /din bror

    SvaraRadera
  7. Vem kan tycka att du gör fel? Du är så stark som arbetar dig igenom dessa otroligt svåra frågor och ställningstaganden. Bamsekram! ♡♡♡/Elisabet

    SvaraRadera
  8. Det är bara du min vän som kan ta detta beslut och ingen ska ta ifrån dig om det är rätt eller fel. Du är mitt i skiten och tar de beslut som känns bäst i hjärta och själ. Vi är alla unika och ingen behandlingsform är lika för alla. Jag säger bara...hoppa! Och gör det ordentligt, visa vart skåpet ska stå <3

    SvaraRadera
  9. Tack min goa vän ❤️ Det handlar nog om att människor är rädda för det okända och för att det snabbt ska gå åt pipan, inte att de i sig kritiserar mitt beslut. Men hoppar det gör jag :-) kram ❤️

    SvaraRadera
  10. Det är bara du som kan fatta det beslut som känns rätt för dig. Du är en stark kvinna och ingen har rätt att ifrågasätta dina beslut. Det du känner ska du gå efter och under tiden sänder jag all min tro och kraft till dig. Kram Anette

    SvaraRadera