Telefonsamtal med bröstenheten

I går hade jag ont under armen och kring operationsområdet. Gjorde inte många handtag i syfte att vila och inte utsätta kroppen för påfrestning. Tog en promenad och lagade mat, det var nog det jag gjorde. Förutom att prata i telefon i flera timmar :-) Apropå promenad så kunde jag gå lite längre i går och i lite snabbare takt. Jag gick i samma takt i 15 minuter innan benen sa i från och då vände jag hemåt igen. På vägen hem fick jag stanna några gånger men det kändes ändå stor skillnad på orken mot i går. På eftermiddan sen fick jag ont i kroppen. Ungefär som träningsvärk och jag antar att det var just det jag hade. 

Jag var lite orolig i går att jag hade överansträngt armen då det började göra ont. Kände också att svunnaden ökat lite och "gäddhänget" under armen började spänna. I morse ringde jag till bröstenheten för att försäkra mig om att allt är som det ska, vilket sköterskan också bekräftade. Jag har inte överansträngt armen, det är nästan omöjligt sa hon, så länge jag inte lyfter tungt. Svullnaden och spänningar är vätska och jag är välkommen till kirurgen för att tömma ur detta. Nej tack sa jag, om det inte är absolut nödvändigt. Det har med att göra hur besvärad jag är så jag avvaktar ett tag till. Är inte ett dugg sugen på att få nålar inkörda i området för att tappar ur vätska.....usch, nej så får jag allt ha mer besvär än så här. Kroppen tar hand om vätskan själv men det tar tid, ja då får det ta lite tid.

Det kändes bra att prata med sköterska då jag vet att jag inte behöver oroa mig. "Var som vanligt, rör armen och gör allt du brukar förutom tunga lyft och ät alvedon om du har ont". Det kändes bra :-) ( Innebär det att jag måste hänga tvätt och städa här hemma? Jocke behöver kanske inte få veta ALLT? ) ;-)  Skämt å sido.....jag är så TRÖTT på att inte orka och klara av saker som jag normalt klarar så jag ser FRAM mot att få storstäda och stryka Jockes trettioelva skjortor! Det kommer säkert inte att hända fler gånger i livet men ändå!

Ha en skön höstdag!