Tankar

De senaste dagarna har jag tänkt och funderat mycket. På livet i allmänhet och på hur olika livets lott faller ut. Människor blir sjuka, några av dem blir friska och några av dem dör. Människor vi älskar och står nära rycks ifrån oss, förr eller senare. Vi vet inte när eller hur dom rycks bort, bara att dom kommer att göra det. Och tur är väl att vi inte vet.....Det är inget vi går omkring och tänker på, att någon nära kan ryckas bort när som helst, men kanske borde vi göra det? Vi skulle behöva sätta mer värde på det vi har här och nu. Sätta värde på dem vi är nära och som vi älskar och inte bara ta dem för givna. Vi skulle behöva säga allt det där som vi vill säga men som aldrig blir av. Vi skulle behöva ringa det där samtalet vi tänkt ringa, eller besöka någon som allt för sällan får besök. Såna här tankar kommer när någon går bort eller när det händer något tragiskt men efter en kort tid så faller vi in i samma gamla mönster igen, låter livet rusa iväg och tänker att jag ska, sen.

Efter att jag blev sjuk och har tillfrisknat är det flera som har sagt till mig att jag har blivit annorlunda. En arbetskamrat sa till mig att "nu får jag lära känna dig på nytt, den nya Carina" :-). Ja, kanske är det så. Själv tycker jag inte att jag genomgått någon drastisk förändring, utan mer att jag värderar och prioriterar lite annorlunda nu än tidigare kanske. Jag går in för att må så bra som möjligt, både psykiskt och fysiskt och inser att jag inte längre kan skjuta upp saker och ting till senare. Jag anammar nog sinnesrobönen mer nu än tidigare: 

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

När det gäller min cancerresa har jag haft tur. Om man kan prata om tur när man har fått cancer.....jo, det är såklart man kan. Och tur har jag haft hittills och förhoppningsvis även i fortsättningen. Men, det finns inga garantier för någonting. Min prognos är positiv men risken för återfall finns hela tiden i mitt medvetna. Vilken dag som helst kan jag upptäcka en ny knöl eller få andra symtom som visar sig vara en spridning. Jag är väl medveten om det och jag tänker på det ibland, men det är inget som tynger mig på det sättet att jag går omkring och är rädd eller som på något sätt hindrar mig i mitt sätt att leva. Men jag tänker mer på att vara rädd om mig, att göra det jag kan för att må så bra som möjligt. Och det känns skönt! 

Lev varje dag som om den vore din sista,

Carpe Diem

En låga har slocknat

I går eftermiddag somnade Linda in och en ny stjärna tändes på himlen. Jag träffade aldrig Linda utan kände henne endast genom bloggen men då Linda var en flitig bloggskrivare lärde man känne henne ganska väl. För mig har Linda stått för hopp, kämparglöd och tillförsikt. Linda slutade inte, trots vetskapen om sin dåliga prognos att hoppas på ett mirakel som om inte göra henne frisk, iallafall ge henne mer tid. Så blev det inte tyvärr. Mina tankar går till hennes barn, man och andra nära och kära som har förlorat någon de älskar.

Som andra skrivit på sina bloggar uppmanar jag alla att bidra till cancerfonden! Varje människa som avlider i cancer är en för mycket! Forskningen behöver komma framåt för att rädda liv och se till att allt färre barn förlorar sina föräldrar.



Tankar till Linda

Det är med sorg i hjärtat jag följer Lindas blogg. Både hon och familjen har kämpat hårt länge nu. Jag tänker mycket på henne och hennes familj. Det går bara att föreställa sig vad dom går igenom och jag hoppas och tror att dom har mycket stöd av varandra.

Jag kan bli så arg när jag tänker på vad den här förb---ade sjukdomen orsakar människor. Så mycket lidande! Kan inte låta bli att undra VARFÖR?

Jag mår så bra!

Jag började som ni vet med en Detoxkur för ett tag sen. Den gick ut på att utesluta kött, fisk, fågel och mejerivaror. Jag åt i princip bara grönsaker, frukt, bönor och linser. Jag hade tänkt äta så i två veckor men efter en vecka gav jag upp. Det var inte riktigt min grej och jag mådde inte bra av det. Så jag bestämde mig för att fortsätta äta som kuren förespråkar, men att inte utesluta andra livsmedel. Så, kort och gott så äter jag NYTTIGT nu. Jag äter allt, mycket av det som är nyttigast och lite mindre av det som inte är lika nyttigt. Och jag har börjat träna :-) Jo, det är SANT. Ni som känner mig vet att jag aldrig har tränat i hela mitt liv. Promenader är det mesta jag utövat. Jo, en kort period gick jag till gymmet men jag var dit högst tio gånger. 

Jag är överviktig och vill verkligen gå ner. En morot jag har är förstås att må bra, komma i kläder, kunna röra mig ordentligt och trivas med mig själv helt enkelt. Men en stor motivation är också den förestående bröstoperationen. Jag vill inte vara överviktig när det blir dags för den, då det påverkar resultatet. Så, mitt mål är att gå ner till en vikt jag trivs med och sen hålla den. Utan en massa kurer och svält, utan av att äta sunt, röra på mig och ta hand om mig helt enkelt. Så det har jag börjat med nu. Jag tjatade lite på min kära pappa och fick låna hem mina föräldrars krosstrainer. Och det är så jäkla skönt att träna! Jag längtar tills jag får träna nästa gång. Det för med sig att jag dricker mycket vatten, är inte sugen på sötsaker och jag fortsätter att äta "rättare".  

På inte ens två veckor har följande hänt: ( Krosstrainerna har jag bara haft en vecka, men kosten ändrade jag för snart två veckor sen). 

* Jag har gått ner i vikt

* Jag känner mig mycket piggare och har ork! Jag längtar INTE till soffan :-)

* Jag känner mig glad 

* Jag sover bättre

* Mina eksem läker!!!! 

* Ledvärken har blivit lite sämre, vilket kan bero på att jag slutat med medicinerna och utsätter lederna för påfrestning dom inte är vana vid. Men jag har inte så ont att jag överväger att börja med medicinerna igen, inte ännu i allafall. Min reumatologläkare har sagt att jag inte kan förvärra ledproblemen genom att träna så jag fortsätter. OM det blir för jäkligt får jag väl börja med medicinerna igen. 

Apropå mediciner så äter jag ju Tamoxifen. Jag väntar fortfarande på besked av min onkologläkare om jag är i klimakteriet eller inte. Jag har lite värmesvallningar ibland men det är inte mycket. Däremot har jag dagar då jag känner mig SÅÅÅ ledsen. Jag påstår att jag mår bra, för det gör jag. Jag känner mig glad, pigg och stark men ibland börjar jag bara känna mig ledsen och kan gråta över ingenting, absolut ingenting!. Jag kan sakna mina barn och börja storböla för det! Så, det är garanterat medicinerna eller klimakteriet som spökar.

Ha en skönt helg i solen kära vänner, Kramar

Alfta rehab

Nu har det blivit klart att jag ska åka på rehabiliteringsvecka till Alfta rehab utanför Bollnäs under v 18. Jag tror att det kan bli ett bra alternativ till Lustgården på Sätrabrunn. Hemsidan erbjuder inte direkt några bilder på stället och omgivningen men jag tror att det blir kanonbra :-)

På den här sidan ser man lite av hur det ser ut : http://www.alftaquren.se

Ha en trevlig kväll, kram på er

Tandläkarbesök ála Emelie

Idag var jag med Emelie till tandläkaren. Hon hade inga hål, men tandsten!!! Har aldrig hört talas om att man kan få det i så tidig ålder, men det kan man tydligen. Inget ovanligt sa tandläkaren och det beror ju då inte på kaffe, vin och cigaretter i hennes ålder utan har med saliv-sammansättningen att göra. Eltandborste rekommenderas, så det ska införskaffas. Här är en bild som visar hur duktig hon är min lilla tjej.

Emelie blev bländad av lampan så hon fick låna ett par solglasögon :-) 

Detoxen igång

I går drog jag igång med detoxkuren! Jag startade morgonen med en drink gjord på citronsaft, vitlök, färsk ingefära, cayennpeppar, kryddnejlika, gurkmeja, kanel och honung toppat med linfrön och psyllumfrön. Det vore synd att säga att det var gott :-) Det var om inte annat JÄTTE starkt. Jag hoppas att det GÖR gott istället. Drinken ska vara bra för att hjälpa organen att göra sig av med gifter. Frukosten bestog av naturell yogurt, blåbär och jordgubbar. Ett äpple och en banan blev dagens mellanmål.

Till lunch åt jag linssoppa med rotsaker rostade i ugn. Helt ok men receptet behöver mer kryddor till nästa gång. Det blev faktiskt samma rätt till middagen då jag inte hade vara sig ork eller lust att ställa mig vid spisen igen. På kvällskvisten blev det ett glas vatten och en näve nötter. Jag var ganska hungrig när jag gick och la mig och tänkte tanken att det här kanske inte är min grej......Men i morse visade vågen -1,5 kg :-) Ja, jag vet att det bara är vatten som försvunnit :-) Jag tog i allafall drinken i morse och tänker att jag kör på!

Ha en bra dag och kram på er