Jag mår så bra!

Jag började som ni vet med en Detoxkur för ett tag sen. Den gick ut på att utesluta kött, fisk, fågel och mejerivaror. Jag åt i princip bara grönsaker, frukt, bönor och linser. Jag hade tänkt äta så i två veckor men efter en vecka gav jag upp. Det var inte riktigt min grej och jag mådde inte bra av det. Så jag bestämde mig för att fortsätta äta som kuren förespråkar, men att inte utesluta andra livsmedel. Så, kort och gott så äter jag NYTTIGT nu. Jag äter allt, mycket av det som är nyttigast och lite mindre av det som inte är lika nyttigt. Och jag har börjat träna :-) Jo, det är SANT. Ni som känner mig vet att jag aldrig har tränat i hela mitt liv. Promenader är det mesta jag utövat. Jo, en kort period gick jag till gymmet men jag var dit högst tio gånger. 

Jag är överviktig och vill verkligen gå ner. En morot jag har är förstås att må bra, komma i kläder, kunna röra mig ordentligt och trivas med mig själv helt enkelt. Men en stor motivation är också den förestående bröstoperationen. Jag vill inte vara överviktig när det blir dags för den, då det påverkar resultatet. Så, mitt mål är att gå ner till en vikt jag trivs med och sen hålla den. Utan en massa kurer och svält, utan av att äta sunt, röra på mig och ta hand om mig helt enkelt. Så det har jag börjat med nu. Jag tjatade lite på min kära pappa och fick låna hem mina föräldrars krosstrainer. Och det är så jäkla skönt att träna! Jag längtar tills jag får träna nästa gång. Det för med sig att jag dricker mycket vatten, är inte sugen på sötsaker och jag fortsätter att äta "rättare".  

På inte ens två veckor har följande hänt: ( Krosstrainerna har jag bara haft en vecka, men kosten ändrade jag för snart två veckor sen). 

* Jag har gått ner i vikt

* Jag känner mig mycket piggare och har ork! Jag längtar INTE till soffan :-)

* Jag känner mig glad 

* Jag sover bättre

* Mina eksem läker!!!! 

* Ledvärken har blivit lite sämre, vilket kan bero på att jag slutat med medicinerna och utsätter lederna för påfrestning dom inte är vana vid. Men jag har inte så ont att jag överväger att börja med medicinerna igen, inte ännu i allafall. Min reumatologläkare har sagt att jag inte kan förvärra ledproblemen genom att träna så jag fortsätter. OM det blir för jäkligt får jag väl börja med medicinerna igen. 

Apropå mediciner så äter jag ju Tamoxifen. Jag väntar fortfarande på besked av min onkologläkare om jag är i klimakteriet eller inte. Jag har lite värmesvallningar ibland men det är inte mycket. Däremot har jag dagar då jag känner mig SÅÅÅ ledsen. Jag påstår att jag mår bra, för det gör jag. Jag känner mig glad, pigg och stark men ibland börjar jag bara känna mig ledsen och kan gråta över ingenting, absolut ingenting!. Jag kan sakna mina barn och börja storböla för det! Så, det är garanterat medicinerna eller klimakteriet som spökar.

Ha en skönt helg i solen kära vänner, Kramar