Smärtlindring

Jag har inte velat ta morfintabletterna jag fått utskrivet, varför vet jag inte riktigt. En del av mig känner nog att om/när jag behöver det så känner jag mig sjukare. En annan del av mig vill bara vara restriktiv med läkemedel för att skona kroppen. Men jag har förstått att det är viktigt att vara smärtfri för att inte förlora en massa kraft och energi, så jag ska gå in för det nu. Det är ju bara att gilla läget och göra det jag mår bäst av.
Jag har fått glädjen och förmånen att ha mina fina döttrar, barnvarn och nära vänner hos mig i helgen. DET är en smärtlindring för själ och hjärta av det allra bästa slaget. Om jag fick välja skulle vi bo i ett enda stort kollektiv 😊

Ytterligare en smärtlindring är alla ni som hör av er till mig på ett eller annat sätt. Både genom besök, telefonsamtal, sms, messenger och på bloggen. Jag stärks av att känna att alla ni fina människor stöttar mig och visar omtanke. Tack för det, det betyder jätte, jätte mycket för mig.

Idag ska jag bege mig till Sveriges närmaste stad, Bonnköping! Nej, det var inte såååå den hette, utan ENKÖPING:-). Ska träffa en underbar människa som jag lärt känna senare i livet och som är lite tokig och galen och som får mig att skratta mycket. Det är oxå balsam för själen 😊

Ha en fin dag alla ni fina underbara människor, och tack för att ni finns ❤️

Hos onkologen idag

Ja det blev som jag trodde, inga direkta svar på behandling utan en planering för prover och undersökningar först. Jag ska göra en lungröntgen, helkropps magnetröntgen och leverbiopsi. Detta kommer att genomföras om en vecka eller mer och sen ska svaren inväntas. Det tar ca 10 dagar att få svar på leverbiopsin. Efter det kan läkaren göra en bedömning om vilken behandling jag ska ha men jag får vara med och bestämma!

När jag hade bröstcancer satte man in det tyngsta artelleriet av cellgifter man kunde för att få bort tumören och eventuell spridning.  Tydligen var det nån monstercell som överlevde och som har bidat sin tid i fem år. Nu när det kommit tillbaks så är sjukdomen kronisk. Det går med dagens behandlingar inte att helt få bort cancern utan behandlingen kommer att fokusera på att bromsa och minska, att jag ska leva så länge som möjligt och må så bra som möjligt under tiden. Den behandlingen kommer inte att vara lika ilsken som den förra, den bryter inte ner min kropp på samma sätt. Ev kommer jag få någon dos strålning i skelettet och sen beroende på tumörernas egenskaper kommer jag få medicinsk behandling, kan bli med antihormoner,  cellgifter i tablettform eller intravenöst. Behandlingen behöver inte innebära att jag tappar håret!!! Enligt onkologen kan denna behandling vara mycket effektiv fast den ger mindre biverkningar. Om det tunga artelleriet gifter behöver sättas in så gör man det, men det blir då för att få en snabb lindring när det blivi för jäkligt. Så har jag förstått det hela.

Det här med stamcellsforskningen som kan vara klar om 5-7 år trodde läkaren inget vidare på tyvärr. Hon sa att den stått och stampat på samma ställe i många år :-( Men det har kommit nya, effektiva bromsmediciner så jag hoppas att mina tumörmonster svarar bra på behandlingen, länge. Det som händer till slut är att cancercellerna blir immuna mot behandlingen men hur lång tid det tar kan man inte veta. Läkaren kan inte ge mig någon tid alls mellan tummen och pekfingret. När leverbiopsin är klar kan hon uttala sig lite närmare om prognos utifrån vilka behandlingsmöjligheter som finns att tillgå. Fördel är om tumörerna är hormonkänsliga och om de är HER-2 positiva för då finns det mer behandlingsalternativ.

Även om jag inte fick några direkta svar idag så känns det något lättare av nån anledning. Tror att läkaren lyckades ingjuta lite hopp om effektiv behandling som iallafall ger mig mer tid.

Ja nu går vi igen i väntans tider, först på tider för diverse undersökningar och sedan ytterligare väntan på svaren. Väntan är svår att  härda ut, jag vill ju ha svar helst igår.

Kramar till er alla fina 💕💕💕

Märkliga och overkliga känslor

Jag kan fortfarande inte riktigt ta in att det faktiskt händer, att jag verkligen är sjuk igen. Det känns inte så. Har lite ont i ryggen men inte så farligt. Har inte ätit morfin på flera dagar. I vissa stunder känns allt som vanligt men verkligheten gör sig snabbt påmind. En vän till mig liknade förut en känsla med att "få en high five med en stol rakt i nyllet". Jag förstår vad hon menar med det nu!

Idag har det känts som att jag gått i ett vaccum och bara väntar på att det ska bli fredag. Jag vill veta, vill inte veta, vill låtsas som att inget av allt det här händer......vill att allt ska vara som förut. 

Jag vill att ni ska veta, alla fina människor som skrivit till mig, på bloggen, på messenger, sms osv, att det betyder jättemycket för mig. Jag är så tacksam för att ni finns! Kram på er alla fina❤️

Tankar

Tusen och åter tusen tankar snurrar i huvudet. Känslorna pendlar mellan sorg, förtvivlan, ilska och en stor tomhet. Jag tittar ner i källaren ibland, som en fin vän kallar det, men jag trivs inte att vars där så jag försöker hålla mig därifrån. Men det är inte helt lätt hela tiden, det ska jag erkänna. Jag väntar nu på fredagen, då jag ska träffa onkologen. Vill veta, vill ha svar på en massa frågor. Även om verkligheten och sanningen är svår och tung så vill jag veta. Jag vill veta vad jag har att förhålla mig till, vad som sannolikt väntar osv. Tror det är viktigt för mina anhöriga också, att få besked även om de är svåra.

Jag har ju googlat en del, på gott och ont. Det goda är att jag läst om att det finns kvinnor som levt hyfsat bra liv med spridd bröstcancer i många år, upp till 20 år till och med! Andra positiva upptäckter är att det pågår en stamcellsforskning som de tror inom 5-7 år tagit fram botemedel till denna skitsjukdom! Så det gäller att försöka hänga kvar tills dess då 😊

Det som var mindre trevlig läsning hoppar jag över här. Det som känns allra, allra värst just nu är vetskapen om vad mina nära och kära går igenom. Jag önskar så att dom skulle slippa vara med om det här.

Hopps, nu stog jag på källartrappan igen, vänder om och stänger dörren för den här gången. Kram till er alla fina underbara människor och tack för att ni finns ❤️

Elvis Presley You Gave Me A Mountain

Dagen idag

Är en märklig dag, den är din. Dagen i går föll ur dina händer, den kan inte få annat innehåll än du redan gett den. Dagen i morgon har du inte fått något löfte om, men dagen idag, den har du. Den kan du fylla med vad du vill. Dagen idag är en underbar dag, den är din ❤️

Nu är jag här igen, tyvärr

För fyra år sedan lämnade jag bloggen då syftet var över och jag hoppades att inte behöva återvända för att återuppta den. Men det blev tyvärr så i alla fall. Cancerhelvetet har återkommit och den här gången för att stanna. Jag har spridd bröstcancer, två förändringar i skelettet och en i levern. Dom säger att det är obotligt, man blir inte frisk från spridd bröstcancer. Jag kommer att få behandling som går ut på att försöka hålla tillbaks spridning och tillväxt men jag kommer inte att bli frisk igen. Det är ungefär så långt jag vet just nu. På fredag ska jag träffa onkologläkaren och då får jag väl veta mer om vad som kommer att hända. Skulle tro att det behövs tas en massa prover och tester för att kunna fastställa vilken typ av cellgifter jag ska få innan någon behandling kommer igång.

Det känns så fruktansvärt konstigt och så overkligt. Om allt har en mening, vad är då meningen med det här? Ska vi behöv gå igenom allt en gång till, men cellgiftsbehandlingar och allt jävla elände som hör till? Och den här gången vet vi dessutom att det handlar om att vinna tid, inte att bli frisk. Jag kommer naturligtvis att kämpa allt jag har. Jag har allt att kämpa för så länge det bara går. Den ska få sig en tuff match i alla fall, cancerhelvetet!