Tamoxifen nästa

I dag var jag på ett läkarbesök på Onkologen.....fick träffa en läkare jag aldrig träffat tidigare. En kuf, kort och  gott. Han tittade till på mig vid något tillfälle men satt mest vänd åt sidan och stirrade på en fläck på väggen....Han informerade om biverkningar av Tamoxifen, vilka inte var så roliga. Venproppar och livmoderscancer, jo jag tackar. Men fördelen med att äta Tamoxifen kontra riskerna överväger markant. Han sa så här;
 "Kvinnor i allmänhet riskerar att få livmoderscancer med 0,4% och för kvinnor som äter Tamoxifen ökar risken till 0,7%."  Ingen större risk alltså men ändå en fördubbling med läkemedlet. Och, risken för återfall i cancer minskar med hela 30 % så det är väl inget att fundera på. Sen var det en hel radda andra biverkningar men som goa doktorn sa så känner 50% inga biverkningar alls så vi utgår i från att jag tillhör den gruppen tyckte han. Ja, man ska inte ha negativa förväntingar utan tänka positivt :-)

Jag tog upp frågan om fortsatt sjukskrivning på deltid efter den 15 februari men det tänkte han inte skulle behövas. Han tyckte att jag var så pigg och altetisk !!! att jag ska kunna gå igång på heltid direkt. Han informerade om att flera andra jobbar heltid under hela behandlingstiden.....egna företagare och direktörer gör det tydligen så en månad efter avslutad strålbehandling tyckte han absolut att jag kunde jobba. Ja, ja vi får väl se hur det blir. Jag är inte helt pigg i kroppen och inte heller i knoppen. Känner mig fortfarande virrig ibland, tappar totalt tråden och får kämpa för att plocka upp den.....glömmer vart jag är på väg, vad jag nyss sagt, vad jag är på väg att göra, får inte ihop sammanhang ordentligt ibland. Ja, ibland är det helt enkelt bromsolja i skallen. Faktum är att dom här symtomen förvärras när jag är stressad och när det är rörigt omkring mig och någon sa att det finns risk för att det blir kroniskt om jag utsätts för för mycket stress för tidigt. Och stress, i varierande grad och i olika former är ett ofrånkomlingt inslag i mitt arbete. Ja, hur som helst så sa doktorn idag att jag ska känna mig för nu vecka för vecka och om jag inte känner mig redo att börja jobba heltid så får jag höra av mig. Det är ju några veckor kvar så jag hinner kanske återhämta mig och bli mig själv igen på den tiden....

Sista behandlingen idag

Jag hoppas att jag inte behöver komma tillbaks hit någon mer gång. Det kändes som en stor befrielse att gå därifrån idag och veta att jag är KLAR nu :-) 25 behandlingar är avklarade och det har gått mycket bättre än jag trodde. Återstår att se vad som kommer att hända med det illröda märket jag fått på bröstet. Det har gått sönder och ser ut som brännskador. Det kan tydligen förvärras de följande två, tre veckorna då strålningseffekten sitter i så lång tid efteråt. Jag fick med några specialkompresser hem vilka kan komma väl till pass när vi ska vara i sol och värme.

Min handläggare från försäkringskassan ringde i kväll och sa att hon godkänner intyget från läkaren att jag kan resa utomlands. " Ta väl hand om dig och ha det så bra på semestern" skickade hon med. Trevlig handläggare!

Lustig blomma

Den här blomman fick min man av Helen och Petri när han fyllde år.....

Det var i från början bara ägget, som började spricka efter några dagar och sen har detta vuxit upp. På knoppen eller vad det är står det......

Visst är den lustig? :-) Det ska bli roligt att se hur den ser ut när den vuxit klart.

Klippte mig igår

Ja, det är faktiskt sant! Håret har vuxit snabbt och jag hade som en krans av fjunigt hår mitt på huvudet som var längre än det andra och det såg inte klokt ut. Så igår tog jag fram hårtrimmerna och rakade av det. I handfatet låg sen en tuss fjun, ganska stor faktiskt. Nya färgen verkar bli råttfärgat......det ser brunare ut på krotet än vad det är.



Skulle önska att håret kunde växa ännu fortare så att jag kan få en frisyr :-)  

Besked från CTRF och lite annat

Jag har fått besked från CTRF, cancer och trafikskadades riksförbund, att jag beviljats en veckas vistelse på Lustgården, Sätrabrunn :-) Vecka 11 ska det bli, enligt planeringen. Är så glad och tacksam för det! :-) Så härlig och fin miljö där. Jag riktigt längtar.....
Idag tänkte jag gå ut och gå men det är rena isgatan så jag avstog. Spelade lite Xbox, Adventure istället och efter 20 minuter var jag HELT slut och hade nästan blodsmak i munnen. MYCKET effektiv träning! Så det ska jag köra nu varje dag så får vi se om det ger effekt på vågen. Roligt att kunna förena nytta med nöje, att spela tv-spel samtidigt som man får motion, det är inte dåligt :-)

Jag har nu bara två gånger kvar på strålningen.....tiden har gått jättefort tycker jag och det har inte känts besvärligt att ta sig dit heller. Det har blivit som en rutin som jag inte tänker så mycket på. Ska ju sen fortsätta med solningen i några veckor till. Jag har blivit svedd på bröstet där jag strålas och det har gått hål på huden så det kliar och svider, men det är inte så farligt. Lederna är fortfarande som dom är och fler småleder har blivit ömma och stela. Har fått en tid hos reumatologen den 8 februari och hoppas jag får nåt som hjälper. Snart, om bara en vecka bär det av till varmare breddgrader och DET hjälper nog :-) Kanske blir kvar där, vem vet :-)

I dag

var jag och Emelie på ridhuset i Sura och hon fick rida i en "provapå" grupp. Hon tyckte det var SÅ roligt....det finns öppna grupper för vuxna också så jag kanske tar mig en tur nån gång jag med :-)

På eftermiddagen i dag ska vi åka till Jockes bror och hans familj som fått tillökning med en liten flicka, Emma :-) Ska bli härligt att lukta på en bäbis :-)

Det bara kom över mig idag

när jag gjorde mig i ordning i morse. Vågen visar på tok för mycket och jag kände frustration över att det går så trögt nedåt....och det går inte ens nedåt hela tiden utan uppåt ibland också....Håret har börjat växa och är +  någon centimeter. Håret växer hur som helst och ingenting går som jag vill och det är ännu för kort för att kunna styra håret med gele eller spray....så blev jag irriterad över det också. Tänkte att jag skulle prova att använda mascara idag, vilket jag inte kunnat på länge, länge. Sagt och gjort, dom har vuxit ut en bit men är fortfarande korta, verkar iallafall komma tätt, men inte en frans växer åt samma håll!!! Och när jag står där och glor frustrerat i förstoringsspegeln så ser jag hur ögonbrynen växer! Men herregud så jag SER UT! Brynen spretar ju som en vildvuxen djungel och växen långt ner på ögonlocken.....så det blev till att noppra och noppra. Jag har alltid haft mycket hårväxt i ansiktet men nu när jag tog hand om brynen ser jag att jag har fått det där luddet som andra som fått cellgifter pratat om. Ansiktet är ju täckt av småludd!! Och på överläppen och på hakan slåss svarta strån om att ta plats. Ett tag kändes det som att jag ville gå och gräva ner mig, men mitt i all frustration så slog det mig: Snacka om att jag är på väg tillbaks till mitt "vanliga, normala" liv! Jag kan betrakta mig fri från cancer och är snart färdigbehandlad. Jag är på väg tillbaks till livet istället för att se döden i vitögat! Gud, vad jag är lyckligt lottad som kan stå där framför spegeln och bry mig om och irritera mig på HÅRVÄXT. Jag gör ju mycket hellre det än att fightas mot cancer!

Skänker en tanke till dem som inte haft samma tur som jag.