Första behandlingen avklarad

Var på sjukhuset 8.30. Jättegullig personal som lugnade min rädsla för att bli stucken i porten med att säga " vi gör det här hela dagarna så du behöver inte vara rädd", typ. Sen stack hon fel, träffade en nerv och det gjorde såååååå jä...la ont. Sköterskan tyckte det var jättejobbigt och ursäktade sig flera gånger, sa att det bara hänt henne en gång förut och hon visste inte hur hon skulle ställa tillrätta. Tyckte faktiskt synd om henne. Hon fick lov att sticka om efter en stund och det var med hela min viljakraft jag låg kvar på sängen kan jag lova. Maken fick komma och hålla handen då....Men den gången gick det bättre, gjorde inte alls så ont. Och porten satt åt rätt håll och fungerade utmärkt, skit bra :-)
Fick sen två påsar dropp med en timmes mellanrum. Sista droppet har som bivärkning att man kan tappa naglarna så för att förebygga det fick jag ligga med händerna i isvantar och fötterna i istofflor. Det var inte lika hemskt som det låter, kände knappt inte av det. Det har gått hur bra som helst idag, förutom missödet med porten. Känner mig lite trött men inte värre än man kan göra efter en dag. Äter ju stora doser kortison nu tills på söndag så fram till dess ska jag nog kunna må bra. Kram på er

det fungerar inte alltid

ibland när jag försöker svara på era inlägg så fungerar det inte alltid. Ha överseende snälla, för jag vet inte alltid hur det fungerar.

Läkarbesök idag

Var till onkologen idag för att få besked om vilken behandling jag ska få i morgon. Provsvaret på om tumören är her-2 positiv eller inte har fortfarande inte kommit men behandlingens första tre omgångar behöver inte invänta det provsvaret tydligen. Jag kommer att få Taxotere och Epirubicin gånger tre och sen ytterligare tre gånger med Taxotere och OM tumören är her-2 positiv kommer jag då även att få Herceptin.
Jag fick med mig en laddning mediciner mot illamående och kortisontabletter. Kortison ska jag äta tre dagar i samband med behandlingen i syfte att driva ut vätska och att motverka illamående och trötthet. En biverkning av kortisonet kan vara att man blir speedad och hungrig....Får ladda upp med nyttigheter i kylskåpet :-)
Läste i FASS om medlet mot illamående.....känns ju sådär måste jag säga. Biverkningarna verkar värre än att må illa och kräkas. Bland annat är anafylaktisk chock, onormala muskelspänningar och rörelsesvårigheter vanliga biverkningar :-/

I går var jag på skelettröntgen. Får svar på det nästa vecka. Väntar på kallelse för skiktröntgen av bålen men har inte hört nåt om det ännu.

I morgon påbörjas alltså behandlingen. Jag känner mig lite nervös för att det ska göra ont när dom sticker mig i porten, är fortfarande lite öm där och har hört att portarna kan krångla en hel del. Är också lite nervös inför hur jag ska må, men håller tummarna på det bästa så klart. Jag kom på idag när jag åt lunch att från och med i morgon kan det bli så att all mat smakar annorlunda. Med risk för att grillad oxfilé kommer att smaka illa resten av den här sommaren ska jag äta det idag och dricka ett par glas rött vin till :-)

Långtråkig dag

Har sovit jättedåligt några nätter. Svårt att somna och vaknar vid tretiden och har svårt att somna om. Undrar om det kan vara Champix som spökar? Läste i FASS att en biverkan kan vara sömnproblem men ska det komma flera veckor efteråt? Känner mig också mer illamående nu när jag tar dem och känner mig rastlös, okoncentrerad och på dåligt humör. Funderar på om jag ska sluta med dem.....men är rädd för att börja röka istället då.....

Ringde frissan idag och bokade tid för klippning och utprovning av peruk. Ska dit på måndag. Jag frågade om dom kunde klippa mig i olika frisyrer men hon bara skrattade!! Hon tyckte det var betydligt enklare om jag provade de hundratals peruker dom har i lager. :-) Så det är väl så det får bli. Får se hur kort jag vågar klippa mig.....ja, vad det nu spelar för roll när jag ändå kommer att tappa allt!

Försökte mig på att klippa gräsmattan idag men det ville sig inte. Fick inte igång klipparen trots flera försök och när det började stinka bensin misstänkte jag att den blivit sur. Ja, ja, jag försökte i allfall. Försökte få lite hyfs på vår björnbärs buske som ska klättra i spaljé men lyckades bryta av grenar istället :-( Så den får spreta åt alla håll.

En otroligt långtråkig dag idag. Vet inte vad jag ska ta mig för. Orkar inte städa eller fixa hemma, känner mig trött och grinig. Gubben ska ut och roa sig i kväll och sonen har flyttat. GUD vad det är synd om mig idag. Känner mig som en RIKTIG gnäll kärring :-) Tur att lillgumman har kompisar att leka med :-) Ska försöka mig på att laga lite mat iallafall och hoppas att den blir ätbar ;-/

Liten blir stor

Idag flyttade min son hemifrån! Nu har vi bara en av fyra kvar hemma + en på deltid. Känns konstigt och det börjar bli tomt. Tänk vad tiden går fort. Tycker inte det var länge sen dom var små allihop och nu har dom flyttat hemifrån. Det är väl bara att inse att jag själv inte blir yngre :-)

Har fått kallelse

Idag kom kallelsen till onkologen. Jag ska träffa läkaren på torsdag för att få information om provsvar och behandling. Det är provsvar om tumören är HER2 positiv jag väntar på. Vad det nu innebär vet jag inte förutom att jag isåfall behöver andra mediciner. Det är tydligen ganska ovanligt att den är HER2 positiv. Jag kommer att få första behandlingen på fredag.....Ska bli skönt att komma igång så att det här blir överstökat nångång. Känner mig lite orolig för hur jag ska må och hoppas, hoppas att det inte blir allt för jobbigt. Vill kunna hänga med i midsommardansen :-)

Bara några ord

När jag fick besked om att jag har en tumör, rasade min tillvaro fullständigt. Utan att ha fått besked "visste" jag att den var elakartad och målade fan på väggen. Dom första veckorna gick jag i en dvala, tankarna snurrade hejdlöst och jag grät och grät och grät. När jag sen fick besked att tumören var elakartad, hade jag på något sätt redan börjat bearbeta det. Visst var beskedet ändå tungt och svårt, för någonstans längst inne fanns det ju hopp om att det inte var nåt allvarligt. Men jag tyckte att jag var ganska förberedd. Den första veckan efter beskedet var värst, att berätta för alla, framför allt för barnen, att samla ihop tankar och känslor, att acceptera att jag är sjuk fast det inte känns så. (Jag vet faktiskt inte om jag fullt ut vekligen har förstått och accepterat att jag är sjuk, det kanske inte kommer förrän behandlingen börjar, jag vet inte.) Men sen var VÄNTAN värst av allt. Att inte få besked om resultatet av provtagningarna, ovissheten om det har spridit sig, väntetiden att få komma till läkare och inga besked om när jag ska få behandling. För mig var det helt fullständigt obegripligt att jag ska gå med en elakartad tumör i flera veckor utan att någon har koll på den, ingen operation och ingen behandling......och den kan när som helst och hur som helst sprida sig. Jag har varit både arg och ledsen och ibland faktiskt uppgiven. " jag skiter i det här, det får gå som det vill, jag orkar inte bråka". Bråkat har jag kanske inte gjort men jag har legat på, ringt, ställt frågor, varit arg och ledsen på den stackare som råkat svara just du....Och är det någonting jag skulle vilja förmedla till sjukvården så är det TYDLIGARE INFORMATION!!!
När man får ett cancerbesked hamnar man i kris och chock och kan kanske inte ta in hur mycket information som helst. Men för mig hade det varit en ENORM hjälp att redan ifrån början fått veta hur det kommer att se ut, hur det går till, vem gör vad och när osv. Då hade jag inte behövt lagt så mycket energi på det, i onödan. Energi och oro ödslar man med ändå så det räcker. Jag tänker framföra mina synpunkter till bröstenheten så får dom göra vad dom vill med dem sen.

"Vilken inställning man har till sin sjukdom kan påverka prognosen". Det har jag läst och hört sen dag ett och har känt lite panik i bland över vilken inställning jag haft innerst inne, framför allt i de perioder som varit kolsvarta. Jag har varit rädd för att hamna och bli kvar i uppgivenhet, rädsla, ångest, att jag inte ska känna nån "kämparanda". Men jag gör faktiskt det nu, även innerst inne. Jag är inställd på att det närmaste halvåret mer eller mindre kommer att bli jobbigt och tungt, men det finns inget annat än att ta sig igenom det. Bara att bita ihop och kavla upp ärmarna :-) " Jag kom, jag såg, jag segrade" !!! (eller hur det nu är ;-) )