fredag 28 juli 2017

Tankar och känslor kring bakslaget

Jag har ju innerst inne förstått att det är vätska jag har i buken, men så länge jag inte visste säkert fanns det ett hopp. Det är ju borta nu och det är bara att inse att jag får göra om den resan igen. Frågan är HUR jag ska göra den. Jag VILL verkligen inte ta cellgifter men jag gör det om jag måste. Jag skulle så gärna vilja prova utan först. Tappa ur vätskan, gå "all in" till 500 procent och bara äta och göra det som jag vet kan få tumörerna att gå tillbaks igen om de nu växer. Jag kommer att få tappa ur vätska några gånger och för varje dag jag väntar med att ta cellgifter utsätter jag mig själv för ytterligare tappningar, om min "all in" inte hjälper. Men jag kanske spar på min kropp och mina organ, om jag slipper cellgifterna. Förra gången gick det ganska snabbt för cellgifterna att få stopp på vätskan så......men jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska göra.....vill inte utsätta mig vare sig för det ena eller det andra. Det känns som att jag får välja mellan att sänka kroppen med cellgifter och allt vad det för med sig, som att det finns en risk för att cancern sprider sig ännu mer och blir mer aggressiv, mot att behöva buktappas en gång i veckan. Pest eller kolera. FAN......

En del av mig känner för att skita i allting, ta dessa förbannade cellgifter, äta och leva som vanligt och så får det gå så länge det går. Det skulle på ett sätt vara skönt att bara släppa taget och sluta "kämpa". En annan del av mig vill gå in ännu mer för det jag påbörjat, satsa allt jag bara kan och lite till, för att överleva så länge det bara är möjligt. Jag har tänkt förut, att det kanske bara handlar om ett halvår eller ett år där jag behöver vara absolut strikt med allting. Om jag visste att det skulle hjälpa mig skulle jag ju inte tveka. Men det är superjobbigt och det är jobbigt redan som det är. Det låter kanske inte så jobbigt, men det är det. Att gå "all in" innebär för mig att äta bara grönsaker, juica flera gånger om dagen, utesluta alla animaliska produkter och alla mejerier, bara äta grönsakerna råa eller lätt ångkokta.....jag har läst om en kvinna som blev frisk från spridd cancer genom att äta så i TRE månader. Eller efter tre månader har tumörerna borta....vet inte om hon fortsatte att äta så en längre tid, men efter bara tre månader var de borta.....Men det är ju andra saker som spelar in också, en krånglande mage till exempel. Med matsmältningsproblem, förstoppning osv, så det är inte BARA att äta råa grönsaker....

Nä nu ska jag åka till vårdcentralen och ta prover igen. Ha en bra dag!

8 kommentarer:

  1. Usch så tufft du har det!

    Hoppas proverna är bra så du får tappningen urförd på måndag och mår bättre. Säkert lättare att ta beslut om fortsättningen om smärtorna i rygg och mage minskar.

    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  2. Oj vilka svåra beslut. Ett alternativ är ju annars antihormoner och att du kör fullt ut med örter mm. Då slipper du ju cytostatika som du är så negativ till.//Ullis

    SvaraRadera
  3. Ja jag funderar på det men det kan nog vara så att jag behöver inleda med cyto för att få stopp på vätskan. Och jag är ju lite emot antihormoner med så jag vet inte hur jag ska göra....får fundera ett par dagar till. Kram

    SvaraRadera
  4. Hej, Förstår att du har mycket att fungera kring. Men initialt är det väl cytostatika som får bort vätskan?
    Jag äter antihormoner inte alls så farligt för mig. Inne på tredje året av fem. Jag tänker som Ullis. Om du testar antihormoner så kan du även köra på med kosten. Kanske du blir stabil då och det vore det väl värt? Om nu läkaren tror på den behandlingen. Du kan ju alltid prova och se hur du mår. Kram Annika

    SvaraRadera
  5. Ja så är det Annika. Cellgifter är ju ett säkert kort mot vätskan....antihormoner vill jag inte ta utifrån att jag inte vill manipulera kroppen med syntetiska medel och dessutom går den behandlingen stick i stäv med forskning som finns kring hormoner och bröstcancer. Men det känns som att jag måste kapitulera, tyvärr. Så här orkar jag inte ha det, det är det enda jag vet helt säkert. Kram

    SvaraRadera
  6. Vad är det för forskning du har kommit över? Läkare talar ju sig varma för den behandlingen. Man får inte avsluta. Men jag är tveksam till denna massutskrivning av detta läkemedel. Men
    Vågar inte sluta. Har du aldrig ätit dem? Kram Annika

    SvaraRadera
  7. I inlägget jag skrev om hormoner står det om det och där finns länkar till sidor där det finns forskning. Det är ju inte forskning som skolmedicinen anammat ännu men de är på god väg. Vad det handlar om i korthet är att vi behöver östrogenet för flera kroppsliga funktioner och när vi blockerar det blir det en obalans i kroppen. Vi behöver inte minska östrogenet utan öka Progesteronet så att det är 300-500 ggr högre än östrogenet. När vi tar antihormoner är det inte möjligt att få rätt balans. Men som läget är nu kanske jag ändå ska överväga att strunta i den balansen för tillfället och bara rikta in mig på att snabbt stoppa tumörtillväxt och balansera hormonerna sen, jag vet inte.
    Jo jag åt tamoxifen i fem år och mådde skit, och fick dessutom tillbaka cancern ändå.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Ok, tack. Jag har aldrig haft några problem med hormoner under mitt liv. När jag blev 55 år fick jag enorma sömnproblem. Provade allt,progesteron kräm,melatonin, naturläkemedel mm. Men ingen kan klara av att jobba på 3 h sömn. Gynekolog ville skriva ut östrogen men jag vägrade i åratal. Till slut var jag beredd att prova, provade ett milt preparat i 9 mån. Sov inget bättre men fick hormonpositiv bc. Det kan ej uteslutas att det var av denna korta behandling enligt läkare. Så mixtra med hormoner är ett skit! Kvinnan är mycket komplex och vi vet inte mycket.. Men läkaren tar till det tunga batteriet. Hoppas att du kommer fram till något som känns ok. Kram Annika

    SvaraRadera