Onkologen och några ord om livet

Idag ringde jag onkologen för att rådgöra kring magen. Den sjuksköterska jag pratade med kunde utifrån symtomen jag beskrev naturligtvis inte göra någon närmare bedömning, det är ju omöjligt. Men hon tyckte det lät som att jag har gaser i magen som trycker på. Det finns ju piller man kan ta som minimerar glasbubblor så jag får väl testa det. Hur som helst skulle hon be en läkare ringa upp mig på EM men hon ringde tillbaka själv och sa att läkaren ville att jag kom dit för en fysisk undersökning i veckan. Så, tid för läkarbesök är bokat till fredag FM. Vi kom överens om att jag kan avboka tiden ända fram till fredag morgon, om det känns bättre i magen. Och bättre känns det redan men det är inte helt bra. Det går upp och ner. Ibland känns det lite bättre för att sen bli värre igen. Det talar ju inte för bukvätska för då blir det bara värre hela tiden. Ja, tiden är iallafall bokad och är jag inte helt bra åker jag dit.

Har sovit jättedåligt inatt som var. Hade svårt att somna. Vände och vred mig tills kl var 2. Vaknade sen stup i ett av att det var varmt. Sen fick jag krypningar. Det var länge sen! Gick upp och tog några extra magnesium och kunde sen sova några timmar, mellan 5 och 8:30. Har varit ganska trött idag.

Helen och jag var och hälsade på Angelica och Roger en stund. Blev bjudna på lunch och kaffe och lite valpmys 😊. Har gödslat och vattnat mina odlingar och lagat mat. Ägnade kvällen åt att titta i gamla fotoalbum och fick en nostalgitripp 😊. Åren går.....och vi blir inte yngre 😂. Ja jösses. Fick oss några glada skratt och Goa minnen att minnas tillbaka till ❤️

Fick besked om att en granne hastigt avlidit ☹️ Ingen jag kände jättebra men det var en trevlig man som hade många år kvar. Jag blev påmind om hur snabbt det kan gå, hur snabbt tillvaron kan förändras. Och hur otroligt viktigt det är att leva ett liv där man är sann mot sig själv så att man kan må så bra som möjligt. Och ta tillvara på tiden, på livet. Och nu kommer jag osökt att tänka på en kvinna, A, som har genomgått ett rent helvete efter att hennes sambo hastigt avled i sömnen. Hon var helt förkrossad, har skrivit spaltmeter om sin enorma förtvivlan och sorg på Facebook. Det har inte gått att ta miste på hennes förtvivlade känslor av saknad, sorg, uppgivenhet och smärta. Saaaaakta men säkert har hennes texter ändrat karaktär. Förtvivlan av successivt avtagit något, texterna har så småningom fått lite annan innebörd, lite andra nyanser. Och nu, har hon åter kunnat känna att hon faktiskt kan och vill fortsätta leva! Det är så otroligt underbart härligt att se att hon har fått livet tillbaka. Hon var en spillra, hon hade förlorat sin livs största kärlek, sin bästa vän och livskamrat. Men hon kravlade sig upp. Hon gav inte upp och hon visade att även i de djupaste, svartaste hålen finns det möjlighet till liv. Hon skriver att sorgen måste hon leva med men nu känner hon att hon kan leva, inte bara överleva. Jag är så glad för hennes skull ❤️ och mina tankar går till grannen som avlidit, hans fru, hans barn, som ska gå igenom denna sorg nu. Livet.....har många vägar.

Var rädda om er! Ta vara på det ni har. Ta till vara på tiden, på livet. ❤️❤️❤️ Amen 🙏