Behandling nr 3

Behandlingen gick bra idag. Porten fungerade utmärkt och allting flöt på. Blev trött av Tavegylen men sov inte idag heller. Känner än så länge inte av behandlingen mer än att jag är trött.
Magen är svälld och hård och det börjar verkligen bli högläge för tömning. Nu är det riktigt jobbigt😩 Jag fick en tid för tömning på fredag kl 10. Då ska jag först till onkologens dagavdelning för premedicinering. Läkaren hade ordinerat mig 10 mg oxascand och det tror jag är en fis i rymden. Sköterskan pratade med någon läkare som ändrade ordinationen till Sobril istället, vet inte om det är bättre? Har inte ätit lugnande mer än nån enstaka gång och tyckte då inte att det hjälpte nämnvärt.
Men jag skulle få morfin också så jag hoppas att jag blir ordentligt bedövad.

Jag fullkomligt avskyr att ta dessa läkemedel ska ni veta. Det strider mot allt vad jag vill och vet. Jag VET att det inte är bra för kroppen på olika sätt men denna tappning är VÄRRE! Jag står inte ut med tanken ens. Det är vedervärdigt obehagling och jag är så fruktansvärt rädd när dom sticker. Jag vill inte känna obehaget, jag vill inte känna smärtan och jag vill inte vara rädd! Jag hatar att behöva gå igenom det här! Räcker det inte med att jag har cancer och måste länna alla jag älskar och lever för??? Nej, tydligen inte. Det ska plågas med undersökningar och behandlingar också!

Jag gnäller ibland, eller ganska ofta. Det är lätt i en sån här situation att ta på sig, eller jag gör, offerkoftan, tycka att livet är orättvist och jävligt och jag blir så trött ibland, på hela situationen. MEN mitt i allt detta finns också så mycket positivt och så mycket kärlek. Jag kommer att fortsätta gnälla och förpesta luften men jag har bestämt mig att för varje dag skriva om "dagens positiva" eller dagens "tacksamhet"!

Med det går jag över till nästa inlägg vars tema är just TACKSAMHET!