Flyttad till Västerås

Idag fick jag åka till röntgen i Västerås och åkte sen tillbaks till sjukhuset i Sala. Röntgensvaret fanns i journalen efter bara någon timme men det var svårt att tyda. Min onkologläkare ringde på EM och hon ville inte ge sig på en tolkning annat än att jag har vätska i tunntarmen och tarmen är utspänd. Vad som orsakar detta ville/kunde hon inte uttala sig om utan hänvisade till kirurgen, som ska granska bilderna. 

20:45 kom en sköterska in och sa att hon läst rtgsvaret och utifrån det i kombination med att jag hade lite temp och kräks mycket, ringde hon jouren. Jouren rekommenderade å det bestämdaste att jag skulle åka in till kirurgakuten direkt! Det är ju nånting dom inte säger! Jag har haft temp och kräkningar i åtta veckor! Vad är så akut nu? Håller tarmen på att spricka? Ingen kan svara utan hänvisar till kirurgläkaren. 

21:15 kom ambulanstransporten och hämtade mig. Jag fick packa ihop alla kläder och tillhörigheter och åka till kirurgakuten. Och här är jag nu. Och väntar på en läkare. Ingen aning om vad som ska hända. 

Det tar aldrig slut på eländet. Det blir något nytt heeeeela tiden. Min ork, lust, motivation och livskraft börjar bli rejält tilltufsade. Om det ändå kunde hålla sig lugnt, att jag kunde må hyfsat bra, kunna äta och dricka, ta en promenad ibland. Men icke. Jag ligger i sängen som en, tänkte säga grönsak, men så är det ju faktiskt inte. Jag har försökt hitta något positivt i allt som sker, men nu är det inte lätt att hitta längre. 

Ja, det visar sig vad det blir av den här historien. Just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad de gör, bara jag blir bättre. 

På återseende ❤️