Smärtan tär och sliter

Usch och fy för denna smärta. Den vill inte riktigt ge sig och jag hoppas och tror att den är kopplad till vätskan i buken. Om det är så borde det lätta när jag får vätskan tappad i morgon. Smärtan i revbenet och i ryggen har blivit lite bättre, den är inte lika intensiv på mornarna och nätterna men på kvällarna när jag varit i gång en hel dag är den för jävlig. Och morfin hjälper inte som sagt. Möjligen att jag inte bryr mig om den lika mycket när jag tagit morfin men smärtan finns kvar hela tiden. Har även haft riktigt ont i ländryggen och i höger höft. Morfin hjälpte lite mot smärtan i ländryggen men tog inte bort den. Den smärtan, och den i höften är ju sannolikt inte kopplad till vätskan så den vetetusan vad den beror på. Inflammation i lederna kanske.

I fredags skjutsade jag Emelie till Helen, Petri och Eira, där hon tillbringade helgen. Jag var en stund till Sandra och Amanda och hälsade på och tittade på deras nya lägenhet, som är sååååå fin! Kvällen tillbringades framför tv:n och Idolfinalen. Chris vann och han har ju en röst som är gudomlig, men Hanna var inte så tokig hon heller. Hon har nog en lysande karriär som artist trots att hon inte vann skulle jag tro.

Den här smärtar tär verkligen på psyket. Jag mår pyton rent psykiskt och tycker att allt är skit just nu. Allt är en kamp och jag känner mig ledsen och nere. I lördags var det verkligen hemskt. Jag grät och grät till och från hela dagen, utan förvarning och egentlig orsak. Var in till Västerås och handlade julklappar, hämtade diskmaskinen och var till mor och far och fick lunch :-). Det kändes ganska skönt att mitt i allt som kändes jobbigt och tungt göra något som skingrade tankarna lite. Det kändes även bättre fysiskt att vara på benen än att sitta eller ligga, men på kvällen sen fick jag jätteont igen.
I går kändes det lite bättre men jag är fruktansvärt trött.

I morgon ska jag på buktappning på morgonen och på em får jag behandling. Blir en tuff dag och onsdagen kommer förmodligen inte bli så rolig. Men jag blir av med vätskan och just nu känns det som prio ett! Det börjar bli riktigt jobbigt nu med svårigheter att äta, illamående osv.....

Väntar fortfarande på tid för röntgen av njuren. Vore ju bra om jag fick den snart när vätskan är borta så att det blir bra bilder. Men, har som sagt inte hört ett ljud.....hoppas jag hinner göra röntgen innan jag ska till kvinnokliniken igen för att prata operation. Skulle vara skönt att veta lite mer hur det ser ut där inne innan jag fattar ett beslut.

Det känns som att den här sjukdomen styr mitt liv helt och hållet. Den avgör om jag kan resa utomlands och nu har den sett till att vi inte kommer iväg till Thailand nästa år heller! Hade verkligen sett fram mot att åka några veckor till sol, värme, vita stränder och turkost vatten. Den avgör också om och när jag kan vara aktiv, om och när jag orkar promenera, jobba, umgås med människor.....osv, osv.....vad jag äter och dricker, om jag dricker vin......den ser till att jag är beroende av sjukvården, sjukresor, den ser till att jag har smärta, att jag tvingas äta morfin.....Den här sjukdomen styr ta mig fan allt i mitt liv. Jag måste anpassa mig och gilla läget. Ibland känns det jättejobbigt och idag är en så dag.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden"