Åkte in till dagvården till kl 9:30, fick en säng och 10 mg stesolid. Tog som vanligt även morfin. När de började rulla iväg mig förstog jag att det var till AKUTröntgen jag skulle! Ve och fasa, inga positiva erfarenheter av det! Men det kändessom att det bara var att gilla läget, vätskan måste ut. Både jag och Jocke försökte tänka positivt, att det inte måste bli lika jobbigt som den gången det gick åt pipan och vi påminde oss om att det faktiskt även gått bra där ett par gånger. Men, så blev det inte nu ☹️.
Bara bemötandet var negativt. Barsk och osympatisk läkare som inte förmedlade empati för fem öre. Bedövningen gick bra och det är den som brukar vara värst. På en skala från 1-10 där 1 är helt smärtfritt och 10 katastrof, hamnade bedövningen på en 5:a. Den brukar hamna på en 3;a. Sen kom införandet av slangen. Det gör inte ont, det handlar inte om fysisk smärta utan mental. Det känns som om det rörs om bland tarmarna och det är fruktansvärt obehagligt. Hon kom inte igenom bukhinnan. Det var tvärstopp! Hon försökte ett par gånger i samma i stickshål men det hjälpte inte. Hon sa att det kan bero på att bukhinnan är ärrad av alla stick och det gör den seg. Om jag har gjort 10 tappningar så är 8 gjorda på höger sida och Jocke föreslog att hon skulle testa på den andra sidan istället, vilket hon gjorde. Det blev ny bedövningsspruta och sen nytt försök med slangen. Gick inte nu heller. Hon höll på en stund men gav sen upp hämtade en överläkare. De började prata om att jag skulle få en ny tid nästa vecka, men jag behövde få det gjort idag, vilket jag påpekade. Och nu när jag ändå låg där och var bedövad i magen ville jag få det gjort. Överläkaren fick igenom slangen ganska snabbt, tack och lov🙏. Så nu rinner det på.....
Många tankar for igenom huvudet idag.......all denna smärta, kämpande, ångest, sorg och fan och hans moster! Vilket jävla liv. Vilken tillvaro. Till vilken nytta? Det känns just nu som att mitt liv inte är mitt. Mitt liv är sjukvårdens. Allt känns fruktansvärt meningslöst just nu 😓.
Nu slog tröttheten till som en blixt från klar himmel 😴😴😴😴😴/ Vänligen, Dysterkvist!
Fy så jobbigt Carina men nu är det gjort. Hoppas det känns bättre nu och då hoppas jag du kan se lite annorlunda och ljusare på din situation. Försök hitta det positiva i ditt liv just nu med barn, man, naturen, katterna mm. Du får försöka sova på saken, du är säkert så mentalt och fysiskt uttröttad också. Glöm inte att ta smärtlindring i tillräcklig dos och i tid. Tror det ska bli skapligt väder i morgon. Hoppas du kan få en trevlig helg. Kram//Ullis
SvaraRaderaTack Ullis ❤️
SvaraRaderaHej,vad jobbigt du har det, men håller med Ullis. Det måste lätta lite snart och då känner du dig förhoppningsvis piggare och livet återvänder.
SvaraRaderaKram till dig Ullis! Hoppas att strålningen inte ger någon större biverkan och att du får ha det bra nu.
Kram till er båda!
Samt trevlig helg! / Annika
Tack Annika ❤️
RaderaTack Annika.//Ullis
RaderaDysterkvist? Snart är du Ysterkvist igen, jag lovar. En del läkare skulle jag bara vilja ta i nackskinnet och ruska om!
SvaraRaderaJa jag med. Om dom bara kunde göra det de är bäst på så vore det mycket bättre för alla inblandade. Kram ❤️
RaderaStyrke kramar i massor till dig 💙💚💛💜❤
SvaraRaderaTack Airi ❤️
RaderaJa ibland undrar man vilken lott man fick häri i livet. Hoppas det blir bra nu! Kram Evalena
SvaraRaderaJa verkligen. Kram ❤️
RaderaHej Carina, vad stark du är, både mentalt och fysiskt. Jag är imponerad av dig. Kram från en läsare som följer dig dagligen
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera