Full fart

Igår, lördag, kom Jockes bror Hanse med familj och hälsade på . Jocke och Hanse gick igenom gemensamma prylar som stog i vårat förråd och de andra städade på tomten. Som vanligt kunde jag inte göra så mycket annat än att titta på. Det är väldigt frustrerande ibland och jag skulle så gärna vilja kunna bidra. Med det går inte. Det är bara att gilla läget. Jag kunde vattna mina plantor i allafall, det är alltid något 😊.

Jag kunde oxå konstatera att det är extra svårt med maten ibland. Sällskapet här hemma köpte pizza och jag som var vrålhungrig kunde inte låta bli att smaka. Bara några tuggor som jag spottade ut! Det borde väl fungera..... vad som fungerade och inte är svårt att säga men pegen slutade iallafall fungera.  Den började läcka och det tog ett bra tag innan det gav med sig. Det gjorde det dock till slut 😊 men jag får lov att konstatera att jag definitivt inte är redo att äta mat, ens att spotta ut 😏.

Det här med maten är lite tråkigt på flera sätt. Jag har alltid tyckt mycket om mat. Både att tillaga och att äta. Det har ofta varit en social grej, något jag och Jocke gjort tillsammans och det har varit både roligt och mysigt. Jag saknar såklart smakerna, att tugga på något som smakar gott! Ja det här med mat har flera olika dimensioner, helt klart. Det känns hårt att inse att jag aldrig kommer att kunna äta som ”vanligt” igen.

Hur som helst är det fruktansvärt skönt att kunna få fart på pegen själv. Vi har lärt oss att spola själva och det är inga problem. DET känns jätteskönt! Men jag törs ju ändå inte chansa och äta, OM det skulle gå så långt som till tarmarna. Då kan det bli mycket komplicerat tydligen.

Igår kväll upptäckte jag att min högra fot var fullständigt iskall. Har aldrig varit med om något liknande. Det var som att lägga händerna på en istapp 😳. Idag känns det fortfarande lika illa. Ingen aning om vad detta kommer sig av. Det gör inte ont, sticker inte utan är bara iskall. Möjligen att jag har liiiiite svårt rulla runt med foten men det är inget större bekymmer. Ja, det finns mycket knepigt som bara kan uppstå!

Jag har säkert sagt det förut, men nu skulle jag vilja ha och behöva en period där det bara tuffar på utan en massa incidenter! Jag skulle önska att jag bara fick en tid för att vila, återhämtning och avslappning. Jag skulle behöva stärka kroppen ordentligt. Märkte idag att musklerna i benen inte bär. Har svårt att komma upp från hukande läge och har fått svårare att komma upp för de få trappstegen vi har i uterummet. Idag skulle jag ta mig upp efter att ha stått på huk men det var fullständigt omöjligt och till slut ramlade jag baklänges. Nu satt jag på huk så jag gjorde inte illa mig när jag ramlade, men det var en hemsk känsla att inte kunna komma upp själv. Jocke fick bära mig och jag tror vi båda var glada över att jag väger 60 kg idag och inte 95 kg som förr 🤪.

Det blev ett långt inlägg fast kl är 5 på morgonen så nu ska jag sova en stund. Kramis 💕