Operationen klar

Väcktes på väg till uppvakningen vid kl 12. Operationen borde ha tagit ca 3 timmar för jag somnade vid 9. Det gick hur bra som helst att få ryggmärgsbedövning. Kändes inte! Men, jag hade blivi grundlurad kring premedicinering! När jag kom för att sätta ryggmärgsbedövningen frågade dom om jag gått stesolid. Jag trodde han skämtade och svarade nej, jag ska ju få er häxblandning. Nämen, det gick inte serru! Här måste vi vara valna och alerta för att känna om dom sticker fel! Allvarligt! På riktigt! Hade jag haft läkaren framför mig som lovat detta, vet jag inte vad jag hade sagt. Inget snällt iallafall. Fick nåt lugnande intravenöst som jag inte alls kände av men sticket gick som dagg bra! Bedövningen skulle ta i buken bara, men det kunde hända att det ”rann ner i benen”, och det gjorde det. Är bortdomnad från rumpan och neråt. Känns som när en kroppsdel ”somnar”. Kan inte lyfta vänster ben. Men detta går ju över sen. Har kateter så jag behöver inte ens gå på toa. Nr2 brukar tar 3-4 dagar innan det kommer igång tydligen. Jag har en pump kopplat till ryggmärgen som pytsar in bedövning kontinuerligt. Inte som morfin som man blir groggy av tack och lov!

Jag har ännu inte träffat läkaren så jag vet inte vad han har gjort eller inte gjort. Jag hade blid i urinen en sväng på uppvakningen och det sa dom berodde på stenen som är inopererad, så det verkar gjort iallafall. Väntar på att läkaren ska dyka upp men nu är klockan så mycket så han kommer nog inte förrän i morgon.

Jocke satt på mitt rum när jag kom till avdelningen ❤️. Han hade tagit med sig jobbet dit för han ville vara där när jag kom. Min älskade omtänksamma man ❤️. Är så tacksam över att jag har honom  så ni anar inte. Hur som helst blev jag riktigt trött på kvällskvisten så han åkte hem och tog hand om Emelie. Hon har varit orolig så det kändes skönt att meddela henne att jag vaknat och mådde bra!

Ätit har jag gjort. Torsk och potatis men nån örtsås. Helt ok men jag fick inte i mig så mycket. Har GLUKOSDROPP! Mot min vilja och ja sa till i morse att dom INTE fick ge mig det, men efter att ha pratat med narkosen ändrade jag mig. Hon förklarade att kroppen stressas enormt under en operation och börjar brytas ner. Om det finns glukos bryter den ner glukos, finns inte det bryter den ner något annat som jag inte minns vad det heter, och det belastar njurarna enormt. Så, valet blev ganska enkelt! Men järsiken vad det tar emot att pumpa in glukos rakt in i blodet. Men det får bli en nollning sen när jag är klar med det här.

Ja så ser det ut just nu! Återkommer med mer information när läkaren varit här.