Läkarbesöket idag

Idag var jag på läkarbesöket och träffade nya läkaren. Kemin stämde definitivt och jag tyckte mycket bra om henne. Hon var intresserad av mig och mina val, jag kände mig respekterad och bra bemött. Hon frågade kring vad jag gör och vad jag tar. Hon föraktade eller förringade ingenting. Hon sa att hon inte får och/eller kan rekommendera mig någonting annat än att göra det jag själv bedömer är det bästa för mig.

Cancermarkören hade som väntat stigit. Det kom inte som en chock men jag hade förstås hoppats på ett annat resultat. Markören låg nu på 119. Det har sett ut så här hittills:
sept 87,2
Okt 60,2
Jan 32
Apr 81,2
Juni 41
Aug 119

De övriga proverna som tagits var bra. Inga förhöjda eller för låga värden, det är bra! Läkaren rekommenderade att jag ska ta en röntgen för att se vad det är som händer i kroppen, och hon skickar remiss för datortomografi. Jag kommer att få en tid om ca två veckor och sen tar det ytterligare 10-14 dagar att få svar. Så, i slutet av september vet vi.

Läkaren sa angående markörprovet att det inte går att lita på det helt säkert. Det ger en fingervisning om trolig utveckling men man kan inte säkert utgå från provet. Det händer att markören ökar utan att röntgen kan påvisa tillväxt, men det kan då vara frågan om att tumörerna är för små för att synas.

Vi pratade lite om prognos och statistik. Jag ställde frågan om tid igen men inte heller hon ville eller kunde säga något om tid. Jag förstår ju det och vet faktiskt inte varför jag frågade heller! Hon menade iallafall på att statistik är en sak att förhålla sig till men alla följer inte den. Och eftersom att jag inte får cellgifter och strålning i går ju jag inte i den "vanliga" statistiken, konstaterade jag och Jocke efteråt. Läkaren menade på att det verkar som att mina tumörer svarar på det jag gör och inte är så aggressiva. Det hade varit ett annat läge om tumörerna fortsätter att växa och sprida sig vad jag än gör. Ytterligare en fördel är att jag inte tar några läkemedel, så det spar på kroppen och gör att de finns att ta till längre fram om det behövs.

Läkaren gick inte i taket av markörvärdet och det gjorde inte jag heller. Det var som sagt väntat men inte sååå högt! Men som min son frågade mig, hur högt KAN det bli då? Hur ser skalan ut? Kan den gå till 500, till 1000? Jag vet inte! Jag vet bara att det är det högsta värdet jag haft hittills och att det ökat, i mina ögon rejält på två månader. Men om det kan öka så kan det ju minska! Lika lite som jag tänker hålla mig inom ramen för statistiken tänker jag lägga mig ner och vänta! Jag vet att jag varit "slapphänt" och tappat fokus och nu ser jag konsekvenserna av det! Nu måste det bli nya tag! Återta fokus, gå all in och kämpa vidare, och kämpa lite till och lite till.

Jag har påbörjat att utforma en strategi för att återta kontrollen av min kropp och hälsa. Jag ska lägga upp en ordentlig plan som jag sen ska följa till punkt och pricka. Och jag ska skriva ner ALLT jag gör och notera alla avvikelser, nya saker, vad jag lägger till och tar bort. Det hade jag tänkt redan innan och nu blir det ännu mer aktuellt. Jag ska t ex skriva ner vad jag äter och dricker så att jag kan gå tillbaks och se om det blivit för mycket eller för lite av nånting. Det kan ju vara högst väsentligt om jag t ex ätit mycket kött eller mejerier, eller om jag slutat med Budwigröran.....eller slarvar med aprikoskärnor och c-vitamin. Om jag slutat motionera, meditera och djupandas.... sånt spelar ju såklart roll och det är svårt att få grepp om kvantitet om det inte finns på prent. Jag kommer att börja föra dagbok över allt jag äter, dricker och gör som har med min egen behandling att göra.

Arcadiakliniken kom ett steg närmare idag! Jag ska avvakta röntgen nu och sen ska jag begära ut min journal och röntgenbilder och boka in en konsultationstid med läkare på Arcadia. Jag vill ha ett utlåtande, behandlingsförslag och en prislapp och sen tar jag slutgiltig ställning. Men jag känner att det börjar bli högläge!

Ja go vänner, liver går upp och ner. Ibland känns det meningsfullt och glädjefyllt. Ibland känns det lite tyngre och trögare. Det är väl så det känns nu. Lite oroligt och ovisst, men långt ifrån att ge upp! Som jag sa, jag har för avsikt att inte ingå i den vanliga statistiken som är 2-5 år. Jag ska tillhöra dem som avviker på den högra sidan av skalan.....

Jag sticker inte under stol med att det ibland är trögt och tråkigt att vara i den här branschen, vad gäller val av behandling, mat, livsstil osv. Ibland är det verkligen supertungt och jag avskyr verkligen att rota runt bland kosttillskott, grönsaker och yoga! Ibland känner jag bara att JAG VILL HA TILLBAKS MITT LIV! Jag vill inte tänka på allt jag gör och stoppar i truten, jag vill äta det jag är sugen på, jag vill göra det jag känner för, jag vill inte vara i den här branshen. Men det är bara ibland det känns så. Oftast går det bra och jag mår bra, både fysiskt och psykiskt. Och jag vill LEVA. Inte bara överleva! Jag vill leva och det gör jag. Det jag måste få in i mitt huvud, i min själ och i mitt hjärta, är att det här är på fullaste allvar! Har jag inte förstått det ännu så är det hög tid att börja göra det nu. Jag ÄR i den här branschen nu och jag väljer att vara där för att jag vill LEVA!

Det får bli sista ordet idag. Ett del i min plan är att en gång för alla se till att gå och lägga mig och att SOVA i tid 😊 Sömnen är en jättestor del i kroppens förmåga att läka och där har jag en del att jobba på om jag säger så. Mer om mina fortsatta planer kommer 😊

God natt och sov gott ❤️