Jag har under den senaste tiden haft mer ont i ryggen än vad jag haft tidigare. Det har varit främst långt ner i ländryggen och ut i höften på höger sida. Jag har varit orolig över att det är tumörer som spökar, men nu har det blivit mycket, mycket bättre i ryggen. Så fort jag får ont nånstans i närheten av vart jag vet att jag har tumörer, så är första tanken att det är dem som växer eller har spridit sig. Och det är väl inte så konstigt heller egentligen. Men så påminner jag mig om att jag faktiskt kan ha ont i kroppen av andra skäl, precis som alla andra. Jag har ju haft ont i kroppen under många år, så det är väl inte så konstigt om jag har det nu med. Sen vet jag ju i och för sig inte vad det är som har orsakat det onda.
Ont i ryggen har jag haft i många år, typ 25 år, mer eller mindre. Jag har haft förslitningar, diskreduseringar osv och inflammationer i ledkapslar. Vad nu det har berott på. Psoriasis artrit har varit en förklaring men det har aldrig visat något på prover eller röntgen vad gäller lederna. Eftersom jag haft/har psoriasis har läkarna utgått ifrån att jag har artrit och det besked jag fått har varit: "lär dig leva med det! Det går inte att bota, bara smärtlindra!".
Jag kan känna av lederna lite grann nu med ibland men på en skala, om jag hade smärtor som en 10 förut så har jag kanske 1 eller 2 idag! Så det är stor skillnad. I lederna, men inte i ryggen. Där är det fortfarande högt, kanske 7-8, ibland 10..... Men det är en annan smärta. Jag skulle tro, utan att veta, att den tidigare smärtan utgjordes av inflammationer i leder och muskelfästen mm medan det idag beror mer på tumörerna. Jag har ju gått ner en hel del i vikt, ca 30 kg, och det är klart att det spelar stor roll för hur kroppen och jag mår.
Apropå vikt och ork.... När jag red senast för några veckor sedan, klarade jag utan problem av att komma upp i sadeln själv genom att häva mig upp. Jag försökte det förra sommaren också och det var stört omöjligt då, 30 kg tyngre. 😂 Det kändes bra att märka sån skillnad. Jag känner på orken över huvud taget, att jag orkar så mycket mer än tidigare.
Jag har varit orolig för att jag haft en konstig känsla i magen också, rent fysiskt alltså. Det har känts som att jag är stum och hårt när jag trycker på vissa ställen och jag har känt att jag är typ svullen i mellangärdet. Jag har tänkt även där att det är tumörer som spökar men jag tror faktiskt mer på att det är tarmarna. Jag sköter inte magen som jag ska och det är klart att det får konsekvenser. Och nu, sen återfallet är jag superuppmärksam på ALLT som händer i kroppen. På gott och ont! Minsta avvikelse ger oro för fler eller växande tumörer, sen när symtomen lagt sig kan jag se andra orsaker till avvikelserna. Ja det är väl något jag får leva med. Det är nog svårt att komma ifrån.
Sen ett tag tillbaks har jag haft ont och en känsla av tryck i nedre delen av buken, typ ner mot livmodern. Det blir mest påtagligt när jag stått mycket och går bort när jag vilar. Såklart har jag tänkt att det är nåt skräp som hittat dit. Den senaste röntgen sa att jag fortfarande hade en förändring på ena äggstocken, fast gynekologen inte kunde se någonting vid ultraljudet. Det är klart att jag funderar på om det kan vara nåt ändå. Nu har jag fått en blödning också, vilket spär på oron lite, men det är samma sak där, jag har blödit förut fast mensen upphört sen flera år tillbaks. Man kan göra det utan att det är något fel, så jag har bestämt mig för att det är så 😊. Om det inte ger med sig får jag söka för det, men jag avvaktar ett tag till.
Rent fysiskt mår jag bättre idagsläget, än vad jag har gjort de senaste 10-15 åren, kanske mer. Jag har under många år känt mig trött, seg, orkeslös, varje ansträngning har tagit emot jättemycket. Och jag har haft ont i kroppen. Så är det inte nu. Jag känner mig mycket piggare, har ork och energi och betydligt mindre ont i kroppen. Jag hoppas förstås att det håller i sig, jag passar iallafall på att njuta så länge det varar 😂.
Fånga dagen mina vänner 🌹
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar