tisdag 10 april 2018

Helvetesnatt och nya mediciner

I går var jag sjukt trött större delen av dagen. Ville inte göra annat än att sova. På kvällen började jag som vanligt hosta. Fick morfinbaserad hostmedicin men den kom upp direkt. Hostade, kräktes och fick andnöd i en stor sörja. Försökte verkligen andas lugnt och djupt men det var omöjligt. Det måste gå över av sig självt. Det jag kan göra är att försöka kräkas så snabbt som möjligt, då kramper i mellangärdet släpper.

Jag höll på så här några gånger under natten. Hade svår ångest vilket jag inte brukar ha. Det kan ha berott på ett fint och djupt samtal jag hade med läkaren på kvällen. Vi pratade om vikten av smärtlindring, inte bara fysisk utan även psykisk. Att smärtlindring hjälper kroppen och psyket att hantera den situation man är i. Efter samtalet bestämde jag mig för att inte lägga någon som helst energi på att minska smärtlindrande läkemedel utan snarare tvärt om. 

I förmiddags kom läkare Karl Werner då min läkare var ledig. Jag har skrivit om honom förut och tycker att han är en bra läkare. Han bollar gärna, vill att jag ska vara delaktig och inte bara säga ja till det han säger. Sen kan det ju vara svårt ibland att vara delaktig av brist på kunskap. Men han uppmuntrar till det iallafall. 

Jag beskrev mitt samtal med min läkare, Birgitta, igår. Han undrade om det var något mer jag ville prata om. Jag tog upp frågan om ångestdämpande vilket han var förvånad över att jag inte redan är insatt på. Det visade sig att jag är insatt vid behov men mitt motstånd till medicin har väl gjort att jag inte efterfrågat det. Läkaren föreslog även kortison, både mot illamående men också för att få lite energi. Behandlingen kräver hela tiden stegring av dosen och är ingen långsiktig lösning men nu när det är så här är det klart värt att tests. Och så blev det. Jag fick första dosen tidig förmiddag. 
God natt jord! Jag blev helt utslagen. Kvicknade dock till efter ett par timmar och har sen mått ganska bra! Ett hopp har fötts, att jag kanske med hjälp av medicinerna kan åka hem utan att vara livrädd för ångestattacker. Ska ge medicinerna några dagar så får vi se hur det verkar. 

Vi pratade även om att jag vill ha en venport insatt. Mitt infektionsvärde har sjunkigt så remissen skickades till operation idag. Ska bli skönt att få det gjort. 

Skogaholmslimpa, Bregott, herrgårdsost och skinka eller/och salami men en kopp kaffe!!! Hur kunde jag bli så plötsligt sugen på det bara sådär? 😜🤪

Nu är det bedtajm. Önskar alla en go natts sömn!

6 kommentarer:

  1. Så härligt att du vill ha Skogaholmslimpa! Klart att du ska ta emot både smärtlindrande och ångestdämpande!! Kropp och själ hör ihop. Ingen tackar dig för att du lider mer än du behöver. Jag menar att mår man lite bättre i själen så klarar man bättre av den fysiska smärtan och vice versa. Du har nog som du har det. Hoppas att du får sova gott inatt!! Kram på dig 💜 💜 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt och det har jag insett ♥️ Kram

      Radera
  2. Var inte rädd för att ta ångestdämpande, jag har varit i en liknande situation. Min man stretade emot länge, vi hade ett veritabelt helvete båda två, sjukdomen var oerhört grym... Till slut lyssnade han på läkarna och livet blev, med ångestdämpande, riktigt bra. Ett slags lugn för oss båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland är det motiverat med mediciner. Det är ju baksidorna iallafall jag är rädd för men inser att den rädslan även utsätter mig för mycket lidande och det är det inte värt. Kram ♥️

      Radera
  3. Då hoppas vi på fungerande smärtlindring både för kropp och själ.//Kram Ullis

    SvaraRadera