Åter till Sala / Lex Maria

Var tillbaks till Sala vid 11-tiden. Försökte passa på att sova tills Jocke och mina barn skulle komma. Var bra trött hela dagen men det gick bra. Barnen kom och var här hela eftermiddagen. Felix var också hit en stund, liksom Lotta var och va hej. Det kändes som alltid så bra att ha dem här och så tomt när de gått. ❤️❤️❤️ Jocke åkte tidigt idag då jag var så trött och jag somnade direkt när han åkte. Jag sov hela natten och var inte ens upp på toaletten. Det är månader sedan det hände. Behövde väl sova ordentligt.

Vaknade 7:30 och mådde ganska bra. Konstaterade att jag inte behövt någon extra morfin trots att jag var nyopererad och smärtan i axeln var betydligt bättre. Jocke dök upp på förmiddagen och ungefär samtidigt kom min läkare och ville prata.

Jag märkte på henne direkt att det var något speciellt. Hon inledde med att sätta sig ber bredvid mig och se bedrövad ut när hon säger att det har hänt nånting förskräckligt. Hjärtat stannade nog en stund! Vad kan ha hänt som är så hemskt? Jag är ju hennes patient, jag ligger här och mår ganska bra. Jag förstog ingenting. Det som hänt är, att den morfinpump jag fick från början innehåller ett preparat som inte är så stark och ju mer morfin jag behöver desto snabbare tar det ju slut i pumpen. För att det inte ska ta slut så fort skulle de byta till ett betydligt starkare preparat. När disketten med morfinet skulle bytas tog sköterskan av misstag den nya, vilket alltså var betydligt starkare än den jag haft. Det man borde ha gjort var att först och främst låta en läkare ändra doseringen, vilket inte gjordes. Preparatet skulle ha fasats in i betydligt lägre dos under en längre tid. Nu böts det bara rakt av i samma dos som tidigare och enligt läkaren är det en under att jag klarade av detta genom att endast bli trött. Hon sa att det verkar som att jag har ett speciellt sätt att bryta ner morfin. Hon sa också att om man har hög smärta, klarar man höga morfindoser, då morfinen typ anpassar sig till smärtan. Så den kraftiga smärtan i axeln KAN förklara att kroppen fixade dosen som den gjorde.

På frågan om vad som hade kunnat hända, om det hade funnits risk för att jag skulle dö, svarade hon svävande. Risken var mer enligt läkaren att min andningsfrekvens gått ner till endast några andetag per minut. Hon kunde inte se att det fanns andra risker kring detta, och ändå såg hon extremfalls roligt på det som hänt. Och det är det ju ändå såklart! Bristande rutiner och säkerhet så det skvätter om det. Det är för djävligt helt enkelt. Det förklarar varför jag sov hela natten, varför min dörr stått öppet i natt, varför ah-teamet varit och stökat med pumpen....

Ja, det är ju inget att göra åt nu men det känns förjävligt. Det stärker inte mitt förtroende för sjukvården direkt. Jag hade redan igår bestämt mig för att prata med läkaren idag om brister jag uppfattar kring sköterskornas hygien i samband med omläggning. Bland annat har de tagit bort gammalt förband som är igensmeggat och tänker lägga på ett nytt utan att göra rent. Jag vet det eftersom de varit på väg att lägga dit materialet och först när jag frågat om de inte ska tvätta, gjort det. De särskiljer inte smutsigt och rent material utan kan lägga dessa mycket nära och till och med i kontakt med varandra. De lägger kompresser med användningstiden mot smutsigt material som sängkläder, handdukar osv. De använder inte rengöringsmedel, handskar mm. Med tanke på att jag har ett hål rakt in i bukhinnan där bakterier lätt får fäste och mitt immunförsvar är redan sänkt, är det ju av allra största vikt att man är extremt noga med sårvården.

Läkaren tog mina uppgifter på stort allvar och menade att man inte behöver vara utbildad för att förstå det jag påtalade, det räcker med sunt förnuft. Hon skulle genast gå och prata med en av cheferna på avdelningen och hon skulle se till att samtlig personal får information om hur detta ska skötas. Det känns skönt att bli tagen på allvar!

Har också pratat med läkaren om hemgång i morgon så vi kör på det nu! Hoppas det flyter på och går bra.

Kram ♥️